Platsombyte

Min spontanitet är tillbaka! På 2 timmars varsel bestämdes det att jag skulle till Blekinge, mitt ute i skogen, hälsa på min moster och min kusin. Ett telefonsamtal räckte, sen var de bara att börja packa, de blev så glada att jag ville komma och fick ett varmt välkomnade. Så har ätit gott, snackat massor och sett lite tv. Så skönt att va här, börjar kännas normalt och som vanligt efter allt som hänt, något som jag aldrig glömmer - jag glömmer aldrig dig och tror du kommer titta ner på oss den tid jag e här och le drömmande som du brukade göra, önskar du också var här.
Peace

Nachos, salsa och varm choklad

Hur kan denna salsan klassas som hot undrar jag medans jag skyfflar in den i käften. Annat va de när jag åt carolina reaper på en fest, 2 miljoner scovilleenheter talar för sig själv. Aj.
Den här dagen har varit väldigt produktiv, gått ner till psykologen, inte träffat henne på 2 veckor minst så hade massor att prata om, långt givande samtal, fick veta att psyk står redo om jag hittar adhd i mina barnjournaler som as we speak gås igenom i lund.
Sen promenad lite senare till phonehouse med pappa, vi fixade ny telefon till mig och förlängde abonemanget.
Sen hem och mixtra med telefonen och få den full med allt och lite till, vacker maskin full av bra funktioner.
Men nog med show and tell!
Ätit gott och träffade en go vän en kort stund och snacka skit lite :)
Mår alltjämnt bättre än igår, så finns hopp om det :)
Noterar även 9056 läsare, det är tusen läsare på en månad vilket är helt fantastiskt. Detta är min plats på jorden och hoppas ni fortsätter följa min kamp.
Me de sagt återgår jag till mitt kvällsmål.
Peace

Första advent

Damn vilken helg det har varit, tack alla inblandade, finbesök från Halmstad, min AIKbroder4lifehomie :)
Vi har ätit och druckit gott, umgåts med familjen i ettapper, promerat, ätit go adventsfika med julöl till. Sen blev det  båten över sundet till Helsingör och old irish där alkoholen flödade inom lagom ramar.
Luriga blev vi i alla fall på dansk mark och vissa stunder under dagen och kvällen var jag snudd på eller direkt manisk,men det gick att hantera, tror ja.
Värre var det på natten när min vän hade somnat, då snurra allt som ett jäkla lyckohjul och fick ta 60mg theralen för att lugna ner mig lite. Skulle ringt psyk men jag va inte så nykter.
Idag är jag trött och mörbultad, bakis helt klart, alkoholen i sig plus theralen ger en lamslagande bakfylla.
Självförvållat.
Nu börjar snurret igen.
Andas Emil
Andas
Gör inge dumt nu
Peace

Cant hear me knocking

https://open.spotify.com/track/7HRKgCruDphRaLW4wmx8xM
HELT HOOKED PÅ DENNA LÅTEN!

Som vanligt såhär dags dricker jag varm choklad, de hjälper mig varva ner, tillsätter alltid cayennepeppar för mer mustig smak och lite sting, sen är det viktigt att man serverar den i en fin kopp, en westham eller game of throneskopp till exempel ;)

I stearinljusens sken sitter jag och begrundar dagen och såren på min arm.
Känner mig så konstig, fast i ett limboliknande normaltillstånd, är jag rätt medicinerad nu eller smäller det när som helst? Trots detta har jag haft vissa depressiva känningar, framför allt igår men e bättre idag. Men skönt att slippa psykakuten hela tiden, va välkänd där en period.

Imorrn kommer en av mina absolut närmaste vänner ner och stannar hela helgen, ser fram emot det, kommer bli röj!

Koppen är tom
Blås ut ljusen
Mörker

Peace

Stairway to heaven/zero självdisciplin

"Theres a lady whos sure, all that glitters is gold and shes buying a stairway to heaven" - Led Zeppelin

Var ett tag sen nu, ett tag sen jag satte det vassa mot huden, mörka tankar har frestat mig var dag fram tills nu, då kunde jag inte längre hålla emot och 10 minuter senare var armen full av blödande sår. Konstigt, känner inte smärtan längre, det bara bränner efteråt när jag har tvättat av blodet. Men vet att ja lever i alla fall, det vittnar de små röda dropparna av liv, när man är klar är det ett mörkt och förbjudet stileben.

Att leva med ett självskadebeteende är inte lätt, speciellt när man tappar kontrollen, när sjukdomen tar över, jag ber om ursäkt att jag är sånn men detta är min verklighet, mina kamp.

Normaltillståndet jag lever i oroar mig, rädslan att de ska braka finns där hela tiden, ibland är allt så normalt att jag glömmer att jag e bipolär, men priset man får betala när de flåsar en i nacken är digert, en gång bipolär, alltid bipolär.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?
Den eviga frågan
I nattens mörker

If you knew the cure for mental disease, would you give my mind some peace?

Ny vecka/ mitten av en hurricane

Veckan har börjat i sävlighetens tecken, inte gjort många knop, kollat film och följt det dramatiska efterspelet till den lokala fotbollsklubbens nedflyttning till superettan, sen har ja ätit gott och haft en helt ok dag. De snurra lite nu ikväll men det gick över. Värre var de i natt, hade så grymt mycket skadetankar och va på väg att ge med mig men jag lyckades hålla emot, hade redan druckit en kopp choklad så orka inte göra en till, istället somna jag ifrån alltihop. Sen sov jag som en liten ost ^.^
Idag är de föresten en månad tills jag ska se bästaste Håkan Hellström i malmø, som jag längtar, tre dagar innan julafton, samma tid förra året låg ja på 56an över natten, vilka kontraster!
Som vanligt såhär dags är det jag, mörkret och musiken, kollat sociala medier och läst de senaste inläggen i bloggarna jag följer, ni vet vilka ni är :>
Hoppas nu natten fortlöper utan missöden :) Redan gjort varm choklad så vi får se hur de här går.
Imorrn simma igen!
Peace

En ny strategi

När jag haft skadetankar senaste kvällarna har jag följt samma mönster och skapat en strategi.
Jag går ut i köket, kokar en kopp oboy och en gång glögg, sen tar jag med den till min soffhörna och tänder ett par ljus.
Sen sitter jag där och smuttar.
Försvinner in i musiken och bara är i nuet.
Tufft och svårt att leda om tankar men det ger resultat när man tar kommandot.

Varit en bra dag, haft en av mina systrar och hennes sambo här på middag, pappa som e kung i köket lagade ett redigt skrovmål och sen stod jag för lite avec med whiskey och glögg :) Många skratt och klockan bara sprang iväg.
Mer sånna dagar tack.
Peace

Den långa tysta natten

Sitter i min soffa med lite varm choklad med chilipulver, tänt ett ljus som lyser upp min lilla soffhörna och ger mig ett lugn för studen, som att så frön, framtidens frön, det är dem vi får skörda hur saker än går.
Så många tankar just nu.
Gör ditt!
Gör datt!
Mina inre fiender frestar mig, fast min värsta fiende är jag själv.
Jag vet vad jag är kapabel till, vad jag kan göra och hur lätt jag förlorar mig i mörkret.
Blåser ut ljuset
Andas
Andas
Nu är det bara du och ja mörkret
Må bäste man vinna
Peace

Åka tåg

"Här sitter venus och ser ut att fått nog, i en underbart barnförbjuden pose och min grogg ser ut som en laddad pistol, när jag sjunger en blå himlen blues" - Imperiet

Finns det något mer rofyllt? Det behagliga monotona dunkandet, landskapet som far förbi kombinerat med årstidernas färger och målet som närmar sig lagom snabbt.
Varit i Halmstad hos en av mina närmaste vänner och varit med honom hos tatueraren, snyggt blev det och man blev sugen själv, han bad mig maila mina ideer så vem vet, vill verkligen göra min första gadd som självklart har AIK tema, mer än så säger jag inte tills den sitter där ;)
Telefon blev de ingen, 2 veckor tills ja kan förlänga och bli kvitt de här eländet, fick i alla fall klämma och känna lite på den :>
Kände bara; bravo! Bravisimo! Honom ska vi ha!
Lithiumet kom äntligen igår, hoppas bara inte för mycket gått ur kroppen, än mår jag någorlunda bra, lite trött bara och snurra lite på tåget hem men de gick att hantera.
Nu sova, varit uppe sen åtta så är rätt mör!
Peace

Lyckad helg!

Så va de söndag, helgen har gått fort, ovanligt fort och utan obehagliga överraskningar på vägen. Varit utan litium i snart 2 veckor pga medcinstrul men fick de utrett med företaget i fredes och till och med en ursäkt av deras farmaceut som insåg allvaret i det.
Samma dag bad jag även om en telefontid till min läkare för att börja bringa klarhet i vad som ska hända med ADHD-diagnosen som tydligen finns i mina barnjournaler, om den ska utredas eller kastas i soptunnan, vilket de blir är jag väldigt splittrad till, har ju haft koncentrationssvårigheter hela min uppväxt och i viss mån nu, å andra sidan skulle de innebära nya tunga narkotikaklassade mediciner som skulle röra om i mitt liv igen så vet inte alls hur jag ska ställa mig till detta nya problem. Hoppas i alla fall få lite klarhet i det.
Duktighetsmedalj till mig som orka fixa båda dessa saker innan jag begav mig till Lund där jag stanna tills igår, har käkat skräpmat och spelat gamla tvspel med 2 av mina kusiner, var galet kul och blev många skratt även om en stol gapade tom, man börjar vänja sig vid det men det gör ont. Nåja kul hade vi det i alla fall och jag drog hem nöjd men trött, dock massiva sömnproblem så va rätt beslut att åka hem. Idag har jag bara slöat och imorrn ska jag fixa ny telefon, knappt att den gamla hänger med, blir en huawei P9. Android har överaskat mig efter att ha varit en förespråkare av apples telefoner länge. Nu duschen!
Peace

Våga berätta goes HD

http://www.hd.se/2016-11-10/minskningen-av-platser-i-psykvarden-kan-ytterst-handla-om-liv-eller-dod

Inlägget från 25:e oktober nådde igår en större dagstidning i Skånes debattsida, jag skickade in den på vinst och förlust och de lönade sig. En debatt som tidigare varit utan patienternas röst har nu fått stärkta positioner i debatten om nedskärningar i nordvästra skånes psykiatriska slutenvård.
Sånt här pushar verkligen mig att fortsätta skriva, fortsätta våga berätta.
Vem vet en dag kanske jag når drömmen att bli journalist, men inge hybris nu.

Nu blir de en helg i lund med två av mina kusiner :)
Mer om de och annat på söndag.

Peace

Läser min historia

Det är spännande vad man kan hitta när man rotar i sina lådor, jag hittade några historiska dokument bland gamla lönespecifikationer, kallelser och annat mög. Dokumenten är journalerna som jag beställde ut vid mina 2 första inläggningar, otroligt förvirrande att läsa då de är skrivna så första pappret är slutet, så man får läsa pappret längst bak fram och baksida och sen nästa papper på samma sätt å arbeta sig framåt osv.
Innehållet i sig är väldigt intressant och skildrar ett tidigt skede i mitt insjuknande och är som att komma tillbaka till hur saker och ting var då, hur livet var som nydiagnostiserad bipolär när allt bara rasade för mig. Har läst alla journaler utom midsommar 2015 och min 2veckorsinläggning i spetember 2015 (vilket vore intressant att beställa hem då de hände väldigt mycket och jag fick massa nya mediciner som ja hade väldigt länge).
Hade jag beställt ut rubbet hade jag nog fått en hel pärm haha, ja så mycket är det om man sammanställer det, vore intressant att läsa i kronologisk ordning i ett begripligt format, för de står inte begripligt på nätet heller då man får klicka fram varje inlägg. Går att läsa från och med oktober 2015 så jag kan till exempel inte läsa min diagnos.
En väldigt intressant inlägg är från den 12:e Juli 2015 då läkaren på psykakuten hittat min barnjournal från när jag fick min Aspergersdiagnos som femåring, där framgår att det ställdes en dubbeldiagnos, AS och ADHD, de senare har jag aldrig fått behandling för eller någon form av medicinering, aldrig ens hört de under min uppväxt så ska be min läkare kolla journalerna från den tiden igen, om de har strukits eller vad som har hänt.
Mycket intressant man kan finna en vanlig tisdag, aja nu blir de snart valvaka :)
Peace

Lucky one

Hörde en låt idag som bara talade till mig, refrängen fick mig nästan att fälla en tår och ja kan knappt gråta längre. It goes:

But maybe one day I'll be back on my feet
And all of this pain on me gone
And maybe it won't be so hard to believe
Then I'll found out just where I belong
It feel like it's taking forever
But one day things can get better
And maybe
My time will come
And I'll be the lucky one

Varit utan lithium sen i torsdes pga poststrul (igen!) och det börjar kännas i kroppen, allting blir liksom lite gråare och ja känner mig mer lättretlig, skitjobbigt men förhoppningsvis kommer paketet imorrn så jag får rätt halter igen. Tur att det är medicinen mot depressioner som strular och inte någon av de ja tar mot mani, de kunde gå riktigt illa, tur jag har gott om båda.
Mörkret faller tidigare nu och dagarna varar lika länge som en billig cigarrett, de enda jag vet är att det är någorlunda ljust inom mig i alla fall, de va de inte förra året, då va de beckmörkt.
Nu är de bara jag, mörkret och musiken.
Faror lurar.
Andas.
Andas.
Peace

Fullt ös!

Shit vilka dagar det har varit, festat mer än på länge och haft jävligt kul med fina vänner :)
Är inte den som orkar vara igång så länge längre på grund av mitt mående men tycker ändå det är viktigt att vara med och inte isolera mig hemma, tacksam att ha förstående vänner som tar mig för den jag är och uppskattar mitt sällskap, jag tror när vi går genom tiden, att allt de bästa inte hänt än!
Tack alla inblandade för fantastiska dagar!
Peace

Åh jag minns den dagen/halvår utan slutenvård!

Åh jag minns verkligen den dagen, ja minns den som igår. Dagen jag blev inlagd första gången, hur jag efter att ordet bipolär malt rundor i skallen hela helgen vågade öppna mig inför en läkare och fick ut hur dåligt jag mådde, sen minns jag lättnaden och skräcken när han sa;
Vi lägger in dig för stabilisering på avdelning 56. Tiden liksom stannade.
Jag var livrädd även om ja visste att de var för mitt eget bästa. Fick de första av elva armband som hänger på väggen på min handled. Min diagnos var då två dagar gammal.
Två skötare kom och hämtade mig upp till 56an, knäna skakade när vi gick in och när dörren låste sig bakom mig visste jag att jag var inlåst, på en sluten psykiatrisk avdelning, mentalpatient.
Jag var livrädd första gången, vågade nästan inte lämna rummet, men allt eftersom jag åkte in och ut blev det mer och mer familjärt, jag lärde känna folk, både medpatienter och skötare, jag blev trygg i mitt kaos och låset på dörren glömdes bort. Jag har berättat mer om detta och fler upplevelser finns i mitt inlägg tillbakablick.
Mycket av detta hände förra året och lite tidigt år, men jag minns varje vända som det vore igår.
Totalt ligger jag på 11 inläggningar, alla HSL. Att de alla är det tackar jag gud för.

MEN här kommer det fina med kråksången och det jag vill förkunna just idag, idag har jag inte varit inlagd i slutenvården på ett HALVÅR, jag har istället fått uppleva så mycket fantastiskt och underbart, rest rundor och sett allt möjligt men även hanterat motgångar och sorg, allt utan det blivit för mycket och det har krävts inläggning.
Visst jag har inte mått perfekt, jag har skadat mig, jag har haft mörka tankar och definitivt varit manisk då och då men jag har klarat det och kan resa mig ur det som en starkare människa, en stärkt människa med bättre sjukdomsinsikt.
Jag kommer alltid va bipolär, men nu börjar ett nytt kapitel. Tack till alla som varit med på resan hittils, nu blickar vi framåt mot ljusare tider och trotsar höstmönstret. Nu kör vi ett halvår till!
Peace

Mer än 8000 visningar

Helt sjuka siffror möter mig idag, trodde aldrig jag skulle komma såhär långt och att så många skulle bry sig om mitt livsöde och min minst sagt kaotiska resa genom både psykiatrins mystiska värld och livet i sig. Vilket verktyg att få ur mig saker och vilken plattform att våga berätta. Förhoppningsvis har jag gett några kunskap om missförhållanden och om hur mitt liv ser ut och har sett ut, förhoppningsvis har jag avdramatiserat slutenpsyk för några,
förhoppningsvis vet någon mer hur det är att vara bipolär. Kanske har min väg jag valt att gå skapat något mer än bara oro.
Jag är både stabilare och starkare enligt min läkare och psykolog men även familjen. Men är jag stark?, orden du är stark fastnar i halsen och kommer alltid göra de så länge jag lever, kanske skriver ja dem på min kropp.
Peace