Allt annat än vardagslunk :)

Shit, tag sen jag skrev nu :)

Sen jag åter igen andades frisk luft har det hänt en del saker, en dålig men desto mer bra :) 

Mår mycket bättre och är inte alls lika rastlös längre, kan fokusera längre och längre på saker samt orkar vara social. Den grå deppdimman är lättare och jag känner mig mer stabil.

Idag är sista dagen på sjukskrivningen, sen imorrn blir det jobba på deltid, läskigt men denna gången står jag redo starkare än någonsin, bara vara lite nåldyna åt landstinget först imorrn bitti ;)! 

Sen är det bara 3 (!) dagar till min älskling kommer hit och stannar ett par veckor :>💜 Känns helt fantastiskt att ha hen så nära när jag ska kämpa att komma in i vardagen :3 En kamp jag inte hade klarat ensam.

Så nu sitter jag här vid datorn med mina nya dr martenskängor på och klurar vad jag ska göra ikväll, eller ska man bara vara ;)

Freedom :)! / platsombyte

Igår var det äntligen dags att komma hem, fick ett läkarsamtal och ordnade alla recept samt skickade förfrågan om tider till öppenpsyk.
Kändes så bra och var verkligen redo när jag lämnade avdelningen :>
Samtidigt var det läskigt att lämna sin safezone men måste försöka skapa egna utanför slutenpsyk.
En av få jag har är här i blekinge där jag är nu, hos mina kusiner mitt ute i skogen, alltid varit som  en extrafamilj för mig och även om det inte är den lugnaste miljön kan jag slappna av^^
Peace alla fina

Permis :)

Ligger här egen säng för andra dagen i rad, bara varit och hämtat medicin på avdelningen annars har jag varit hemma sen igår eftermiddag. 

Både jag och läkarna tycker jag tar rätt steg, med deras vägledning och bra personal har jag kommit på fötter igen, idag mår jag så bra att jag ska laga middag till familjen^^

Igår var det en del datortid, telefonsamtal med både min bästa vän och min älskade partner. Firade även brorsan på en italiensk krog och innan hemma tog jag en låååång hemmadusch vilket var galet skönt^^

Vinden har vänt nu, tagit små steg och imorrn är det dags, utskrivning, allt är på plats, behöver bara komma dit och snacka lite med överläkaren. Känns lite pirrigt men vet att det kommer gå bra, blir fint att fira helg efter de^^

Idag är ingen vanlig dag

Idag är det ett kvartal sen jag och min partner blev tillsammans.

Idag fick jag fint besök av mamma, pappa och en av mina systrar.

Idag har jag skrattat så tårarna runnit.

Idag har jag orkat vara social och sluppit rastlösheten.

Idag känner jag kraft igen, jag längtar ut, måstena känns inte lika oöverkomliga längre.

Idag är en bra dag.

Idag känner jag mig hel. 

På psykfronten intet nytt

Ny vecka nya tag säger man, jag säger mer  varje veckodag här är likadan oavsett vecka, fredag eller helg .ligger på mitt rum på avdelningen och försöker döda tristessen, det är en av de värre grejerna med slutenpsyk,  tristessen.  Skit samma om dörren är låst, hade varit lika långtråkigt ändå.
SÅ ja, jag mår bättre 😃 energin och orken är tillbaka, vill hitta på saker och inte bara dra runt här även om det är det bästa för mig just nu.
Pratade med doktorn idag, utvärderade veckan här och finjusterade mina mediciner, blir en vecka till här och de känns bra för jag är inte redo att vara hemma än. Skadade trots allt mig med naglarna för några dagar sen, tänk om jag varit ute då liksom. Sen ska abilify bort, den gjorde mig mest rastlös på eftermiddagarna.  Har redan mirttazepin, litium, zyprexa och seertralin för det som den hjälper mot. Haldolen som hjälpt mig mest består tillsammans med stesolid, theralen, imovane och propavan.
Så nu återstår de att se vad dagen bjuder på, först ska jag duscha i alla fall, peace alla fina!

Raka motsattsen/vilken dag de vart ^^!

Wow trodde inte denna dag skulle bli mkt att hänga i julgranen men oj så fel jag hade. Först kom min kompis här på avdelningen tillbaka från permis, sen kom mamma och pappa med grejor :)

Gameday med tre matcher som följdes noga, mina lag är AIK och West Ham.

2-1 till AIK mot häcken, 2-1 till West Ham mot city och 6-1 till AIK hockey mot sundsvall. Sen fick jag äntligen lite tid med skötarna som tog sig tid och snackade med mig inför natten och gav mig material att få det lite mörkare på rummet. Idag var en bra dag, idag var jag på top :)

Sen ser det ut såhär på mitt rum:

Rätt sterilt men känns mer och mer mitt space, en plats att orka vardagen på avdelningen och samla kraft. 

Peace

Skitnatt!

Fy 17 vilken natt, 6:e natten i rad med skadetankar slutade tillsist i lite frenetiskt klösande :/ Kände sånn skam när jag tryckte på klockan för att få prata med någon för andra gången.

Fick extra nattmedicin och skötaren som kom förstod och sa att det inte var någon fara och liksom förstod hur det kändes, att det var bra att jag tryckte på klockan, kändes tryggt att kunna släppa ut lite av all skit inom mig efteråt, sen somnade jag till sist på en dos som kunnat söva hela släkten.

Idag är det fotboll, AIK mot häcken, blir och följa gnaget på surfplattan med 2 medpatienter, vi ska beställa upp kebab och göra lördagen bättre än fredagen :)

Fredagkväll

Fredagkvällar på psyk är som alla vanliga kvällar på psyk, ibland till och med värre.

Samma halvjumma te, samma vankande av och an, samma gula väggar, samma mat, samma allt.

Har man tur är inte alla på permission så man har någon att snacka med, men ändå slutar det oftast med att man räknar ner timmarna till läggdags så man kan börja en ny dag. Nåja, utsikten är grann i alla fall :)

Ljuspunkter

"Oh mr blue please tell us why, You had to hide away for so long"

http://open.spotify.com/track/74z2lfZ7fj3IqoK71lHkZw

Ljuspunkter, små men de finns där med fina människor att umgås med och tillsammans blir livet på avdelningen lite lättare. Vi är trasiga och knasiga allihopa så tillsammans blir det en rätt normal tillvaro, inge gökboetfeeling här inte, tänk er ett hostel typ, så är livet på slutenpsyk^^
Idag var pappa på besök och snart är det mat: )
Peace //Emil

En vanlig dag på sluten avdelning

Tänkte dela med mig hur det är här på 56an:

När jag väcks klockan åtta får jag sertralin (sätts in) och paroxetin (sätts ut), litium för att få mig i balans och abilify så jag inte blir manisk. Krälar mig sävligt ur landstingets bädd och klär på mig. 

Frukost på det och sen vila igen fram tills det är lunch, ibland är jag social om jag orkar. Rond varje dag, de dagarna jag har samtal är jag alltid toknervös och har massa ångest. 

Sen tröskar dagarna på, vankar fram och tillbaka samt umgås med mina medpatienter, försöker få timmarna att gå, sover ibland bort tristesen på en haldol och lite theralen.

Middagen är ofta en bra tid på dagen och jag är på top och faktiskt orkar vara social. Enda jag saknar är att få gå ut. 

Sen propavane och litium klockan 8 följt av lite tv eller netflix, eller är jag bara social tills det är dags för min nattmedicin som består av: stesolid, haldol, zyprexa, mirtazepin, imovane och theralen.

De somnar jag gott på och sen börjar de om igen. 

Inlåst

När man inte ens får gå ut

När balkongen är låst

När det inte finns någon frisk luft

Då känner man sig inlåst

Då känner man sig sjuk

Då känner man sig trasig

Felmedicinering

Suck, fick många märkliga blickar av personalen igår, samt fick nya nattmedicinen konstiga tider. Visade sig att jag fått en tablett man får vid ett missbruk som man ska bearbeta, så alla trodde jag var missbrukare så fick den 3 ggr om den, heminivrin tror jag den hette.

Lyckades tack och lov haffa en läkare och reda ut de så jag fick haldol vid behov istället för den andra tre gånger om dagen, gäller att stå på sig även i psykiatrin.

2 veckor

Hade läkarsamtal idag, 2 veckor här på på 56an blir det till att börja samt 4 nya mediciner, testa lite komplement till nuvarande nattmedicin, en ny antidepp och en antideppmedicin för den bipolära depresionen jag råkat ut för. Försöker få fram en lista på allt nytt för nu känns allt förvirrande och 2 veckor är en lång tid, nåja bara att kriga och tar orken att kriga slut är jag på rätt plats. 

Njut av det ni har, i slutenpsykiatrin får man nya perspektiv på allt man har, det är något jag lärt mig här

Here we go again/trasig/tillbaka till ruta 1

Där var man, tillbaka på jobb, massa underbara kollegor runt en när jag insåg, jag håller ett tempo som när jag var manisk, det är så jag var van att jobba och det var inte kroppen med på :/

Så runt 10 fick jag århundradets ångestattack och fick gå från jobbet sjuk, vi snackar en riktig dunderdip efter 16 dagar normaltillstånd, så gick rätt upp till psykakuten skakandes och hackandes tänder medans allt bara snurrade. Destruktiva tankar och min självbevarelsedrift drog mig dit för att inte gå hem och göra något dumt.

Så vart inlagd inom timmen och blir att vara ett tag här nu, litar inte på min egen kropp. Jag försökte men trots det gick det åt skogen, jag må ha bromsmedicin men finns mer trasigt som gör backen brantare som jag ej tagit i beaktande, så får skörda frukten av det nu :/

Tillbaka på avdelningen de känner mig i alla fall, de är skönt mitt i allt elände.

Pappa kom med donken och lite bra och

ha saker, sen fått massa fint stöd av min älskade  partner, familj och vänner :)

Tack, ni får mig att orka #vågaberätta

Oh what a day

Första dagen tillbaka i verkligheten avklarad, jobbat och haft aw utan att bli manisk, hade inte varit möjligt för en månad sedan men nu går det på rätt håll och nu när jag ligger i sängen ler jag brett :)

Woho!! Dags att komma tillbaka till vardagen!!

Fått grönt ljus att jobba halvtid på läkarsamtalet idag, både doktorn och jag var på samma linje och lithiumvärdena går åt rätt håll så imorrn kör vi :D !!!
Dags att fortsätta resan som bipolär i yrkeslivet, få tillbaka rutiner och fortsätta #vågaberätta

Skadetankarna

En sak jag skrivit om väldigt lite är mitt självskadebeteende, jag har ett sådant och trots jag är mentalt stabil brottas jag ofta med dessa tankar, har skurit/rispat med kniv och knappnål samt klöst mig själv, alltid i samband med min nattånget som är en del av anledningarna att jag behöver en hästdos tabletter för att somna ifrån eländet. Det och bolltäcket.

Min högra arm är ärrad, man ser det ej så mycket men de finns där, små stileben av mitt inre helvete, som även ikväll lurar och förför, men skriver om det för er istället, jag är inte rädd att gå med kortärmat, men vill inte skada mig själv igen. 

Men det är en drog, det tar över en och till sist får man mindre ångest men det är lika förädiskt som en dansande orm, för när man väl är fast måste man göra allt hemskare saker för att känna det, känner du igen dig, tveka inte att #vågaberätta

Okey nu kör vi/ lyckad underbar långweekend!

Hemma vid datorn efter underbara dagar med min partner, det var verkligen helt underbart att ses, vara vi och ge oss ut på äventyr, snacka om att kärleken bär en till nya höjder.

På måendefronten har det gått riktigt bra, 11 dagar (!) normaltillstånd talar för sig självt, 2 veckor sen jag började med litium nu, tiden har gått så fort men wow denna medicinen har förändrat mitt liv, rekommenderar den som är bipolär och inte testat litium att göra det, klart man känner upsen och dipparna men de bromsas verkligen och slipper falla och flyga.

Nu är fokus fast inställt på morgondagen, litiumprover 8 och sen läkarsamtal 11, då hoppas jag kunna få sjukskrivningen ner till halvtid, får se hur de går och hur man mår efteråt, kan bli brytpunkten för en bra period eller en krasch, det kan bara tden utvisa, jag ska bara ta mig dit och säga min mening.

#vågaberätta

Tankar och bakgrundsmusik

Hemmabion spelar allt från strauss till clash.

Vrider skallen ut och in!

Hur ska man tänka?

Heltid, halvtid, förlängd sjukskrivning?

Vad är meningen att de ska hända?

Orkar inte vara hemma mer men orkar jag vara på jobb?

Varit hemma sen juli och vill verkligen börja jobba innan tristessen gör mig sjukare, innan de mörka tankarna kommer igen, utan sysselsättning vet jag ej hur länge jag kan hålla dem borta. 

Så frågan är; är jag redo, klarar jag det?

Dagarna nu är mest dötid.

Samtidigt är orken att bryta tristessen varierande i stor skala.

Haft många bra dagar och klättrar på väggarna att komma igång med något rejält, koncentrationen i vardagen börjar tryta dock så vet ej hur jag ska tänka.

Samtidigt är det lika skrämmande att komma på hur och vad doktorn jag aldrig träffat kommer säga på samtalet nästa vecka.

För mig känns det som jag vill jobba i någon omfattning om det inte är något som är så allvarligt att jag behöver läggas in som doktorn har märkt, vilket är högst osannolikt.

Samtidigt vet jag ju inte hur sjuk jag är, kan ju inte se hela bilden själv och nyss börjat med lithium.

Men just nu laddar jag inför nästa äventyr som börjar imorrn kväll.

Min födelsedagsweekend med min underbara älskade partner :> innan dess kalas med familj och vänner :)

de peppar mig alla att #vågaberätta

3 good days

Wow asså hur inleder man ett sånt här inlägg, en blogg om mitt liv och sjukdom, idag säger jag woho va bra jag mår! Inte på de där jobbiga maniska sättet som äter upp en och ger turer neråt och till psyk utan bra på riktigt, sover bra, livet funkar, har kul, kan koncentrera mig länge på flera saker och längtar efter att börja jobba igen, känner mig redo på riktigt och fortsätter det så här har jag kontroll och inte sjukdomen.
Samtidigt måste man se allvaret, detta är livet ut, inget man kan bara bota men leva med, bromsmediciner hjälper mig massor, lång medicinlista men det är värt det för jag har fått tillbaka livet. Ingen vet vad som händer men just nu är livet gott och har en grym födelsedagsweekend framför mig samt kalas på torsdag, första kalaset på länge jag är redo och känner att jag orkar.
En dag i taget nu, skynda långsamt och lev i nuet.
PEACE alla fina #vågaberätta