De grå dagarna - de mörka nätterna

Fredagnatten var verkligen en av de där mörka nätterna då jag önskar jag inte va ensam, då jag längtar efter någon som håller om mig när jag har ångest, som torkar mina tårar och pratar mig genom mina mörka skadetankar, ja önskar samtidigt att jag inte var så trasig, att jag hade mer och ge, att jag kunde älska, utan att dra ner någon i mörkret som omger mig, men jag är bara den jag är, hur mycket jag än önskar kommer de bestå, det som liksom ingår i paketet, en klok männska sa en gång, du kan inte ha nånn att fylla det tomma hålet i dig, det ligger mycket i det, lite av mitt livspussel ligger där, ändå gör det så ont att va ensam, minns stunderna jag skratta så tårarna rann, de långa nätterna med samtal om livet och sen somna i varandras armar i gryningen, har sett så mycket fint, ändå är mitt inre så mörkt, behöver nog ett ljus i mitt liv, innan ja slocknar ännu mer.
Nu kommer de grå dagarna och de mörka nätterna.
Peace

Instabil bipolär sjukdom

Så beskrivs min bipolaritet i det rykande färska sjukintyget, de tar lite andan ur en, det är allvar detta, ingen lek och allt kan hända.
Har ju varit på den absoluta toppen och den definitiva botten många gånger, är bekant med att de pendlar mellan mina poler, ända blir jag shockad och försöker tänka logiskt, jag är nog ganska instabil med tanke på att det hänt mycket i mitt liv senaste åren, får ju knappt sova på nätterna, min mest kännsliga tid på dygnet när allt kan hända, både bra och dåligt. Har i alla fall inte åkt ambulans detta året, 2 ggr förra året....
Jag är ialla fall inte i närheten av inläggning, 11 gånger räcker just nu
Men tankarna dom snurrar och snart snurrar jag med, så mycket glädje att ja snart lyfter till skyarna!
Vad ska jag göra, den där dansen på en knivsegg är min och min endast.
Jag bara jagar nästa hype
Jag försöker kriga mot mina lows
Släng in ett självskadebeteende och du får ett recept på kaos in i mista detalj.
Va tankarna ska säga till mig i natt får vi se, kanske att dom inte är där, de är någon annan stans. Det snurrar förskräckligt just nu och har gjort det ett tag, kroppen närmar sig uppror, är det kanske dags att be om hjälp innan hela rinner över, manin är här, ridå upp, action!

Ja går inte isär, när jag går med dig

Lyckat läkarsamtal! Så otroligt lättad efter en smått helvetisk väntan där ja än en gång oroar mig i onödan, hur kan de gå fel med mor vid min sida och världens bästa och mest förstående läkare.
Att jag börjat simma föll i god jord, nu ska cykling läggas till en gång i veckan.
Medicinförändringar, japp.
Bort med mirtazapin.
Fasa ut risperidal, förhoppningsvis räcker quetiapin mot de maniska, ja tar ända 300mg.
In med melatonin (cirkadin) för sömnen, naturligt sömnhormon som förhoppningsvis ska ge mig bättre sömn :)
Sen förlängd sjukskrivning så ja kan fokusera på terapi och mina rutiner.

Känns skitbra, lite uppe i varv men så glad och full av hopp :)

Peace

Nu står vi här igen, och väntar

https://open.spotify.com/track/1vDMGBzqLJWZC5UzePDURw
Allt börjar med att jag hittar denna låten, ger så jäkla mycket minnesbilder och minnen av människor och händelser från mina turer på slutenpsyk, både bra och dåliga i ett maniskt virrvarr, ja jag är manisk ikväll, inte mer än ja kan hantera men still manisk.

Kan bero på att det är läkarsamtal imorron, återigen ska min mentala hälsa stötas och blötas, diskuteras och försöka hitta lösningar. Ärligt talat, jag är skitnervös av att inte veta va som kommer hända. Men men jag har natten och morgonen på mig att samla mig.

Bara att hålla alla mörka tankar i schack och låta musiken överösta dem, vore fint att fylla upp sinnet med fina minnen!
Peace

Har gått på knä så många år, i den här staden!

Bättre än igår, helt klart, där kände jag mig rätt illa ute men jag kom till ro till sist trots snurret och obalansen, allt gick i ett igår efter 8. Ingen akutpsykiatri, inga samtal, bara samla mig och vänta ut de, va skulle en ny vända på psyk göra för nytta, har ändå läkarsamtal på onsdag, då kan ja ta upp allt problematiskt och diskutera fram något bra, rätt väg att gå, akutpsyk är bara lösning för stunden eller om allt brakar samman. Jag intalar mig att jag är starkare nu. Armen läker fint, om de blir ärr får vi se.
"Du är stark" är ord jag aldrig glömmer försöker va stark varje dag, även om det e tungt, bär ditt namn på ett nytt armband, så är du med mig så i alla fall.
Försöker hänga kvar, ta en dag i taget och göra något av var dag, kämpa är enda vägen framåt. En dag kommer jag resa mig, en dag kommer jag va stark.
Peace

Slutkörd

"Why does my heart go on beating?
Why do these eyes of mine cry?
Don't they know it's the end of the world?
It ended when you said goodbye."

De raderna kommer ofta när min kropp är helt färdig och frustration och tankar bara snurrar. Kännt snurret hela kvällen och allt har liksom hänt i en dimma efter 8tiden när jag sprang till bussen, sen har allt gått på instinkt och motivation.
Bara dagar sen jag tappa de helt och rispade mig rätt ordentligt, den kvällen upphörde all ångest för en liten stund, ja torka blodet, tvätta av och gick vidare.
De tar både tid och gör ont, men de små röda dropparna av liv gör att man känner sig levande.

Nu ligger jag här och grubblar, va skönt det är att va vid liv, trots helvetet inom mig, säng sköna säng :)

Peace :>

Nä nu får det f*n va nog! / Reaktion på SIS sänkning av kunskapskrav

"Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid."
- Punkt 37 FNs barnkonvention.

Barn är vår framtid, jag önskar att alla barn hade ett kärleksfullt hem med stöd att utvecklas, värme och kärlek. 2 föräldrar som älskar varandra och som ger en god och kärleksfull uppfostran. Alla barn är unika individer med olika behov och ibland olika problematiker, något som kan både kräva tålamod och tid, ibland blir det för svårt och myndigheter får gripa in när föräldrarna inte klarar av det eller barnet på olika sätt agerar destruktivt eller inte alls mår bra psykiskt. Det kan handla om en psykosocial problematik, ett neurologiskt funktionshinder så som asperger eller adhd, psykisk sjukdom, kriminell problematik eller självskadebeteende för att nämna några exempel.

Myndigheten som tar hand om många av dessa barn heter SIS (Statens Institutionstyrelse), de har minst en anläggning i varje län och har befogenhet att bedriva tvångsvård och gripa in med tvång. Upptagningen börjar vid 9 års ålder och slutar vid unga vuxna. Vistelsen kan vara i flera år och har barnet väl hamnat där är beslutet ofta svårt att riva upp. Anläggningarna liknar fängelser med både öppna och slutna avdelningar där barnets beteende avgör inlåsningen, ett rum på en sluten eller låst avdelning saknar fönster, har fastskruvade möbler och är låst utifrån. De är oftast belägna en bit från övrig bebyggelse utanför våra städer. 

Detta skapar en skyddad verkstad som för den oinvigde kan verka mycket skrämmande, arbetet sköts av behandlingsassistenter som kan liknas vid kriminalvårdare. Långa isoleringar och fasthållningar tillhör paletten av befogenheter, även för barn under 15 år.
Isolering är de facto en form av tortyr vet vi och rapporterna är många att detta både missbrukas och överanvänds för att upprätthålla ordningen, till exempel ska BUP alltid kontaktas innan för konsultation om graden av lämplighet, uppgifter till Sveriges radio visar att detta detta inte alltid följs och att barn felaktigt isoleras, något som kan ge men för livet. Vill med det sagt återknyta till FNs barnkonvention punkt 37.

Detta är verkligheten för våra mest utsatta barn, det spelar ingen roll om man bara har det tufft eller har begått ett brott, hamnar man på SIS är behandlingen den samma. Detta väcker avsky hos mig, våra mest utsatta barn behöver inte straff, isolering och låsta dörrar. De behöver värme, kärlek och förståelse, de ska vara i centrum, inte låsas in långt bort, SIS modell är genomrutten och de vittnesmål jag tagit del av så blev de skadade för livet, inget barn borde utsättas för detta autonomt verkande helvete på jorden.

Nu är det dessutom så att kunskapskraven för att jobba på SIS sänks (!) från krav på 2årig eftergymnasial utbildning till krav på  fullgjord gymnasiexamen. Detta är fullständigt otänkbart och overkligt, inte bara ska det här systemet existera, det ska drivas med minimala kunskapskrav. Det håller inte.

Jag kräver därför följande:
Barnkonvensionen ska vara en del av vår lagstifning.
Nollvision mot repressiva åtgärder så som isolering.
En rejäl översyn av hela myndigheten.
Krav på ökad insyn i verksamheten.
Färre SIS anläggningar och istället fler familjehemsplatser och åtgärder för att stödja barnens familjer.
Barn som inte har begått något brott ska inte få placeras på låst avdelning om inte särskilda skäl föreligger. 
Personal ska minst ha 3årig högskole/universitetsexamen, klara en psykologintervju och flera lämplighetstester. 

Allt detta för att våra mest utsatta barn ska vara i rätta händer. 

Emil Sjödahl