När exploderar jag?

Tick tack
Tick tack
Känns som jag ska explodera.
Hur beskriver man hur man mår, när man saknar ord?
Hur får man ur sig saker som tar tid, när man inte kan koncentrera sig?
Hur kan man vara speedad, när man är så himla nere?
Hur uppskattar man tillvaron, när insidan är ett helvete!
Jag mår inge bra.
Jag kan inte koncentrera mig det minsta för då får jag ångest.
Jag skadar mig själv regelbundet, när tankarna kommer står jag chanslös utan strategier.
Själen är ärrad med, knappt jag orkar ta mig ur sängen och sen när jag är uppe får allt sånn fart att jag nästan blir yr. Som att jag är den som betraktar en film som spelas upp skitsnabbt, tyvärr är det ingen film eller bok, det är verklighet, min verklighet.
Känner sånn ledsamhet över allt jag inte kan göra. Det är ett heltidsjobb att må såhär.
Känslan att veta att jag inte kan, det e fullt, har all medicin man kan få eller så är jag inte sjuk nog tar bort tryggheten att ha ett skyddsnät är kämpigt. Kan beskriva det som att vara för sjuk för att va hemma men för frisk för att ligga inne, ett saftigt moment 22 som bara gör att mår ännu sämre.
Saknar det lite ibland, rutinerna, den skyddade miljön, personalen som förstod en.
Men är kanske dumt att klaga, fast man ibland bara måste öppna en ventil. Har så många fantastiska människor runt mig, ni gör livet värt att leva. Min älskade, min familj, mina släktingar och mina vänner gör livet värt att leva.
Men tankar att inte leva har passerat mitt huvud men än kan jag hålla det i schack och har trots allt massor att leva för.
Gråta var det länge sen jag gjorde, mer än en månad sen, enda tårarna som lämnar min kropp är de små dropparna blod, som sipprar ur mina sår medans pulsen slår.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?

Upprop mot nedskärningar och hyrläkare!

Som alla som följt min blogg vet så mår jag inte direkt bra psykiskt. Alla känner någon som har eller haft en psykisk sjukdom eller bara mått dåligt. Psykisk ohälsa ökar lavinartat och sjukskrivningarna blir allt fler, speciellt bland unga. I värsta fall är ett förlorat liv resultatet av en psykisk sjukdom om inte vården griper in under frivilliga former eller under tvång när det krävs. Allt för att rädda liv och få människor på rätt fot. Här i stan är psykiatrin bra, det finns en psykakut och flera vårdavdelningar men det är inte så överallt och missförhållanden brer ut sig i dess spår. I Ängelholm stänger stadens enda psykiatriska slutenvårdsavdelning och när man försöker läsa om vad det finns för insatser i nordvästkåne länkas man nästan alltid tillbaka till Helsingborg. Som det ser ut nu ska Helsingborg täcka upp för 16 förlorade platser, ett svårt jobb för en  redan hårt belastad psykiatri.
Samtidigt läser man att antalet hyrläkare är högst i hela regionen, det betyder att avdelningarna ständigt byter läkare som sällan hinner sätta sig in i patientens fall som ofta har en komplexitet som kräver just kontinuitet och inte ett ständigt bytande av ansikte man möter. Olika människor gör olika bedömanden och det kan få stora konsekvenser om vi inte stoppar detta vansinne.
Jag kräver därför:
Fler vårdplatser, både i Helsningborg och kranskommuner

Fler psykakuter i länet

Fler fast anställda psykiatriker

En nollvision gällande användandet av hyrläkare i landstinget

Håller ni med, dela och kräv förändring med de medel ni har, ingen kan göra allt men alla kan göra något! 

"You may say im a  dreamer, but im not the only one" - John Lennon

 

#vågaberätta #uppropmothyrläkareochnedskärningar #UMHN

Bring me to life

https://open.spotify.com/track/2gpffYGJGvhgqgA0Aw8wKi

Wake me up inside
(I can't wake up)
Wake me up inside
(Save me)
Call my name and save me from the dark
(Wake me up)
Bid my blood to run
(I can't wake up)
Before I come undone
(Save me)
Save me from the nothing I've become

Usch vilken dag, har zero koncetration och lyckats få gjort precis ingenting. Känner mig död inuti och en krypande rastlöshet jag inte förstår när jag är såhär pass låg. Inget makear sense idag, kunde knappt få fokus när jag skulle ut och gå med mamma, ser allt tre led framför hur jag ska orka hem och hur kallt de kommer vara medans jag är så nere att jag knappt orkar gå, Blev som ni nog förstår ingen lång runda men kom utanför dörren i alla fall. Nu sitter jag i sängen med min laptop och funderar va 17 jag ska göra resten av dagen samtidigt som jag känner en extrem orkeslöshet, blir nog en dag vid datorn med musik om jag inte bara kan vakna ur denna gråa tillvaro jag hamnat i. Knack knack knackar ångesten och tankarna på, klockan e halv 6 (!) och jag har redan skadetankar.
Pissdag!
Enda positiva är att jag sover ordentligt på nätterna sen jag fick mina alimemazinkapslar, de knockar mig tillsammans med mina övriga nattmediciner innan varken nattångesten eller de vanliga skadetankarna hinner knacka på, frågan är dock hur de går ikväll när båda delar redan dykt upp :/
#vågaberätta

Känn ingen sorg/mitt i julbak 2.0

https://open.spotify.com/track/3m0vZCNkGxG1TCbqWwoBXf

Här är låt som har jag burit med mig genom så mycket skit och elände att den nu är en av de låtar som peppar mig mest, Är ett stort fan av Håkan Hellström som ni nog har märkt och hans musik går flitigt i mitt hemmabiosystem, föräldrarna kan nog snart låtarna utantill, speciellt albumet från Ullevi 2014. Musiken passar vart i livet jag än befinner mig. Glädje, mani, kärlek, sorg, ilska, orkeslöshet, deppighet, smärta och massa andra känslor passar musiken som bitarna i ett pussel.

Idag är en bra dag, det är julbak med familjen igen och idag upplever jag inte samma besvär som senast det skulle bakas, känner att jag är inne i en mer lagom manisk period så jag förhoppningsvis inte kraschar lika hårt som jag gjorde då, mamma fick säga till mig att jag nog bör vila lite samtidigt som en av mina kusiner som är på besök skulle ta och vila sig lite.
Så på så vis hamnade jag här.

Sömnen går framåt, andra natten på alimemazin som komplement till min övriga nattmedicin. Somnar snabbare, tänker mindre och framför allt mindre skadetankar och ångest, man ska väl i och för sig inte ropa hej innan man hoppar över bäcken men känner mig för första gången på länge optimistisk. God sömn och bra nätter är nyckeln till så himla mycket. Idag till exempel behövde jag inte ta min vid behov trots det är massa folk här ska nog fortsätta mingla och baka lite mer samt en fika hyfsat snart.

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Ode to joy/dagen D 2.0

https://open.spotify.com/track/2eoX63MjyeIBuopR6kxYPT

Som lovat Beethovens nionde i körversion, de vita duvorna var sjuka men samtal innan med både vänner, familj och älskling tog mig igenom det när jag väl satt där och väntade. En av mina systrar var med som stöd kunde fylla i lite där jag var osäker och fick mig att våga. Fick utskrivet alimemazin en ny medicin mot min nattångest som ersätter theralen samt förnyat mina nuvarande recept, Sen äntligen kan jag vara glad att meddela att jag står på kö till en psykolog som kommer hjälpa mig med mina skadetankar och min svåra ångest, Kommer även utreda om det finns skäl att utreda om jag har några andra diagnoser där borderline och adhd är nära till hands.
Så nu ska jag njuta av dagen efter att ha tagit mig igenom en jävligt viktigt möte, och ja, den 4:e börjar jag jobba igen^^!!
Peace alla fina!

Inför dagarnas dag imorgon!

Imorrn ska jag åter igen sitta ner med läkare och sköterska och prata om min framtid, medicinering, behandling. Allt avgörs imorrn, Mitt framtida yrkesliv, vad som kommer få mig att sova på natten och vad som håller mig på fötter på dagen. Hur jag ska orka och vilja leva. Hur jag ska få stopp på all vrede och frustration som jag vänder mot mig själv i ett djupt rotat självskadebeteende. Allt detta ska stötas, blötas och diskuteras, kommer ha en av mina systrar med som stöd så jag inte blir överkörd igen, imorrn går jag ut från samtalet med seger i sinnet och vinden i mitt hår, kanske ett par vita duvor och körversionen av beethovens nionde. Jag är nervös men jag kommer kriga, alla som läser detta, peppa mig gärna, hur mycket styrka kan vi samla ihop tillsammans som jag sen kan ta med mig till samtalet och ta den här titelmatchen min framtid hänger på, jag vägrar va rädd!
Nu kör vi!
Peace alla fina!

Julhandlat och en dikt om självskadebeteende

Puh, äntligen är julklapparna inhandlade, det tog på krafterna men jag klarade det utan att krascha när jag kom hem. 45 minuter tog det så var det klart,jag och mamma är ett bra julklappsteam :)
Nu sitter jag hemma med musik i öronen vid min bärbara dator och grubblar, fick för mig att slakta Viktor Rydbergs dikt om tomten på mitt alldeles egna vis.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.

Ligger där i sängen med stängd dörr.

Försöker förmå att skriva.

Hjärtat slår som aldrig förr.

Redan rispat men vill riva.

Tänder ett ljus och tänker detta var ej min plan.

Medan jag fortsätter min mörka ban.

Grubblar men vill gråta,

Varför jag ej kan är en gåta.

Lägger armen mot ansikte och hår.

Ryser och väntar på eländet ska lätta.

Känner hur pulsen slår.

Nej jag klarar ej detta.

Jag vill bara gråta och skrika.

Jag vågar berätta.

Men kan ej och vill inflika

Jag kan ej hindra mig att göra detta.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.