Fredagnatten var verkligen en av de där mörka nätterna då jag önskar jag inte va ensam, då jag längtar efter någon som håller om mig när jag har ångest, som torkar mina tårar och pratar mig genom mina mörka skadetankar, ja önskar samtidigt att jag inte var så trasig, att jag hade mer och ge, att jag kunde älska, utan att dra ner någon i mörkret som omger mig, men jag är bara den jag är, hur mycket jag än önskar kommer de bestå, det som liksom ingår i paketet, en klok männska sa en gång, du kan inte ha nånn att fylla det tomma hålet i dig, det ligger mycket i det, lite av mitt livspussel ligger där, ändå gör det så ont att va ensam, minns stunderna jag skratta så tårarna rann, de långa nätterna med samtal om livet och sen somna i varandras armar i gryningen, har sett så mycket fint, ändå är mitt inre så mörkt, behöver nog ett ljus i mitt liv, innan ja slocknar ännu mer.
Nu kommer de grå dagarna och de mörka nätterna.
Peace
Mitt liv, min resa! Mina vyer, mitt brinnande intresse! Min berättelse, mina erfarenheter! Mina tankar, min historia! Jag är en ung man från Skåne som dignostiserades med bipolär sjukdom sommaren 2015 och har åkt in och ut på psyk sen dess i perioder och är i nuläget långtidssjukskriven. Här skriver jag om vad som händer i mitt liv. Delar med mig av mina tankar, dikter, texter, sånt jag tycker är viktigt, hur jag mår och försöker hela tiden ta nya steg att våga berätta om mitt liv.
söndag 23 oktober 2016
De grå dagarna - de mörka nätterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar