Julhandlat och en dikt om självskadebeteende

Puh, äntligen är julklapparna inhandlade, det tog på krafterna men jag klarade det utan att krascha när jag kom hem. 45 minuter tog det så var det klart,jag och mamma är ett bra julklappsteam :)
Nu sitter jag hemma med musik i öronen vid min bärbara dator och grubblar, fick för mig att slakta Viktor Rydbergs dikt om tomten på mitt alldeles egna vis.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.

Ligger där i sängen med stängd dörr.

Försöker förmå att skriva.

Hjärtat slår som aldrig förr.

Redan rispat men vill riva.

Tänder ett ljus och tänker detta var ej min plan.

Medan jag fortsätter min mörka ban.

Grubblar men vill gråta,

Varför jag ej kan är en gåta.

Lägger armen mot ansikte och hår.

Ryser och väntar på eländet ska lätta.

Känner hur pulsen slår.

Nej jag klarar ej detta.

Jag vill bara gråta och skrika.

Jag vågar berätta.

Men kan ej och vill inflika

Jag kan ej hindra mig att göra detta.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.