Att jag är bipolär typ 2 med rapid cycling och 11 inläggningar är nog alla bekanta med, men idag tänkte jag gå in på medicienerna, prövat massor, tar en del och allt som allt blev det en jäkla resa så tänkte skriva en liten historia av de hela.
Vi börjar från början fram till nutid:
Atarax: Först ut, första jag tog. Det mildaste ångestdämpande, hade ingen effekt på mig alls, min ångest var för stark, tog ända upp till 50 mg. Tar inte idag. Men har ett par kartor kvar.
Lergigan: Att få upp korken är ett projekt i sig, ett milt sömnmedel som inte hade någon effekt på mig. Tar inte idag.
Paroxetin: Min första antidepressiva, fanns teorier att den gjorde mig ännu mer manisk, hängde med ett tag utan att göra nytta och sattes ut september 2015.
Xanor: Damn nu kom det tunga artilleriet in då inget verkade funka, den lindrade inte bara min ångest utan jag blev rejält luddig i skallen när jag tog den. Men jag märkte sen att den gav mig den värsta tänkbara ångesten och det är här någonstans viljan att skada mig själv vaknade. Sattes ut och ersattes med stesolid i juli 2015.
Zopiclone: En av tabletterna som jag tagit längst, ordinerades av psykakuten under midsommarkraschen och har tagit den som sömnstöd ända sen dess, en insomningstablett enkelt talat.
Quetiapin: Fick från början i låga doser efter midsommarkrashen och sen upp till cirka 100 mg i etapper men sattes ut och ersattes augusti 2015 mot abilify som jag återkommer till. Denna tablett återkom i år för att lösa mina sömnproblem och i betydligt högre dos vilket krävde ett massivt tjatande. Den håller även mina manier i schack. Preparatet heter även seroquel depot.
Lamotrigin: När jag fick min diagnos 12:e juni 2015 satte läkaren in Lamotrigin för att förstärka den stämningsstabiliserande behandling jag ordinerades.
Det funkade tills en sommarnatt i blekinge då jag fick nässelutslag över hela mig och en doktor på psykakuten i Kristianstad konstaterade att det var en biverkning och den sattes därför ut omgående då hudåkommorna kan förvärras.
Propavan: Innan jag berättar vad som hände sen ska jag nämna propavan, en stödmedicin för sömnen man tar 2 timmar före läggdags.
Stesolid: blev ersättaren till xanor när jag lades in första gången då jag reagera bättre på den och den var bättre mot ångesten, var de som tog mig vardagen en period, tog den länge, tills mars i år.
Abilify: I bakrunden av lamotriginepoken prova jag 2 styrkor abilify, 2 askar kostar 1000 kronor styck minst så glad att jag fick de i slutenvården, när jag fick det och quetiapin va borta gratulerade mina medpatienter mig, ja va på rätt grejer, men nej istället blev jag konstant rastlös, kröp i kroppen och kunde inte koncentrera mig på någonting alls. Så den skickade vi och ersatte med zyprexa.
Zyprexa: Skulle vara mer skonsam men det fanns ett liiitet problem, man går upp i vikt, massor i mitt fall, räknar de till 15kg totalt innan den sattes ut i januari i år.
Nozinan: Tillsammans med abilify skrevs nozinan ut för sömnen, tog några dar men hände inget så den försvann igen utan att något märkvärdigt hände.
Lithium: För den som kommer ihåg utsättningen av lamotrigin, här kommer fortsättningen. Där stod jag med bara zyprexa och kände hur jag blev allt mer manisk, tog massa stesolid men de hjälpte inte. Så satte mig på psykakuten och krävde få prata med en läkare, efter 4 timmar fick jag de, ett långt samtal, ingen inläggning behövdes men jag fick Lithium och en akutremiss för provtagning morgonen efter. Sen dess har jag tagit Lithium, nog den medicin som har hjälpt mig mest.
Mirtazapin: Sen var det lugnt en månad tills jag blev inlagd igen 2 veckor, andra läkarsamtalet fick jag flera nya mediciner igen. Först ut va mirtazapin, en antidepressiv mot den bipolära depression jag hade hamnat i enligt läkaren. Denna tog jag länge främst för den sederande effekten och den sattes ut i år. Sen dess har jag sovit lite sämre.
Sertralin: Varför jag fick en antidepressiv till var en gåta, men sagt och gjort den skulle jag börja ta. Tog den rätt länge men satte ut den då jag blev manisk av den med.
Heminevrin: Den konstigaste medicinen ja har fått, den skulle va mot min ångest men efter samtalet fick ja den vid 2 på dagen, de sa att den var mot mitt missbruk, vilket missbruk frågar ni, de frågade jag med men fick en skarp tillsägelse att de säger alla och att ja skulle bara ta den. Snäll patient som jag e och vill undvika tråkigheter så tog jag den och fan vilken huvudvärk jag fick, kanske för att ag hade stesolid i blodet men de skulle jag ju ha, värsta jag varit med om och arg som ett bi var jag då jag hade blivit kallad missbrukare. På krigstigen gick jag ner till läkaren rum och begärde att få tala med honom, han hade tid och jag berättade vad som hade hänt och att alla trodde jag var missbrukare på grund av heminevrinet som jag läste inte alls var mot ångest. Han bad om ursäkt förvånande nog och gjorde genast en anteckning att jag inte var missbrukare, sen frågande han vad jag ville ha istället(!), jag va rätt medtagen men hade fått tips om att haldol skulle funka bra mot ångest och han skrev ut till natten och vid behov, ett misstag jag skulle ångra djupt.
Haldol: En varning till alla som läser, får ni haldol utskrivet, spola ner de i toaletten och ifrågasätt varför ni fått det. Jag tog det i mer än ett halvår, i början lindra det ångesten och allt annat, men började även märka märkliga saker och det gjorde även min omgivning, plötsligt märkte jag att jag inte kunde gråta eller planera saker, samt helt saknade ansiksmimik. Detta fortgick ett bra tag och jag blev mer och mer zombie, en dålig dag kunde jag ta 4 mg haldol och 10 mg stesolid, de va lösningen på allt. Som tur var fick jag höra reaktioner på hur jag var och min läkare sa i mars i år att den skulle bort direkt, det är jag tacksam för, jag har fortfarande kognitiva skador och kan fortfarande inte gråta. En fet varning för det här preparatet som hängt med sen 60talet, mycket bra saker gjordes då men ej haldol!
Risperidal: Medans jag åt haldol och stesolid tog ja även zyprexa med mera (9 tabletter totalt) och gick upp 15 kg. Men en inläggning precis efter årskiftet så tog jag mod och bad en läkare på en psykosavdelning där jag hade hamnat på grund av platsbrist att byta den mot ett annat neurolepticum då jag va trött på att öka i vikt, han föreslog risperidal och den har jag tagit i alla styrkor i olika konstelationer sen dess, den funkar bra mot de maniska men stör troligtvis min sömn.
Cirkadin: Även kallad melatonin, detta är min senaste medicin men inget apotek har den så vet inte hur den funkar.
De va rubbet, allt detta har jag tagit och i nuläget tar jag Zopiclone, Propavan, Lithium, Risperidal och Quetiapin. En rätt mild medicinering jämför med mina tidigare nio tungviktare.
Peace
