Mina kära läsare, jag har tänkt, länge och noggrant och tagit mitt beslut om bloggens framtid, det här är Bloggen Våga Berättas sista inlägg på ett avsevärt tag, det är möjligt att detta är bloggens sista inlägg någonsin och det känns rätt nu. Det är dags för andra medier, min bok som är något helt annat än det jag gjort här kommer istället få mitt fulla fokus tillsvidare, nyckelhändelser bra och dåliga kommer meddelas på Facebook, framtiden är en öppen bok men just nu vill jag gräva i det gamla och jag kommer låta allt det gångna ligga uppe här, det är trots att var jag kommer ifrån. Det kommer finnas kvar, jag bara låter det få lite damm och kanske är det dags för något nytt.
Jag skippar det sentimentala, det jag vill säga är att detta var ett livsverk, det har varit ett sätt att nå ut om mig, hur mitt liv med min sjukdom ser ut och förändrats, men det går inte längre, nu vet ni och jag orkar inte driva en informationsapparat på det här sättet längre som om det fortfarande var 2015, jag måste se nya perspektiv om jag vill kunna komma vidare, just nu är det boken som gäller, den kommer bli något alldeles extra.
Tack till alla ni läsare, minns en sak när ni bär något som håller på att förgöra er, våga berätta, det finns kärlek och stöd där ni minst anar det, detta är inte ett avsked, det är ett uppehåll och slutet av en epok, ni har inte hört det sista av mig det lovar jag er, ni kommer få suga karamellen om jag klarade ett år utan inläggning tills det beger sig men inte just här. Just nu behöver jag behöver bara en mindre krets och mindre press från mig själv, att vara och dela med mina nära och kära.
Ni läsare är våga berätta, ni läsare som delat mitt öde med mig hör på något sätt ihop med mitt.
"Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än"
Tills vi hörs igen, på något sätt, någonstans.
Over and out
Peace
