lördag 31 december 2016

Nytt år!

Äntligen, äntligen är det mörka dödens år över, rekord i tragedier, tre fina människor som lämnat oss. Året 2016 var från första minut mörker, jag lät dom regna.
Men så klart även en massa ljuspunkter, Håkan live, haldol och benzofri, återupptagen kontakt med fina vänner, mina snart 8 månader utan slutenvård, fina stunder med mina fina vänner, min fantastiska familj, min härliga släkt och alla nya bekantskaper :)
Bloggandet nådde 100 inlägg läsarantalet nådde 10484 strax innan tolvslaget :)
Börjat följa andra bloggar aktivt och stiftat bekantskap med både E och E som som båda driver varsin fantastisk och öppen blogg som blandar mående och vardag i en perfekt mix, ni gör de så jävla bra och precis som mig vågar ni berätta! :)
Mående har varit upp och ner men efter ett mindre världskrig om en doshöjning kom quetuapin upp på vettiga 300mg, i år började även litiumet funka fullt ut.
En hjälte från 2016 är min underbara otroligt kloka psykolog som kom som en räddande ängel och tillsammans har vi skapat något bättre :)
Nyårsafton innehöll lasagne, öl och små sure med äpplesmak :) Firat i Halmstad hos min käre vän och AIKbroder S och hans flickvän. Smällt raketer har vi gjort med, pyromanerna från huvudstaden :D
Grogg och cigarrer vid tolvslaget :)
Till mina följare, må ert 2017 bli ett fantastiskt år, nu fortsätter resan :)
Peace #vågaberätta !! Tyvärr är tidsangivelserna fel då detta är postat runt 02 på nya året :D

torsdag 29 december 2016

Till alla er som kämpar/the real heroes

Skriver mycket om min min egen kamp, men är långt från ensam med att må psykiskt dåligt.
Psykisk sjukdom är överallt numera, ingen går oberörd och nästan alla känner någon som mår dåligt.
Det syns inte utanpå, men det känns inuti, de där leendet man målar på för att orka, för att slippa alla frågor, de långärmade plaggen för att dölja ärren, att gå undan och isolera sig för att slippa smärtan att se alla lyckliga människor, även om man önskar man var en av dem, så känns de ibland som främlingar.
Att stå bredvid är inte lätt, det kräver mycket av en, det kräver mer än man tror faktiskt. Ofta förstår man inte, men det gäller att visa det på rätt sätt.
Tänker på alla livsöden jag fått ta del av, det är ni som är dom riktiga hjältarna, alla ni som vågar berätta.
Men även alla ni som kämpar i det tysta, ni är hjältar ni med och er tid kommer med en dag, var så säkra. Ge aldrig upp.
En dag man kanske ska stå till svars men den dagen är inte idag, idag kämpar vi för en bättre morgondag, alla på vårt eget sätt. Så som vi gör varje dag, för varje motgång finns en morgondag, för varje dålig dag finns hoppet om en bättre morgondag.
Det är så och så måste det vara, för annars finns inte hoppet kvar.
Hoppet att må bättre, hoppet att vinna kampen mot det som kan verka omöjligt, hoppet att en dag står man där utan bördor.
Även om den dagen inte är idag, idag kanske det är ångest, självskadande, mörka tankar om livets slut, hypomani, mani, depression eller vad som helst som vill bryta ner oss, som vill göra oss illa så finns det alltid en liten del av oss, den behöver inte vara stor, jätteliten ibland men den spelar roll, det där som inte är sjukt kommer en dag växa till något fantastiskt. Så vårda den och om någon säger något fint, sov med det.
Så vart ni än är, ensamna eller med någon ni tycker om, inlagda eller fria, har en bra eller dålig dag, jag vill säga detta till er och alla som läser.
Fortsätt, fortsätt lite till, fortsätt!

Peace

onsdag 28 december 2016

Oh what a day

Natten var fylld av drömmar, blev både skjuten och öppnade en dörr riggad med handgranater som sprängde mig och dörrjäveln i luften efter ett invecklat gangsterdrama som kretsa runt boxning, men boxade inte, bara snackade och försökte rädda livhanken från ett muskelberg som ville möta mig och ville ja inte så ja ni fattar. Tur att hela skiten var en dröm, men ett utmärkt exempel hur mina drömmar ser ut.
Vaknade av mobilens väckning 11:15,snozzade och släpade mig ur sängen helt förstörd. Tog 2 klunkar läsk och drog till min bro, vi skulle plocka upp ytterligare en vän som jag känt sen way back och göra massa ärenden. Lämna in ett paket, klädbusinnes på väla, samma i en affär i Bjuv och sen tillbaka till Helsingborg igen för att ta färjan över till Helsingør för att handla alkohol. Men först mat, lunchade på trevliga riphouse innan vi styrde kosan mot alkoholen :) Är inte så vältränad så min bro fick aggera bärhjälp till Heinekenflaket medans jag stånkandes, svettandes och skakandes bar ett flak wiibroe och 2 flaskor shot hela vägen över gränsen. Tillsammans tog vi över 4 flaskor sprit och 4 och ett halvt flak öl :D Snart nyårsafton ju.
Varit uppåt hela dagen så nu värker kroppen och händerna efter en fin dag med fina vänner :) Nattmedicin i blodet med hopp på en lugn natt.
Det är så skönt att kunna göra normala saker när man själv är en tickade bomb, dock stabilt just nu, för tidigt för att säga nuförtiden.
Avslutat dagen med att läsa bloggar :)
Nu ska jag sova!
Peace

P.s Dagens skörd :)

tisdag 27 december 2016

We could be heroes

We could be heroes - Just for one day

Natten till idag var skit, hade det trevligt fram till läggdags och la mig med ett leende, sen kom sakta ångesten, ensamheten och tomheten som alla frestade mig och mina mörka tankar lyssnade. Så natten slutade med blodvite, inget djupt men jag erkänner det hände, vägrar sticka under stol med min självskadeproblematik och föra mina läsare bakom ljuset. Nu tänker kanske vissa, varför skriver han om det här?
Svaret är enkelt, för gångerna jag inte gör något mot det är så många fler och har ett löfte att hålla, att våga berätta, vad sysslar jag annars med här?

Men kul saker på gång, kommer vara ute på olika äventyr i början av januari samt nyår så mycket kul på gång,gäller bra se till att logistiken funkar, mer om detta en annan dag :)

Peace

måndag 26 december 2016

For a better day/Hemvändardagen

https://open.spotify.com/track/6Gqj0munl8Xh8wHUun05j2 Är låten jag fått på huvudet :)

Igår blev det spontan utgång med min bro och en go vän jag inte träffat på mycket länge.
Tänkte hur ska detta gå men de gick bra, visste det skulle vara massa folk i stan och antagligen fler man kände. Så vi drack lite öl och sen ner till stan till en av mina favoritpubar, musiken var för hög för djupare samtal men det var fantastiskt ändå drack gott och träffade fler vänner jag inte sett på mycket länge, alla verkade vara hemma fast folk e utspridda över landet numera. Var så himla trevligt och efter lite fyllekäk la jag mig med ett brett leende på läpparna :)

Idag e jag bakis och gick upp för 1,5 timme sen, det tar på krafterna att ha kul på ett annat sätt nu men det var värt de :)

Tack alla inblandade för igår, vi ses snart igen!

lördag 24 december 2016

En fantastisk jul

Wow denna julen var perfekt, redan  vid bingolottos uppesittarkväll var läget lite spinnigt och trodde det skulle fortsätta in på julafton.
Men ikke :) Vaknade visserligen som en utschasad sjörövare på julaftonsmorgon efter några timmars sömn, klättra ur sängen grymtandes sömndrucken och tryckte i mig ett par köttbullar för att ha något i magen.
Sen var de bara att klä sig och bege sig till min äldsta syster med familj där hela klanen skulle samlas.
Stort julbord med allt och lite till.
Efterrätt med varma drycker till lagom för att ta sig genom Kalle.
Julklappsutdelning i 2,5 timme, jag administrera det hela och skötte flödet av klappar, det gick bra, hade ont i ryggen MEN jag var inte hypoman och halvborta på mediciner som förra året och de är en seger i sig :) Orkade inte rimma på klapparna i år, inte samma överenergi och hyperaktiva hjärna när jag slog in dem.
Men högläste Viktor Rydbergs mästerverk Tomten i alla fall. Årets klappar bestod av 2 vinylplattor, ett whiskyglas, en fuskpälspläd, en tavla, godis och årets fetaste klapp,  12 döstarka såser i en fin presentask :) Tack igen^^
Med gröt i magen avrundades så småningom aftonen och vi begav oss hem efter en fantastisk julafton :)
Tack till hela min underbara familj!
Hann innan läggdags som var nyss hunitt träffa min bro och umgåts lite, satte kronan på verket.
Men nu ska jag vara allvarlig en stund, idag, familjens dag tänker jag på de tre familjer till tre unga personer som alla lämnat oss aldeles för tidigt, tre tomma stolar, tre personer som jag alla saknar, men jag vet att ni tittar ner på era nära och känner lite av julens värme ni med, E, T & M, wish all 3 of you were here!
Fortsätt
När mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt
Fortsätt
Hoppas mina läsare haft en god jul och mått bra :)

Peace

torsdag 22 december 2016

Gårdagen, nutiden och framtiden

Wow min kropp är fortfarande kvar i ramlareuforin och magin gårdagen bjöd på, såg Håkan Hellström i malmø och shit de var de bästa jag sett, 2,5 timme ren magi, han lyckades pricka alla mina favoritlåtar, när han tala till oss blev det många skratt, till och med en annan tår närmade sig när han sjöng balader, de närmaste tårar sedan haldol, kände den där precis börja gråta känslan flera gånger när jag satt där på andra etage :D

Idag och imorgon har jag mina sista intensiva dagar innan jul, fortsatt enligt planerna men inget postivt besked från högskoleintagningen, ingen plats. Så inget nytt äventyr i vinter :(
Sen lite lugn eftermiddag och sen till ung vänster, väldigt givande möte, sen hem, datorn och nu sova, så speedad att jag knappt kan skriva så vet ej hur de här ska gå.

Imorgon, klä granen, julbunkra på bolaget, bingolottouppesittarkväll hos min bror och sen däcka tills julaftonmorgon gryr ;)

Hur allt detta går skriver jag en annan dag.

Peace

tisdag 20 december 2016

Mer julstök

20:e december, alla julklapparna inslagna, samma datum som jag slog in dem i fjol, lika speedad nu som då så lägger mig att vila en stund och hoppas de går över. Började inslagningen mef julmusik men blev arg så bytte till punk och sen bytte jag till Håkan.
Händelserik jultid i år!
21:e se Håkan Hellström i malmø. Helt sjukt taggad.
22:e Högskolebesked och ung vänster på kvällen.
23:e Ta in och klä granen, sen händer de säkert något kul på kvällen
24:e Dagen vi väntat på hela december, bästa högtiden på året, julafton :D!
Från galningen bakom våga berätta, önskar jag mina läsare en riktigt fin slutspurt fram till julen.
Vart du vill så fort du kan!

lördag 17 december 2016

Julstöket i köket /10000 läsningar

Oj oj oj, aldrig har de bakats så mycket bröd! Lussekatter, pepparkakor, saffranskaka, chokladbollar, cocostoppar.
Det har doftat nybakat, varit fullproppat i köket och skratten har avlöst varandra, åsså är brorsdottern tillika gudbarn (im the godfather and i make you an offer you cant refuse) här hela helgen vilket lyser upp tillvaron ännu mer :) Vem vet vilka äventyr som brakar loss imorrn, inget på morgontimmarna hoppas jag ;)
Fortsätter må åt rätt håll denna juletiden, inget dramatiskt sen senaste härdsmältan även om jag nog var lite väl speedad stundvis idag, men försöker inte ryckas med, lätt att förlora sig om man gör de. Medicinerna funkar, jag får sakta tillbaka livet men som alltid på en skör tråd, bipolär är man livet ut.
ADHDbusinessen e avskriven i alla fall, arkivet skickar 7 sidor skräp så de jag bad om för andra gången finns med största sannolikhet inte alls, tack å lov för det. Orkar inte fler diagnoser, måste få läka, som min högra arm, den läker fint. Drömde jag gadda mig inatt, måste bli av snart! Mitt nyårslöfte e redan klart, AIKmärket ska sitta på kroppen.
En sak till, bloggen har nu 10000 läsningar vilket är helt fantastiskt, hoppas ni alla fortsätter följa med på min resa, utan mina läsare vore jag ingenting, ni får mig att fortsätta våga berätta :)!
Peace

onsdag 14 december 2016

Fler anekdoter från psyk

Mer än ett halvår sen min tillbakablick skrevs, läste igenom den och insåg hur mycket jag har missat så här kommer ännu fler anekdoter och minnen från psyk, mycket nöje!

Vårdintyget: Nä de var INTE mitt tack och lov men såhär va det, skulle ha utskrivningssamtal, satt ner och vänta på läkarn och han kommer in med en skum lunta papper som han lägger framför mig. Ser ett av pappren och känner igen det direkt, vårdintyg, intyget man skriver för att möjliggöra tvångsvård, jag tänker exakt; helvete nu gäller de att ta de jävligt kallt här, alla möjliga scenarion passerar revy i huvudet tills han tar till orda och säger, ja ursäkta pappershögen men jag har en patient efter dig. Shit va lättad jag var, man kan garva åt de nu men fan va jag var rädd då.

Godisvagnen: En smådråplig händelse, klockan var kanske halv 10, jag satt och språkade med en medpatient, plötsligt säger denne nu kommer godisvagnen! Jag direkt ner i plånboken och säger fan ja har ju inga kontanter, de båda herrarna som kom med "godisvagnen" och min medpatient bara garvade, jag satt som ett levande frågetecken tills en av dem sa, nä men Emil vi brukar kalla medicinvagnen så.

Heminevrin: En gång i livet har jag blivit kallad missbrukare, tro mig jag hade inte missbrukat något utan fått fel medicin av en läkare, denna medicin ges till missbrukare så se min förvåning en timme efter läkarsamtalet när en sköterska och en skötare kommer in, de säger vi har medicin här mot ditt missbruk, åter igen  ser jag ut som ett levande frågetecken, missbruk?? Jag har då inget missbruk. Får ungeffär höra att de säger alla, ta medicinen nu. Jaja ska inte vara den som är den så jag tar den snällt. Men boom vilken huvudvärk jag får, antagligen för att jag har stesolid i blodet men det skulle ja ju. Så ut i korridoren går jag på krigstigen, ner till läkarens rum och knackar på, han öppnar och ser förvånad ut över min sura uppsyn, men ber om ursäkt när jag förklarar läget och sätter ut skiten igen. 

Sällskapsspel: En väldigt manisk Emil försökte ibland spela trasiga och ofullständiga sällskapsspel med sina medpatienter, det gick ofta sådär men ger mig själv en klapp på axeln för insatsen att bryta tristessen. Dock gick det bättre vid pingisbordet på 57an, men var ingen Waldner precis.

Fikavagnen: Fikavagnen var vad den hette, där kunde man äta fika samt mackor och dricka varma drycker på landstingets bekostnad. Där var jag ofta och tömde tekannan, rekordet på 6 korvmackor på 20 minuter är också minnesvärt. 

Dunderdosen: En gång fick jag min massiva kvällsdos jag tog på den tiden 2 gånger (!), först tog jag det hemma och sen 4 timmar senare när jag blivit inlagd på natten, däckade som en bombad elefant och sov sammanlagt 14 timmar, tillräckligt med tabletter för att söva tre elefanter. 

AIKsympatier: En grundläggande regel på psyk är att patienter inte får vara på varandras rum, så inga konstigheter tänkte jag när jag frågade om jag fick hänga upp min AIKflagga i min gardinstång, men nej de fick jag inte, patienter kunde se det och blir förargade, så mycket för regeln att inte vara i varandras rum.

Första läkarsamtalet på sluten: Första gången jag skulle prata med doktorn på avdelningen så fick jag en mindre chock, det var minst 3 doktorer, 1 sköterska, 1 skötare och jag, sen får jag frågan från en av dem jaha hur känns detta? Stammade fram följande; ja jo man undrar ju vad man ställt till med när ni är så här många? Var på alla skrattar (?) och sen säger han som visade sig vara överläkaren: nä du har inte ställt till med något, vi brukar va såhär många. 

Ladda mobilen: Att ha sladdar var big nono, så varje gång mobilen eller de trådlösa hörlurarna skulle laddas fick man först hitta en skötare, se om han/hon hade tid och be dem öppna rummet där sladdarna fanns, min mobil var inte känd för sin batteritid så man fick planera sin dag efter detta, men det var lugnt för man var inlåst ändå. 

Tårarna: Ack va många tårar man grät när man var så instabil, man grät för allt, ibland för något fint någon hade skrivit till en, ibland för man hade ångest, ibland för att man var ensam och ibland för man ville hem och ibland visste man inte varför. En gång satte jag mig och grät i korridoren 25 minuter utan att det kom någon, till sist kom en medpatient jag kände väl och tröstade mig. Numera sen jag tog Haldol kan jag inte gråta alls.

Landstingsmjukisbyxor: När jag väl är inlagd är det första jag ber om är ett par ruggiga blå eller grå landstingsmjukisbyxor. Jag har alltid byxor med mig men det blir liksom lättare allting när jag byter om till dem. Dessa kompleterar jag med hoodies och adidasjackor. Först då känner jag inlagd.

Thats all for today folks!

Peace

  




tisdag 13 december 2016

Lucia utan efterskalv

Allt någorlunda normalt igen efter skitnatten mellan 11:e och igår, var så otroligt manisk att de fanns inte, det var helt sjukt, pratade med psykakuten och var på väg att åka in men mina planer avbröts av en god vän som skrev och fråga om vi skulle hänga lite :) Vilket vi gjorde till cirka kvart över 3 på morgonen. Sen kunde jag sova men sömnen blev kort för jag skulle upp 10 och träffa min psykolog. Väldigt givande samtal! Sen sov jag till halv 4 så var sent i säng.
Idag är jag trött, sover dåligt och det är knappt ljust när jag är uppe, blir en lugn dag :)
Nu ska jag dricka te och äta lussebulle :)

Peace

söndag 11 december 2016

I wanna be sedated!

Gaaaah nu snurrar de så de slår glada till, vafan de nu betyder men några dansteg i köket, skakningar, pulsen rusar, tankarna rusar, mörka mörka tankar. Shit har inte varit såhär manisk i mannaminne 😬 Smällt i mig 60 mg theralen men de hjälper inte, inte de minsta. Kan knappt skriva, bokstäverna hinner inte med mig🙄.
De här e illa, jävligt illa!
Kan
Inte
Lugna
Mig
Allt
Bara
Snurrar

Peace

Tredje advent

Efter senaste mastodontinlägget kommer här något lite mer lättsmält. Denna jultid kan man konstatera en sak, jag mår mycket bättre om man jämför för ett år sen då jag var nere i ett depressivt skov med mycket ångest, jag hann även med 2 inläggningar på en månad vilket är de mest sen juli 2015, korta men ändå, denna gången är de mer än 7 månader sen jag ens var inlagd. Visst jag har haft ett skadetillfälle för ett par dagar sen, svårt att gå helt smärtfri med min sjukdomsbild men i övrigt är allt helt okey, Litiumet har hunnit börja verka nu och jag står på en lättare medicinering.

Denna helgen har varit lugn, långa testunder och djupa samtal med mamma, bra filmer på datorn med god öl till :) Fått upp julgardinerna och lite mer julpynt, julafton planeras för fullt, längtar så att samla hela familjen den 24:e. Nu fattas bara ett rejält julbak med nära och kära. Varit i skogen idag med mamma och bara andats lite skogsluft, snart ska de lagas mat, köttfärspaj :)

För den rätta adventstämningen kommer här ett par jullåtar från samlingen, från mig till er, en riktigt fin 3:e advent! Ta hand om varandra där ute!

https://open.spotify.com/track/4TJ7VNAE34mEMrvUTCRvtF
https://open.spotify.com/track/0dzLrg1nVhDOZhIfUqX7Sn

Peace

fredag 9 december 2016

Rubbet/Min medicinhistoria

Att jag är bipolär typ 2 med rapid cycling och 11 inläggningar är nog alla bekanta med, men idag tänkte jag gå in på medicienerna, prövat massor, tar en del och allt som allt blev det en jäkla resa så tänkte skriva en liten historia av de hela.
Vi börjar från början fram till nutid:
Atarax: Först ut, första jag tog. Det mildaste ångestdämpande, hade ingen effekt på mig alls, min ångest var för stark, tog ända upp till 50 mg. Tar inte idag. Men har ett par kartor kvar.
Lergigan: Att få upp korken är ett projekt i sig, ett milt sömnmedel som inte hade någon effekt på mig. Tar inte idag.
Paroxetin: Min första antidepressiva, fanns teorier att den gjorde mig ännu mer manisk, hängde med ett tag utan att göra nytta och sattes ut september 2015.
Xanor: Damn nu kom det tunga artilleriet in då inget verkade funka, den lindrade inte bara min ångest utan jag blev rejält luddig i skallen när jag tog den. Men jag märkte sen att den gav mig den värsta tänkbara ångesten och det är här någonstans viljan att skada mig själv vaknade. Sattes ut och ersattes med stesolid i juli 2015.
Zopiclone: En av tabletterna som jag tagit längst, ordinerades av psykakuten under midsommarkraschen och har tagit den som sömnstöd ända sen dess, en insomningstablett enkelt talat.
Quetiapin: Fick från början i låga doser efter midsommarkrashen och sen upp till cirka 100 mg i etapper men sattes ut och ersattes augusti 2015 mot abilify som jag återkommer till. Denna tablett återkom i år för att lösa mina sömnproblem och i betydligt högre dos vilket krävde ett massivt tjatande. Den håller även mina manier i schack. Preparatet heter även seroquel depot.
Lamotrigin: När jag fick min diagnos 12:e juni 2015 satte läkaren in Lamotrigin för att förstärka den stämningsstabiliserande behandling jag ordinerades.
Det funkade tills en sommarnatt i blekinge då jag fick nässelutslag över hela mig och en doktor på psykakuten i Kristianstad konstaterade att det var en biverkning och den sattes därför ut omgående då hudåkommorna kan förvärras.
Propavan: Innan jag berättar vad som hände sen ska jag nämna propavan, en stödmedicin för sömnen man tar 2 timmar före läggdags.
Stesolid: blev ersättaren till xanor när jag lades in första gången då jag reagera bättre på den och den var bättre mot ångesten, var de som tog mig vardagen en period, tog den länge, tills mars i år.
Abilify: I bakrunden av lamotriginepoken prova jag 2 styrkor abilify, 2 askar kostar 1000 kronor styck minst så glad att jag fick de i slutenvården, när jag fick det och quetiapin va borta gratulerade mina medpatienter mig, ja va på rätt grejer, men nej istället blev jag konstant rastlös, kröp i kroppen och kunde inte koncentrera mig på någonting alls. Så den skickade vi och ersatte med zyprexa.
Zyprexa: Skulle vara mer skonsam men det fanns ett liiitet problem, man går upp i vikt, massor i mitt fall, räknar de till 15kg totalt innan den sattes ut i januari i år. 
Nozinan: Tillsammans med abilify skrevs nozinan ut för sömnen, tog några dar men hände inget så den försvann igen utan att något märkvärdigt hände.
Lithium: För den som kommer ihåg utsättningen av lamotrigin, här kommer fortsättningen. Där stod jag med bara zyprexa och kände hur jag blev allt mer manisk, tog massa stesolid men de hjälpte inte. Så satte mig på psykakuten och krävde få prata med en läkare, efter 4 timmar fick jag de, ett långt samtal, ingen inläggning behövdes men jag fick Lithium och en akutremiss för provtagning morgonen efter. Sen dess har jag tagit Lithium, nog den medicin som har hjälpt mig mest.
Mirtazapin: Sen var det lugnt en månad tills jag blev inlagd igen 2 veckor, andra läkarsamtalet fick jag flera nya mediciner igen. Först ut va mirtazapin, en antidepressiv mot den bipolära depression jag hade hamnat i enligt läkaren. Denna tog jag länge främst för den sederande effekten och den sattes ut i år. Sen dess har jag sovit lite sämre.
Sertralin: Varför jag fick en antidepressiv till var en gåta, men sagt och gjort den skulle jag börja ta. Tog den rätt länge men satte ut den då jag blev manisk av den med.  
Heminevrin: Den konstigaste medicinen ja har fått, den skulle va mot min ångest men efter samtalet fick ja den vid 2 på dagen, de sa att den var mot mitt missbruk, vilket missbruk frågar ni, de frågade jag med men fick en skarp tillsägelse att de säger alla och att ja skulle bara ta den. Snäll patient som jag e och vill undvika tråkigheter så tog jag den och fan vilken huvudvärk jag fick, kanske för att ag hade stesolid i blodet men de skulle jag ju ha, värsta jag varit med om och arg som ett bi var jag då jag hade blivit kallad missbrukare. På krigstigen gick jag ner till läkaren rum och begärde att få tala med honom, han hade tid och jag berättade vad som hade hänt och att alla trodde jag var missbrukare på grund av heminevrinet som jag läste inte alls var mot ångest. Han bad om ursäkt förvånande nog och gjorde genast en anteckning att jag inte var missbrukare, sen frågande han vad jag ville ha istället(!), jag va rätt medtagen men hade fått tips om att haldol skulle funka bra mot ångest och han skrev ut till natten och vid behov, ett misstag jag skulle ångra djupt. 
Haldol: En varning till alla som läser, får ni haldol utskrivet, spola ner de i toaletten och ifrågasätt varför ni fått det. Jag tog det i mer än  ett halvår, i början lindra det ångesten och allt annat, men började även märka märkliga saker och det gjorde även min omgivning, plötsligt märkte jag att jag inte kunde gråta eller planera saker, samt helt saknade ansiksmimik. Detta fortgick ett bra tag och jag blev mer och mer zombie, en dålig dag kunde jag ta 4 mg haldol och 10 mg stesolid, de va lösningen på allt. Som tur var fick jag höra reaktioner på hur jag var och min läkare sa i mars i år att den skulle bort direkt, det är jag tacksam för, jag har fortfarande kognitiva skador och kan fortfarande inte gråta. En fet varning för det här preparatet som hängt med sen 60talet, mycket bra saker gjordes då men ej haldol!
Risperidal: Medans jag åt haldol och stesolid tog ja även zyprexa med mera (9 tabletter totalt) och gick upp 15 kg. Men en inläggning precis efter årskiftet så tog jag mod och bad en läkare på en psykosavdelning där jag hade hamnat på grund av platsbrist att byta den mot ett annat neurolepticum då jag va trött på att öka i vikt, han föreslog risperidal och den har jag tagit i alla styrkor i olika konstelationer sen dess, den funkar bra mot de maniska men stör troligtvis min sömn.  
Cirkadin: Även kallad melatonin, detta är min senaste medicin men inget apotek har den så vet inte hur den funkar.

De va rubbet, allt detta har jag tagit och i nuläget tar jag Zopiclone, Propavan, Lithium, Risperidal och Quetiapin. En rätt mild medicinering jämför med mina tidigare nio tungviktare.

Peace

torsdag 8 december 2016

Its beginning to look a lot like christmas!

Efter lunch vaknade jag och hade ork till precis ingenting och tänkte vad blir det av den här dagen?
Första jag gjorde var att kolla högskoleintagnigen för att få någon ljuspunkt men nej, bara reserv på allt men 42:e plats på en journalistlinje vilket ger ett litet hopp i alla fall.
Efter det var det inte lönt att somna om, var bara upp och klä sig, sen släpade jag mig ner till mitt postombud och hämtade ut min nya sovjetiska uniform (nummer 7 i samlingen), vilket låter rätt enkelt men nej, bor man som jag ovanför ett stup som delar stan så blir de rätt jobbigt när man ska upp igen (högt uppe på berget, finns ingen affär, så om du ska handla, ska du inte va där), tur jag hade mamma med som kunde bära paketet sista biten. Nåja hem kom jag och trodde energin va slut, sa till mamma att det inte blev julhandling idag, ja kunde inte fokusera på mer än att göra frukost.
Sen efter maten och en kopp te så pang återvände orken och vi (jag och mamma) gav oss upp till Väla för årets julhandling, de tog 37(!) minuter att handla klappar till 12 personer, nytt rekord från fjolårets 45 minuter. Och i år behövde jag inte smälla i mig massa tabletter när jag kom hem, jag e pigg och inte allt för speedad. Så nu ska bara allt slå in men de gör jag inte idag, då behövs en flaska glögg och julmusik, men de går ju att fixa ;)
Så nu är de fritt fram för julen att komma, bara den inte står för dörren när jag ska se Håkan i Malmö den 21:e, tills dess ska de pyntas rött och bakas allsköns julgodis å pepparkakor.
Its beginning to look alot like christmas, everywhere you go.
Peace

onsdag 7 december 2016

Väntan

Ja nu är det nära, vadå undrar ni? Jo imorgon är det antagningsbesked för högskolan och jag har sökt flera utbildningar både i Stockholm och Göteborg samt en i Lund. I Stockholm har jag sökt flera journalistiklinjer, i Göteborg är det statsvetenskap jag har sökt och i Lund mänskliga rättigheter. Allt saker som ja tror kan ta mig nästa steg, speciellt journalistik då jag älskar att skriva, har ju skrivit här i 1,5 år, till och med fått en debattartikel med i den lokala tidningen. Att skriva faller naturligt för mig och när man får det där flowet i skrivandet mår ja som bäst. Sen skulle en flytt såklart vara en stor omställning med nya kontakter i psykiatrin och att man hamnar lite längre från nära och kära, men jag har alltid sagt att tiden en jag kom hem från Stockholm är bara en mellanlandning, jag ska iväg igen, enda skillnaden då var att jag inte var sjuk på samma sätt som jag är nu men jag tror det kommer gå bra, men först ska vi ha ett besked innan jag uttalar mig mer om framtiden.

Fortsätter gå åt rätt håll efter härdsmältan i måndes, lugn dag och relativt lugn natt.

Snackade igen med journal och arkivservice igår, de ska leta igen efter allt som rör ADHD i min barnjournal och hitta den där anteckningen en läkare på akutpsyk hittade första gången jag blev inlagd 12:e juli 2015. "i tidigare barnjournal står även ADHD" är den enda ledtråd jag har i jakten på sanningen i den här röran. Så även på det väntar jag.

Peace

tisdag 6 december 2016

Psykiskt instabil

https://open.spotify.com/track/4FcbRBNpRUVZ7zBjdNRacQ - Asta kask säger de bra i låten psykiskt instabil.

Igår va de kris, de är ett som är säkert, någon slags liten blandepisod då jag var både rå-nere och manisk samtidigt, skitkonstigt och ruskigt obehagligt, rubbet av dumma grejer man kan göra rusade genom huvudet. Men gjorde inget och snacka med psykakuten en god stund, sen smällde jag i mig 60 mg theralen och en kopp oboy å däcka.
Idag är de bättre, hämtat ut meds, hälsat på syrran en god stund å varit ute lite. Får se hur de blir ikväll, förhoppningsvis blir de lugnt. På sätt och vis är de skönt med snabba cykler, men man vet ju aldrig vad som kommer att hända, det är oberäknerligt och svårt,
Peace

måndag 5 december 2016

Here we go again, nu brakar jag

Gaah försökt hålla.mig sansad men ja står inte ut längre, varit kaos hela kvällen, går åt helvete med diverse saker och det deppiga bara sköljer över mig, helt blank, känner nada, bara smärta och ångest, så mycket inom mig och ligger här med tårarna i ögonen och kan knappt skriva pga skakningarna som plågar mig. Helt isolerat mig och känner lockelser till dumma destruktiva saker. Bara ligger här helt paralyserad och pulsen slår och tankarna skenar.
Hjälp

söndag 4 december 2016

Frösen

Mina damer och herrar, jag har idag besökt en ishall så liten att olympiarinken känns som Wembley, kirsebergs ishall var målet för dagens AIKresa för mötet med ik pantern, ett möte pantern snöpligt vann. Va i alla fall där med fina kamrater och träffa flera jag kände där. Å kallt va de, kallare än ute, fortfarande kall om fötterna, ska mycket till om ja återvänder till den hockeyladan! Lider me resterande 500 som va där.

Å papprena från region skånes arkiv hämtades idag, inget från barnjournalen hittade de utan ett luddigt uttalande om något helt annat, dessutom daterat 99, detta hände innan 99 och dessutom ska de stå i en journal, inte ett utlåtande. Så fortfarande inte klokare och inte en aning hurvida jag har ADHD eller inte. Ska ringa dem imorrn och precisera lite mer vad ja vill att de ska leta efter. Gaaah blir så frustrerad att inte veta var den förbaskade anteckningen finns.

Sen känner jag mig lite speedad ikväll, allt går i 110 så får väl smälla i mig lite theralen. Melatonin som ja ska ta går ju inte att beställa hem så inte mkt till hjälp.

Peace

fredag 2 december 2016

Midnatt i granskogen blues

Småskakig och tankarna far, läst rundor på bipolarna, fantastiskt community för oss bipolära, så mycket erfarenheter och livsöden man får ta del av. Läser alltid där och ett par bloggar var kväll innan jag ska sova, ikväll blev det mycket läsning. Hittade tråd efter tråd om ett ämne som berör mig i högsta grad och de bara kom mer och mer att läsa. Minnen väcks till liv, både smärtsamma och fina, har trots allt varit med om en del själv.

Varit fina dagar här i Blekinge med moster och kusin, lugnt med bakning och matlagning, bilturer, filmtittande, promenader längs skogsvägar och vila mellan varven och denna ljuva tystnad under stjärnklara skyar. Allt som jag ville uppnå med min minisemester. Imorrn bär det av hem igen, tillbaka till stan och verkligheten.

Utdraget från barnjournalen ligger på posten och väntar på mig, när jag har läst vad de skrev då vet jag om ADHD bör läggas till min diagnoslista, min psykolog är beredd att arbeta med materialet och förhoppningsvis även min läkare. Även om en trippeldiagnos skrämmer är jag rädd vad som händer om domen faller, gick sådär senast jag fick en diagnos.
Sen är medicinen rätt tung och kan påverka mitt liv och mina möjligheter att leva det. Så är splittrad hur jag ska tänka, målar upp katastrofscenarion igen, som vanligt. Som att jag inte lärt mig något.
Peace

torsdag 1 december 2016

Håkan

Även om jag aldrig träffat dig så har du förändrat mitt liv. Det kommer aldrig vara över för mig upptäckte jag när mitt liv var totalt mörker januari 2015, det var nått nytt och jag fick sånt mod. Första håkanlåten och jag ville bara ha mer. I takt med att livet förändrades kom nya låtar, en midsommarnattsdröm, ramlar och kom igen Lena blev förordet till min kraschade midsommarnattsdröm, en kväll som började en fin sommarkväll och slutade på psykakuten, det var första gången och jag fick en remiss för utredning om jag var bipolär. Innan den dommen föll hann jag med att rädda ett liv, den gången tog jag en xanor och lyssnade på det är så jag säger det för första gången liggandes i baksätet på en bil efter en intensiv natt.
Sen blev jag kär och nu kan du få mig så lätt blev något som jag ofta kom tillbaka till, sen när jag fått diagnosen bipolär och låg inne på psyk mycket grät jag mycket till vi två 17 år och magiskt men tragiskt, det liksom gestaltade läget, grät 20 minuter i korridoren en gång utan att någon kom. När till sist någon kom spelades gårdakvarnar och skit i lurarna, en låt jag ofta kommit tillbaka till när allt går fel och jag håller på att gå i sär.
Mitt liv fortsatte och det stora blev albumet från spelningen på Ullevi 2014, då bara strömma musiken in och jag var frälst, jag ville bara ha mer. Och det fick jag, din tid kommer tog mig genom kämpiga inläggningar, depressioner och sorg. Jag blev singel och en månad senare förlorade jag någon nära mig, åter igen kom det är så jag säger det till mig, då kunde jag inte gråta på grund av en jävla tablett. Aldrig önskat att jag kunde gråta så mycket. Men livet fortsatte och liveversionen av du är snart där fick mig att fortsätta, när mörkret kom och allt gjorde ont. Sen hade jag upptäckt allt tills jag vaknade en morgon, av en dröm jag hade. Kan hålla på genom alla låtar men poängen är att varje låt och varje ton har en betydelse och tillsammans har dem räddat mitt liv.
Jag sätter på din musik när jag är ledsen, när jag är glad, när jag reser eller bara drar runt hemma, när som helst passar den.
Håkan du skriver för ett helt liv, musik som passar i alla skeden, att stanna i nuet eller bara vart du vill så fort du kan.
Nu har jag äntligen biljetter att se sig live, den 21:e december i malmö och 28:e juli på ullevi, längtar så och att få höra dig spela och sjunga. Vet att jag inte kommer bli besviken.
Tack

tisdag 29 november 2016

Platsombyte

Min spontanitet är tillbaka! På 2 timmars varsel bestämdes det att jag skulle till Blekinge, mitt ute i skogen, hälsa på min moster och min kusin. Ett telefonsamtal räckte, sen var de bara att börja packa, de blev så glada att jag ville komma och fick ett varmt välkomnade. Så har ätit gott, snackat massor och sett lite tv. Så skönt att va här, börjar kännas normalt och som vanligt efter allt som hänt, något som jag aldrig glömmer - jag glömmer aldrig dig och tror du kommer titta ner på oss den tid jag e här och le drömmande som du brukade göra, önskar du också var här.
Peace

måndag 28 november 2016

Nachos, salsa och varm choklad

Hur kan denna salsan klassas som hot undrar jag medans jag skyfflar in den i käften. Annat va de när jag åt carolina reaper på en fest, 2 miljoner scovilleenheter talar för sig själv. Aj.
Den här dagen har varit väldigt produktiv, gått ner till psykologen, inte träffat henne på 2 veckor minst så hade massor att prata om, långt givande samtal, fick veta att psyk står redo om jag hittar adhd i mina barnjournaler som as we speak gås igenom i lund.
Sen promenad lite senare till phonehouse med pappa, vi fixade ny telefon till mig och förlängde abonemanget.
Sen hem och mixtra med telefonen och få den full med allt och lite till, vacker maskin full av bra funktioner.
Men nog med show and tell!
Ätit gott och träffade en go vän en kort stund och snacka skit lite :)
Mår alltjämnt bättre än igår, så finns hopp om det :)
Noterar även 9056 läsare, det är tusen läsare på en månad vilket är helt fantastiskt. Detta är min plats på jorden och hoppas ni fortsätter följa min kamp.
Me de sagt återgår jag till mitt kvällsmål.
Peace

söndag 27 november 2016

Första advent

Damn vilken helg det har varit, tack alla inblandade, finbesök från Halmstad, min AIKbroder4lifehomie :)
Vi har ätit och druckit gott, umgåts med familjen i ettapper, promerat, ätit go adventsfika med julöl till. Sen blev det  båten över sundet till Helsingör och old irish där alkoholen flödade inom lagom ramar.
Luriga blev vi i alla fall på dansk mark och vissa stunder under dagen och kvällen var jag snudd på eller direkt manisk,men det gick att hantera, tror ja.
Värre var det på natten när min vän hade somnat, då snurra allt som ett jäkla lyckohjul och fick ta 60mg theralen för att lugna ner mig lite. Skulle ringt psyk men jag va inte så nykter.
Idag är jag trött och mörbultad, bakis helt klart, alkoholen i sig plus theralen ger en lamslagande bakfylla.
Självförvållat.
Nu börjar snurret igen.
Andas Emil
Andas
Gör inge dumt nu
Peace

torsdag 24 november 2016

Cant hear me knocking

https://open.spotify.com/track/7HRKgCruDphRaLW4wmx8xM
HELT HOOKED PÅ DENNA LÅTEN!

Som vanligt såhär dags dricker jag varm choklad, de hjälper mig varva ner, tillsätter alltid cayennepeppar för mer mustig smak och lite sting, sen är det viktigt att man serverar den i en fin kopp, en westham eller game of throneskopp till exempel ;)

I stearinljusens sken sitter jag och begrundar dagen och såren på min arm.
Känner mig så konstig, fast i ett limboliknande normaltillstånd, är jag rätt medicinerad nu eller smäller det när som helst? Trots detta har jag haft vissa depressiva känningar, framför allt igår men e bättre idag. Men skönt att slippa psykakuten hela tiden, va välkänd där en period.

Imorrn kommer en av mina absolut närmaste vänner ner och stannar hela helgen, ser fram emot det, kommer bli röj!

Koppen är tom
Blås ut ljusen
Mörker

Peace

tisdag 22 november 2016

Stairway to heaven/zero självdisciplin

"Theres a lady whos sure, all that glitters is gold and shes buying a stairway to heaven" - Led Zeppelin

Var ett tag sen nu, ett tag sen jag satte det vassa mot huden, mörka tankar har frestat mig var dag fram tills nu, då kunde jag inte längre hålla emot och 10 minuter senare var armen full av blödande sår. Konstigt, känner inte smärtan längre, det bara bränner efteråt när jag har tvättat av blodet. Men vet att ja lever i alla fall, det vittnar de små röda dropparna av liv, när man är klar är det ett mörkt och förbjudet stileben.

Att leva med ett självskadebeteende är inte lätt, speciellt när man tappar kontrollen, när sjukdomen tar över, jag ber om ursäkt att jag är sånn men detta är min verklighet, mina kamp.

Normaltillståndet jag lever i oroar mig, rädslan att de ska braka finns där hela tiden, ibland är allt så normalt att jag glömmer att jag e bipolär, men priset man får betala när de flåsar en i nacken är digert, en gång bipolär, alltid bipolär.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?
Den eviga frågan
I nattens mörker

If you knew the cure for mental disease, would you give my mind some peace?

måndag 21 november 2016

Ny vecka/ mitten av en hurricane

Veckan har börjat i sävlighetens tecken, inte gjort många knop, kollat film och följt det dramatiska efterspelet till den lokala fotbollsklubbens nedflyttning till superettan, sen har ja ätit gott och haft en helt ok dag. De snurra lite nu ikväll men det gick över. Värre var de i natt, hade så grymt mycket skadetankar och va på väg att ge med mig men jag lyckades hålla emot, hade redan druckit en kopp choklad så orka inte göra en till, istället somna jag ifrån alltihop. Sen sov jag som en liten ost ^.^
Idag är de föresten en månad tills jag ska se bästaste Håkan Hellström i malmø, som jag längtar, tre dagar innan julafton, samma tid förra året låg ja på 56an över natten, vilka kontraster!
Som vanligt såhär dags är det jag, mörkret och musiken, kollat sociala medier och läst de senaste inläggen i bloggarna jag följer, ni vet vilka ni är :>
Hoppas nu natten fortlöper utan missöden :) Redan gjort varm choklad så vi får se hur de här går.
Imorrn simma igen!
Peace

lördag 19 november 2016

En ny strategi

När jag haft skadetankar senaste kvällarna har jag följt samma mönster och skapat en strategi.
Jag går ut i köket, kokar en kopp oboy och en gång glögg, sen tar jag med den till min soffhörna och tänder ett par ljus.
Sen sitter jag där och smuttar.
Försvinner in i musiken och bara är i nuet.
Tufft och svårt att leda om tankar men det ger resultat när man tar kommandot.

Varit en bra dag, haft en av mina systrar och hennes sambo här på middag, pappa som e kung i köket lagade ett redigt skrovmål och sen stod jag för lite avec med whiskey och glögg :) Många skratt och klockan bara sprang iväg.
Mer sånna dagar tack.
Peace

torsdag 17 november 2016

Den långa tysta natten

Sitter i min soffa med lite varm choklad med chilipulver, tänt ett ljus som lyser upp min lilla soffhörna och ger mig ett lugn för studen, som att så frön, framtidens frön, det är dem vi får skörda hur saker än går.
Så många tankar just nu.
Gör ditt!
Gör datt!
Mina inre fiender frestar mig, fast min värsta fiende är jag själv.
Jag vet vad jag är kapabel till, vad jag kan göra och hur lätt jag förlorar mig i mörkret.
Blåser ut ljuset
Andas
Andas
Nu är det bara du och ja mörkret
Må bäste man vinna
Peace

tisdag 15 november 2016

Åka tåg

"Här sitter venus och ser ut att fått nog, i en underbart barnförbjuden pose och min grogg ser ut som en laddad pistol, när jag sjunger en blå himlen blues" - Imperiet
Finns det något mer rofyllt? Det behagliga monotona dunkandet, landskapet som far förbi kombinerat med årstidernas färger och målet som närmar sig lagom snabbt.
Varit i Halmstad hos en av mina närmaste vänner och varit med honom hos tatueraren, snyggt blev det och man blev sugen själv, han bad mig maila mina ideer så vem vet, vill verkligen göra min första gadd som självklart har AIK tema, mer än så säger jag inte tills den sitter där ;)
Telefon blev de ingen, 2 veckor tills ja kan förlänga och bli kvitt de här eländet, fick i alla fall klämma och känna lite på den :>
Kände bara; bravo! Bravisimo! Honom ska vi ha!
Lithiumet kom äntligen igår, hoppas bara inte för mycket gått ur kroppen, än mår jag någorlunda bra, lite trött bara och snurra lite på tåget hem men de gick att hantera.
Nu sova, varit uppe sen åtta så är rätt mör!
Peace

söndag 13 november 2016

Lyckad helg!

Så va de söndag, helgen har gått fort, ovanligt fort och utan obehagliga överraskningar på vägen. Varit utan litium i snart 2 veckor pga medcinstrul men fick de utrett med företaget i fredes och till och med en ursäkt av deras farmaceut som insåg allvaret i det.
Samma dag bad jag även om en telefontid till min läkare för att börja bringa klarhet i vad som ska hända med ADHD-diagnosen som tydligen finns i mina barnjournaler, om den ska utredas eller kastas i soptunnan, vilket de blir är jag väldigt splittrad till, har ju haft koncentrationssvårigheter hela min uppväxt och i viss mån nu, å andra sidan skulle de innebära nya tunga narkotikaklassade mediciner som skulle röra om i mitt liv igen så vet inte alls hur jag ska ställa mig till detta nya problem. Hoppas i alla fall få lite klarhet i det.
Duktighetsmedalj till mig som orka fixa båda dessa saker innan jag begav mig till Lund där jag stanna tills igår, har käkat skräpmat och spelat gamla tvspel med 2 av mina kusiner, var galet kul och blev många skratt även om en stol gapade tom, man börjar vänja sig vid det men det gör ont. Nåja kul hade vi det i alla fall och jag drog hem nöjd men trött, dock massiva sömnproblem så va rätt beslut att åka hem. Idag har jag bara slöat och imorrn ska jag fixa ny telefon, knappt att den gamla hänger med, blir en huawei P9. Android har överaskat mig efter att ha varit en förespråkare av apples telefoner länge. Nu duschen!
Peace

fredag 11 november 2016

Våga berätta goes HD

http://www.hd.se/2016-11-10/minskningen-av-platser-i-psykvarden-kan-ytterst-handla-om-liv-eller-dod

Inlägget från 25:e oktober nådde igår en större dagstidning i Skånes debattsida, jag skickade in den på vinst och förlust och de lönade sig. En debatt som tidigare varit utan patienternas röst har nu fått stärkta positioner i debatten om nedskärningar i nordvästra skånes psykiatriska slutenvård.
Sånt här pushar verkligen mig att fortsätta skriva, fortsätta våga berätta.
Vem vet en dag kanske jag når drömmen att bli journalist, men inge hybris nu.

Nu blir de en helg i lund med två av mina kusiner :)
Mer om de och annat på söndag.

Peace

tisdag 8 november 2016

Läser min historia

Det är spännande vad man kan hitta när man rotar i sina lådor, jag hittade några historiska dokument bland gamla lönespecifikationer, kallelser och annat mög. Dokumenten är journalerna som jag beställde ut vid mina 2 första inläggningar, otroligt förvirrande att läsa då de är skrivna så första pappret är slutet, så man får läsa pappret längst bak fram och baksida och sen nästa papper på samma sätt å arbeta sig framåt osv.
Innehållet i sig är väldigt intressant och skildrar ett tidigt skede i mitt insjuknande och är som att komma tillbaka till hur saker och ting var då, hur livet var som nydiagnostiserad bipolär när allt bara rasade för mig. Har läst alla journaler utom midsommar 2015 och min 2veckorsinläggning i spetember 2015 (vilket vore intressant att beställa hem då de hände väldigt mycket och jag fick massa nya mediciner som ja hade väldigt länge).
Hade jag beställt ut rubbet hade jag nog fått en hel pärm haha, ja så mycket är det om man sammanställer det, vore intressant att läsa i kronologisk ordning i ett begripligt format, för de står inte begripligt på nätet heller då man får klicka fram varje inlägg. Går att läsa från och med oktober 2015 så jag kan till exempel inte läsa min diagnos.
En väldigt intressant inlägg är från den 12:e Juli 2015 då läkaren på psykakuten hittat min barnjournal från när jag fick min Aspergersdiagnos som femåring, där framgår att det ställdes en dubbeldiagnos, AS och ADHD, de senare har jag aldrig fått behandling för eller någon form av medicinering, aldrig ens hört de under min uppväxt så ska be min läkare kolla journalerna från den tiden igen, om de har strukits eller vad som har hänt.
Mycket intressant man kan finna en vanlig tisdag, aja nu blir de snart valvaka :)
Peace

söndag 6 november 2016

Lucky one

Hörde en låt idag som bara talade till mig, refrängen fick mig nästan att fälla en tår och ja kan knappt gråta längre. It goes:

But maybe one day I'll be back on my feet
And all of this pain on me gone
And maybe it won't be so hard to believe
Then I'll found out just where I belong
It feel like it's taking forever
But one day things can get better
And maybe
My time will come
And I'll be the lucky one

Varit utan lithium sen i torsdes pga poststrul (igen!) och det börjar kännas i kroppen, allting blir liksom lite gråare och ja känner mig mer lättretlig, skitjobbigt men förhoppningsvis kommer paketet imorrn så jag får rätt halter igen. Tur att det är medicinen mot depressioner som strular och inte någon av de ja tar mot mani, de kunde gå riktigt illa, tur jag har gott om båda.
Mörkret faller tidigare nu och dagarna varar lika länge som en billig cigarrett, de enda jag vet är att det är någorlunda ljust inom mig i alla fall, de va de inte förra året, då va de beckmörkt.
Nu är de bara jag, mörkret och musiken.
Faror lurar.
Andas.
Andas.
Peace

lördag 5 november 2016

Fullt ös!

Shit vilka dagar det har varit, festat mer än på länge och haft jävligt kul med fina vänner :)
Är inte den som orkar vara igång så länge längre på grund av mitt mående men tycker ändå det är viktigt att vara med och inte isolera mig hemma, tacksam att ha förstående vänner som tar mig för den jag är och uppskattar mitt sällskap, jag tror när vi går genom tiden, att allt de bästa inte hänt än!
Tack alla inblandade för fantastiska dagar!
Peace

torsdag 3 november 2016

Åh jag minns den dagen/halvår utan slutenvård!

Åh jag minns verkligen den dagen, ja minns den som igår. Dagen jag blev inlagd första gången, hur jag efter att ordet bipolär malt rundor i skallen hela helgen vågade öppna mig inför en läkare och fick ut hur dåligt jag mådde, sen minns jag lättnaden och skräcken när han sa;
Vi lägger in dig för stabilisering på avdelning 56. Tiden liksom stannade.
Jag var livrädd även om ja visste att de var för mitt eget bästa. Fick de första av elva armband som hänger på väggen på min handled. Min diagnos var då två dagar gammal.
Två skötare kom och hämtade mig upp till 56an, knäna skakade när vi gick in och när dörren låste sig bakom mig visste jag att jag var inlåst, på en sluten psykiatrisk avdelning, mentalpatient.
Jag var livrädd första gången, vågade nästan inte lämna rummet, men allt eftersom jag åkte in och ut blev det mer och mer familjärt, jag lärde känna folk, både medpatienter och skötare, jag blev trygg i mitt kaos och låset på dörren glömdes bort. Jag har berättat mer om detta och fler upplevelser finns i mitt inlägg tillbakablick.
Mycket av detta hände förra året och lite tidigt år, men jag minns varje vända som det vore igår.
Totalt ligger jag på 11 inläggningar, alla HSL. Att de alla är det tackar jag gud för.

MEN här kommer det fina med kråksången och det jag vill förkunna just idag, idag har jag inte varit inlagd i slutenvården på ett HALVÅR, jag har istället fått uppleva så mycket fantastiskt och underbart, rest rundor och sett allt möjligt men även hanterat motgångar och sorg, allt utan det blivit för mycket och det har krävts inläggning.
Visst jag har inte mått perfekt, jag har skadat mig, jag har haft mörka tankar och definitivt varit manisk då och då men jag har klarat det och kan resa mig ur det som en starkare människa, en stärkt människa med bättre sjukdomsinsikt.
Jag kommer alltid va bipolär, men nu börjar ett nytt kapitel. Tack till alla som varit med på resan hittils, nu blickar vi framåt mot ljusare tider och trotsar höstmönstret. Nu kör vi ett halvår till!
Peace

onsdag 2 november 2016

Mer än 8000 visningar

Helt sjuka siffror möter mig idag, trodde aldrig jag skulle komma såhär långt och att så många skulle bry sig om mitt livsöde och min minst sagt kaotiska resa genom både psykiatrins mystiska värld och livet i sig. Vilket verktyg att få ur mig saker och vilken plattform att våga berätta. Förhoppningsvis har jag gett några kunskap om missförhållanden och om hur mitt liv ser ut och har sett ut, förhoppningsvis har jag avdramatiserat slutenpsyk för några,
förhoppningsvis vet någon mer hur det är att vara bipolär. Kanske har min väg jag valt att gå skapat något mer än bara oro.
Jag är både stabilare och starkare enligt min läkare och psykolog men även familjen. Men är jag stark?, orden du är stark fastnar i halsen och kommer alltid göra de så länge jag lever, kanske skriver ja dem på min kropp.
Peace

måndag 31 oktober 2016

....å de kommer kanske inte alltid va vi två

Ligger här i natten och grubblar, väntar på sömnen efter en intensiv dag, psykologen vid 11 och sen hem några timmar och iväg till Jönköping med några AIKare och såg dagens match, kom hem för snart två timmar sen och har legat i sängen sen dess. Chattat med en vän, kollat gamla bilder och läst igenom hela bloggen igen,vilket livsöde. Bipolarna har legat ner i två dagar så inget nytt att läsa där.
Detta lämnar plats för tankar, om livet, om då, nu och framåt.
Men mina tänkar går även till dom som inte längre finns ibland oss, får en att värdera det man har men varje person har jag saker ja hade velat säga.
Ni finns i mina tankar alla tre, glömmer er aldrig!
Jag försöker smälta, att jag kunde varit nummer fyra eller egentligen nummer 3 av 4,(matte mitt i natten!) men jag vägrar gå den vägen, men alla vet som känner mig att tanken har korsat mina tankar, men var lugna, det är bättre just nu än på länge. Bara skadetankarna som spökar likt skellettet skellre under soffan, han bor där med dammmammutarna.
Nu är de november i alla fall, då ska man samla skägg, woho!! Ja ska bli jultomte!
Peace

söndag 30 oktober 2016

Dans dans dans

Sitter på tåget hem, riktigt sleten men vid gott mod och mår bra mentalt, inga toppar eller dalar så de e toppen :)
Varit på halloweenfest hos vänner ute på landet och partajat i dagarna 2 :)
Nu laddar ja inför en ny vecka, psykologtid imorrn och armen läker som den ska, verkar slippa ärr denna gången med. Sen närmar sig ett magiskt datum för mig, mer om de när de är dags så man inte tar ut något i förhand, bara för att man ser målet så är man inte i mål.
Mycket kan hända.
Peace

onsdag 26 oktober 2016

Scars

Ja denna veckan är ju som den är, lugn dag idag och två intensiva dagar innan dess som har satt sina spår.
Min självdisciplin har varit noll, tappade greppet om den rätta vägen igår och rispade mig ordentligt och sen väckte jag  dessutom båda mina föräldrar på köpet igår, då mådde jag kaos men efter samtal med psykakuten på telefon kunde jag tillsist somna ifrån eländet.
Nu sitter ja här med sårig arm, lite skam och kvällens musik i lurarna, tänker de läker snart, kanske blir ärr men jag bryr mig inte. Jag är kaos, jag är trasig.
Men jag lever i alla fall, det vittnar de små röda dropparna om.
Det bekräftar de röda strecken i mitt bleka skin.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?

Peace

tisdag 25 oktober 2016

Detta är inte klokt!

Om 2 månader börjar en potentiell katastrof för psykiskt sjuka i nordvästskåne. Något som kommer kommas ihåg länge av efterlevande.
Jag läser personalen på avdelning 52s insändare på min mening, de är oroliga och de har allt fog att vara det.
I December försvinner 30 vårdplatser på nordvästskånes slutna psykiatriska avdelningar i Ängelholm och Landskrona, resurserna ska fördelas till avdelning 55 i Helsingborg, vårdplatser som riktas mot missbruk vilket stänger ute den stora massan av de psykiskt sjuka som redan trängs på avdelningarna.
Detta kommer leda till att personer med till exempel bipolär sjukdom, borderline, ätstörningar, självskadebeteende, självmordstankar, ocd, gad och ptsd kommer få det svårt att få en slutenvårdsplats när behovet finns.
Situationen är redan diger, det vet jag som psykiskt sjuk, för det är väldigt svårt att få hjälp om man behöver de och man måste vara långt gången för att få en plats. Redan idag blandas psykospatienterna och allmänpsykiatirins patienter på avdelning 57 för att spara plats. Jag har varit både där och på 56 som är allmänpsykiatrisk avdelning, det jag kan konstatera är att dessa två patientgrupper inte går ihop, man ska inte blanda.
Dessa nedskärningar kan dessutom betyda skillnaden mellan liv och död för en människa. Risken att förlora en förälder, en son, en dotter, en partner, en vän eller en anhörig ökar, för psykisk sjukdom skördar liv om man inte får rätt hjälp.
Det vet lokförarna, det vet ambulanspersonal, det vet poliserna, det vet anhöriga, det borde de som bestämmer veta. Jag vet vad det innebär, både att förlora någon som mådde psykiskt dåligt och hur det är att själv bara vilja dö.
Hjälpen jag fick räddade mig, hade det inte funnits vårdplatser hade jag kanske inte levt idag.
Jag vet även som bipolär vad det innebär att förlora sig till mani eller hamna i en depression, att behöva stabilisering för att kunna komma tillbaks till livet. De kan man inte få i öppenvården, det kräver plats i slutenvården.
Därför förstår jag behovet av vårdplatser, vad det kan innebära för ens liv att få hjälp, att när livet är som svårast så finns det hjälp att få.
Det kommer det inte finnas framöver om det här beslutet står sig, vad händer med dem som inte får plats? Är de dömda till att falla fritt?
Det får va nog nu, det räcker nu, vi är många och vi är människor, vi förtjänar att bli behandlade som det, inte som siffror i besparingskalkyler, för maximal lönsamhet.
Till er som bestämmer säger jag följande, jag hoppas ni går på varenda begravning ni orsakar.
Jag kräver:
-Riv upp beslutet!
-Utöka vårdplatserna i nordvästskåne.
-Låt personalen på avdelning 52 göra vad de är bra på.
-Fler psykakuter i länet.
-PIVAavdelnigar i regionen för det mest akuta.
-Sluta blanda patientgrupper.

Emil Sjödahl

Medicinstrul

Fick ett paket idag, som ja beställde i onsdes, lite påfyllning av medicin från ett nätbaserat apotek.
Saken är den att jag beställde med postnord då dhl som jag brukar köra inte funka, tänkte de gör väl ingen skillnad.
Jo hej du, fick hem de i dag efter att de stått stilla i Stockholm i flera dar utan förklaring, kartongen hade fått en rejäl smäll och medicinkartongerna var tillknycklade, till och med kartorna var böjda! Så ett tips till er alla, skippa post nord om ni ska beställa nått ömtåligt, tror ni inte mig så kolla senaste veckornas rapportering om förstörda paket. Tur att alla andra tabletter funkar med dhl!
De här strulet ledde till att jag fick sova en natt utan insomningstablett och ta lugnade som jag egentligen inte ska ta längre, tog 4,5 timme att somna och fick 3 timmars djupsömn. Men de som inte dödar de härdar.
Så e rätt trött, men snart ska jag iväg och simma, de ska nog pigga upp :)
Peace

söndag 23 oktober 2016

De grå dagarna - de mörka nätterna

Fredagnatten var verkligen en av de där mörka nätterna då jag önskar jag inte va ensam, då jag längtar efter någon som håller om mig när jag har ångest, som torkar mina tårar och pratar mig genom mina mörka skadetankar, ja önskar samtidigt att jag inte var så trasig, att jag hade mer och ge, att jag kunde älska, utan att dra ner någon i mörkret som omger mig, men jag är bara den jag är, hur mycket jag än önskar kommer de bestå, det som liksom ingår i paketet, en klok männska sa en gång, du kan inte ha nånn att fylla det tomma hålet i dig, det ligger mycket i det, lite av mitt livspussel ligger där, ändå gör det så ont att va ensam, minns stunderna jag skratta så tårarna rann, de långa nätterna med samtal om livet och sen somna i varandras armar i gryningen, har sett så mycket fint, ändå är mitt inre så mörkt, behöver nog ett ljus i mitt liv, innan ja slocknar ännu mer.
Nu kommer de grå dagarna och de mörka nätterna.
Peace

onsdag 19 oktober 2016

Instabil bipolär sjukdom

Så beskrivs min bipolaritet i det rykande färska sjukintyget, de tar lite andan ur en, det är allvar detta, ingen lek och allt kan hända.
Har ju varit på den absoluta toppen och den definitiva botten många gånger, är bekant med att de pendlar mellan mina poler, ända blir jag shockad och försöker tänka logiskt, jag är nog ganska instabil med tanke på att det hänt mycket i mitt liv senaste åren, får ju knappt sova på nätterna, min mest kännsliga tid på dygnet när allt kan hända, både bra och dåligt. Har i alla fall inte åkt ambulans detta året, 2 ggr förra året....
Jag är ialla fall inte i närheten av inläggning, 11 gånger räcker just nu
Men tankarna dom snurrar och snart snurrar jag med, så mycket glädje att ja snart lyfter till skyarna!
Vad ska jag göra, den där dansen på en knivsegg är min och min endast.
Jag bara jagar nästa hype
Jag försöker kriga mot mina lows
Släng in ett självskadebeteende och du får ett recept på kaos in i mista detalj.
Va tankarna ska säga till mig i natt får vi se, kanske att dom inte är där, de är någon annan stans. Det snurrar förskräckligt just nu och har gjort det ett tag, kroppen närmar sig uppror, är det kanske dags att be om hjälp innan hela rinner över, manin är här, ridå upp, action!

Ja går inte isär, när jag går med dig

Lyckat läkarsamtal! Så otroligt lättad efter en smått helvetisk väntan där ja än en gång oroar mig i onödan, hur kan de gå fel med mor vid min sida och världens bästa och mest förstående läkare.
Att jag börjat simma föll i god jord, nu ska cykling läggas till en gång i veckan.
Medicinförändringar, japp.
Bort med mirtazapin.
Fasa ut risperidal, förhoppningsvis räcker quetiapin mot de maniska, ja tar ända 300mg.
In med melatonin (cirkadin) för sömnen, naturligt sömnhormon som förhoppningsvis ska ge mig bättre sömn :)
Sen förlängd sjukskrivning så ja kan fokusera på terapi och mina rutiner.

Känns skitbra, lite uppe i varv men så glad och full av hopp :)

Peace

tisdag 18 oktober 2016

Nu står vi här igen, och väntar

https://open.spotify.com/track/1vDMGBzqLJWZC5UzePDURw
Allt börjar med att jag hittar denna låten, ger så jäkla mycket minnesbilder och minnen av människor och händelser från mina turer på slutenpsyk, både bra och dåliga i ett maniskt virrvarr, ja jag är manisk ikväll, inte mer än ja kan hantera men still manisk.

Kan bero på att det är läkarsamtal imorron, återigen ska min mentala hälsa stötas och blötas, diskuteras och försöka hitta lösningar. Ärligt talat, jag är skitnervös av att inte veta va som kommer hända. Men men jag har natten och morgonen på mig att samla mig.

Bara att hålla alla mörka tankar i schack och låta musiken överösta dem, vore fint att fylla upp sinnet med fina minnen!
Peace

söndag 16 oktober 2016

Har gått på knä så många år, i den här staden!

Bättre än igår, helt klart, där kände jag mig rätt illa ute men jag kom till ro till sist trots snurret och obalansen, allt gick i ett igår efter 8. Ingen akutpsykiatri, inga samtal, bara samla mig och vänta ut de, va skulle en ny vända på psyk göra för nytta, har ändå läkarsamtal på onsdag, då kan ja ta upp allt problematiskt och diskutera fram något bra, rätt väg att gå, akutpsyk är bara lösning för stunden eller om allt brakar samman. Jag intalar mig att jag är starkare nu. Armen läker fint, om de blir ärr får vi se.
"Du är stark" är ord jag aldrig glömmer försöker va stark varje dag, även om det e tungt, bär ditt namn på ett nytt armband, så är du med mig så i alla fall.
Försöker hänga kvar, ta en dag i taget och göra något av var dag, kämpa är enda vägen framåt. En dag kommer jag resa mig, en dag kommer jag va stark.
Peace

lördag 15 oktober 2016

Slutkörd

"Why does my heart go on beating?
Why do these eyes of mine cry?
Don't they know it's the end of the world?
It ended when you said goodbye."

De raderna kommer ofta när min kropp är helt färdig och frustration och tankar bara snurrar. Kännt snurret hela kvällen och allt har liksom hänt i en dimma efter 8tiden när jag sprang till bussen, sen har allt gått på instinkt och motivation.
Bara dagar sen jag tappa de helt och rispade mig rätt ordentligt, den kvällen upphörde all ångest för en liten stund, ja torka blodet, tvätta av och gick vidare.
De tar både tid och gör ont, men de små röda dropparna av liv gör att man känner sig levande.

Nu ligger jag här och grubblar, va skönt det är att va vid liv, trots helvetet inom mig, säng sköna säng :)

Peace :>

fredag 14 oktober 2016

Nä nu får det f*n va nog! / Reaktion på SIS sänkning av kunskapskrav

"Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid."
- Punkt 37 FNs barnkonvention.

Barn är vår framtid, jag önskar att alla barn hade ett kärleksfullt hem med stöd att utvecklas, värme och kärlek. 2 föräldrar som älskar varandra och som ger en god och kärleksfull uppfostran. Alla barn är unika individer med olika behov och ibland olika problematiker, något som kan både kräva tålamod och tid, ibland blir det för svårt och myndigheter får gripa in när föräldrarna inte klarar av det eller barnet på olika sätt agerar destruktivt eller inte alls mår bra psykiskt. Det kan handla om en psykosocial problematik, ett neurologiskt funktionshinder så som asperger eller adhd, psykisk sjukdom, kriminell problematik eller självskadebeteende för att nämna några exempel.

Myndigheten som tar hand om många av dessa barn heter SIS (Statens Institutionstyrelse), de har minst en anläggning i varje län och har befogenhet att bedriva tvångsvård och gripa in med tvång. Upptagningen börjar vid 9 års ålder och slutar vid unga vuxna. Vistelsen kan vara i flera år och har barnet väl hamnat där är beslutet ofta svårt att riva upp. Anläggningarna liknar fängelser med både öppna och slutna avdelningar där barnets beteende avgör inlåsningen, ett rum på en sluten eller låst avdelning saknar fönster, har fastskruvade möbler och är låst utifrån. De är oftast belägna en bit från övrig bebyggelse utanför våra städer. 

Detta skapar en skyddad verkstad som för den oinvigde kan verka mycket skrämmande, arbetet sköts av behandlingsassistenter som kan liknas vid kriminalvårdare. Långa isoleringar och fasthållningar tillhör paletten av befogenheter, även för barn under 15 år.
Isolering är de facto en form av tortyr vet vi och rapporterna är många att detta både missbrukas och överanvänds för att upprätthålla ordningen, till exempel ska BUP alltid kontaktas innan för konsultation om graden av lämplighet, uppgifter till Sveriges radio visar att detta detta inte alltid följs och att barn felaktigt isoleras, något som kan ge men för livet. Vill med det sagt återknyta till FNs barnkonvention punkt 37.

Detta är verkligheten för våra mest utsatta barn, det spelar ingen roll om man bara har det tufft eller har begått ett brott, hamnar man på SIS är behandlingen den samma. Detta väcker avsky hos mig, våra mest utsatta barn behöver inte straff, isolering och låsta dörrar. De behöver värme, kärlek och förståelse, de ska vara i centrum, inte låsas in långt bort, SIS modell är genomrutten och de vittnesmål jag tagit del av så blev de skadade för livet, inget barn borde utsättas för detta autonomt verkande helvete på jorden.

Nu är det dessutom så att kunskapskraven för att jobba på SIS sänks (!) från krav på 2årig eftergymnasial utbildning till krav på  fullgjord gymnasiexamen. Detta är fullständigt otänkbart och overkligt, inte bara ska det här systemet existera, det ska drivas med minimala kunskapskrav. Det håller inte.

Jag kräver därför följande:
Barnkonvensionen ska vara en del av vår lagstifning.
Nollvision mot repressiva åtgärder så som isolering.
En rejäl översyn av hela myndigheten.
Krav på ökad insyn i verksamheten.
Färre SIS anläggningar och istället fler familjehemsplatser och åtgärder för att stödja barnens familjer.
Barn som inte har begått något brott ska inte få placeras på låst avdelning om inte särskilda skäl föreligger. 
Personal ska minst ha 3årig högskole/universitetsexamen, klara en psykologintervju och flera lämplighetstester. 

Allt detta för att våra mest utsatta barn ska vara i rätta händer. 

Emil Sjödahl

tisdag 11 oktober 2016

Livet förändras, vart jag än går

Skrämmande, denna hösten och sensommarn har varit spöklikt högfungerande,visst sömnen är ett aber men jag är:
Benzofri
Haldolfri - tabletten som hade dragit ner mig i avgrunden, lider fortfarande men av den.
Fri, jag har inte vårdats på sluten avdelning sen april och jag har knappt snackat med psykakuten.
Jag blir knappt manisk mer än va som går att hantera utan obehagliga bakslag.
Jag känner mig inte heller depressiv.
Medicinerna funkar verkar det som.
Men jag vet att de kommer gå bra tillslut.

söndag 9 oktober 2016

Sömnstörning!

Det står det i mitt läkarintyg, min sömn är definitivt störd då det tar 3 timmar att somna från att ja sväljer minna piller, gåtan varför jag inte däckar består.
Förr kunde man ta ett par stesolid eller xanor och däcka som en bombad elefant på ett fluffigt moln. Haldol däcka jag på med men då blev jag helt förstörd mentalt på många sätt så soptunnan med den. Hela skiten får soptunnan, trött på denna skiten, vill bara orka leva och resa mig ur askan. Mörka tankar frestar, men tror jag kan hantera dem.

fredag 7 oktober 2016

Ett farväl till en vän

Mer än 2 veckor har gått, 2 veckor sen jag satte hjärtat i halsgropen, ja trodde inte det va sant, de kunde inte va sant, du hade ju pratat så mycket om döden förut men jag trodde aldrig du skulle försvinna, inte så ung. Minns fortfarande dagen vi träffades, på en fest mitt ute i skogen, allt va så kaotiskt men när det lugnat sig var vi ensamma i natten tills dagen efter, det tog 2 dagar sen sågs vi igen, jag stanna en vecka och sen fortsatte det så, turbulenta men underbara tider, du lärde mig äta mat utan kött och jag vigde varje helg att resa till dig. Sen tog de slut,vi var inte bra för varandra, men vänskapen bestod, även om det ibland gick månader utan att vi snackade. Vi lirade wow ibland och kollade läget i varandras liv, såg då och då, sista gången jag såg dig va i juli, sen tappade vi kontakten, jag hörde inte mer från dig förens du var borta, kände mig så maktlös, önskade jag kunde gjort något, men det slutgiltiga var omöjligt att undfly, nu får jag gå på en begravning till, men jag vet att du har frid nu, att du fått vila, att du är med din saknade vän på andra sidan, att ditt sinne fått ro. Men jag saknar dig, du var den första jag verkligen fick känslor för och tiden tillsammans glömmer jag aldrig, du lämnar ett tomrum efter dig som ej går att fylla.

Vila i frid M.

https://open.spotify.com/track/2Sy9KJyjlWWfTdviojlAKE

måndag 3 oktober 2016

Höst

Japp hösten är här, det är kallare och dagarna kortare, löven får fina färger och naturen går i vila, än har de gått bra om man jämför med förra året då jag var rejält deprimerad och låg inne 2 veckor i september.
Denna hösten är jag mer stabil, kanske är det att jag äntligen fått ordentligt med stämningsstabiliserande och att jag går till psykolog regelbundet. Kaoset som var är borta, även om skadetankarna spökar mellan varven, men med huvudet i balans är de lättare att mota dem i grind.
Jag närmar mig ett halvår utan inläggning med stormsteg och hoppas det fortsätter såhär länge, även om jag vet ett skov kan komma plötsligt, men jag lär mig varningssignalerna mer och mer, manisk har ja inte varit på länge, till och med orkat börja motionssimma med min bror.
Ja saker och ting går verkligen åt rätt håll just nu, hoppas de fortsätter så.
Även om jag inte kan bli frisk går de bra nu, jag har lärt mig leva med min sjukdom. Något jag aldrig trodde jag skulle klara, det är trots allt ett mörkt år då tre personer som stått mig nära gått ur tiden, ägnar en minut var dag att minnas dem. Ser att jag lever som en seger, samtidigt är jag väldigt tacksam, önskar mina tre kamrater hade haft samma tur, jag vet samtidigt att jag var nära att gå samma väg som dem.
Peace

tisdag 20 september 2016

Framsteg!

Idag hände det äntligen, min läkare höjde min quetiapin till 300mg från 150mg. Hur tänker jag inte exakt gå in på eller historien bakom men credd till min fantastiska psykolog har varit till stor hjälp :)
Nu ska ja förhoppningsvis sova bättre, 300mg quetiapin är måldosen för bipolär sjukdom och utgångspunkten för att hitta rätt dosering i behandlingen.
Idag har jag även varit i simhallen med min bror och kört lite motionssim :)
Peace

söndag 18 september 2016

Stabil?

Stabil? Vad är det, är det ett mått, en definition, en standard eller kanske en norm? Är man stabil när inget händer eller är det bara en fas av skiten, något som passerar in i kaos. När man är neutral, blank, varken uppåt eller neråt, är man stabil då? Finns stabilitet eller är det bara faser av ens mående man märker, kan jag en bli stabil eller är jag evigt dömd att pendla mellan olika sinnesstämningar, det är va de står på pappret i alla fall. Eller många papper rättare sagt, min journal är ju inte liten precis. Jag vaknar varje dag och vet att korten redan är lagda, en känsla av hopplöshet, frusstration och längtan. Längtan efter stabilitet.

Forsätt, när mörkret kommer och allt gör ont, fortsätt!

lördag 17 september 2016

Dom som glömdes bort

Nu ska jag försöka ta upp något känsligt. Dagligen ser jag reklam och tidningsupppslag om fonder och föreningar som uppfyller svårt sjuka barns och tonåringars önskningar, något väldigt fint och hedervärt. Men vad händer när det som är fel inte syns utanpå, när somatiken inte är inblandat alls. När det är en psykisk sjukdom eller andra kval som tär ett ungt sinne. Varje självmordsbenägne tonårings näst högsta önskan, varje instutionsbarns näst högsta önskan, den unga tjejen som spenderat år innanför låsta dörrars längtan ut i stallet mitt i kampen mot en begynnande personlighetsstörning, tonåringen som känner sig född i fel kropps hunger efter naturen eller den killen som ska fylla 15s önskan att gå på match efter inte orkat se sitt favoritlag spela match på grund av en svår depression kan alla vara stora framsteg i den dagliga kampen. Glädjen att bara slippa de låsta dörrarna på avdelningen eller instutionen några timmar, segern att komma ur rummet hemma och se att de finns en värld där ute, och att det är värt att kämpa för att en dag komma dit.
Samhället får aldrig ge upp dessa barn, deras liv är en kamp och kan även de behöva en stor dag.

torsdag 15 september 2016

2 steg från paradise

Detta ska handla om mig, vad jag upplever och vad jag känner just nu.
Jag känner mig som i ett vakuum mellan allting, frustration, mörka tankar, brottas dagligen med ett självskadebeteende och min bipolaritet. Varit rätt uppåt senaste dagarna och haft svårt att landa i något slags lugn efteråt. Går på tok för lite stämningsstabiliserande medicin känner jag, ingen ro på nätterna, ingen sömn.
Så mycket ja vill skriva, men allt snurrar.
Håll i hatten, ditt mål väntar i andra sidan natten. En ny dag.

fredag 19 augusti 2016

I wont take, the easy road!

Överlevde en jävligt tuff natt.
Överlevt många tuffa nätter och hårda dagar sen ja fick min diagnos.
Överlevt livet på sluten psykiatrisk avdelning 11 gånger.
Överlevt 3 separationer.
Överlevt mina depressioner.
Överlevt mina rädslor.
Överlevde min födsel.
Jag kommer överleva allt, hur mörkt de än kan verka vara.
Vilken skit livet än kastar på mig kommer jag inte vika mig!
Jag kommer överleva, jag kommer vinna!

onsdag 17 augusti 2016

Kan de va så jävla svårt att få hjälp?!

Orkar inte längre stå på egna ben, jag vill aldrig var ensam mer!

De snurrar, spiner, sliter och drar. Klarvaken, kroppen är helt i uppror, varit manisk 20 minuter trots ordentligt med nattmedicin. De hjälper inte! Jag har total panik! Vafan ska jag göra??!

Jag är helt utlämnad till mörkret, hemska tankar far runt i huvudet, tömma dosetten, skära mig, rubbet, men egentligen vill bara leva men kroppen känns så död, vem är jag? Ett tärt plågat skal, att vara utan känslor är väl nästan samma sak?!

Gaaaaah detta känns inte bra, riktigt illa!

söndag 14 augusti 2016

Famlar i avgrundes djup

Fumlar, famlar efter ytan, vill komma ur den mörka avgrunden som omfamnar mig, måste komma ut, där i är inte jag mig, där händer dåliga saker, där droppar blod. Varit där hela veckan med facit på 5 självskadeimpulser och 2 självskadehandlingar. Varit manisk med, absolut, blir speedad och får panik mellan varven, slänger mig in saker som ska hända.
Hur länge ska det hålla på såhär?!! Börjar bli less, börjar bli svag.
Måtte det inte bli en tolfte vända.

onsdag 10 augusti 2016

Blowing in the wind part 2

How many roads must a man walk down
Before you call him a man ?

How many seas must a white dove sail
Before she sleeps in the sand ?

Yes, how many times must the cannon balls fly
Before they're forever banned ?

The answer my friend is blowin' in the wind
The answer is blowin' in the wind - Bob Dylan 

Idag har jag varit iväg hela dagen, kräftkalas för far, massa go mat och dryck långt in på kvällen, jag är ju inget stort fan av kräftor så åt kycklingvingar istället. Hela familjen var samlad och allt kändes så högtidligt och fyllt av glädje. Jag är så tacksam för min underbara familj.

Kvällarna senaste tiden har varit kämpiga, uppvarvad, tar lång tid att somna och skadetankarna intenssifieras, det gamla i det förgångna spökar, vet inte hur jag ska kunna hålla emot när alla tecken leder mig in på en mörk väg.

//Peace

torsdag 4 augusti 2016

Tankar och åter tankar

"Det va så mörkt
den kvällen jag gick hem
jag hade hoppats på något, hoppats på någooot"

Sovrummets mörker, hög musik, nattmedicinerna i kroppen och nerbäddad. Borde vara idealförhållande för att somna men nej, jag förblir vaken. Kollat igenom alla bilder igen, läst gamla blogginlägg, kollat bipolarna och skummat igenom journalen som e en halvmil lång sen alla turer in och ut, cirkus Emil rullar vidare. Hur är de möjligt att vara vaken på en zopiclone, fyra quetiapin, en risperidal, en propavan och en mirtazapin. Jag tål nog mycket, provat de mesta i medicinväg senaste 1,5 året, tagit bort massor, det jag tar nu kan verka mkt men den innersta kretsen vet hur illa de varit. Skadetankarna knackar på ibland, längesen jag gjorde något men de finns där och skapar en slags uppjagad oro i kroppen, en disharmoni. Just nu är jag bara varm och lite småmanisk, inte värre än jag kan hantera men ändå så de känns. Det liksom snurrar och spinner, måste fokusera på nånnting, vad som helst så länge det inte är destruktivt, måste hålla mig samman, trots allt mer än fyra månader sen jag låg inne senast och planerar inte göra det framöver, om inte allt går åt skogen förståss. Verkar ändå va platsbrist på akuten och avdelningarna, tur att man inte mår akut dåligt. Även om bipolär sjukdom klassas som en allvarlig sjukdom. Men men, det kunde varit värre, finns alltid ljuspunkter.
Får vandra vidare i mörkret nu.
Peace.

måndag 1 augusti 2016

Wish you were here part 2

Det är märkligt, folk säger att de blir bättre med tiden, att den sorg man känner ersätts med vardagen, men det stämmer inte. Går inte en dag utan att jag tänker på dig, saker jag hade velat säga, allt som vi brukade göra, alla långa nätter, alla upptåg enda sen vi va små är historia, de kommer aldrig tillbaka. Allt som finns kvar av dig är minnena och sorgen, du var en av dem jag kunde prata om allt med. Nu är vi bara 3 kvar, en stol står tom.
Hur går man vidare, allt påminnner mig om dig.
Saknar dig kusin.
Världen är en lite sämre plats utan dig.

måndag 18 juli 2016

Att resa

Vilken ro det är att resa, att se och uppleva något utöver det vanliga, små och stora äventyr som alla skapar minnen för livet.
På en en vecka har jag varit i Stockholm 5 av 7 dagar. Först med familjen på besök hos släktingar med bland annat besök på Gröna Lund och Skansen. Sen en till resa med en god vän där det blev utgång i vasastan med ytterligare en gnagarkamrat och sen AIKmatch mot malmø. Ändlösa timmar på tåg, bussar och tunnelbana kors och tvärs.
Hur mår jag efter detta då, kräver ju ändå en del för att orka med allt. Toppen faktiskt, trött men stabil i övrigt, om än lite ont i halsen och sleten efter många tidiga mornar. Sen kan man aldrig veta om det kommer någon krasch efter allt detta men har en bra känsla i magen och klarar mer sen jag började på quetiapin.

Allt som allt fantastiska dagar, tack alla inblandade!

"Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än" - Håkan Hellström

söndag 10 juli 2016

What a strange year it has been

Minns det som det var igår, var så nervös efter allt som hänt på midsommar, jag gick redan på min första neuoleptica och en sönmtablet, medicin som jag fortfarande tar. Jag hade tagit ledigt från jobbet den dagen för jag kände på mig något skulle hända den dagen, så blev det. Jag kom in hos en läkare och en psykolog nere på öppenpsyk i stan. Jag kom in, svarade på frågor, fick berätta och de läste från journalanteckningar och utlåtande från min psykolog. Ju mer jag kände igen mig och berättade ju oroligare och allvarsamma blev de. Till slut fick jag gå ut, de skulle överlägga. De minuterna var oänddliga tills de till sist hämta mig.
På denna dag för ett år sen fick jag beskedet att jag är bipolär, fick lite nya läkemedel, jag skulle omedelbart sjuksskrivas och sen var det slut.
Bipolär, bipolär malde i huvudet när jag gick hem, när jag åkte till mina vänner i utanför perstorp och malde i tankarna när jag skulle sova.
Till slut rann det över när jag kom hem, full av förtvivlan, tyngd av mina nya bördor och i bedrövligt skick blev jag inlagd första gången, den första av 11 jag har hunnit med under det här året. Min rädsla för slutenvård botades andra vändan och fjärde vändan stannade jag 2 veckor. En tillvaro att vänja sig vid, slutenvård är nödvändigt ibland om man är bipolär, även om det e fruktansvärt långtråkigt. LPT har jag sluppit alla 11 gånger och hoppas kunna fortsätta så även framöver, om jag inte blir ett hot mot mig själv förståss.
Under detta året har jag även hunnit med en störtflod olika mediciner. Xanor, paroxetin, quetiapin, zopicone, lamotrigin, stesolid, haldol, lithium, zyprexa, theralen, abilify, mirtazapin, nozinan, sertralin, propavan, alimemazin, heminevrin och antaglingen några till. Självklart inte alla samtidgt men ger perspektiv på allt man matat sin kropp med.
Nu har jag stabil kontakt med öppenvården, ett helt team med psykolog, läkare och sjuksköterska. Psykakutens nummer ligger i telefonboken om de skulle gå åt skogen med allt.
Nytt år för cirkus Emil helt enkelt.