Ibland behövs den här bloggen, idag är en sånn dag

Bloggen våga berätta återuppstår för en dag då det verkligen finns grejer att berätta idag.

För ett år sedan den här dagen skrevs jag ut från avdelning 57, sen dess har jag inte varit inlagd, detta betyder att idag har jag klarat ett inläggningsfritt år, det gamla rekordet var 9 månader, nu är det ett helt år utan slutenvård och det känns fantastiskt. En enorm kontrast till hur det har varit. Detta skall sannerligen firas!

Sen ska vi också vara allvarliga en stund, vi måste det då den här bloggens mening var att våga berätta och jag har något att berätta för er. Igår tog kampen slut att sätta den sista biten på plats i det pussel man kan likna mitt mående vid. Ni som följde de sista inläggen vet att jag kämpade för att gå till botten med den emotionella instabilitet vården äntligen hade sett, som jag har kämpat med länge. När det var läkarsamtal fattade jag mod och berättade så ingående jag kunde, även psykologen berättade i anslutning till samtalet.

Igår kom beskedet, kontentan av allt prat och den var inte luddig, den var tvärtom mycket konkret och rak.

Jag har en tredje diagnos. Emotionell instabil personlighetsstörning, Borderline.
Det är något jag levt med ett bra tag, enda skillnaden är att nu kan vården stötta mig så jag slipper kämpa själv.

Våga berätta är först ut, alltid, jag är inte rädd att berätta och jag vill ära den principen med det här inlägget, det fanns något att berätta, nu vet ni.

Igår var tung, en prövning på aftonen innan min triumf men jag klarade det, idag är en bra dag, en bättre dag, idag är livet gott.

Peace

Till mina läsare, bloggen läggs ner

Mina kära läsare, jag har tänkt, länge och noggrant och tagit mitt beslut om bloggens framtid, det här är Bloggen Våga Berättas sista inlägg på ett avsevärt tag, det är möjligt att detta är bloggens sista inlägg någonsin och det känns rätt nu. Det är dags för andra medier, min bok som är något helt annat än det jag gjort här kommer istället få mitt fulla fokus tillsvidare, nyckelhändelser bra och dåliga kommer meddelas på Facebook, framtiden är en öppen bok men just nu vill jag gräva i det gamla och jag kommer låta allt det gångna ligga uppe här, det är trots att var jag kommer ifrån. Det kommer finnas kvar, jag bara låter det få lite damm och kanske är det dags för något nytt.

Jag skippar det sentimentala, det jag vill säga är att detta var ett livsverk, det har varit ett sätt att nå ut om mig, hur mitt liv med min sjukdom ser ut och förändrats,  men det går inte längre, nu vet ni och jag orkar inte driva en informationsapparat på det här sättet längre som om det fortfarande var 2015, jag måste se nya perspektiv om jag vill kunna komma vidare, just nu är det boken som gäller, den kommer bli något alldeles extra.

Tack till alla ni läsare, minns en sak när ni bär något som håller på att förgöra er, våga berätta, det finns kärlek och stöd där ni minst anar det, detta är inte ett avsked, det är ett uppehåll och slutet av en epok, ni har inte hört det sista av mig det lovar jag er, ni kommer få suga karamellen om jag klarade ett år utan inläggning tills det beger sig men inte just här. Just nu behöver jag behöver bara en mindre krets och mindre press från mig själv, att vara och dela med mina nära och kära.
Ni läsare är våga berätta, ni läsare som delat mitt öde med mig hör på något sätt ihop med mitt.

"Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än"

Tills vi hörs igen, på något sätt, någonstans.

Over and out
Peace

Sök och du skall finna

Våga berätta gräver upp något gräsligt, detta är en 6 år gammal utredning om förändring av LRV och LPT till en  gemensam lag, läst 3 sidor och redan förfärad vad man smed för planer och hoppas verkligen den aldrig blir verklighet, den är lång men första sidorna av brödtext bör vara nog för de flesta.
In och läs, om inte annat för att se hur nära det gamla och förlegade kan komma krypandes ibland, sjukt är ordet. Nutidshistoria ett annat.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/psykiatrin-och-lagen--tvangsvard-straffansvar_H0B317

Nog om tråkiga texter, min text jag skriver växer och passerade idag 20000 ord, ändå har jag så mycket mer att berätta så målet 100000 ord är en femtedel klart, ett fantastiskt projekt och lite terapi med.

Röra med öppenvården, psykologen verkar inte prata med min läkare och sköterska så ett mindre elände vem och hur man ska få in i journalen de nya utmaningarna som har uppdagats, något måste ju finnas om jag skulle braka ihop och det inte är det bipolära utan den emotionella instabiliteten som är problemet, tack och lov är det ju inte hela paketet så en tung diagnos skulle in,  men det är tillräckligt för att vara en realitet, att beskriva hur man tänker på telefonsvarare är ingen hit direkt, jag gillar rak kommunikation. Måste ha något att referera till i och med att det är ett reellt problem i mitt liv, vet ej vad emotionell instabilitet som inte är IPS/BPD har för ICD-10 kod, affektiv problematik eller något, vet du som läser så hör av dig. Mindre intresserad att av misstag landa en APS i journalen, det vore ödesdigert.

Nu ska jag läsa vidare i ruskigheterna.

Peace

Emotionell instabilitet

Våga berätta återvänder med det senaste där ni hörde det först, fy va klyschigt men samt.

Idag träffade jag en ny psykolog, en väldigt bra sådan och vi hade ett långt djupt samtal, äntligen någon som jobbar med det affektiva och kunde för ett tag se utanför min bipolaritet, det var verkligen något jag länge sökt. Hon delade min uppfattning att det fanns något mer, det var inte så långt gånget att det kunde klassas som personlighetsstörning tack vare positiva faktorer, men kontentan blev att jag hade en emotionell instabilitet plus en del avancerade termer om affektiva problem som var mer situationsbaserade.

Detta är något som vi därför framöver ska jobba med och ha kontinuerliga samtal fram till jul, sen får vi se vad som händer.

Men det är samtidigt mycket att smälta, det är ingen ny diagnos och inte worst case, men ändå en realitet.

Låter melankolisk musik vagga mina tankar och stänger ögonen.

Peace

Pat skickas till U T.

Vad nu det betyder, en psykolog verkar vara på gång nu i alla fall även om det skrämmer mig, jag måste göra det som jag inte vill, be om hjälp och be om en ny utredning, för borderline. Det finns ingen anann väg än att ta reda på om det jag känner bara är min bipolariet eller om även min känslovärld stormar som det känns som att den gör. Vill att de tar det här på allvar, jag vill ha ett besked, är det så eller ej, och vad är det då som terroriserar mig? Jag har ups och dippar, jag känner att när jag pratat med någon så har jag förargat vem det må vara, speciellt känner jag en rädsla att bli lämnad kvar, jag hatar och älskar det jag blivit samtidigt. Var jag jag innan allt eller är detta det jag som funnits hela tiden. Kan grubbla mig tokig på det och undrar vad som kommer ur detta, vill inte gömma mig, bara ha svar, vad är det som är fel?
Något att sätt ord på, om än tungt så har jag vant mig att bära tungt.

Var inte oroliga, men försök se saken genom mina ögon.

Peace

Jag blir så arg och så ledsen, en reaktion på dagens avslöjande om sis

Det är så bedrövligt, det är så ovärdigt och jag kan inte förstå hur regering efter regering låtit statens institutionsstyrelse, sis härja fritt, sänka kunskapskraven för anställda och bygga ut en verksamhet som är direkt olämplig, det finns inga ursäkter att behandla barn och ungdomar såhår!

Idag publicerar en större svensk tidning berättelsen om Jasmine som låstes in och isolerades på ungdomsanstalter i en svår tid i livet, istället för att få psykiatrisk vård eller få stanna i sin fosterfamilj låstes hon in utan egentlig vård. Med mycket liten mänsklig interaktion och en stor tung mental sten som hon hade behövt hjälp att lyfta av sig, inte straffas för. Hon tog sitt liv, 13 år gammal.

Vi måste gå till botten med varför ingen gör något åt detta, varför inte ungdomar får samma skyddsnät som vuxna.
Svaret ligger i LVU, lagen om vård av unga, en lag som används för tvångsvård av minderåriga. Men till skillnad från vuxenpsykiatrins lagar gör den inte skillnad på olika typer av problematiker.
Istället kan sis sluka upp alla möjliga med löften om skolgång i en del fall. Men deras metoder är framtagna för dem som begått brott, inte för psykiatriska och socialpsykiatriska problematiker.

Jag har tagit del av många berättelser, läst mycket och det jag nu vet håller mig vaken om natten. Jag säger detta till er, vi behöver en ny lag om sluten psykiatrisk vård för barn och unga, som hjälper dem, stöttar dem, tröstar dem, vägleder dem, ger dem en framtid, ett liv och många år att leva, ingen förtjänar att bli så illa behandlad att man tar sitt liv i en liten cell 13 år gammal.
Att lida av en psykisk sjukdom eller må psykiskt dåligt är inget brott, det är inget man ska straffas för. Det finns alltid en orsak att man agerar utåt eller mot sig själv. Det är därför psykiatrin måste kliva in nu, säga stopp, det räcker nu, nu tar vi över det här. Det kräver att politikerna och tjänstemännen gör mer än betänker, beklagar och utreder i sin egen takt. Det räcker nu, ingen mer ska behöva dö för att folk ska se att det behövs något bättre för dessa ungdomar, något värdigt.

Jag säger:
*Avveckla sis verksamhet, de har förverkat sin rätt.
*Reformera LVU till ett system som är likadant som det för vuxna.
*Fler psykiatriska avdelningar för barn ungdomar som ger dem rätt vård och vård med värdighet. Det ska finnas tillräckligt med plats så ingen ska lämnas bakom.
*Fler bupmottagningar som kan stödja de som är i familjehem och eller de som börjar utveckla psykisk ohälsa, speciellt i de tidiga tonåren kan saker som plågar en hela livet växa fram om ingen står redo att hjälpa.
*Socialstyrelsen och vården måste börja sammarbeta på riktigt. För att se hela bilden.

Bloggen Våga berätta utrcker sina djupaste kondolianser till anhöriga, föräldrar, fosterfamiljer, vänner och andra runt de som lämnat den här världen så otroligt tidigt på en så fruktansvärd plats som samhället påstod var ett hem. Till er som tog er igenom det, kräv rättvisa och berätta er historia om ni orkar, ju fler berättelser, ju svårare blir det för dem som bestämmer att blunda. Bloggen Våga berätta kommer alltid stå på de som far illas sida.

Till sis säger jag såhär, tänk om det var era barn, hade ni låtit det hända?

Alla ni där ute, krama era barn extra en dag som denna och kräv förändring, för alla barns framtid.

Peace

Pang brak och sen normalt igen

Natten för 2 nätter sen var allt annat än ordinär, hade varit ute med vänner och kom hem rätt sent, kanske runt midnatt ungefär. Gjorde mig i ordning och la mig som vanligt. Men sen pang, ångest, 2015kaliber på den utan pardon och skadetankar som tyvärr bröt min fina svit skadefri även om det var mycket marginellt, det blev bara värre och värre, kändes som att jag föll djupt där jag låg, pulsen slog och jag hade inte en chans.
Det var overkligt, men oundvikligt, inget normaltillstånd varar för evigt, snackade länge med psyk men de sa bara att jag skulle ta en till omgång nattmeds till och sen lägga mig, inte som förr när de brydde sig vad man sa och var de illa var det inga konstigheter, då sa de kom hit så snackar vi om det. Nu verkar de mest mota en i grind, inte deras fel, de tog inte bort 45 vårdplatser, hade det varit 2015 hade jag nog varit där nu. Istället blev det en vän från det året som hjälpte mig och är väldigt tacksam för det, sen däckade jag på totalt 800mg Quetiapin och lite Theralen jag hittade, sen sov jag till 3 på eftermiddagen, men märkte det oundvikliga. Neuroleptika biter bra på stämningsläget, men det finns ett register till, känslorna är minst lika okontrollerade nu och parallellt svallande det något extremt, även efter i dimman i av neuroleptikan var det igång även om jag knappt fick fram orden och kände mig urbenad vilket är rätt logiskt. Lärdomen blir att det finns något att finna här, något står inte rätt till, det finns mer under ytan och jag har verkligen fått det bekräftat nu, det är som 2 separata lager, stämningsläget och känslorna. Detta skrämmer mig, jag vet mycket väl vad jag kan finna och tro mig jag är rädd, när de fixat fram psykologen de lovade kommer denne ha att stå i, tänker gå till botten med detta med för det är inte bara bipolaiteten som är i farten, den känner jag väl, detta är främmande i hänseende av min egen inre värld, bara sett det krossa andra och vill inte ens nämna det vid namn, inte förens jag vet säkert, men det har min fulla uppmärksamhet nu efter den hemska natten och det som känns dagligen i min känslovärld. Oavsett är det dags att ni får veta ordentligt vad jag brottas med nu, har nämnt det för men nu har ni lite mer vad det handlar om.

Skrivandet går bra, "femte våningen" passerade 10000 ord och jag har bara börjat, det kommer sneakpeaks snart kan jag lova, vill bara få allt rätt först, det är ett stort projekt och jag vill få allt rätt, beställt ut journaler, har en rejäl bunt som väntar på posten som jag ej läst innan. Det är som att vara där igen, den som är intresserad av projektet, hör av dig till mig på pm.

Nu hoppas jag somna snart!

Peace

Kommentar till regeringens utredning om högspecialiserad vård

Läser ur utredningen som tagits fram av regeringen om förändringar i den generella hälso och sjukvårdslagen, HSL och den väcker tankar.

Hela poängen är att man vill ge ett fåtal nationella och regionala vårdenheter befogenheter, resurser och mandat att ta upp patienter från ordinarie vårdenheter för vård hos dem eller i samarbete med dem. För att bedriva högspecialiserad vård. Dels ska det innefatta nuvarande rikssjukvård och en rad nya områden.

Detta är goda nyheter för patienter i somatiken, kanske väntar man på en avancerad operation som bara fåtalet kan utföra eller där väntetiden är mycket lång, kanske livsavgörande eller det som ger en livet tillbaka. Det finns många ingrepp som skulle bli mer tillgängliga på det här sättet. Gör man det rätt kommer fler rätt hjälp.

Men detta berör även psykiatrin och här blir det luddigt, vad innebär det för oss psykiatripatienter? För psykiatrin nämns om än ganska vagt då man inte verkar veta vad man tänkt sig eller håller det i det dolda. Det är i grunden samma tanke och metod man använde i den uppmärksammade skandalen om kvinnor som ej begått brott men ändå vårdades på de regionala rättspsykiatriska klinikerna.

Saken är den att de fortfarande tycks ta emot icke dömda patienter enligt LPT om man läser om deras avdelningar och det är här jag blir orolig, är det dessa kliniker man har i åtanke för den nya lagändringen? I så fall är jag djupt orolig vad detta kommer innebära. Det gick rejält dåligt när man gjorde på det sättet och ingen blev nog friskare av det, varken patienter eller anhöriga.

Eller är det andra former man tänker sig? Att samla vissa patientgrupper på vissa platser bortom hemkommun och/eller landsting för högspecialiserad vård. Vad skulle den vården innebära, skulle den gå under HSL, LPT eller någonstans i mitten likt den gamla LSPV från 1967. Innebär det att vissa ordinarie kliniker får bedriva sin spetskompetens eller är det helt nya som får uppdraget?

Jag vill ha korten på bordet hur man har tänkt, det berör mig och min framtida vård, vad ett insjuknande skulle innebära och vad högspecialiserad vård för psykiatrin skulle innebära? Att hamna på annan ort eller på en klinik med andra metoder än den vanliga slutenvården skulle underminera hela HSL tror jag och jag tror inte jag är ensam om att tänka så.

Jag är orolig och från Våga Berätta säger jag följande uttalande, lägg korten på bordet så vi slipper otrevliga överraskningar, låt svenska folket i klartext få veta vad lagändringen kommer att innebära för den olika patientgrupperna.

Peace

Höst

Haha detta börjar bli en klyscha, im back och sen tyst efter ett tag så skippar det tugget :)

Har ju gått en hel månad och oj den gick fort må jag säga! Fyllde 25 och det firades med nästan 30 pers, en go blandning av familj, släkt och vänner, vilken dag och se crescendot av nästan en veckas förberedelse och flera veckor av planering, lämnade noll åt slumpen och mina föräldrar ställde verkligen upp fullt ut och även min bro som skötte logistiken ;P
Den dagen var ståhej men den riktiga dagen var lugn, åt gott och puffade en stor kubansk cigarr från 1998, kändes lite som scenen i sagan om ringen där Bilbo röker pipa med Gandalf efter allt ståhej fast utan sällskap. Det blev allt jag hade önskat, mycket att fira för när livet var som mörkast trodde jag ibland att jag skulle komma så långt som 25 men det gick och fy va skönt!
Jo de hände en annan sjuk grej, jag vann 1000 kronor på triss, det måste vara ett tecken på något.

Blivit många cigarrkvällar medans sommaren tog sina sista pustar innan den sköna hösten kom, först med regn och rusk men sen med klar himmel och frisk luft, sådan höst det ska vara, inväntar bara att alla fina färger ska bryta fram i naturen och alla små odjur på marken och luften ska kola vippen.

Hade läkarsamtal förra veckan, var ovanligt nervös så det gick över till ångest ibland, mest av ovisshet och min försiktiga pessimism, tänkte efter den relativt lugna sommaren och faktumet att jag känner mig utbränd visste jag inte vad de skulle säga. Men när det var dags kom orden och min mor som var med som stöd behövde ej säga något anmärkningsvärt, jag talade för mig och de mötte hur jag tänkte, det är inte läge att snacka jobb utan det är istället dags att börja gå till en psykolog igen, jag behöver det för huvudet hänger ej med riktigt, jag känner mig utbränd efter traumat i början av sommaren och läkaren beskrev det jag berättar som en existentiell kris. Min bipolaritet beskrivs i läkarintyget som instabil och det stämmer, tänker även be psykologen om råd kring om vi bör gräva i andra affektiva sjukdomar då känslovärlden börjar likna stämningsläget ibland, ville pratat mer med läkaren om detta men det liksom passade inte in i det vi pratade om. Samma tabletter och mer blodprov är i alla fall något annat konkret samt sjukskriven till slutet av januari och försäkringskassan har okejat den körplanen.

Idag har jag varit i malmö, skulle bara fixa en ny tändare och en ny cigarrklippare på stan, men ingen hade klipparen så tog ett tåg ner och fixade en där, så nu har man levlat upp i utrustning :)
Passar mig, prylnörd som jag är ;) Innebar även 2 tågresor vilket alltid är gött, då kan man tänka och filosofera. Skönt efter en kul helg hos min AIK-broder i Halmstad samt firade av min storebror här i Hbg igår. Nu netflix, imorrn storstäda om jag orkar, känner jag mig rätt lär jag var trött efter dagen.

Nytt projekt på gång som tagit en del tid härifrån, ett stort och invecklat skrivprojekt som har fått kodnamnet "femte våningen", när tiden är mogen kommer ni få sneakpeaks exklusiva för bloggen, det är ett nytt sätt att berätta för mig och bloggen är viktig för att få med allting jag vill ha med. Så håll utkik.

Peace

Tunga beats

Få saker lugnar mig och får mig att fokusera som ett riktigt tungt beat, gärna instrumentalt om inte texten är väldigt bra, annars är det bättre som det är, hittade detta: https://youtu.be/WsL-V-9mbJ4
Det är det mest geniala jag hört i genren, pratade om att om jag skulle gjort ett beat med en klassisk låt hade det varit just det där, sjukt fint att det finns, så fine finns det ett beat ska jag skriva en text, det är självklart och kanske kan vara givande, bara lyssna om och om igen tills varje ord prickar varje ton, kan inte vara svårare än poesi även om jag inte direkt skriver enligt konstens alla regler ;)! Många känslor i de 3 minuterna, börjar klara höra den utan att det gör lika ont, det skrämmer mig lite på sätt och vis.

Aja nog om diffusa hiphopprojekt, det fortsätter vara relativt lugnt med mig och runt mig, vardagen har sin gång och börjar äntligen kunna se planerna för dagen jag sett fram emot så länge falla på plats och det ser ut att bli ett riktigt bra, tror det kommer bli en fin dag :) Ska bli så kul, inte haft så många här sedan studenten 2011.

Långt om länge skrevs mina insomningstabletter ut, men har sluppit problem när man bara inte har fler vilket är skönt och osannolikt, dock är det mindre kul att bara bli dåsig när den ena komponenten inte finns tillgänglig, båda behövs liksom annars funkar det inte, så hoppas de kommer imorgon på posten.

Fullspäckad dag imorgon, en massa kul jag får skriva om i nästa inlägg, men inleder dagen med att köpa fredagsöl, in om Sjögrens och sen handla lite grejer till kvällen :) Fredagsfeeling jadåå^^!
Skönt att lägga sig med alla utgifter betalda och mätt i magen, ska återgå till beatsens underbara värld tror jag i väntan på sömnen, lär dröja då jag somnade på eftermiddagen en god stund.

Glöm inte att följa bloggen på Facebook, Bloggen Våga Berätta heter sidan där man kan följa mina inlägg och i framtiden se lite bakom kulisserna och annat kul.

Peace

Vaggvisa

Aldrig varit någon låtskrivare även om jag har flummat lite raprader på fyllan eller sen på natten på fb men vem har inte det liksom, så någon vaggvisa blir det ej, är inte i det mindset som jag var när jag slakta Rydbergs tomten för er som varit med ett tag, dark and twisted stuff. Men den är ju inte aktuell längre för jag har inte varit utan självskadandet så länge sen det började, behovet finns inte där längre typ och börjar tro det kan bestå faktiskt även om jag är en försiktig optimist. Tror jag känner mig själv någorlunda, men vet också att det finns det jag inte känner till än om mig själv än.
Men vet att jag är laddad på framtiden, hopp, tro och tvivel i symbios.
Grillat, rökt cigarr, kollat film, kollat AIK som tog 3 blytunga poäng :)
I natt blir de inte mycket sovet, min insomningstablett är slut för tydligen är det svårt att fixa innan helgen, första gången på ett bra tag så får se hur detta går. Huvudvärken kommer smygande, musiken dunkar, allt är tyst. Likt tomtens tysta ban, i Rydbergs epos.
God natt bloggen, vi ses imörrn.

Peace

Bredd och vad jag vill uppnå

Spännande tider, först AdSense och nu tar jag ett stort steg till med våga berättas egen facebooksida, ett vettigt steg som ligger rätt i tiden enligt mig, förändringens vindar blåser och nya tider väntar.

Jag gör denna nya satsning för att nå fler, för en enklare väg till min blogg, speciellt utanför vänlistan på Facebook, allt ska vara som det brukar men fler ska få ta del av det jag skriver, för jag vill att mitt budskap ska nå fler, att fler ska läsa min historia, mina tankar och kanske se vad livet som psykiskt sjuk innebär.

Jag vill kunna möta mina läsare, ta del av deras historia, input eller bara snacka.
Pm är alltid öppet här, är inte utbildad i psykiatri på något sätt vill jag dock lägga till.

Men som ni som väljer att läsa bakåt kommer märka är att jag har erfarenheter, åsikter, jobbiga saker och allt annat nedtecknat här.

Till mina trogna läsare, detta vore inte möjligt utan er, jag blir bara så glad att ni läser vad jag delar, allt är inte perfekt men jobbar på att fixa till saker.

Till er nya läsare, välkomna hit, titta rundor, läs tillbaka i tiden i en hackig berättelse som är vad jag är och står för

Jag har en blandning av lite speedad och orkeslös just nu, akutnarkosen i maj tror jag har ställt till en hel del, det är kämpigt men måste ha ljuspunkter, sånna dagar som spelar roll, då man är hel.

Nya som gamla

Peace

SAVE BIPOLARNA

Det ser mörkt ut för de som vill bolla tankar med andra bipolära, nätverka, finnas, lära, dela och stötta.
Alla som rör sig i psykiatrin vet att man vill ha personer att prata med där sakerna man talar om inte hamnar i journalen, personer som är likasinnade, som känner samma saker, delar upplevelser, tankar eller som man bara kan relatera till.
Personer som har ett annat liv men som man kan möta där på gränsen mellan, det är viktiga människor det, det är tanken med att sammanföra människor som kan ha ett utbyte.
För bipolära är det just den platsen, som är på väg att dö ut, om ingen gör något är det snart tyst som i graven. Ingenstans att vända sig, ingen väg in, ingen att luta sig mot eller se upp till, som gjorde det det du ville uppnå eller som du vill hjälpa in på rätt väg. Ingenting blir kvar, kvar blir bloggar som denna och följer noga flera stycken, men vi når inte alla, vi har inte alla svar, vi har inte den kunskapsbas som bipolarna har, det vi har där, har vi för att de före oss gjorde det möjligt, de vågade berätta, de delade, de byggde broar, röjde vägar och gick sin väg tills det blev en stig. Den här bloggen är ett resultat av det, den här bloggen lever vidare oavsett, men kan den nå alla?
Så jag vill rikta detta inlägg direkt till bipolarna, ta ert ansvar, gör någonting för att göra vår fristad storslagen och sprudlande igen, att locka tillbaka medlemmar men även att bygga nästa generation bipolare, som håller ihop och som stöttar, delar, tröstar, upplyser och svarar på det de kan, alla vet alltid något, ingen vet allt men ingen vet inget.
En för alla, alla för en! Så måste det vara.

SAVE BIPOLARNA
De orden skulle jag vilja se i fler bloggar som min.

Peace

Mer om "rör inte min terapi" och mina tankar

Även om chocken lagt sig är inget förändrat, Socialstyrelsens förslag står trots kritik från läkare, expertis, forskare och patienter dömer ut idéen att depression och ångestsyndrom ska behandlas endast med KBT, psykofarmaka och elbehandling(ECT).
Psykodynamisk terapi, i folkmun samtalsterapi föreslås utgå och vara något man får betala utanför den offentliga vården. Detta är fullständigt oacceptabelt.

För det första är terapi viktigt i behandling men även indentifiering av dessa sjukdomar, i mitt fall ledde terapin jag fick i primärvården till ett utlåtande att jag kunde vara bipolär, blev skickad dit för just ångestproblem som visade sig vara toppen på isberget, detta kunde man ha missat med det här förslaget. Tänker på alla det kan drabba, jag är ju inte den sista som kommer vara i den sitsen. Att ha ångest kan göra lika ont som en fysisk åkomma och kännas som att dö, att vara deprimerad kan kännas som att vara död eller leda en till ännu mörkare platser. Detta är allvarliga tillstånd, det kräver den bästa möjliga vården.

För det andra, behandling med antidepressiva är långt från problemfritt, det kan vara slentrianmässigt, speciellt i ett tidigt skede, för mig som bipolär kastade det in mig i mani, jag anser att man inte kan kasta Prozac på allt innan man vet vad det är, allt för få når specialistpsykiatrin idag och det är långa köer, att då inte ha tillgång till psykodynamisk terapi när man till sist når dit skulle vara förödande.

För det tredje vill jag prata om ECT, det är något som utvecklats mycket sen det vi ser på film, det är idag modernt och jag har sett hur det kan förändra en djup depression.
Men, det är det för att det är en utväg som är något att ta till när inget annat hjälper, men nu vill man öka dessa behandlingar och det kan bli fel, slänger man med ECT som man länge gjort med antidepressiva går vi plötsligt tillbaka många år i tiden, vill vi det? Det kan äventyra kvalitet, patientens tillstånd och även missbrukas som förr. Det ska vara en utväg, inte en genväg. Det skulle vara det största steget bakåt sen motionen som ville närma sig gamla LSPV igen.

Det är dags att rannsaka synen på oss psykiskt sjuka, vi är värda den bästa vården och omsorgen som somatiken, vi är lika mycket värda, vår vård är lika avgörande och vi måste få höras.
Så till Socialstyrelsen säger jag, rör inte min terapi.

Stöd #rörinteminterapi på Facebook, besök www.rorinteminterapi.se, skriv på namninsamlingen, läs andras berättelser och bidra med din egen.

Inget peace på denna, viger den till:

#rörinteminterapi

Fullt ös

Damn det är knappt onsdag och hela resten av veckan är minutiöst planerad på mitt sätt, äventyr, träffa släktingar, fira far och sen kronan på verket Halmstad som crescendo, hos min AIKBRODER, grym meny helt enkelt :)! Klämma in och se AIKs matcher och vila lite^^
Mindre än en månad till ett kvarts sekel och bra grejer på gång. Lagt ner mkt tid i planeringen, del ett kalaset är typ klar nu, lär dimpa ner kuvert lite varstans nu i veckan. Känner jag har fått energi efter den sjuka starten på sommaren som tog  det mesta jag hade byggt upp. Kanske är det ramlareuforin som rafinerats till välbefinnande och meningsfullhet.
Så det har gott om och det slår inte över, finns lite andra orosmoln men jag känner de kommer in i bilden senare, för just nu vill jag leva i nuet och njuta, livet är som en god cigarr, stressa inte, njut, för det varar inte för alltid.
Nu är sängen renbäddad, jag nyduschad och i lurarna spelar Toto mästerverket Africa, det kallar jag avkoppling!

Peace

Det mest märkbara är utsikten

Det skrivs så lite om Helsingborgspsykiatrin, man läser massor om vårdkris, hur de sliter på akuten (all cred till dem) och att dagligen får många patienter som är allvarligt sjuka i olika grad övernatta i korridorerna på S-plan.

Dock läser man sällan om den lilla dörren vid sidan om den stora, med frostade glas och texten Psykiatrisk Akutmottagning som i folkmun är början till att hamna på "femte våningen", men information hittar man sällan, bara landstingets väldigt spartanska praktiska information, för den som inte varit där är det så mycket man inte vet, ingen skriver om det så tänkte ge mig på en artikel själv om det här i min blogg som är fylld av mina erfarenheter, dela gärna för detta gör jag för det är viktigt att ha en verksamhet som är transparent, inte höljd i mystikens och fördomarnas dimmor, enjoy:

Det mest märkbara är utsikten.

Helsingborgs lasaretts akutmottagningar är under stor press, det är sommar och trycket är hårt, de flesta går genom de stora dörrarna till akutmottagningen eller kommer in med ambulans. Men bredvid, lite i skuggan till höger finns en annan dörr med texten "psykiatrisk akutmottagning" eller psykakuten i folkmun. Här får man ringa på en klocka och passera ett par låsta dörrar, vissa söker dit själva, andra med poliseskort eller ambulans. Innanför är det ganska litet, väntrum, samtalsrum, personalytor men trots detta väldigt olikt en vanlig akutmottagning, för här arbetar man även med vård under tvång enligt gällande lagar, olikt det gamla dock, det handlar om att rädda liv lika mycket här som det gör inne på somatiska akuten.

Att bli inskriven på psykiatrisk avdelning är en till synes komplex process och slutenpsykiatrin utgör en ganska liten del av sjukhuset. Kommer man frivilligt handlar det om samtal med sköterska, läkare och ofta konsulterar läkaren överordnad, man har ett visst antal platser att förvalta. Tvångsvården görs enligt bestämmelserna i "lagen om psykiatrisk tvångsvård" LPT och är avskärmad. Pipandet och sorlet från somatiska akuten känns avlägset, här är det tystare och avskalad inredning.

Till den psykiatriska akutmottagningen kommer den som till exempel har självmordstankar, depression, ätstörning, affektiva eller psykotiska sjukdomstillstånd, men även den som på somatiska akuten bedömts ska bedömas av en psykiatriker efter till exempel misstänkt självmordsförsök eller överdos.

För den som blir inlagd finns det 5 avdelningar 53,55 och 56 är allmänpsykiatriska, 54 jobbar med äldre och 57 som ligger en bit från själva sjukhuset arbetar med psykossjukdomar. Fördelat efter sjukdom som resten av sjukvården, dock händer det att patienter får läggas in på en annan avdelning än den tilltänkta på grund av platsbrist eller till exempel om det är läkarens bedömning att det är avgörande att få en plats på sluten avdelning. Även här händer det att patienter får sova i samtalsrum eller korridoren.

Man vårdar sinnet primärt istället för kroppen och formerna vården bedrivs på är ganska olika en vanlig avdelning, även om de sällan är särskilt dramatiska men avdelningarna i sig är rätt lika de övriga på sjukhuset. Patientrum, personalytor, medicinförråd, plats att äta och dagrum, samma färger, samma detaljer, samma doft av sjukhus och handsprit. Men det finns skillnader, dörren ut är låst, undersköterskor kallas skötare, helt andra mediciner, ibland tvångsåtgärder, inredningen är enklare och det finns restriktioner vad man får ha på avdelningen. Personalens ytor är låsta och alla anställda bär ett överfallslarm. Läkaren har genom journalen uppsikt och det förs kontinuerliga samtal. Patienter har olika övervakningsgrader (vak) och vårdformer, detta är helt individuellt och berör till exempel om/hur man får temporärt lämna avdelningen innan utskrivning. Men det mest märkbara är utsikten, antigen ser man solen gå upp eller ned över staden, antigen från fönstren eller den gallerförsedda balkongen.

Mentorer

Delgavs väldigt intressant information idag, ofta när man hör och läser om psykisk ohälsa är det skandaler och starka reaktioner, har själv sågat olika instanser till fotknölarna.
Idag var det annorlunda, region Skåne har i flera år drivit ett mentorskapsprogram som fungerar så att ett fåtal personer som själva lider av psykisk ohälsa och tagit sig upp till ytan, fått livet att fungera erbjudits att jobba som mentorer för personer som till exempel nyligen fått diagnosen eller är i stadiet att försöka leva med sin diagnos. Alltså någon som vet hur de känns, hur det är, inte genom medicinsk utbildning utan på just livets hårda skola. Någon att prata med, om nuet som ofta är det som är svårast som psykiskt sjuk, bortom nuet är ofta svårt när livet kastas omkull, det vet jag själv.
Detta är ett otroligt bra initiativ, något som borde få mer publicitet, på rätt sätt, jag tycker region Skåne har en chans att satsa på något som hjälper på riktigt, har man suttit på sluten vet man att ofta är det terapi i sig att prata med någon som har  som en själv.
Att gå ifrån beroendeställning till någon man får en personlig kontakt med kan göra så himla många saker. Detta är framtiden och kommer ge människor en framtid.
Hatten av!

Peace

Jag ramla in på nått diskotek och sen ramla jag ut så vitt jag vet

Shit pommes frites villken helg, madness öl och dans dans dans med Hifaren i Göteborg :D! Hotellet vart en besvikelse men vilken konsert på Ullevi på fredagen, 3 timmar och 10 minuter spelade Håkan, det var så otroligt bra, lycka, eufori, tårar (aa ni hörde rätt, tydligen funkar de systemet), gåshud, dans, skrål, hoppande och det var otroligt att vara en del av något så stort som när 63000 pers samlas och lyssnar på Håkan, Håkan själv var i toppform, så full av positiv energi :)
Dagen efter blev i alkoholens tecken, glitterhårspray i skägg och hår, rusdrycker och sen ut i natten, kasta in handduken lite efter 1, då var jag trött och ville ha lite sömn. Men nog aldrig sovit så gott som i natt :D
De var en grym helg och var extra kul att dela den med Hifaren :)!
Ikväll kommer mamma hem med blåbär och svamp från Blekinges djupa skogar, tills dess ska jag kolla serier och inte gå en meter i onödan, återhämtning liksom, började redan igår med en stor cigarr på bakgården.
Gott folk, jag är sleten men gladare än på länge :)

Glädjeämnen

En god vän till mig introducerade detta konceptet och jag har länge funderat på att ge mig på det själv, det går alltså ut på att summera allt med dagen som var positivt, så nu tänkte jag ge det ett försök och göra det till en punkt som kan dyka upp lite då och då i bloggen, here we go!

Dagens glädjeämnen:
-Att lyssna på magkänsla och energinivåer.
-Att få sova ut.
-Klassisk musik.
-Träffa och krama om min brorsdotter tillika gudbarn och min kära bror.
-Pannkakor
-Telefonsamtal med min AIKBRODER.
-Åka tåg med musik i lurarna.
-Kusinhäng i Lund.
-Upptäckten att jag har en liten voiceactor i mig.
-Resa hem i natten.
-Nattbuss utan massa oväsen och trängsel.
-Nattamat som var varm när jag kom hem.
-Att trisse var uppe och välkomna mig hem på sitt alldeles egna väl inövade sätt.
-Lägga sig i en mjuk bred säng, lagom trött.
-Spellistor för alla lägen.
-Ett meddelande att mina cigarrer var på väg.
-En dag närmare Håkan Hellström på Ullevi.
-Att imorgon är en ny dag.
-Snapchat.
-Ännu en dag skadefri

Peace

Tchaikovsky på en söndagkväll

https://www.youtube.com/watch?v=Vn7WUUuwCLs

Ett sant konststycke och något som verkligen rycker med en, precis som det konststycke jag förbereder bit för bit, men det bjuder jag inte på ikväll för jag ska lägga mig tidigt, ladda dosetten och packa lite smått för de kommande 2 dagarnas äventyr i Lund och Malmö. Hela nästa vecka egentligen blir fullt ös i dur med weekend med Hifaren i Göteborg som crescendo om vi ska prata orkesterspråk. Sen extra stort leende och fjärilar i magen inför fredagens Håkan-konsert på Ullevi. Måtte jag få tag på en sjömanskostym till ett skäligt pris och att de blir en oförglömlig kväll. En dag som ska trumfa allt skit man gått igenom, som gör allting värt det, då livet var gott. Som igår när jag cruiza till sent på natten med min bro i deras nya bil, det är något som alltid är lika kul och vi ser alltid märkliga saker.
Adsense är inkopplat och optimerat så nu kan man börja skapa förändring på riktigt och hoppas ni vill vara med, detta är något jag inte kommer släppa igen, denna bloggen är för viktig för mig för det. Resultat och belopp som går till vilken jag väljer att donera till kommer redovisas här och signeras med bloggen våga berätta. Kom gärna med förslag.

Nu sova så man kommer upp  i ottan!

Peace