Känn ingen sorg!

Ja det var ett tag sen nu, ett tag sen 24 turbulenta timmar på psyk, snabb hemgång, alla dessa sjukanmälningar till jobbet, har varit på min kusins begravning och själv försökt komma på fötter vilket gått minst sagt knaggligt. 

Nu ligger jag här med nattmedicinerna i blodet och inväntar john blunds slägga.

Imorgon är en viktig dag, första dagen sen jag startade upp detta som jag ska jobba heltid, både taggad och totalt vettskrämd hur detta ska gå. Jag är nöjd om jag slipper må skit, behöva gå hem eller läggas in, jag är tacksam om jag kan ta mig genom dagen. Dock är jag medveten att jag har en nödbroms om allt skulle gå åt skogen. Men just nu längtar jag nästan att se vad som kommer hända, skadetankarna spökar och längtan efter att gråta röda tårar genom mitt sköra skinn hägrar, men måste kämpa emot och så småningom nå 2 månader skadefri. OCDn spökar den med, tänker tankar jag inte vill tänka och saker  jag måste kolla fast jag vet att de är som det ska gör mig upprörd. Musik i öronen och trött i ögonen. Imorrn kan allt hända, ridå ner, pulsen dunkar, föreställningen kan börja.

Peace

Tionde vändan

Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sen jag var somatiskt sjuk. Men lämnar det därhän och fokuserar på nuet som är desto mer kritiskt. Trodde aldrig detta skulle hända, trodde aldrig jag skulle behöva läggas in den där skrämande tionde gången, nu har det hänt, efter jättemycket ångestproblem, skadetankar och stora problem att arbeta då jag blivit helt disotienterad och yr av min ångest valde jag att åter igen söka akut efter att först ha försökt hemma igår. Blev ett långt besök på psykakuten, nästan 3 timmar tog det den här gången innan jag fick åka sjukresa för första gången med taxi till avdelning 57 som ligger en bra bit från sjukhuset. Så nu är jag tillbaka igen, bakom låsta dörrar, pang och krasch, på en landstingsmadrass. Den här gången blev det delat rum, första gången men sköterskan sa killen jag ska dela med var lugn, hoppas innerligt han är allmänpsykiatripatient som jag och inte  psykotisk. Detta är i grunden en psykosavdelning så är lite orolig hur detta ska gå, men på något sätt och med guds hjälp går det. Trots allt får jag disponera sladdar själv, ha mina sköna hörlurar med sladd och precis haft besök av världens bästa mamma och pappa.

Peace

Krasslig (somatiskt)

 Denna veckan börjar ju bra.. Det var ett tag sen man var somatiskt sjuk senast, men nu ligger man här nerbäddad med feber, ont i kropp, hals och huvud och frossa som kommer smygande mellan varven, känner mig riktigt eländig, hade nästan glömt hur de var att va somatiskt sjuk. Varit så mycket psykiskt senaste tiden :/ 

Menmen man får göra det bästa av de, knapra ipren och dricka obskyra mängder te, vem säger nej till de liksom ;D pardeeey......

Fått ett nytt mlp gosedjur i alla fall att krama :> 

 Peace

Man har missat vad som händer i vardagen!

Ja, det som Paolo Macchiarini gjorde var fruktansvärt, det är vidrigt att i vetenskapens namn göra dessa oetiska ingrepp. Men! Detta visar tydligt på medias linje att fokusera på somatiken i allt större grad. Samtidigt som man bråkar om vem som har ansvar finns det ingen som belyser svensk psykiatri och dess minst sagt oetiska historia. Nu senast blev helsingborg upptagningsenhet även för Ängelholms slutenvårdspatienter och nu så har även slutenvårdspatienter hemmahörande i Landskrona lagts på Helsingborgs Lasarett efter att tidigare ha legat på psykiatrin i Lund som har betydligt mer plats och resurser. Detta samtidigt som man räknar kallt med att befintliga avdelningar ska klara detta ökade tryck på kommunens fem vårdavdelningar där endast 2 bedriver allmänpsykiatri. Jag var själv med om detta när jag hamnade på en psykosavdelning på grund av platsbrist, nu gick det väldigt bra och de tog väl hand om mig och fick träffa en väldigt kompetent läkare, men samtidigt visste jag att det kunde finnas psykotiska personer, i en otänkbart jobbig kris där hela verkligheten sätts ur spel så finns det inte rätt plats för rätt person.

Det är dags att agera nu, på nationell nivå belysa en psykiatri som går på knäna och dess mörka historia. Jag vill se granskningar, rubriker och röster inom något annat än extrema somatikskandaler. Vad hände med balansen, granska psykiatrin nu! Det finns gott om begravna hundar att gräva efter!

Jaså du har börjat träna Emil

Jajemen och även om jag bara betat av 2 pass så går det mycket bättre än förväntat, med såväl bipolär sjukdom, ocd(tvångsmässiga tankemönster) och generaliserande ångest så är inte vardagen så lätt alla gånger och gå till ett gym blir snabbt ett stort projekt men likväl varje pass en seger. Nu tänker ni säkert, vad vill du få ut av det då?

Det kan jag berätta, jag siktar varken på beach 16, bli biff eller få superbra kondis. Jag gör detta för mig, för att göra min vardag hanterbar, för att bli av med kilona zyprexa kostade mig och för att ha kul å för att försöka utmana mig själv. Varje pass är en realitet för mig och vad det blir i det långa loppet kan jag varken planera eller förutse, men att få stå i duschen och känna att jag verkligen fått jobba fysiskt är en känsla jag saknat så länge. Det är en positiv förändring i min vardag som jag tror kommer göra skillnad.

Peace.