Åka tåg :)

Idag bär det norrut till min älskling, ska ladda batterierna och bara försöka vara i nuet och se något annat ett tag :)

Så jag har åkt tåg i 3 timmar ungefär och har typ en timme kvar :) 

Tågresa för mig är en form av avkoppling, då kan jag stänga av tankarna och bara njuta av dunket från spåret och utsikten som swishar förbi :) 

Önskar er alla en trevlig helg, uppdateringar om mina äventyr kommer löpande, peace alla fina

#vågaberätta

Hur går en inläggning med vårdform HSL till?

Med mina 6 inläggningar och många besök på psykakuten i bagaget tänkte jag berätta lite hur det går till när man blir inlagd på psyk, skriver utifrån mig själv och vårdform HSL (frivillig inläggning).

Det enklaste ä oftast att ringa först, dra det viktiga i sin story och säga att man vill komma in. De antecknar och ger lite mer akuta råd.
Väl där är det en liten anonym dörr precis bredvid akuten som gäller, där får man ringa på en klocka och invänta att bli insläppt, väl inne låses dörren bakom en och man får prata med personal i en liten lucka, där får man ge allt man har för att visa att man behöver akut hjälp, du vet att du får komma vidare när de säger "får vi berätta att du är här", sen släpps man genom nästa låsta dörr in i väntrummet, oftast får man ett eget väntrum eller får man sitta på några bänkar i väntan på ett ledigt rum..

Väl inne på rummet som är som ett miniatyrväntrum med säng och några fåtöljer med ett bord får man invänta en  sköterska eller skötare som tar puls, blodtryck och tempen samt ibland får man blåsa i en alkoholmätare med. Sen får man berätta varför man söker hjälp och hur man mår, de antecknar, fyller i formulär och ställer frågor. Sedan får man vänta på att de ska berätta läget för en läkare, detta kan ta från en kvart till fyra timmar beroende på vad som hände mer på psykakuten just då, mitt rekord är 4 och en halv timme.

När väl doktorn kommer blir det en lite kortare samtal där man får svara på frågor om det man berättat och vad man behöver hjälp med, i bland har man turen och få prata med en läkare men ibland blir det en underläkare som sedan rådgör med sin överordnade kollega när de fått tillräcklig information. Sen får man vänta på deras beslut, oftast har ja fått ja men ibland nej, allt beror på platsläge och hur dåligt man mår. När man blir inlagd får man vänta lite till på en sköterska som kommer med armbanden som alla patienter har på sig, sen får man sitta lite till och vänta på att 2 skötare kommer och eskorterar en till avdelningen.

Mer dramatiskt än så är det inte om man söker själv, aldrig haft en LPT (tvångsvård) så kan inte berätta hur det går till då, vet bara att de öppnar en annan dörr vidare i rummet med luckan, mer än så vet jag ej.

Hoppas texten uppskattas och tar bort lite frågetecken hur det går till när man blir inlagd här i Helsingborg.

Peace alla fina
#vågaberätta.

Dagen D

I dag var det min dagen d, dagen det skulle hända, dagen jag skulle prata med läkaren om min sjukskrivning. Blev ett långt samtal, på en timme ungefär, väldigt förstående läkare som lyssnade och lät mig berätta mycket men var samtidigt påläst, kunnig och lyhörd. Kontentan blev en sjukskrivning året ut, när jag berättat om hur jag har det var vi helt överens att det inte funkar för mig att jobba än, det är en lång tid men känns bra att skynda långsamt.
Kommer inleda med att byta luft lite grann, reser till min älskade imorgon eftermiddag <3 , stannar där till den 11:e, ska bli galet skönt och framför allt så fastnar jag inte vid datorn och vänder på dygnet.
Sen är det sköterskesamtal 12:e och en månad efter har jag tid hos min doktor igen.
#vågaberätta

Viktig dag imorrn, nervös :S

Imorrn är det åter dags att träffa doktorn, det ska pratas sjukskrivning och jag är så nervös att tvingas börja jobba för hastigt, vill inte krascha ner i avgrunden igen. Vet att jag inte är redo än även om jag saknar mina underbara kollegor och mitt arbete.

Hur får man vardagen att funka när man mår som mig, det är en gåta ingen löst än. Medicin har varit enda lösningen, totalt har jag provat över 20 preparat innan jag hittade rätt, nu är det bara livet som ska fungera, tror jag behöver terapi, kbt eller dbt för att börja laga allt trasigt.

Haft en bra dag trots kaos i huvudet, klarade en promenad på 4 kilometer, pratat med älsklingen och spelat en del datorspel, har dock sjukt svårt att koncentera mig och sitta still även fast jag är mentalt utmattad, sen efter maten vart jag manisk så bakade en äppelpaj av bara farten, känner fortfarande av det så fick bli dubbel haldol ikväll så man är däckad några timmar inför imorrn. Bifogar lite bilder från dagen, peace alla fina :> #vågaberätta

 

2000 visnningar

Första natten hemma har gått riktigt bra, sovit gott och vaknade utvilad. Lagat god lunch. Sen har jag mest spelat battlefield 4 och planen var att gå en promenad men har verkligen ingen ork, Jag vill men kropp och sinne hinner inte med tyvärr :/ Behöver både motion och luft men får lyssna på min kropp så jag inte går in i väggen igen. Saknar långa promenader, fotorundor och mitt  arbete. Ska dock göra ett försök med cykeln i veckan. hoppas innerligt det går bättre för bara sitta är inte bra.

Sen kan jag bara konstatera att bloggen nu har över 2000 visningar vilket verkligen gör mig glad och tacksam att så många tagit del av det jag berättar, tack! Sen jag började med denna bloggen har jag verkligen fått ur mig så mycket som snurrar i mitt huvud. Det har hjälpt mig att vara öppen med min sjukdom och vad som händer inom mig. Hoppas ni fortsätter läsa, jag kommer i alla fall fortsätta #vågaberätta

Avdelning 56

6 gånger har jag legat inne nu, alltid på avdelning 56. Har blivit som en safezone i mina perioder av dåligt mående.

Även om det är slutenvård kommer alltid avdelning 56 ha en speciell plats i mitt hjärta för den har varit avgörande att jag är där jag är nu. Från skötare till överläkare har jag alltid känt mig bra behandlad och det har alltid gjorts det där lilla extra som gör skillnad.

Har alltid funnits personal som brytt sig och varit där för mig, mött fantastiska människor och tagit mig genom mina tyngsta perioder tillsammans med människor som suttit i samma båt.

Så många livsöden och erfarenheter, skratt och tårar man utbytt. Ingen vända har lämnat en oberörd och har varje gång funnit nya vänner.

Dörren var alltid låst men den höll snarare yttervärlden ute än oss inne.

Innanför kände man sig lite normalare och gick inte en dag utan minst ett hjärtligt skratt. Hatten av till underbar personal som såg en och bemötte en som en vän snarare än en patient, sånt gör stor skillnad, enorm skillnad. 

Avdelning 56 borde vara ett exempel hur bra psykiatri ska vara, tack. 

Oh its good to be home :)

Idag vaknade jag med ett brett leende på läpparna och en skön känsla i kroppen, åt frukost ocg sen lite musik innan jag ut och hängde med mina medpatienter.
Då kom en sköterska och ville prata lite och stämma av att allt var bra och att allt gick på rätt håll.
Sen sa jag till henne att jag gärna ville hem på grund av själ jag ej tänker nämna då det bara är en angelägenhet för familjen.
Det fina med kråksången var att sen kom jourläkaren och sen när han haft alla samtal tog han några minuter med mig och vi kom överens att det var dags att åka hem då de tyckte jag var redo och jag kände mig redo med :)
Vill tack för allt stöd och hälsningar på facebook, det har verkligen lyft mig, tack alla fina^^
Nu fortsätter kampen! #vågaberätta