Tunga beats

Få saker lugnar mig och får mig att fokusera som ett riktigt tungt beat, gärna instrumentalt om inte texten är väldigt bra, annars är det bättre som det är, hittade detta: https://youtu.be/WsL-V-9mbJ4
Det är det mest geniala jag hört i genren, pratade om att om jag skulle gjort ett beat med en klassisk låt hade det varit just det där, sjukt fint att det finns, så fine finns det ett beat ska jag skriva en text, det är självklart och kanske kan vara givande, bara lyssna om och om igen tills varje ord prickar varje ton, kan inte vara svårare än poesi även om jag inte direkt skriver enligt konstens alla regler ;)! Många känslor i de 3 minuterna, börjar klara höra den utan att det gör lika ont, det skrämmer mig lite på sätt och vis.

Aja nog om diffusa hiphopprojekt, det fortsätter vara relativt lugnt med mig och runt mig, vardagen har sin gång och börjar äntligen kunna se planerna för dagen jag sett fram emot så länge falla på plats och det ser ut att bli ett riktigt bra, tror det kommer bli en fin dag :) Ska bli så kul, inte haft så många här sedan studenten 2011.

Långt om länge skrevs mina insomningstabletter ut, men har sluppit problem när man bara inte har fler vilket är skönt och osannolikt, dock är det mindre kul att bara bli dåsig när den ena komponenten inte finns tillgänglig, båda behövs liksom annars funkar det inte, så hoppas de kommer imorgon på posten.

Fullspäckad dag imorgon, en massa kul jag får skriva om i nästa inlägg, men inleder dagen med att köpa fredagsöl, in om Sjögrens och sen handla lite grejer till kvällen :) Fredagsfeeling jadåå^^!
Skönt att lägga sig med alla utgifter betalda och mätt i magen, ska återgå till beatsens underbara värld tror jag i väntan på sömnen, lär dröja då jag somnade på eftermiddagen en god stund.

Glöm inte att följa bloggen på Facebook, Bloggen Våga Berätta heter sidan där man kan följa mina inlägg och i framtiden se lite bakom kulisserna och annat kul.

Peace

Vaggvisa

Aldrig varit någon låtskrivare även om jag har flummat lite raprader på fyllan eller sen på natten på fb men vem har inte det liksom, så någon vaggvisa blir det ej, är inte i det mindset som jag var när jag slakta Rydbergs tomten för er som varit med ett tag, dark and twisted stuff. Men den är ju inte aktuell längre för jag har inte varit utan självskadandet så länge sen det började, behovet finns inte där längre typ och börjar tro det kan bestå faktiskt även om jag är en försiktig optimist. Tror jag känner mig själv någorlunda, men vet också att det finns det jag inte känner till än om mig själv än.
Men vet att jag är laddad på framtiden, hopp, tro och tvivel i symbios.
Grillat, rökt cigarr, kollat film, kollat AIK som tog 3 blytunga poäng :)
I natt blir de inte mycket sovet, min insomningstablett är slut för tydligen är det svårt att fixa innan helgen, första gången på ett bra tag så får se hur detta går. Huvudvärken kommer smygande, musiken dunkar, allt är tyst. Likt tomtens tysta ban, i Rydbergs epos.
God natt bloggen, vi ses imörrn.

Peace

Bredd och vad jag vill uppnå

Spännande tider, först AdSense och nu tar jag ett stort steg till med våga berättas egen facebooksida, ett vettigt steg som ligger rätt i tiden enligt mig, förändringens vindar blåser och nya tider väntar.

Jag gör denna nya satsning för att nå fler, för en enklare väg till min blogg, speciellt utanför vänlistan på Facebook, allt ska vara som det brukar men fler ska få ta del av det jag skriver, för jag vill att mitt budskap ska nå fler, att fler ska läsa min historia, mina tankar och kanske se vad livet som psykiskt sjuk innebär.

Jag vill kunna möta mina läsare, ta del av deras historia, input eller bara snacka.
Pm är alltid öppet här, är inte utbildad i psykiatri på något sätt vill jag dock lägga till.

Men som ni som väljer att läsa bakåt kommer märka är att jag har erfarenheter, åsikter, jobbiga saker och allt annat nedtecknat här.

Till mina trogna läsare, detta vore inte möjligt utan er, jag blir bara så glad att ni läser vad jag delar, allt är inte perfekt men jobbar på att fixa till saker.

Till er nya läsare, välkomna hit, titta rundor, läs tillbaka i tiden i en hackig berättelse som är vad jag är och står för

Jag har en blandning av lite speedad och orkeslös just nu, akutnarkosen i maj tror jag har ställt till en hel del, det är kämpigt men måste ha ljuspunkter, sånna dagar som spelar roll, då man är hel.

Nya som gamla

Peace

SAVE BIPOLARNA

Det ser mörkt ut för de som vill bolla tankar med andra bipolära, nätverka, finnas, lära, dela och stötta.
Alla som rör sig i psykiatrin vet att man vill ha personer att prata med där sakerna man talar om inte hamnar i journalen, personer som är likasinnade, som känner samma saker, delar upplevelser, tankar eller som man bara kan relatera till.
Personer som har ett annat liv men som man kan möta där på gränsen mellan, det är viktiga människor det, det är tanken med att sammanföra människor som kan ha ett utbyte.
För bipolära är det just den platsen, som är på väg att dö ut, om ingen gör något är det snart tyst som i graven. Ingenstans att vända sig, ingen väg in, ingen att luta sig mot eller se upp till, som gjorde det det du ville uppnå eller som du vill hjälpa in på rätt väg. Ingenting blir kvar, kvar blir bloggar som denna och följer noga flera stycken, men vi når inte alla, vi har inte alla svar, vi har inte den kunskapsbas som bipolarna har, det vi har där, har vi för att de före oss gjorde det möjligt, de vågade berätta, de delade, de byggde broar, röjde vägar och gick sin väg tills det blev en stig. Den här bloggen är ett resultat av det, den här bloggen lever vidare oavsett, men kan den nå alla?
Så jag vill rikta detta inlägg direkt till bipolarna, ta ert ansvar, gör någonting för att göra vår fristad storslagen och sprudlande igen, att locka tillbaka medlemmar men även att bygga nästa generation bipolare, som håller ihop och som stöttar, delar, tröstar, upplyser och svarar på det de kan, alla vet alltid något, ingen vet allt men ingen vet inget.
En för alla, alla för en! Så måste det vara.

SAVE BIPOLARNA
De orden skulle jag vilja se i fler bloggar som min.

Peace

Mer om "rör inte min terapi" och mina tankar

Även om chocken lagt sig är inget förändrat, Socialstyrelsens förslag står trots kritik från läkare, expertis, forskare och patienter dömer ut idéen att depression och ångestsyndrom ska behandlas endast med KBT, psykofarmaka och elbehandling(ECT).
Psykodynamisk terapi, i folkmun samtalsterapi föreslås utgå och vara något man får betala utanför den offentliga vården. Detta är fullständigt oacceptabelt.

För det första är terapi viktigt i behandling men även indentifiering av dessa sjukdomar, i mitt fall ledde terapin jag fick i primärvården till ett utlåtande att jag kunde vara bipolär, blev skickad dit för just ångestproblem som visade sig vara toppen på isberget, detta kunde man ha missat med det här förslaget. Tänker på alla det kan drabba, jag är ju inte den sista som kommer vara i den sitsen. Att ha ångest kan göra lika ont som en fysisk åkomma och kännas som att dö, att vara deprimerad kan kännas som att vara död eller leda en till ännu mörkare platser. Detta är allvarliga tillstånd, det kräver den bästa möjliga vården.

För det andra, behandling med antidepressiva är långt från problemfritt, det kan vara slentrianmässigt, speciellt i ett tidigt skede, för mig som bipolär kastade det in mig i mani, jag anser att man inte kan kasta Prozac på allt innan man vet vad det är, allt för få når specialistpsykiatrin idag och det är långa köer, att då inte ha tillgång till psykodynamisk terapi när man till sist når dit skulle vara förödande.

För det tredje vill jag prata om ECT, det är något som utvecklats mycket sen det vi ser på film, det är idag modernt och jag har sett hur det kan förändra en djup depression.
Men, det är det för att det är en utväg som är något att ta till när inget annat hjälper, men nu vill man öka dessa behandlingar och det kan bli fel, slänger man med ECT som man länge gjort med antidepressiva går vi plötsligt tillbaka många år i tiden, vill vi det? Det kan äventyra kvalitet, patientens tillstånd och även missbrukas som förr. Det ska vara en utväg, inte en genväg. Det skulle vara det största steget bakåt sen motionen som ville närma sig gamla LSPV igen.

Det är dags att rannsaka synen på oss psykiskt sjuka, vi är värda den bästa vården och omsorgen som somatiken, vi är lika mycket värda, vår vård är lika avgörande och vi måste få höras.
Så till Socialstyrelsen säger jag, rör inte min terapi.

Stöd #rörinteminterapi på Facebook, besök www.rorinteminterapi.se, skriv på namninsamlingen, läs andras berättelser och bidra med din egen.

Inget peace på denna, viger den till:

#rörinteminterapi

Fullt ös

Damn det är knappt onsdag och hela resten av veckan är minutiöst planerad på mitt sätt, äventyr, träffa släktingar, fira far och sen kronan på verket Halmstad som crescendo, hos min AIKBRODER, grym meny helt enkelt :)! Klämma in och se AIKs matcher och vila lite^^
Mindre än en månad till ett kvarts sekel och bra grejer på gång. Lagt ner mkt tid i planeringen, del ett kalaset är typ klar nu, lär dimpa ner kuvert lite varstans nu i veckan. Känner jag har fått energi efter den sjuka starten på sommaren som tog  det mesta jag hade byggt upp. Kanske är det ramlareuforin som rafinerats till välbefinnande och meningsfullhet.
Så det har gott om och det slår inte över, finns lite andra orosmoln men jag känner de kommer in i bilden senare, för just nu vill jag leva i nuet och njuta, livet är som en god cigarr, stressa inte, njut, för det varar inte för alltid.
Nu är sängen renbäddad, jag nyduschad och i lurarna spelar Toto mästerverket Africa, det kallar jag avkoppling!

Peace

Det mest märkbara är utsikten

Det skrivs så lite om Helsingborgspsykiatrin, man läser massor om vårdkris, hur de sliter på akuten (all cred till dem) och att dagligen får många patienter som är allvarligt sjuka i olika grad övernatta i korridorerna på S-plan.

Dock läser man sällan om den lilla dörren vid sidan om den stora, med frostade glas och texten Psykiatrisk Akutmottagning som i folkmun är början till att hamna på "femte våningen", men information hittar man sällan, bara landstingets väldigt spartanska praktiska information, för den som inte varit där är det så mycket man inte vet, ingen skriver om det så tänkte ge mig på en artikel själv om det här i min blogg som är fylld av mina erfarenheter, dela gärna för detta gör jag för det är viktigt att ha en verksamhet som är transparent, inte höljd i mystikens och fördomarnas dimmor, enjoy:

Det mest märkbara är utsikten.

Helsingborgs lasaretts akutmottagningar är under stor press, det är sommar och trycket är hårt, de flesta går genom de stora dörrarna till akutmottagningen eller kommer in med ambulans. Men bredvid, lite i skuggan till höger finns en annan dörr med texten "psykiatrisk akutmottagning" eller psykakuten i folkmun. Här får man ringa på en klocka och passera ett par låsta dörrar, vissa söker dit själva, andra med poliseskort eller ambulans. Innanför är det ganska litet, väntrum, samtalsrum, personalytor men trots detta väldigt olikt en vanlig akutmottagning, för här arbetar man även med vård under tvång enligt gällande lagar, olikt det gamla dock, det handlar om att rädda liv lika mycket här som det gör inne på somatiska akuten.

Att bli inskriven på psykiatrisk avdelning är en till synes komplex process och slutenpsykiatrin utgör en ganska liten del av sjukhuset. Kommer man frivilligt handlar det om samtal med sköterska, läkare och ofta konsulterar läkaren överordnad, man har ett visst antal platser att förvalta. Tvångsvården görs enligt bestämmelserna i "lagen om psykiatrisk tvångsvård" LPT och är avskärmad. Pipandet och sorlet från somatiska akuten känns avlägset, här är det tystare och avskalad inredning.

Till den psykiatriska akutmottagningen kommer den som till exempel har självmordstankar, depression, ätstörning, affektiva eller psykotiska sjukdomstillstånd, men även den som på somatiska akuten bedömts ska bedömas av en psykiatriker efter till exempel misstänkt självmordsförsök eller överdos.

För den som blir inlagd finns det 5 avdelningar 53,55 och 56 är allmänpsykiatriska, 54 jobbar med äldre och 57 som ligger en bit från själva sjukhuset arbetar med psykossjukdomar. Fördelat efter sjukdom som resten av sjukvården, dock händer det att patienter får läggas in på en annan avdelning än den tilltänkta på grund av platsbrist eller till exempel om det är läkarens bedömning att det är avgörande att få en plats på sluten avdelning. Även här händer det att patienter får sova i samtalsrum eller korridoren.

Man vårdar sinnet primärt istället för kroppen och formerna vården bedrivs på är ganska olika en vanlig avdelning, även om de sällan är särskilt dramatiska men avdelningarna i sig är rätt lika de övriga på sjukhuset. Patientrum, personalytor, medicinförråd, plats att äta och dagrum, samma färger, samma detaljer, samma doft av sjukhus och handsprit. Men det finns skillnader, dörren ut är låst, undersköterskor kallas skötare, helt andra mediciner, ibland tvångsåtgärder, inredningen är enklare och det finns restriktioner vad man får ha på avdelningen. Personalens ytor är låsta och alla anställda bär ett överfallslarm. Läkaren har genom journalen uppsikt och det förs kontinuerliga samtal. Patienter har olika övervakningsgrader (vak) och vårdformer, detta är helt individuellt och berör till exempel om/hur man får temporärt lämna avdelningen innan utskrivning. Men det mest märkbara är utsikten, antigen ser man solen gå upp eller ned över staden, antigen från fönstren eller den gallerförsedda balkongen.

Mentorer

Delgavs väldigt intressant information idag, ofta när man hör och läser om psykisk ohälsa är det skandaler och starka reaktioner, har själv sågat olika instanser till fotknölarna.
Idag var det annorlunda, region Skåne har i flera år drivit ett mentorskapsprogram som fungerar så att ett fåtal personer som själva lider av psykisk ohälsa och tagit sig upp till ytan, fått livet att fungera erbjudits att jobba som mentorer för personer som till exempel nyligen fått diagnosen eller är i stadiet att försöka leva med sin diagnos. Alltså någon som vet hur de känns, hur det är, inte genom medicinsk utbildning utan på just livets hårda skola. Någon att prata med, om nuet som ofta är det som är svårast som psykiskt sjuk, bortom nuet är ofta svårt när livet kastas omkull, det vet jag själv.
Detta är ett otroligt bra initiativ, något som borde få mer publicitet, på rätt sätt, jag tycker region Skåne har en chans att satsa på något som hjälper på riktigt, har man suttit på sluten vet man att ofta är det terapi i sig att prata med någon som har  som en själv.
Att gå ifrån beroendeställning till någon man får en personlig kontakt med kan göra så himla många saker. Detta är framtiden och kommer ge människor en framtid.
Hatten av!

Peace