Skåneresa :)

Idag korsar jag Skåne långt innan komfortens gränser tidsmässigt, men har ett viktigt mål då jag ska ha uppföljningssamtal med min ansvariga sjuksköterska angående min senaste inläggning. 

Varit 2 härliga dagar med mina kusiner i Blekinge dagar fyllda av god mat, monopolspelande, en soft promenad, biobesök och en himla massa skratt :) 

Åker hemåt med ett stort leende på läpparna men lite ångest huvida tågen kommer gå som de bör så man inte blir sen till mötet, men allt som allt är det rätt skönt att åka lite tåg.

Även sett årets första snö men den töade snabbt bort när dagen grydde :/ 

Hoppas alla har en dräglig måndag, peace alla fina! 

God fortsättning på julen :>

Idag är det adidasränder, ryska hattar, bra musik och kebabpizza som gäller^^

Rätt skönt efter en intensiv men rolig jul, behövde bara vila mig en liten stund efter maten och vart manisk ett tag framför granen men det gick att hantera. I det stora hela är det bara parenteser för det blev på alla sätt en helt underbar jul med fina människor, många hjärtliga skratt och fina klappar. Kändes avlägset när jag reflekterade kring min situation i söndes men det blev jul hemma och det är jag tacksam för, vet flera som inte är unnade den lyxen, sen vissa i vårt land har inte ens ett hem. Jag vill i alla fall önska mina läsare en riktigt god fortsättning på julhelgen. Imorrn blir det resa tvärs över Skåne och se nya Star Wars tillsammans med mina kusiner från Blekinge och sen troligtvis hänga med upp till dem i granskogen ett par dagar^^

Peace alla fina and may the force be with you

#vågaberätta

Kommentar på regeringens satsning för att hjälpa psykiskt sjuka ungdomar.

Idag 4 dagar efter det gått ut ett pressmeddelande från regeringen att man satsar 150 miljoner speciellt riktat till unga psykiska sjuka når nyheten mig, det är ju bra att man äntligen satsar men regeringens prioritering väcker frågor, man pratar om tidiga insatser och att hjälpa unga i ett tidigt skede och förkorta väntetiderna, det är bra men vad händer med oss såväl unga som gamla som redan är sjuka. När psykakuter och vårdavdelningar stänger, när man får vänta månader för att ens få prata med sin ansvariga läkare; om man ens har en, när man blundat för en stor vårdskandal där de sista med svåra självskadebetende skrevs ut från rättspsyk i fjol, när hyrläkare på vårdavdelningar är mer regel än undantag och kön till annan behandling än medicinering är så svindlande lång att tankar om det vore enklare att avsluta sitt liv väcks. Då kan jag inte vara tyst, då kräver jag förändring!
Därför Stefan Löfven kräver jag följande:
-En rejäl satsning på oss som redan är sjuka, vår behandling och väntetiderna till dem.
-Fler fast anställda psykiatriker och en nollvision mot hyrläkare.
-Fler vårdavdelningar och fler psykakuter i landet för ett bredare upptagningsområde och vård nära där man bor.
-En utredning av den norska modellen där man har samma skötare, sköterska och läkare i både öppen och slutenvården.
-Rättvisa och upprättelse för alla som felaktigt placerats på rättspsyk utan att ha begått något brott.
Ska man gör något ska man göra det ordentligt, gör om, gör rätt Stefan Löfven!
#vågaberätta

Hemma igen efter en mycket givande timeout på sluten avdelning

Wow, jag vaknade idag med ett leende på läpparna, gick upp, åt frukost och sen vilade jag några timmar tills jag blev väckt av en skötare som sa att det var dags för läkarsamtal och jag gick dit och kände positiv energi i hela kroppen, Har lyckats bryta mina destruktiva tankar även om jag alltid måste vara på vakt nästa gång de dyker upp. Läkaren förklarade en inläggning som ett berg och det dåliga måendet som toppen av berget, han sa att jag var över toppen och precis där i sluttningen då det var dags att skrivas ut och det kändes riktigt bra. Om man jämför hur jag mådde för 48 timmar sedan är det å stor skillnad, känner vinden i ryggen och optimism, samt lite julkänsla. Jag fick till sist låta mig explodera, krascha, läggas in men det var värt det för jag kom ut som en starkare människa. Åter igen stort tack till personalen på avdelning 56, från läkare till skötare finns det sånt engagemang och stöd. Stort tack till min älskade, min familj och mina vänner för allt stöd på olika sätt, det har gjort att jag kunde ta mig denna timeout på sluten avdelning.
Nu ska ja dunka musik^^
Peace alla fina :)

Åttonde vändan

Julstämningen från gårdagen försvann efter en natt med extrem ångest och skadetankar, satt till sist och var på väg att hämta en kniv men skrev till en vän istället som var så himla shysst och fixade taxi åt mig upp till psykakuten. Väl där fick jag debattera mitt mående med en skötare en god stund innan han förstod att jag inte mådde bra alls. 

Läkarsamtalet blev kort, doktorn har träffat mig flera gånger och vet vad jag går igenom för helvete när jag mår dåligt och han har funnits med i bilden sen midsommarkrashen. Han bara fråga jaha hur är det och jag svara att jag inte orkade mer och hade skadetankar som skrämde mig. Så 10 minuter senare kom de ner från 56an och hämta mig och det är här jag är nu. Förhoppningsvis kommer jag på fötter igen innan jul. Tills dess ligger jag här på 56an och skakar såhär lagom till fjärde advent. 

Peace alla fina

När exploderar jag?

Tick tack
Tick tack
Känns som jag ska explodera.
Hur beskriver man hur man mår, när man saknar ord?
Hur får man ur sig saker som tar tid, när man inte kan koncentrera sig?
Hur kan man vara speedad, när man är så himla nere?
Hur uppskattar man tillvaron, när insidan är ett helvete!
Jag mår inge bra.
Jag kan inte koncentrera mig det minsta för då får jag ångest.
Jag skadar mig själv regelbundet, när tankarna kommer står jag chanslös utan strategier.
Själen är ärrad med, knappt jag orkar ta mig ur sängen och sen när jag är uppe får allt sånn fart att jag nästan blir yr. Som att jag är den som betraktar en film som spelas upp skitsnabbt, tyvärr är det ingen film eller bok, det är verklighet, min verklighet.
Känner sånn ledsamhet över allt jag inte kan göra. Det är ett heltidsjobb att må såhär.
Känslan att veta att jag inte kan, det e fullt, har all medicin man kan få eller så är jag inte sjuk nog tar bort tryggheten att ha ett skyddsnät är kämpigt. Kan beskriva det som att vara för sjuk för att va hemma men för frisk för att ligga inne, ett saftigt moment 22 som bara gör att mår ännu sämre.
Saknar det lite ibland, rutinerna, den skyddade miljön, personalen som förstod en.
Men är kanske dumt att klaga, fast man ibland bara måste öppna en ventil. Har så många fantastiska människor runt mig, ni gör livet värt att leva. Min älskade, min familj, mina släktingar och mina vänner gör livet värt att leva.
Men tankar att inte leva har passerat mitt huvud men än kan jag hålla det i schack och har trots allt massor att leva för.
Gråta var det länge sen jag gjorde, mer än en månad sen, enda tårarna som lämnar min kropp är de små dropparna blod, som sipprar ur mina sår medans pulsen slår.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?

Upprop mot nedskärningar och hyrläkare!

Som alla som följt min blogg vet så mår jag inte direkt bra psykiskt. Alla känner någon som har eller haft en psykisk sjukdom eller bara mått dåligt. Psykisk ohälsa ökar lavinartat och sjukskrivningarna blir allt fler, speciellt bland unga. I värsta fall är ett förlorat liv resultatet av en psykisk sjukdom om inte vården griper in under frivilliga former eller under tvång när det krävs. Allt för att rädda liv och få människor på rätt fot. Här i stan är psykiatrin bra, det finns en psykakut och flera vårdavdelningar men det är inte så överallt och missförhållanden brer ut sig i dess spår. I Ängelholm stänger stadens enda psykiatriska slutenvårdsavdelning och när man försöker läsa om vad det finns för insatser i nordvästkåne länkas man nästan alltid tillbaka till Helsingborg. Som det ser ut nu ska Helsingborg täcka upp för 16 förlorade platser, ett svårt jobb för en  redan hårt belastad psykiatri.
Samtidigt läser man att antalet hyrläkare är högst i hela regionen, det betyder att avdelningarna ständigt byter läkare som sällan hinner sätta sig in i patientens fall som ofta har en komplexitet som kräver just kontinuitet och inte ett ständigt bytande av ansikte man möter. Olika människor gör olika bedömanden och det kan få stora konsekvenser om vi inte stoppar detta vansinne.
Jag kräver därför:
Fler vårdplatser, både i Helsningborg och kranskommuner

Fler psykakuter i länet

Fler fast anställda psykiatriker

En nollvision gällande användandet av hyrläkare i landstinget

Håller ni med, dela och kräv förändring med de medel ni har, ingen kan göra allt men alla kan göra något! 

"You may say im a  dreamer, but im not the only one" - John Lennon

 

#vågaberätta #uppropmothyrläkareochnedskärningar #UMHN

Bring me to life

https://open.spotify.com/track/2gpffYGJGvhgqgA0Aw8wKi

Wake me up inside
(I can't wake up)
Wake me up inside
(Save me)
Call my name and save me from the dark
(Wake me up)
Bid my blood to run
(I can't wake up)
Before I come undone
(Save me)
Save me from the nothing I've become

Usch vilken dag, har zero koncetration och lyckats få gjort precis ingenting. Känner mig död inuti och en krypande rastlöshet jag inte förstår när jag är såhär pass låg. Inget makear sense idag, kunde knappt få fokus när jag skulle ut och gå med mamma, ser allt tre led framför hur jag ska orka hem och hur kallt de kommer vara medans jag är så nere att jag knappt orkar gå, Blev som ni nog förstår ingen lång runda men kom utanför dörren i alla fall. Nu sitter jag i sängen med min laptop och funderar va 17 jag ska göra resten av dagen samtidigt som jag känner en extrem orkeslöshet, blir nog en dag vid datorn med musik om jag inte bara kan vakna ur denna gråa tillvaro jag hamnat i. Knack knack knackar ångesten och tankarna på, klockan e halv 6 (!) och jag har redan skadetankar.
Pissdag!
Enda positiva är att jag sover ordentligt på nätterna sen jag fick mina alimemazinkapslar, de knockar mig tillsammans med mina övriga nattmediciner innan varken nattångesten eller de vanliga skadetankarna hinner knacka på, frågan är dock hur de går ikväll när båda delar redan dykt upp :/
#vågaberätta

Känn ingen sorg/mitt i julbak 2.0

https://open.spotify.com/track/3m0vZCNkGxG1TCbqWwoBXf

Här är låt som har jag burit med mig genom så mycket skit och elände att den nu är en av de låtar som peppar mig mest, Är ett stort fan av Håkan Hellström som ni nog har märkt och hans musik går flitigt i mitt hemmabiosystem, föräldrarna kan nog snart låtarna utantill, speciellt albumet från Ullevi 2014. Musiken passar vart i livet jag än befinner mig. Glädje, mani, kärlek, sorg, ilska, orkeslöshet, deppighet, smärta och massa andra känslor passar musiken som bitarna i ett pussel.

Idag är en bra dag, det är julbak med familjen igen och idag upplever jag inte samma besvär som senast det skulle bakas, känner att jag är inne i en mer lagom manisk period så jag förhoppningsvis inte kraschar lika hårt som jag gjorde då, mamma fick säga till mig att jag nog bör vila lite samtidigt som en av mina kusiner som är på besök skulle ta och vila sig lite.
Så på så vis hamnade jag här.

Sömnen går framåt, andra natten på alimemazin som komplement till min övriga nattmedicin. Somnar snabbare, tänker mindre och framför allt mindre skadetankar och ångest, man ska väl i och för sig inte ropa hej innan man hoppar över bäcken men känner mig för första gången på länge optimistisk. God sömn och bra nätter är nyckeln till så himla mycket. Idag till exempel behövde jag inte ta min vid behov trots det är massa folk här ska nog fortsätta mingla och baka lite mer samt en fika hyfsat snart.

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Ode to joy/dagen D 2.0

https://open.spotify.com/track/2eoX63MjyeIBuopR6kxYPT

Som lovat Beethovens nionde i körversion, de vita duvorna var sjuka men samtal innan med både vänner, familj och älskling tog mig igenom det när jag väl satt där och väntade. En av mina systrar var med som stöd kunde fylla i lite där jag var osäker och fick mig att våga. Fick utskrivet alimemazin en ny medicin mot min nattångest som ersätter theralen samt förnyat mina nuvarande recept, Sen äntligen kan jag vara glad att meddela att jag står på kö till en psykolog som kommer hjälpa mig med mina skadetankar och min svåra ångest, Kommer även utreda om det finns skäl att utreda om jag har några andra diagnoser där borderline och adhd är nära till hands.
Så nu ska jag njuta av dagen efter att ha tagit mig igenom en jävligt viktigt möte, och ja, den 4:e börjar jag jobba igen^^!!
Peace alla fina!

Inför dagarnas dag imorgon!

Imorrn ska jag åter igen sitta ner med läkare och sköterska och prata om min framtid, medicinering, behandling. Allt avgörs imorrn, Mitt framtida yrkesliv, vad som kommer få mig att sova på natten och vad som håller mig på fötter på dagen. Hur jag ska orka och vilja leva. Hur jag ska få stopp på all vrede och frustration som jag vänder mot mig själv i ett djupt rotat självskadebeteende. Allt detta ska stötas, blötas och diskuteras, kommer ha en av mina systrar med som stöd så jag inte blir överkörd igen, imorrn går jag ut från samtalet med seger i sinnet och vinden i mitt hår, kanske ett par vita duvor och körversionen av beethovens nionde. Jag är nervös men jag kommer kriga, alla som läser detta, peppa mig gärna, hur mycket styrka kan vi samla ihop tillsammans som jag sen kan ta med mig till samtalet och ta den här titelmatchen min framtid hänger på, jag vägrar va rädd!
Nu kör vi!
Peace alla fina!

Julhandlat och en dikt om självskadebeteende

Puh, äntligen är julklapparna inhandlade, det tog på krafterna men jag klarade det utan att krascha när jag kom hem. 45 minuter tog det så var det klart,jag och mamma är ett bra julklappsteam :)
Nu sitter jag hemma med musik i öronen vid min bärbara dator och grubblar, fick för mig att slakta Viktor Rydbergs dikt om tomten på mitt alldeles egna vis.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.

Ligger där i sängen med stängd dörr.

Försöker förmå att skriva.

Hjärtat slår som aldrig förr.

Redan rispat men vill riva.

Tänder ett ljus och tänker detta var ej min plan.

Medan jag fortsätter min mörka ban.

Grubblar men vill gråta,

Varför jag ej kan är en gåta.

Lägger armen mot ansikte och hår.

Ryser och väntar på eländet ska lätta.

Känner hur pulsen slår.

Nej jag klarar ej detta.

Jag vill bara gråta och skrika.

Jag vågar berätta.

Men kan ej och vill inflika

Jag kan ej hindra mig att göra detta.

Midvinterångestens köld är hård.
Knappnålen gnistra och glimma.

Inte alla sova i enlig gård,

Djupt under midnattstimma.

Nålen vandrar sin tysta ban.

Blodet droppar men jag är van.

Blodet lyser rött på armen

Endast jag är vaken.

Maybe im crazy

Efter en vecka av svårt att somna, samtal till psyk och ångestfyllda nätter var det dags att göra något åt saken. Det började igår då jag fick på prova att sova hos syrran och hennes sambo för att se om det är hemmiljön som triggade, fick de varmaste av välkomnande och la mig nöjd och sedd innan en mindre ångestvåg blåste över men syrran och ett samtal till psyk så klarade jag natten och väcktes vid 11 och var förhållandevis utvilad. En enorm eloge till er båda som tog hand om mig. Efter frukost gick måendet dessvärre utför och runt ett blev det skjuts till psykakuten efter ett långt samtal dit. Mådde så himla dåligt, allt bara snurrade och ångesten la sig som en iskall sten i magen. Väl där fick jag träffa en läkare efter 3 timmars väntan och det var verkligen värt det för hon såg mig och förstod hur jag har det, hon kom ned på min nivå och pratade som vänner, även om det inte fanns plats på någon avdelning så fixade hon extra nattmedicin och en förfrågan om dbt i journalen, pratade också möjliga korsdiagnoser, hon tog oron på allvar och vi kunde prata om det och även detta skrevs in i journalen att de bör utredas. Sen skjutsade goaste pappa mig hem.

Nu ligger jag hemma i min säng och har tagit mina nattmediciner, i stort sett ångestfri och ett par kilo oro och ångest, var så skönt att prata av mig även om målet var att skriva detta från en sjukhussäng, men livet blir inte alltid som man vill, det är en realitet man måste acceptera.

Tack min fina familj, även stort tack till den duktiga och fantastiska personalen på psykakuten i helsingborg.

God natt alla fina

Maybe im crazy, I know im not sane

Try tell me im as everybody else, I know im not the same.

Im chaos, powered by my inner self.

Im not who i used to be, but i will never stop being me.

I may be the weakest link, but i have a heart of gold.

I may me weak, but i will not give up the  fight. 

I have my brothers and sisters everywhere, both blood and those who ive met along the way.

But closest to my heart is my beloved, with you im whole, even though im still crazy.

Julbak, haldol och stesolid.

Oj vad det har bakats och skrattats här idag, rischocklad, knäck, mörk blandchoklad, saffranskladdkaka, mjuk pepparkaka och kolakakor har hunnits med och ändå är pepparkakorna kvar att göra. Efter lite mat när vi tog en paus mådde jag ungefär som igår så tog en stesolid och en haldol för kropp och nerver. Det hjälpte kanonbra så nu är jag redo för pepparkaksbak, samt tillagning av hemmagjorda hamburgare på högrevsfärs. Häftigt vad två små vita piller kan göra för en, de har båda tillsammans med resten av min medicinering gett mig livet tillbaka.
Mys med era nära och kära där ute i vinterkvällen, var rädda om er.
Peace alla fina^^!
P.s jag skiter i att denna låten är bajen, den har hjälpt mig genom massa skit och är ett budskap alla borde ta till sig, att leva i och uppskatta nuet, speciellt nu i jultider.
https://open.spotify.com/track/2CMDO1c6bNkDlY5RV3pLye

Julmarknad och mental förbandslåda

Ligger här i sängen efter årets julmarknad på Fredriksdal, en haldol och en stesolid i kroppen och känner hur det snurrar, så här mentalt trött har jag inte varit på väldigt länge, tur bara att det inte började när jag var där uppe, hemma har jag min mentala förbandslåda som en skötare senast jag låg inne lärde mig att skapa. I detta fallet tog jag fram 1 haldol, 1 stesolid, intog ryggläge och drog igång musik i lurarna. Enda som lurar nu är ångestvågen som brukar komma efter en sånn här dag. Vet inte direkt om jag var manisk idag men helt klart uppåt mitt ibland dragspelsmusik, brända mandlar, julpynt, hemslöjd och närproducerade delikatesser vart jag helt salig om än lite rastlös mellan varven. Smakat så mycket gott, fixat ett par klappar och sett så mycket fint^^ Nu känns det att julen är i antågande, avslutar med dessa glada dragspelare som trotsade vädret med sina hurtfriska toner. 

Grå december

Åh december, trots allt juligt ligger du som en mörkgrå blöt filt över kropp och sinne, vilket gör ett redan plågat sinne ännu värre. Idag har jag ork med precis ingenting, ligger i sängen, pratat en god stund med älskling och hämtat ut mediciner. Nu är jag under mitt bolltäcke och tänker stanna här tills det är dags att laga mat. Längesen jag hade en så här låg dag, mest varit ångest och skadetankar senaste tiden. Sover mycket, så jag orkar den delen av dagen som jag är vaken, önskar jag hade mer energi men är ju sjukskriven av en anledning, måste bara försöka använda tiden och samla energi när jag har tiden för det och våga ta mig tid att tänka på mig själv. 

Så som denna gråa, mörka decemberdag. 

Peace alla fina

Njut av livet och ta inget för givet.

#vågaberätta

Reflektion kring boken slutstation rättspsyk

Har tidigare gjort ett inlägg om no-more här på bloggen, ett uppskattat inlägg och hoppas ett par av er skrev på i alla fall, annars googla och läs på deras sida. Nu är det dags att slå ett slag för något annat viktigt som aldrig får glömmas bort, något som berört och gett mig flera dsömnlösa nätter. Har under hela kvällen grubblat och kokat över det jag läste de tre gånger jag läst boken slutstation rättspsyk. För er som inte har läst den så handlar den om unga kvinnor med svår självskadeproblematik och andra psykiska sjukdomar som under början av milleniet fram tills i fjol skickades till rättspsykiatriska kliniker av olika landsting som ansåg dem för svårbehandlade. Väl där möttes de av antigen intagningsavdelningar med dömda brottslingar eller av särskilda avdelningar där tvångsåtgärder användes som bestraffning om de skadade sig själva. Allt innanför höga murar, övervakningskameror och taggtråd. Ett rent fängelse och absolut ingen plats för en skör ung människa som slits bort från omvärlden, ofta många mil hemifrån och nära & kära. Första gången jag läst tänkte jag shit, händer detta men nu vet jag bättre, det skulle kunna hända vem som helst om skadandet går över styr, mig, någon av alla jag mött som har självskadeproblematik precis som jag, alla känner någon som legat på psyk, tänk att få den personen sliten ifrån sig otaliga mil bort. Självskadebeteende är som en drog, man bli beroende av det och det kan ta olika uttryck, när det går över styr slutar det ofta illa men att försöka bestraffa bort det är rent förkastligt, värsta exemplet i boken vara en ung kvinna som bältades (spändes fast i en säng) i en vecka, hon blev till och med sydd liggandes i sängen. Denna metod att bestraffa bort skadandet beskrivs i boken som också är en granskning av landstingens och klinikernas agerande. Det förekommer även dokumentation om olagliga tvångsmedel som hjälmar och läderpåsar med lås som fästs på händerna. Klinikerna hade till och med kontrakt som patienter tvingades skriva på där detta var en konsekvens. 

När man läser allt detta tänker man ju, så kan det ju inte ha varit, men jo så var det och det är något som aldrig får glömmas bort. De vågade berätta, de kämpade för att göra sin röst hörd, de gick igenom ett helvete svårt att föreställa sig. Det är styrka, vissa tog sig igenom det, ärrade för livet, andra är inte längre med oss. Har ni inte läst boken, gör det, den är ett bra exempel hur autonomt ett samhälle kan bli och hur mycket det kan göra att våga berätta.

#nomore #slutstationrättspsyk #vågaberätta

2 hittils opublicerade dikter från min privata samling

Båda handlar om frihet, hur den tas ifrån en, längtan och skrevs under någon av mina vändor på psyk, enjoy!

1: 

Freedom

So fragile

So pure

Handle it with care

Dont take it for granted

Enjoy it carefully

Because if your unlucky

It can be taken from you

Then its broken

Small pieces

Impossible to repair

Alone

2:

Dark skyes

Bright stars

Blended through cosmos

In the eternal twilight

Of space itself

Come to me

Return to me

Let me breathe free air again

The moist heavy air

In the dark of the night

Take me down paths of green

Through the wild

Between the trees

Over stock and stone

Freedom, return to me

12 kaotiska timmar

Allt började vid läggdags igår, ett snurrande och enorma skadetankar.

Slutade med en glödgad knappnål och 40-50 rispningar på armen och en lång text medans blodet droppade och allt kändes lugnt tills en ny ångestvåg kom, då ringde jag psykakuten och försökte få lite bra tips vad jag skulle ta mig till, men fick snarare ett bemötande som att jag var ivägen. Så jag fick panik och satte mig i en taxi och åkte till psykakuten. Där väntade samma otrevliga sköterska som motvilligt släppte in mig, i luckan har man 20 sekunder på sig att förklara hur dåligt man mår, man ska inte förvänta sig något stöd förens man kommit igenom dörren. 

Väl inne togs puls och blodtryck precis som vanligt och efter en halvtimme kom läkaren. Han förstod och vi hade ett bra samtal, det beslutades att jag skulle läggas in över natten och göras en ny bedömning efter en natts sömn på 56an. Tog ett tag att somna och vaknade med snurrande ångest och ömande arm och tänkte shit, hur blev det såhär. Lagom tills jag funderat ut det och vilat lite var det  dags för läkarsamtal, jag är välkänd på avdelningen så alla utom läkaren kände mig, vi pratade om nu, då och framtiden, han lyssnade och kom med mycket klokheter, fick även tips av min favoritskötare att uppfinna en mental förbandslåda när det blir sånna här kriser.

Vi var även överens att jag skulle fokusera på min tid i öppenvården och att jag inte behövde vistas längre i slutenvården för den här gången. 

Så nu är jag hemma igen och konstaterar  vilka långa konstiga timmar det har varit.