Har gått på knä så många år, i den här staden!

Bättre än igår, helt klart, där kände jag mig rätt illa ute men jag kom till ro till sist trots snurret och obalansen, allt gick i ett igår efter 8. Ingen akutpsykiatri, inga samtal, bara samla mig och vänta ut de, va skulle en ny vända på psyk göra för nytta, har ändå läkarsamtal på onsdag, då kan ja ta upp allt problematiskt och diskutera fram något bra, rätt väg att gå, akutpsyk är bara lösning för stunden eller om allt brakar samman. Jag intalar mig att jag är starkare nu. Armen läker fint, om de blir ärr får vi se.
"Du är stark" är ord jag aldrig glömmer försöker va stark varje dag, även om det e tungt, bär ditt namn på ett nytt armband, så är du med mig så i alla fall.
Försöker hänga kvar, ta en dag i taget och göra något av var dag, kämpa är enda vägen framåt. En dag kommer jag resa mig, en dag kommer jag va stark.
Peace