Åka tåg :)

Idag bär det norrut till min älskling, ska ladda batterierna och bara försöka vara i nuet och se något annat ett tag :)

Så jag har åkt tåg i 3 timmar ungefär och har typ en timme kvar :) 

Tågresa för mig är en form av avkoppling, då kan jag stänga av tankarna och bara njuta av dunket från spåret och utsikten som swishar förbi :) 

Önskar er alla en trevlig helg, uppdateringar om mina äventyr kommer löpande, peace alla fina

#vågaberätta

Hur går en inläggning med vårdform HSL till?

Med mina 6 inläggningar och många besök på psykakuten i bagaget tänkte jag berätta lite hur det går till när man blir inlagd på psyk, skriver utifrån mig själv och vårdform HSL (frivillig inläggning).

Det enklaste ä oftast att ringa först, dra det viktiga i sin story och säga att man vill komma in. De antecknar och ger lite mer akuta råd.
Väl där är det en liten anonym dörr precis bredvid akuten som gäller, där får man ringa på en klocka och invänta att bli insläppt, väl inne låses dörren bakom en och man får prata med personal i en liten lucka, där får man ge allt man har för att visa att man behöver akut hjälp, du vet att du får komma vidare när de säger "får vi berätta att du är här", sen släpps man genom nästa låsta dörr in i väntrummet, oftast får man ett eget väntrum eller får man sitta på några bänkar i väntan på ett ledigt rum..

Väl inne på rummet som är som ett miniatyrväntrum med säng och några fåtöljer med ett bord får man invänta en  sköterska eller skötare som tar puls, blodtryck och tempen samt ibland får man blåsa i en alkoholmätare med. Sen får man berätta varför man söker hjälp och hur man mår, de antecknar, fyller i formulär och ställer frågor. Sedan får man vänta på att de ska berätta läget för en läkare, detta kan ta från en kvart till fyra timmar beroende på vad som hände mer på psykakuten just då, mitt rekord är 4 och en halv timme.

När väl doktorn kommer blir det en lite kortare samtal där man får svara på frågor om det man berättat och vad man behöver hjälp med, i bland har man turen och få prata med en läkare men ibland blir det en underläkare som sedan rådgör med sin överordnade kollega när de fått tillräcklig information. Sen får man vänta på deras beslut, oftast har ja fått ja men ibland nej, allt beror på platsläge och hur dåligt man mår. När man blir inlagd får man vänta lite till på en sköterska som kommer med armbanden som alla patienter har på sig, sen får man sitta lite till och vänta på att 2 skötare kommer och eskorterar en till avdelningen.

Mer dramatiskt än så är det inte om man söker själv, aldrig haft en LPT (tvångsvård) så kan inte berätta hur det går till då, vet bara att de öppnar en annan dörr vidare i rummet med luckan, mer än så vet jag ej.

Hoppas texten uppskattas och tar bort lite frågetecken hur det går till när man blir inlagd här i Helsingborg.

Peace alla fina
#vågaberätta.

Dagen D

I dag var det min dagen d, dagen det skulle hända, dagen jag skulle prata med läkaren om min sjukskrivning. Blev ett långt samtal, på en timme ungefär, väldigt förstående läkare som lyssnade och lät mig berätta mycket men var samtidigt påläst, kunnig och lyhörd. Kontentan blev en sjukskrivning året ut, när jag berättat om hur jag har det var vi helt överens att det inte funkar för mig att jobba än, det är en lång tid men känns bra att skynda långsamt.
Kommer inleda med att byta luft lite grann, reser till min älskade imorgon eftermiddag <3 , stannar där till den 11:e, ska bli galet skönt och framför allt så fastnar jag inte vid datorn och vänder på dygnet.
Sen är det sköterskesamtal 12:e och en månad efter har jag tid hos min doktor igen.
#vågaberätta

Viktig dag imorrn, nervös :S

Imorrn är det åter dags att träffa doktorn, det ska pratas sjukskrivning och jag är så nervös att tvingas börja jobba för hastigt, vill inte krascha ner i avgrunden igen. Vet att jag inte är redo än även om jag saknar mina underbara kollegor och mitt arbete.

Hur får man vardagen att funka när man mår som mig, det är en gåta ingen löst än. Medicin har varit enda lösningen, totalt har jag provat över 20 preparat innan jag hittade rätt, nu är det bara livet som ska fungera, tror jag behöver terapi, kbt eller dbt för att börja laga allt trasigt.

Haft en bra dag trots kaos i huvudet, klarade en promenad på 4 kilometer, pratat med älsklingen och spelat en del datorspel, har dock sjukt svårt att koncentera mig och sitta still även fast jag är mentalt utmattad, sen efter maten vart jag manisk så bakade en äppelpaj av bara farten, känner fortfarande av det så fick bli dubbel haldol ikväll så man är däckad några timmar inför imorrn. Bifogar lite bilder från dagen, peace alla fina :> #vågaberätta

 

2000 visnningar

Första natten hemma har gått riktigt bra, sovit gott och vaknade utvilad. Lagat god lunch. Sen har jag mest spelat battlefield 4 och planen var att gå en promenad men har verkligen ingen ork, Jag vill men kropp och sinne hinner inte med tyvärr :/ Behöver både motion och luft men får lyssna på min kropp så jag inte går in i väggen igen. Saknar långa promenader, fotorundor och mitt  arbete. Ska dock göra ett försök med cykeln i veckan. hoppas innerligt det går bättre för bara sitta är inte bra.

Sen kan jag bara konstatera att bloggen nu har över 2000 visningar vilket verkligen gör mig glad och tacksam att så många tagit del av det jag berättar, tack! Sen jag började med denna bloggen har jag verkligen fått ur mig så mycket som snurrar i mitt huvud. Det har hjälpt mig att vara öppen med min sjukdom och vad som händer inom mig. Hoppas ni fortsätter läsa, jag kommer i alla fall fortsätta #vågaberätta

Avdelning 56

6 gånger har jag legat inne nu, alltid på avdelning 56. Har blivit som en safezone i mina perioder av dåligt mående.

Även om det är slutenvård kommer alltid avdelning 56 ha en speciell plats i mitt hjärta för den har varit avgörande att jag är där jag är nu. Från skötare till överläkare har jag alltid känt mig bra behandlad och det har alltid gjorts det där lilla extra som gör skillnad.

Har alltid funnits personal som brytt sig och varit där för mig, mött fantastiska människor och tagit mig genom mina tyngsta perioder tillsammans med människor som suttit i samma båt.

Så många livsöden och erfarenheter, skratt och tårar man utbytt. Ingen vända har lämnat en oberörd och har varje gång funnit nya vänner.

Dörren var alltid låst men den höll snarare yttervärlden ute än oss inne.

Innanför kände man sig lite normalare och gick inte en dag utan minst ett hjärtligt skratt. Hatten av till underbar personal som såg en och bemötte en som en vän snarare än en patient, sånt gör stor skillnad, enorm skillnad. 

Avdelning 56 borde vara ett exempel hur bra psykiatri ska vara, tack. 

Oh its good to be home :)

Idag vaknade jag med ett brett leende på läpparna och en skön känsla i kroppen, åt frukost ocg sen lite musik innan jag ut och hängde med mina medpatienter.
Då kom en sköterska och ville prata lite och stämma av att allt var bra och att allt gick på rätt håll.
Sen sa jag till henne att jag gärna ville hem på grund av själ jag ej tänker nämna då det bara är en angelägenhet för familjen.
Det fina med kråksången var att sen kom jourläkaren och sen när han haft alla samtal tog han några minuter med mig och vi kom överens att det var dags att åka hem då de tyckte jag var redo och jag kände mig redo med :)
Vill tack för allt stöd och hälsningar på facebook, det har verkligen lyft mig, tack alla fina^^
Nu fortsätter kampen! #vågaberätta

Här händer ingenting, då kör vi pizzatajm!

Helg på psyk betyder att det händer noll, men somna och vakna med ett leende på läpparna så idag är en bra dag känner jag. Beställt pizza med 3 andra patienter, utkörning direkt upp till femte våningen haha, senast jag beställde var pizzabudet asnervös när han såg vart pizzorna skulle, varför fattade jag ej, vi är helt vanliga människor, om än lite trasiga och knasiga. Sammanhållning har vi i alla fall, så man orkar med tillvaron här inne :)
Peace alla fina #vågaberätta

Vissna krukväxter och en sjuhelsikes utsikt

Idag har varit en dag fylld av besök, vilket har varit upplyftande efter gårdagen som fortfarande spökar mellan varven. Först träffa mamma och pappa i cafeterian och sen kom de upp till avdelningen tillsammans med en av mina systrar. Det blev fika och sen skulle de vidare, fick ett jättefint armband av syrran. Sen va de lunch och efter det snackade jag en del telefon med min älskling samt skrev en text som kommer nedan :)
Sen kom en av mina kusiner på besök, vi hängde i typ 2 timmar var av en timme på balkongen bland "lite liv, lite död och en sjuhelsikes utsikt" (hon syftade förstås på krukväxterna hahaha).
Så sen gick hon och jag ringde upp älsklingen och pratade fram till de var matdags. Grymt go köttfärsgratäng med potatis, fan idag har varit en bra dag trots omständigheten att man sitter på psyk men det går inge nöd på mig, har så himla underbara människor i mitt liv som gör livet värt att leva. Avslutar dagens blogg me den utlovade texten jag skrev på en lapp i dagrummet.

Imperfection:

If you think im crazy, you dont know me.
Im me, my own and my own rainbow.
If you dont like me, you probably fear my imperfection.
If you like me, take me for what I am.
Im not perfect, Im not average, i dont chase money blindly.
I enjoy life and the parts when i feel alive.

Peace alla fina :> #vågaberätta

No more

Nu tänker jag slå ett slag för något som borde diskuteras mer men som folk helst glömmer bort. Efter att ha bevittnat en så kallad bältning igår vill jag ge lite utrymme till en sida som är viktig, den heter http://www.no-more.se och samlar in namn och berättar om alternativ till mekaniska tvångsmedel samt flera patienters upplevelser, visste ni till exempel att island brände allt sitt på 30talet, kan island så kan vi! Bältning är en åtgärd som skrämmer så väl patienten som medpatienter och personal, det är dags att få ett slut på detta, jag blev rädd igår, tänk då hur rädd min medpatient var! Stoppa galenskapen, gå gärna in och  läs samt skriv på för No More på http://www.no-more.se !!

Chockad

Trodde jag hade sett allt inne på psyk men fick idag bevittna en bältning (en person spänns fast i sin säng som sista utväg) här på avdelningen, man har läst och hört om det men varit lite höljt i mystik tills nu, de är fan ingen vacker syn och borde inte hända i modern tid, jag har skrivit på på nomore bältes namninsamling, har ni?

#Våga berätta och våga ta upp det som man helst inte talar om, bli en mönsterbrytare!

Peace! 

Lite nytt/en bra dag mitt i mitt kaos

Idag började dagen med landstingsfrulle och sen några timmar drömfri sömn innan pappa kom på besök :) sen var det snack om läkarsamtal som sköts upp till efter lunchen. Fått veta att jag ska vara här veckan ut minst, fått antidepp höjd och theralen utbytt mot alimemazin. En av läkarna kände mig så slapp berätta hela min situation igen. Sen kom en god vän på besök och sen fika med min bror och hans dotter (mitt gudbarn) i lasaretscafeet. Även umgåtts med medpatienter och haft ett par underbara telefonsamtal med min älskade partner.

Så trots jag är mitt i mitt kaos har jag haft en bra dag, fick värsta bamsekramen av min favvoskötare innan, de är så himla snälla här och man känner sig inte inlåst. 

Peace alla fina, #vågaberätta

6:e vändan

Kaoset i huvudet fortsätter, slutar inte snurra, skakningar och ångest kommer och går, sökt akut 2 gånger sen i fredes och idag blev jag inlagd igen på 56an, läkaren var verkligen inläggningsanti  först och så satt man där och mådde skit men krigade mig till lite lugn och ro när mitt inre är såhär kaos. 

Haft tilltagande ångest och skadetankar igen, blev så illa att jag rispade mig i natt och efter lithiumprovtagning och sömn orkade jag inte mer och uppsökte psykakuten istället för att göra något ytterligare mot mig själv.

Det är inte människorna runt mig som triggar, inte tankar jag tänker, jag kan inte styra mina sjukdomar, de styr mig och mitt mående. Det är såhär det är att vara psykiskt sjuk.

En varm hjärtlig hälsning till min partner, min familj och mina underbara vänner som alltid finns där för mig, ni är fantastiska och får mig att fortsätta vilja leva och kämpa, tack. #vågaberätta

Vilken konstig dag det vart

Då denna dagen har gått i matens och sömnens tecken med en härlig film med älskling tänker jag tillägna denna bloggen gårdagen. Hade inplanerat samtal med sköterska och var så nervös att morsan fick följa med, väl där visade jag texten jag la upp här och 3 minuter senare var jag på väg till psykakuten för bedömning av läkare, smått förvånad och vettskrämd gick jag dit och berättade läget, sköterskan (som jag träffade senast jag var där) fick läsa min text och sa en hel del till som ledde till att en läkare fick ta del av samma text och ställde en massa frågor för att sedan överlägga med sin kollega som jag träffat tidigare och kan min sjukdom, fan börjar bli kändis på psyk, jag känner alla och alla känner mig ger min sagt blandade känslor. Jaja, hon kom tillbaka och sa att jag inte behövdes läggas in då jag varit i det stadiet innan och kunde hantera det hemma istället för i slutenvåden, jag var fortfarande lite chockad över hela situationen och kändes surrealistiskt att gå därifrån med medicinen de tog ifrån mig i öppenpsykiatrin som jag igår sov kanongott på. Var så lättad efteråt, både att ha vågat berätta och att jag fick återgå till min fullbokade helg med älsklingen samt bortamatch imorrn, hbk away i en glädhet guldstrid där jag hoppas på 3 poäng för AIK. Att komma hem var så ´skönt och sen få krypa ner hos min älskling i min varma goa säng.
Dagen kunde slutat inlåst och denna gången känns det bra att den inte gjorde det då jag inte behövde det den här gången, jag har verkligen tagit ett nytt steg i min inre resa. Har mitt skyddsnät men behövde inte det denna gång, är knappast sista gången jag är där men det går åt rätt hål tror jag, just nu i alla fall. peace alla fina #vågaberätta

Tick tack tick tack

Varje dag

Tickar det 

Tick

Tack

Tick

Tack

Jag tickar 

Min kropp tickar

Mitt psyke tickar

Tick 

Tack

Jag är en tickande bomb

Vet inte hur länge jag kan hindra

Hindra att det smäller

Mitt psyke är skört

Mitt psyke är stört

Mitt lopp är kört

Jag känner det

Min omgivning ser det

När som helst kan det hända

Det som jag inte vill ska hända

Ångest

Panik

Mani

Hyperaktivitet

En gnagande rastlöshet

Skadetankar

Självmordstankar

Försöker ta en dag i taget

Men varje dag är en kamp

Jag kommer inte försvinna

Jag kommer kämpa

Men dagen jag faller

Hoppas jag jag landar mjukt

Press

Allt folk tror

Tror de vet vem jag är

Det jag börjar tappa lite själv

Vem är jag?

Vem var jag när jag jobbade heltid?

Hur klarade han det?

Tider att passa

Måsten

Har så mycket gråt i mig

Som ej kommer ut

Som gör det ännu värre

Vill gråta

Skrika

Go bananas

Men det kommer inte ut

Bara fortsätter ticka

Andas Emil

Andas

Tick

Tack

Tick 

Tack

Gokväll/min dosett ser ut som en godisaffär

Oj va tiden går, livet hann ikapp mig och varadgen kom över mig, det ledde till att fritiden värdesattes och nu är vi här.

Jag funkar och håller ihop, min partner är ett fantastiskt stöd och min ständiga energikälla, familjen som hejar på de med och fina kollegor som gör att man orkar jobba. Varje dag är en kamp, komma upp, komma till jobb, komma ihåg mediciner och sen ha tid och leva med.

Men innan min partner kom hit ville jag bara att kvällarna skulle ta slut, nu önskar jag att de varar för evigt och tar vara på dem. Älskar hen så himla mycket. 

Jag tänker mycket, vad i min hjärna som händer härnäst, om jag får behålla mina mediciner, om jag någonsin kan återgå till heltid. Att en av de fyra senaste månaderna rent kvotmässigt har spenderats inlåst på psyk och att jag oavsett vad som än händer lider av en allvarlig psykisk störning. Jag käkar 9 sorters medicin och min dosett ser ut som en godisaffär. Allt för att hålla en obotlig sjukdom och något som kommer följa mig livet ut i schack. Jag vet inte vad som kommer hända, det är knappast min sista vändan på psyk senast, oroar mig att om de rör mer i mina meds kanske jag råkar ut för ett bakslag och min första lpt, redan bockat av extravak så är väl nästa på listan. Tankarna bara snurrar, skadefri i alla fall just nu och vill fortsätta vara det. 

Men just nu är det läggdags och ska ta vara på tiden med min älskade, som vanligt, peace alla fina :>

Good evening Sweden!

Medans vinden ruskar om byggnadsställningarna utanför sitter jag och funderar vad detta inlägg ska handla om. Haft en grym helg och bra start på veckan, min partner är här hos mig och har verkligen inget att gnälla över, livet är bra just nu :> För livet kan vara bra också och det är det just nu medans jag återhämtar mig och njuter av kärlek och lycka :> peace alla fina 

Första dagen på jobb/är jag stark idag?

Är jag stark idag?

Första dagen på jobb avklarad, fått gå bredvid på golvet hela eftermiddagen och ska göra samma imorgon. Kändes skönt att vara tillbaka men är mer redo nu. Vill göra mer men måste hejda mig, tänka långsiktigt.

Sen har jag ätit pappas goda köttgryta och chillat med syrran samt lite datortid.

Var även nåldyna åt landstinget i morse, ständigt dessa litiumprover, priset att må bra i guess. Även pratat med min älskling och spelat wow.

Nu har jag lagt mig och skriver detta på en blandning av haldol, stesolid, imovane, propavan, mirtazepin, zyprexa och theralen. Inväntar sömnen i ett fluffigt stadie av rent lugn, är det känns att vara normal? Vill jag bli normal och hur är man då? Jag är jag även om jag har ditt och datt i bagaget. 

Nåväl. Imorrn blir det samtal på psyk innan jobb, stämma av vad som hänt sen jag släpptes ut från sluten.

Men nu bara musiken, mörkret och den tilltagande dimman före sömnen.