Till mina läsare, bloggen läggs ner

Mina kära läsare, jag har tänkt, länge och noggrant och tagit mitt beslut om bloggens framtid, det här är Bloggen Våga Berättas sista inlägg på ett avsevärt tag, det är möjligt att detta är bloggens sista inlägg någonsin och det känns rätt nu. Det är dags för andra medier, min bok som är något helt annat än det jag gjort här kommer istället få mitt fulla fokus tillsvidare, nyckelhändelser bra och dåliga kommer meddelas på Facebook, framtiden är en öppen bok men just nu vill jag gräva i det gamla och jag kommer låta allt det gångna ligga uppe här, det är trots att var jag kommer ifrån. Det kommer finnas kvar, jag bara låter det få lite damm och kanske är det dags för något nytt.

Jag skippar det sentimentala, det jag vill säga är att detta var ett livsverk, det har varit ett sätt att nå ut om mig, hur mitt liv med min sjukdom ser ut och förändrats,  men det går inte längre, nu vet ni och jag orkar inte driva en informationsapparat på det här sättet längre som om det fortfarande var 2015, jag måste se nya perspektiv om jag vill kunna komma vidare, just nu är det boken som gäller, den kommer bli något alldeles extra.

Tack till alla ni läsare, minns en sak när ni bär något som håller på att förgöra er, våga berätta, det finns kärlek och stöd där ni minst anar det, detta är inte ett avsked, det är ett uppehåll och slutet av en epok, ni har inte hört det sista av mig det lovar jag er, ni kommer få suga karamellen om jag klarade ett år utan inläggning tills det beger sig men inte just här. Just nu behöver jag behöver bara en mindre krets och mindre press från mig själv, att vara och dela med mina nära och kära.
Ni läsare är våga berätta, ni läsare som delat mitt öde med mig hör på något sätt ihop med mitt.

"Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än"

Tills vi hörs igen, på något sätt, någonstans.

Over and out
Peace

Sök och du skall finna

Våga berätta gräver upp något gräsligt, detta är en 6 år gammal utredning om förändring av LRV och LPT till en  gemensam lag, läst 3 sidor och redan förfärad vad man smed för planer och hoppas verkligen den aldrig blir verklighet, den är lång men första sidorna av brödtext bör vara nog för de flesta.
In och läs, om inte annat för att se hur nära det gamla och förlegade kan komma krypandes ibland, sjukt är ordet. Nutidshistoria ett annat.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/psykiatrin-och-lagen--tvangsvard-straffansvar_H0B317

Nog om tråkiga texter, min text jag skriver växer och passerade idag 20000 ord, ändå har jag så mycket mer att berätta så målet 100000 ord är en femtedel klart, ett fantastiskt projekt och lite terapi med.

Röra med öppenvården, psykologen verkar inte prata med min läkare och sköterska så ett mindre elände vem och hur man ska få in i journalen de nya utmaningarna som har uppdagats, något måste ju finnas om jag skulle braka ihop och det inte är det bipolära utan den emotionella instabiliteten som är problemet, tack och lov är det ju inte hela paketet så en tung diagnos skulle in,  men det är tillräckligt för att vara en realitet, att beskriva hur man tänker på telefonsvarare är ingen hit direkt, jag gillar rak kommunikation. Måste ha något att referera till i och med att det är ett reellt problem i mitt liv, vet ej vad emotionell instabilitet som inte är IPS/BPD har för ICD-10 kod, affektiv problematik eller något, vet du som läser så hör av dig. Mindre intresserad att av misstag landa en APS i journalen, det vore ödesdigert.

Nu ska jag läsa vidare i ruskigheterna.

Peace

Emotionell instabilitet

Våga berätta återvänder med det senaste där ni hörde det först, fy va klyschigt men samt.

Idag träffade jag en ny psykolog, en väldigt bra sådan och vi hade ett långt djupt samtal, äntligen någon som jobbar med det affektiva och kunde för ett tag se utanför min bipolaritet, det var verkligen något jag länge sökt. Hon delade min uppfattning att det fanns något mer, det var inte så långt gånget att det kunde klassas som personlighetsstörning tack vare positiva faktorer, men kontentan blev att jag hade en emotionell instabilitet plus en del avancerade termer om affektiva problem som var mer situationsbaserade.

Detta är något som vi därför framöver ska jobba med och ha kontinuerliga samtal fram till jul, sen får vi se vad som händer.

Men det är samtidigt mycket att smälta, det är ingen ny diagnos och inte worst case, men ändå en realitet.

Låter melankolisk musik vagga mina tankar och stänger ögonen.

Peace

Pat skickas till U T.

Vad nu det betyder, en psykolog verkar vara på gång nu i alla fall även om det skrämmer mig, jag måste göra det som jag inte vill, be om hjälp och be om en ny utredning, för borderline. Det finns ingen anann väg än att ta reda på om det jag känner bara är min bipolariet eller om även min känslovärld stormar som det känns som att den gör. Vill att de tar det här på allvar, jag vill ha ett besked, är det så eller ej, och vad är det då som terroriserar mig? Jag har ups och dippar, jag känner att när jag pratat med någon så har jag förargat vem det må vara, speciellt känner jag en rädsla att bli lämnad kvar, jag hatar och älskar det jag blivit samtidigt. Var jag jag innan allt eller är detta det jag som funnits hela tiden. Kan grubbla mig tokig på det och undrar vad som kommer ur detta, vill inte gömma mig, bara ha svar, vad är det som är fel?
Något att sätt ord på, om än tungt så har jag vant mig att bära tungt.

Var inte oroliga, men försök se saken genom mina ögon.

Peace

Jag blir så arg och så ledsen, en reaktion på dagens avslöjande om sis

Det är så bedrövligt, det är så ovärdigt och jag kan inte förstå hur regering efter regering låtit statens institutionsstyrelse, sis härja fritt, sänka kunskapskraven för anställda och bygga ut en verksamhet som är direkt olämplig, det finns inga ursäkter att behandla barn och ungdomar såhår!

Idag publicerar en större svensk tidning berättelsen om Jasmine som låstes in och isolerades på ungdomsanstalter i en svår tid i livet, istället för att få psykiatrisk vård eller få stanna i sin fosterfamilj låstes hon in utan egentlig vård. Med mycket liten mänsklig interaktion och en stor tung mental sten som hon hade behövt hjälp att lyfta av sig, inte straffas för. Hon tog sitt liv, 13 år gammal.

Vi måste gå till botten med varför ingen gör något åt detta, varför inte ungdomar får samma skyddsnät som vuxna.
Svaret ligger i LVU, lagen om vård av unga, en lag som används för tvångsvård av minderåriga. Men till skillnad från vuxenpsykiatrins lagar gör den inte skillnad på olika typer av problematiker.
Istället kan sis sluka upp alla möjliga med löften om skolgång i en del fall. Men deras metoder är framtagna för dem som begått brott, inte för psykiatriska och socialpsykiatriska problematiker.

Jag har tagit del av många berättelser, läst mycket och det jag nu vet håller mig vaken om natten. Jag säger detta till er, vi behöver en ny lag om sluten psykiatrisk vård för barn och unga, som hjälper dem, stöttar dem, tröstar dem, vägleder dem, ger dem en framtid, ett liv och många år att leva, ingen förtjänar att bli så illa behandlad att man tar sitt liv i en liten cell 13 år gammal.
Att lida av en psykisk sjukdom eller må psykiskt dåligt är inget brott, det är inget man ska straffas för. Det finns alltid en orsak att man agerar utåt eller mot sig själv. Det är därför psykiatrin måste kliva in nu, säga stopp, det räcker nu, nu tar vi över det här. Det kräver att politikerna och tjänstemännen gör mer än betänker, beklagar och utreder i sin egen takt. Det räcker nu, ingen mer ska behöva dö för att folk ska se att det behövs något bättre för dessa ungdomar, något värdigt.

Jag säger:
*Avveckla sis verksamhet, de har förverkat sin rätt.
*Reformera LVU till ett system som är likadant som det för vuxna.
*Fler psykiatriska avdelningar för barn ungdomar som ger dem rätt vård och vård med värdighet. Det ska finnas tillräckligt med plats så ingen ska lämnas bakom.
*Fler bupmottagningar som kan stödja de som är i familjehem och eller de som börjar utveckla psykisk ohälsa, speciellt i de tidiga tonåren kan saker som plågar en hela livet växa fram om ingen står redo att hjälpa.
*Socialstyrelsen och vården måste börja sammarbeta på riktigt. För att se hela bilden.

Bloggen Våga berätta utrcker sina djupaste kondolianser till anhöriga, föräldrar, fosterfamiljer, vänner och andra runt de som lämnat den här världen så otroligt tidigt på en så fruktansvärd plats som samhället påstod var ett hem. Till er som tog er igenom det, kräv rättvisa och berätta er historia om ni orkar, ju fler berättelser, ju svårare blir det för dem som bestämmer att blunda. Bloggen Våga berätta kommer alltid stå på de som far illas sida.

Till sis säger jag såhär, tänk om det var era barn, hade ni låtit det hända?

Alla ni där ute, krama era barn extra en dag som denna och kräv förändring, för alla barns framtid.

Peace

Pang brak och sen normalt igen

Natten för 2 nätter sen var allt annat än ordinär, hade varit ute med vänner och kom hem rätt sent, kanske runt midnatt ungefär. Gjorde mig i ordning och la mig som vanligt. Men sen pang, ångest, 2015kaliber på den utan pardon och skadetankar som tyvärr bröt min fina svit skadefri även om det var mycket marginellt, det blev bara värre och värre, kändes som att jag föll djupt där jag låg, pulsen slog och jag hade inte en chans.
Det var overkligt, men oundvikligt, inget normaltillstånd varar för evigt, snackade länge med psyk men de sa bara att jag skulle ta en till omgång nattmeds till och sen lägga mig, inte som förr när de brydde sig vad man sa och var de illa var det inga konstigheter, då sa de kom hit så snackar vi om det. Nu verkar de mest mota en i grind, inte deras fel, de tog inte bort 45 vårdplatser, hade det varit 2015 hade jag nog varit där nu. Istället blev det en vän från det året som hjälpte mig och är väldigt tacksam för det, sen däckade jag på totalt 800mg Quetiapin och lite Theralen jag hittade, sen sov jag till 3 på eftermiddagen, men märkte det oundvikliga. Neuroleptika biter bra på stämningsläget, men det finns ett register till, känslorna är minst lika okontrollerade nu och parallellt svallande det något extremt, även efter i dimman i av neuroleptikan var det igång även om jag knappt fick fram orden och kände mig urbenad vilket är rätt logiskt. Lärdomen blir att det finns något att finna här, något står inte rätt till, det finns mer under ytan och jag har verkligen fått det bekräftat nu, det är som 2 separata lager, stämningsläget och känslorna. Detta skrämmer mig, jag vet mycket väl vad jag kan finna och tro mig jag är rädd, när de fixat fram psykologen de lovade kommer denne ha att stå i, tänker gå till botten med detta med för det är inte bara bipolaiteten som är i farten, den känner jag väl, detta är främmande i hänseende av min egen inre värld, bara sett det krossa andra och vill inte ens nämna det vid namn, inte förens jag vet säkert, men det har min fulla uppmärksamhet nu efter den hemska natten och det som känns dagligen i min känslovärld. Oavsett är det dags att ni får veta ordentligt vad jag brottas med nu, har nämnt det för men nu har ni lite mer vad det handlar om.

Skrivandet går bra, "femte våningen" passerade 10000 ord och jag har bara börjat, det kommer sneakpeaks snart kan jag lova, vill bara få allt rätt först, det är ett stort projekt och jag vill få allt rätt, beställt ut journaler, har en rejäl bunt som väntar på posten som jag ej läst innan. Det är som att vara där igen, den som är intresserad av projektet, hör av dig till mig på pm.

Nu hoppas jag somna snart!

Peace

Kommentar till regeringens utredning om högspecialiserad vård

Läser ur utredningen som tagits fram av regeringen om förändringar i den generella hälso och sjukvårdslagen, HSL och den väcker tankar.

Hela poängen är att man vill ge ett fåtal nationella och regionala vårdenheter befogenheter, resurser och mandat att ta upp patienter från ordinarie vårdenheter för vård hos dem eller i samarbete med dem. För att bedriva högspecialiserad vård. Dels ska det innefatta nuvarande rikssjukvård och en rad nya områden.

Detta är goda nyheter för patienter i somatiken, kanske väntar man på en avancerad operation som bara fåtalet kan utföra eller där väntetiden är mycket lång, kanske livsavgörande eller det som ger en livet tillbaka. Det finns många ingrepp som skulle bli mer tillgängliga på det här sättet. Gör man det rätt kommer fler rätt hjälp.

Men detta berör även psykiatrin och här blir det luddigt, vad innebär det för oss psykiatripatienter? För psykiatrin nämns om än ganska vagt då man inte verkar veta vad man tänkt sig eller håller det i det dolda. Det är i grunden samma tanke och metod man använde i den uppmärksammade skandalen om kvinnor som ej begått brott men ändå vårdades på de regionala rättspsykiatriska klinikerna.

Saken är den att de fortfarande tycks ta emot icke dömda patienter enligt LPT om man läser om deras avdelningar och det är här jag blir orolig, är det dessa kliniker man har i åtanke för den nya lagändringen? I så fall är jag djupt orolig vad detta kommer innebära. Det gick rejält dåligt när man gjorde på det sättet och ingen blev nog friskare av det, varken patienter eller anhöriga.

Eller är det andra former man tänker sig? Att samla vissa patientgrupper på vissa platser bortom hemkommun och/eller landsting för högspecialiserad vård. Vad skulle den vården innebära, skulle den gå under HSL, LPT eller någonstans i mitten likt den gamla LSPV från 1967. Innebär det att vissa ordinarie kliniker får bedriva sin spetskompetens eller är det helt nya som får uppdraget?

Jag vill ha korten på bordet hur man har tänkt, det berör mig och min framtida vård, vad ett insjuknande skulle innebära och vad högspecialiserad vård för psykiatrin skulle innebära? Att hamna på annan ort eller på en klinik med andra metoder än den vanliga slutenvården skulle underminera hela HSL tror jag och jag tror inte jag är ensam om att tänka så.

Jag är orolig och från Våga Berätta säger jag följande uttalande, lägg korten på bordet så vi slipper otrevliga överraskningar, låt svenska folket i klartext få veta vad lagändringen kommer att innebära för den olika patientgrupperna.

Peace

Höst

Haha detta börjar bli en klyscha, im back och sen tyst efter ett tag så skippar det tugget :)

Har ju gått en hel månad och oj den gick fort må jag säga! Fyllde 25 och det firades med nästan 30 pers, en go blandning av familj, släkt och vänner, vilken dag och se crescendot av nästan en veckas förberedelse och flera veckor av planering, lämnade noll åt slumpen och mina föräldrar ställde verkligen upp fullt ut och även min bro som skötte logistiken ;P
Den dagen var ståhej men den riktiga dagen var lugn, åt gott och puffade en stor kubansk cigarr från 1998, kändes lite som scenen i sagan om ringen där Bilbo röker pipa med Gandalf efter allt ståhej fast utan sällskap. Det blev allt jag hade önskat, mycket att fira för när livet var som mörkast trodde jag ibland att jag skulle komma så långt som 25 men det gick och fy va skönt!
Jo de hände en annan sjuk grej, jag vann 1000 kronor på triss, det måste vara ett tecken på något.

Blivit många cigarrkvällar medans sommaren tog sina sista pustar innan den sköna hösten kom, först med regn och rusk men sen med klar himmel och frisk luft, sådan höst det ska vara, inväntar bara att alla fina färger ska bryta fram i naturen och alla små odjur på marken och luften ska kola vippen.

Hade läkarsamtal förra veckan, var ovanligt nervös så det gick över till ångest ibland, mest av ovisshet och min försiktiga pessimism, tänkte efter den relativt lugna sommaren och faktumet att jag känner mig utbränd visste jag inte vad de skulle säga. Men när det var dags kom orden och min mor som var med som stöd behövde ej säga något anmärkningsvärt, jag talade för mig och de mötte hur jag tänkte, det är inte läge att snacka jobb utan det är istället dags att börja gå till en psykolog igen, jag behöver det för huvudet hänger ej med riktigt, jag känner mig utbränd efter traumat i början av sommaren och läkaren beskrev det jag berättar som en existentiell kris. Min bipolaritet beskrivs i läkarintyget som instabil och det stämmer, tänker även be psykologen om råd kring om vi bör gräva i andra affektiva sjukdomar då känslovärlden börjar likna stämningsläget ibland, ville pratat mer med läkaren om detta men det liksom passade inte in i det vi pratade om. Samma tabletter och mer blodprov är i alla fall något annat konkret samt sjukskriven till slutet av januari och försäkringskassan har okejat den körplanen.

Idag har jag varit i malmö, skulle bara fixa en ny tändare och en ny cigarrklippare på stan, men ingen hade klipparen så tog ett tåg ner och fixade en där, så nu har man levlat upp i utrustning :)
Passar mig, prylnörd som jag är ;) Innebar även 2 tågresor vilket alltid är gött, då kan man tänka och filosofera. Skönt efter en kul helg hos min AIK-broder i Halmstad samt firade av min storebror här i Hbg igår. Nu netflix, imorrn storstäda om jag orkar, känner jag mig rätt lär jag var trött efter dagen.

Nytt projekt på gång som tagit en del tid härifrån, ett stort och invecklat skrivprojekt som har fått kodnamnet "femte våningen", när tiden är mogen kommer ni få sneakpeaks exklusiva för bloggen, det är ett nytt sätt att berätta för mig och bloggen är viktig för att få med allting jag vill ha med. Så håll utkik.

Peace

Tunga beats

Få saker lugnar mig och får mig att fokusera som ett riktigt tungt beat, gärna instrumentalt om inte texten är väldigt bra, annars är det bättre som det är, hittade detta: https://youtu.be/WsL-V-9mbJ4
Det är det mest geniala jag hört i genren, pratade om att om jag skulle gjort ett beat med en klassisk låt hade det varit just det där, sjukt fint att det finns, så fine finns det ett beat ska jag skriva en text, det är självklart och kanske kan vara givande, bara lyssna om och om igen tills varje ord prickar varje ton, kan inte vara svårare än poesi även om jag inte direkt skriver enligt konstens alla regler ;)! Många känslor i de 3 minuterna, börjar klara höra den utan att det gör lika ont, det skrämmer mig lite på sätt och vis.

Aja nog om diffusa hiphopprojekt, det fortsätter vara relativt lugnt med mig och runt mig, vardagen har sin gång och börjar äntligen kunna se planerna för dagen jag sett fram emot så länge falla på plats och det ser ut att bli ett riktigt bra, tror det kommer bli en fin dag :) Ska bli så kul, inte haft så många här sedan studenten 2011.

Långt om länge skrevs mina insomningstabletter ut, men har sluppit problem när man bara inte har fler vilket är skönt och osannolikt, dock är det mindre kul att bara bli dåsig när den ena komponenten inte finns tillgänglig, båda behövs liksom annars funkar det inte, så hoppas de kommer imorgon på posten.

Fullspäckad dag imorgon, en massa kul jag får skriva om i nästa inlägg, men inleder dagen med att köpa fredagsöl, in om Sjögrens och sen handla lite grejer till kvällen :) Fredagsfeeling jadåå^^!
Skönt att lägga sig med alla utgifter betalda och mätt i magen, ska återgå till beatsens underbara värld tror jag i väntan på sömnen, lär dröja då jag somnade på eftermiddagen en god stund.

Glöm inte att följa bloggen på Facebook, Bloggen Våga Berätta heter sidan där man kan följa mina inlägg och i framtiden se lite bakom kulisserna och annat kul.

Peace

Vaggvisa

Aldrig varit någon låtskrivare även om jag har flummat lite raprader på fyllan eller sen på natten på fb men vem har inte det liksom, så någon vaggvisa blir det ej, är inte i det mindset som jag var när jag slakta Rydbergs tomten för er som varit med ett tag, dark and twisted stuff. Men den är ju inte aktuell längre för jag har inte varit utan självskadandet så länge sen det började, behovet finns inte där längre typ och börjar tro det kan bestå faktiskt även om jag är en försiktig optimist. Tror jag känner mig själv någorlunda, men vet också att det finns det jag inte känner till än om mig själv än.
Men vet att jag är laddad på framtiden, hopp, tro och tvivel i symbios.
Grillat, rökt cigarr, kollat film, kollat AIK som tog 3 blytunga poäng :)
I natt blir de inte mycket sovet, min insomningstablett är slut för tydligen är det svårt att fixa innan helgen, första gången på ett bra tag så får se hur detta går. Huvudvärken kommer smygande, musiken dunkar, allt är tyst. Likt tomtens tysta ban, i Rydbergs epos.
God natt bloggen, vi ses imörrn.

Peace

Bredd och vad jag vill uppnå

Spännande tider, först AdSense och nu tar jag ett stort steg till med våga berättas egen facebooksida, ett vettigt steg som ligger rätt i tiden enligt mig, förändringens vindar blåser och nya tider väntar.

Jag gör denna nya satsning för att nå fler, för en enklare väg till min blogg, speciellt utanför vänlistan på Facebook, allt ska vara som det brukar men fler ska få ta del av det jag skriver, för jag vill att mitt budskap ska nå fler, att fler ska läsa min historia, mina tankar och kanske se vad livet som psykiskt sjuk innebär.

Jag vill kunna möta mina läsare, ta del av deras historia, input eller bara snacka.
Pm är alltid öppet här, är inte utbildad i psykiatri på något sätt vill jag dock lägga till.

Men som ni som väljer att läsa bakåt kommer märka är att jag har erfarenheter, åsikter, jobbiga saker och allt annat nedtecknat här.

Till mina trogna läsare, detta vore inte möjligt utan er, jag blir bara så glad att ni läser vad jag delar, allt är inte perfekt men jobbar på att fixa till saker.

Till er nya läsare, välkomna hit, titta rundor, läs tillbaka i tiden i en hackig berättelse som är vad jag är och står för

Jag har en blandning av lite speedad och orkeslös just nu, akutnarkosen i maj tror jag har ställt till en hel del, det är kämpigt men måste ha ljuspunkter, sånna dagar som spelar roll, då man är hel.

Nya som gamla

Peace

SAVE BIPOLARNA

Det ser mörkt ut för de som vill bolla tankar med andra bipolära, nätverka, finnas, lära, dela och stötta.
Alla som rör sig i psykiatrin vet att man vill ha personer att prata med där sakerna man talar om inte hamnar i journalen, personer som är likasinnade, som känner samma saker, delar upplevelser, tankar eller som man bara kan relatera till.
Personer som har ett annat liv men som man kan möta där på gränsen mellan, det är viktiga människor det, det är tanken med att sammanföra människor som kan ha ett utbyte.
För bipolära är det just den platsen, som är på väg att dö ut, om ingen gör något är det snart tyst som i graven. Ingenstans att vända sig, ingen väg in, ingen att luta sig mot eller se upp till, som gjorde det det du ville uppnå eller som du vill hjälpa in på rätt väg. Ingenting blir kvar, kvar blir bloggar som denna och följer noga flera stycken, men vi når inte alla, vi har inte alla svar, vi har inte den kunskapsbas som bipolarna har, det vi har där, har vi för att de före oss gjorde det möjligt, de vågade berätta, de delade, de byggde broar, röjde vägar och gick sin väg tills det blev en stig. Den här bloggen är ett resultat av det, den här bloggen lever vidare oavsett, men kan den nå alla?
Så jag vill rikta detta inlägg direkt till bipolarna, ta ert ansvar, gör någonting för att göra vår fristad storslagen och sprudlande igen, att locka tillbaka medlemmar men även att bygga nästa generation bipolare, som håller ihop och som stöttar, delar, tröstar, upplyser och svarar på det de kan, alla vet alltid något, ingen vet allt men ingen vet inget.
En för alla, alla för en! Så måste det vara.

SAVE BIPOLARNA
De orden skulle jag vilja se i fler bloggar som min.

Peace

Mer om "rör inte min terapi" och mina tankar

Även om chocken lagt sig är inget förändrat, Socialstyrelsens förslag står trots kritik från läkare, expertis, forskare och patienter dömer ut idéen att depression och ångestsyndrom ska behandlas endast med KBT, psykofarmaka och elbehandling(ECT).
Psykodynamisk terapi, i folkmun samtalsterapi föreslås utgå och vara något man får betala utanför den offentliga vården. Detta är fullständigt oacceptabelt.

För det första är terapi viktigt i behandling men även indentifiering av dessa sjukdomar, i mitt fall ledde terapin jag fick i primärvården till ett utlåtande att jag kunde vara bipolär, blev skickad dit för just ångestproblem som visade sig vara toppen på isberget, detta kunde man ha missat med det här förslaget. Tänker på alla det kan drabba, jag är ju inte den sista som kommer vara i den sitsen. Att ha ångest kan göra lika ont som en fysisk åkomma och kännas som att dö, att vara deprimerad kan kännas som att vara död eller leda en till ännu mörkare platser. Detta är allvarliga tillstånd, det kräver den bästa möjliga vården.

För det andra, behandling med antidepressiva är långt från problemfritt, det kan vara slentrianmässigt, speciellt i ett tidigt skede, för mig som bipolär kastade det in mig i mani, jag anser att man inte kan kasta Prozac på allt innan man vet vad det är, allt för få når specialistpsykiatrin idag och det är långa köer, att då inte ha tillgång till psykodynamisk terapi när man till sist når dit skulle vara förödande.

För det tredje vill jag prata om ECT, det är något som utvecklats mycket sen det vi ser på film, det är idag modernt och jag har sett hur det kan förändra en djup depression.
Men, det är det för att det är en utväg som är något att ta till när inget annat hjälper, men nu vill man öka dessa behandlingar och det kan bli fel, slänger man med ECT som man länge gjort med antidepressiva går vi plötsligt tillbaka många år i tiden, vill vi det? Det kan äventyra kvalitet, patientens tillstånd och även missbrukas som förr. Det ska vara en utväg, inte en genväg. Det skulle vara det största steget bakåt sen motionen som ville närma sig gamla LSPV igen.

Det är dags att rannsaka synen på oss psykiskt sjuka, vi är värda den bästa vården och omsorgen som somatiken, vi är lika mycket värda, vår vård är lika avgörande och vi måste få höras.
Så till Socialstyrelsen säger jag, rör inte min terapi.

Stöd #rörinteminterapi på Facebook, besök www.rorinteminterapi.se, skriv på namninsamlingen, läs andras berättelser och bidra med din egen.

Inget peace på denna, viger den till:

#rörinteminterapi

Fullt ös

Damn det är knappt onsdag och hela resten av veckan är minutiöst planerad på mitt sätt, äventyr, träffa släktingar, fira far och sen kronan på verket Halmstad som crescendo, hos min AIKBRODER, grym meny helt enkelt :)! Klämma in och se AIKs matcher och vila lite^^
Mindre än en månad till ett kvarts sekel och bra grejer på gång. Lagt ner mkt tid i planeringen, del ett kalaset är typ klar nu, lär dimpa ner kuvert lite varstans nu i veckan. Känner jag har fått energi efter den sjuka starten på sommaren som tog  det mesta jag hade byggt upp. Kanske är det ramlareuforin som rafinerats till välbefinnande och meningsfullhet.
Så det har gott om och det slår inte över, finns lite andra orosmoln men jag känner de kommer in i bilden senare, för just nu vill jag leva i nuet och njuta, livet är som en god cigarr, stressa inte, njut, för det varar inte för alltid.
Nu är sängen renbäddad, jag nyduschad och i lurarna spelar Toto mästerverket Africa, det kallar jag avkoppling!

Peace

Det mest märkbara är utsikten

Det skrivs så lite om Helsingborgspsykiatrin, man läser massor om vårdkris, hur de sliter på akuten (all cred till dem) och att dagligen får många patienter som är allvarligt sjuka i olika grad övernatta i korridorerna på S-plan.

Dock läser man sällan om den lilla dörren vid sidan om den stora, med frostade glas och texten Psykiatrisk Akutmottagning som i folkmun är början till att hamna på "femte våningen", men information hittar man sällan, bara landstingets väldigt spartanska praktiska information, för den som inte varit där är det så mycket man inte vet, ingen skriver om det så tänkte ge mig på en artikel själv om det här i min blogg som är fylld av mina erfarenheter, dela gärna för detta gör jag för det är viktigt att ha en verksamhet som är transparent, inte höljd i mystikens och fördomarnas dimmor, enjoy:

Det mest märkbara är utsikten.

Helsingborgs lasaretts akutmottagningar är under stor press, det är sommar och trycket är hårt, de flesta går genom de stora dörrarna till akutmottagningen eller kommer in med ambulans. Men bredvid, lite i skuggan till höger finns en annan dörr med texten "psykiatrisk akutmottagning" eller psykakuten i folkmun. Här får man ringa på en klocka och passera ett par låsta dörrar, vissa söker dit själva, andra med poliseskort eller ambulans. Innanför är det ganska litet, väntrum, samtalsrum, personalytor men trots detta väldigt olikt en vanlig akutmottagning, för här arbetar man även med vård under tvång enligt gällande lagar, olikt det gamla dock, det handlar om att rädda liv lika mycket här som det gör inne på somatiska akuten.

Att bli inskriven på psykiatrisk avdelning är en till synes komplex process och slutenpsykiatrin utgör en ganska liten del av sjukhuset. Kommer man frivilligt handlar det om samtal med sköterska, läkare och ofta konsulterar läkaren överordnad, man har ett visst antal platser att förvalta. Tvångsvården görs enligt bestämmelserna i "lagen om psykiatrisk tvångsvård" LPT och är avskärmad. Pipandet och sorlet från somatiska akuten känns avlägset, här är det tystare och avskalad inredning.

Till den psykiatriska akutmottagningen kommer den som till exempel har självmordstankar, depression, ätstörning, affektiva eller psykotiska sjukdomstillstånd, men även den som på somatiska akuten bedömts ska bedömas av en psykiatriker efter till exempel misstänkt självmordsförsök eller överdos.

För den som blir inlagd finns det 5 avdelningar 53,55 och 56 är allmänpsykiatriska, 54 jobbar med äldre och 57 som ligger en bit från själva sjukhuset arbetar med psykossjukdomar. Fördelat efter sjukdom som resten av sjukvården, dock händer det att patienter får läggas in på en annan avdelning än den tilltänkta på grund av platsbrist eller till exempel om det är läkarens bedömning att det är avgörande att få en plats på sluten avdelning. Även här händer det att patienter får sova i samtalsrum eller korridoren.

Man vårdar sinnet primärt istället för kroppen och formerna vården bedrivs på är ganska olika en vanlig avdelning, även om de sällan är särskilt dramatiska men avdelningarna i sig är rätt lika de övriga på sjukhuset. Patientrum, personalytor, medicinförråd, plats att äta och dagrum, samma färger, samma detaljer, samma doft av sjukhus och handsprit. Men det finns skillnader, dörren ut är låst, undersköterskor kallas skötare, helt andra mediciner, ibland tvångsåtgärder, inredningen är enklare och det finns restriktioner vad man får ha på avdelningen. Personalens ytor är låsta och alla anställda bär ett överfallslarm. Läkaren har genom journalen uppsikt och det förs kontinuerliga samtal. Patienter har olika övervakningsgrader (vak) och vårdformer, detta är helt individuellt och berör till exempel om/hur man får temporärt lämna avdelningen innan utskrivning. Men det mest märkbara är utsikten, antigen ser man solen gå upp eller ned över staden, antigen från fönstren eller den gallerförsedda balkongen.

Mentorer

Delgavs väldigt intressant information idag, ofta när man hör och läser om psykisk ohälsa är det skandaler och starka reaktioner, har själv sågat olika instanser till fotknölarna.
Idag var det annorlunda, region Skåne har i flera år drivit ett mentorskapsprogram som fungerar så att ett fåtal personer som själva lider av psykisk ohälsa och tagit sig upp till ytan, fått livet att fungera erbjudits att jobba som mentorer för personer som till exempel nyligen fått diagnosen eller är i stadiet att försöka leva med sin diagnos. Alltså någon som vet hur de känns, hur det är, inte genom medicinsk utbildning utan på just livets hårda skola. Någon att prata med, om nuet som ofta är det som är svårast som psykiskt sjuk, bortom nuet är ofta svårt när livet kastas omkull, det vet jag själv.
Detta är ett otroligt bra initiativ, något som borde få mer publicitet, på rätt sätt, jag tycker region Skåne har en chans att satsa på något som hjälper på riktigt, har man suttit på sluten vet man att ofta är det terapi i sig att prata med någon som har  som en själv.
Att gå ifrån beroendeställning till någon man får en personlig kontakt med kan göra så himla många saker. Detta är framtiden och kommer ge människor en framtid.
Hatten av!

Peace

Jag ramla in på nått diskotek och sen ramla jag ut så vitt jag vet

Shit pommes frites villken helg, madness öl och dans dans dans med Hifaren i Göteborg :D! Hotellet vart en besvikelse men vilken konsert på Ullevi på fredagen, 3 timmar och 10 minuter spelade Håkan, det var så otroligt bra, lycka, eufori, tårar (aa ni hörde rätt, tydligen funkar de systemet), gåshud, dans, skrål, hoppande och det var otroligt att vara en del av något så stort som när 63000 pers samlas och lyssnar på Håkan, Håkan själv var i toppform, så full av positiv energi :)
Dagen efter blev i alkoholens tecken, glitterhårspray i skägg och hår, rusdrycker och sen ut i natten, kasta in handduken lite efter 1, då var jag trött och ville ha lite sömn. Men nog aldrig sovit så gott som i natt :D
De var en grym helg och var extra kul att dela den med Hifaren :)!
Ikväll kommer mamma hem med blåbär och svamp från Blekinges djupa skogar, tills dess ska jag kolla serier och inte gå en meter i onödan, återhämtning liksom, började redan igår med en stor cigarr på bakgården.
Gott folk, jag är sleten men gladare än på länge :)

Glädjeämnen

En god vän till mig introducerade detta konceptet och jag har länge funderat på att ge mig på det själv, det går alltså ut på att summera allt med dagen som var positivt, så nu tänkte jag ge det ett försök och göra det till en punkt som kan dyka upp lite då och då i bloggen, here we go!

Dagens glädjeämnen:
-Att lyssna på magkänsla och energinivåer.
-Att få sova ut.
-Klassisk musik.
-Träffa och krama om min brorsdotter tillika gudbarn och min kära bror.
-Pannkakor
-Telefonsamtal med min AIKBRODER.
-Åka tåg med musik i lurarna.
-Kusinhäng i Lund.
-Upptäckten att jag har en liten voiceactor i mig.
-Resa hem i natten.
-Nattbuss utan massa oväsen och trängsel.
-Nattamat som var varm när jag kom hem.
-Att trisse var uppe och välkomna mig hem på sitt alldeles egna väl inövade sätt.
-Lägga sig i en mjuk bred säng, lagom trött.
-Spellistor för alla lägen.
-Ett meddelande att mina cigarrer var på väg.
-En dag närmare Håkan Hellström på Ullevi.
-Att imorgon är en ny dag.
-Snapchat.
-Ännu en dag skadefri

Peace

Tchaikovsky på en söndagkväll

https://www.youtube.com/watch?v=Vn7WUUuwCLs

Ett sant konststycke och något som verkligen rycker med en, precis som det konststycke jag förbereder bit för bit, men det bjuder jag inte på ikväll för jag ska lägga mig tidigt, ladda dosetten och packa lite smått för de kommande 2 dagarnas äventyr i Lund och Malmö. Hela nästa vecka egentligen blir fullt ös i dur med weekend med Hifaren i Göteborg som crescendo om vi ska prata orkesterspråk. Sen extra stort leende och fjärilar i magen inför fredagens Håkan-konsert på Ullevi. Måtte jag få tag på en sjömanskostym till ett skäligt pris och att de blir en oförglömlig kväll. En dag som ska trumfa allt skit man gått igenom, som gör allting värt det, då livet var gott. Som igår när jag cruiza till sent på natten med min bro i deras nya bil, det är något som alltid är lika kul och vi ser alltid märkliga saker.
Adsense är inkopplat och optimerat så nu kan man börja skapa förändring på riktigt och hoppas ni vill vara med, detta är något jag inte kommer släppa igen, denna bloggen är för viktig för mig för det. Resultat och belopp som går till vilken jag väljer att donera till kommer redovisas här och signeras med bloggen våga berätta. Kom gärna med förslag.

Nu sova så man kommer upp  i ottan!

Peace

Den här dagen, då och nu

Den här dagen för 2 år sedan var jag på 56an, knäppte några bilder på en bister, smalare, sammanbiten men relativt lugn Emil som precis påbörjat andra vändan och satt på den gallerförsedda balkongen, betraktandes staden nedanför, friheten skulle många säga. Men just då vara avdelningen friheten hur konstigt det än kan låta, trodde aldrig efter första vändan att jag skulle komma tillbaka, men när jag gjorde det var det en lättnad, för jag var väldigt trasig mentalt och ganska trött på livet. Allt kändes som det föll i bitar efter några dagar av totalt kaos och ramlande i hypomani som efter flygplanet landade på Sturup brakade mitt speedade tillstånd rätt in i en tegelvägg av ångest och mina tankar blev mörka. Så var bara psykakuten som gällde, tack och lov fick jag komma till samma avdelning med samma folk, nu vågade jag interagera med dem och knöt speciellt ett fint vänskapsband med min tekamrat, jag slutade nog skynda för en stund, även om jag inte förstod att jag var sjuk än, att mitt liv aldrig skulle bli det samma. Bob Dylans - A hard rain's gonna fall ekade i skallen.
Jag hade tur, nu vet jag att enkelrum är en lyx, att engagerad personal är något att inte ta för givet och att vänner finns på platser man minst anar det. Hoppas några av er läser här.
Livet var en soppa och jag var en gaffel.
Nu funkar saker och jag kan börja ge tillbaka det som givits mig, men vissa saker går aldrig ur, både bra och dåliga saker.

Idag var de grabbkväll med en grym middag, kall öl, livestream från Tomorrowland, missa lite dock för ville ju ha min lilla cigarr när det är fredag :)

Imorgon är en ny dag, ta vara på den.

Peace

Ansiktslyft

Japp nu har bloggen fått en fräsch ny look med lite andra färger och bakgrund, den gamla känns uttjänt och inte förändrat den på 2 år :P

Väntar på att min jämtländska öl ska bli kall och senare bär det av till hifaren :)
Tills dess musik av alla de slag^^
Om en vecka står vi snart i kön in på Ullevi :)

Now playing - Beethovens nionde (körversionen)

Peace

Trådlöst

Det är daga att ta nästa steg nu, varit det ett tag så börjar jag, om mina ansökan går igenom kommer detta bli lite mer än en hobby, enda skillnaden är att det kommer finnas lite reklam på sidan men det kommer bli kvalitet på grejerna och 60 % av mina intäkter om jag blir antagen kommer gå till välgörenhet. Tänker speciellt rikta mig till forskning om bipolär sjukdom, organisationer som upplyser om psykisk ohälsa samt suicidprevetion.

Vad vill ni se? Vlogg, pod eller nå annat? :)

Peace

Downtown

Gårdagen var magisk, speciellt kvällen som spenderades hos min bror med några av oss yngre i familjen, sådär spontant och hjärtligt som är min familj i 2 ord right there :) Vi grillade, skrattade, umgicks, jag spela twister med syskonbarnen och insåg jag inte är sådär vig längre men var så kul att dela det med dem och visa var skåpet ska stå, sen blev jag speledare istället, den kommande generationen börjar bli stora så lät dem skapa minnen förutom en farbror/morbrors akrobatik :) Följde matchen på mobilen och kunde fira en svartgul seger runt ett bord som andades positiv energi och back in the day, blev lite speedad men tror det gick att hantera och när min buss kom fick jag löpa ikapp den för allt va tygen höll, utmärkt motion och sen svettades jag hela vägen hem. Kom hem och tänkte, kvällen är inte slut än, så tog fram en riktigt go cigarr och nått att dricka, så sen satte jag mig i sommarkvällen som blev sommarnatt medans klassikerna i cigarrlistan avlöste varandra, när jag blåste ut och titta upo hade molnen skingras och alla stjärnor kom fram, där satt jag och varvade ner för sängen direkt hade inte varit optimalt, på detta sätt däckade jag som en fura i min mörka alkov :)

"Just listen to the music, all the traffic in the city, linger on the sidewalk where the neon lights are pretty" - Downtown

Peace

Get yourself out/en reflektion som vuxit fram hela kvällen

Natt, tystnad, mörker. Ligger här och tänker hur mycket man tar för givet.
Tänker på något så elementärt som frihet, det tar många för givet, det tror man är evigt, det man tror man aldrig man kan förlora, en smak av det goda livet.

Tills det tas ifrån en, det krossar vissa, förändrar vissa, härdar vissa men ingen går oberörd från det. 12 gånger har det hänt mig, frivillig slutenvård. Har nog upplevt alla tre, det är stadier. Till sist känner man att man inte är gjord av glas, som om man sett ett och annat. För det har man, mänskligt lidande, lidande man inte kan blunda för, otaliga öden, vägar som korsas. Liv, längtan från livet och ibland släcks liv, sen finns de dom som får möta landstingets muskler och att bevittna det kan man inte undvika. Man ser de, hör de, för vart ska man ta vägen?
Man möter skratt, gråt, likgiktighet och allt det man inte förstår. Här knäcks en del och bryter ihop, jag gjorde det första gångerna, sen började jag tänka, lärde känna de jag delade dessa korridorer med och plötsligt blev det lite hemtrevligare, man var bland vänner, inte främlingar. Även om allt omkring bestod, kunde man stötta varandra, ibland rent av hjälpa. Som den gången jag grät över en halvtimme och min tekamrat hörde de från längst bort i korridoren men inte de som jobbade där, oj vad jag saknar att gråta så. Det var en fin stund för jag släppte min gard en stund och min tekamrat höll min rygg tills jag var tillbaka över ytan. Tiden gick, som i ett montage av dagar som gick, bra, dåliga. Men alla visste att förr eller senare väntar världen på en, för fann man sig för mycket till rätta blir man lätt institutionaliserad, man får en ny värld, en mindre värld, vissa lockas dit, andra tvingas in i den, jag va där, för det känns först jag hör inte hemma här men sen tänker man, jag hör ju hemma här, jag är ju sjuk, vi är alla sjuka här. Då e man på djupt vatten, då lättar man ankar, det gäller att dra upp det för de växer, av tid, av lagar, av tabletter. Man vänder solnedgången ryggen och sjunker i djupet.
Jag hade tur, jag hade ett liv utanför de låsta dörrarna och pansarglaset. Det kallade på mig, men samtidigt visste jag att mattan kunde dras undan när som helst, vara bipolär är for life. Det hände september 15 och oktober 15, mina 2 längsta inläggningar, 2 veckor respektive 5 dagar, var enda utvägen för jag hade sånn ångest att jag trodde jag skulle dö.
Sen kom haldol, ångesten drog och resten som va Emil med, inläggningarna blev färre efter det, kortare, jag kunde inte visa det jag kände längre, tårarna saknas mig och lite av mig ännu även om jag inte tagit giftet på ett och ett halvt år, ni förstår haldol är ett gammalt preparat, skoningslöst, nästan exakt lika gammalt som självaste hibernal, vet ni ej vad det är så googla HIBERNAL så förstår ni det som hände min hjärna. Jag är mig själv nu, men tiden innan jag kunde se världen igen förblir stulen efter en mycket underlig medicinökning.
Det är trots allt så att man är i läkarens händer, hsl kan bli lpt så det är bäst att undvika konflikter, vissa har sin bild klar så man kan bara göra sin egen del, motbevisa, om man orkar, ibland är man likgiltig, tänker ja ja vad är en vecka till. Men tänk en vecka utan solen i ansiktet, vinden i håret, fåglarnas sång, sin egen säng, sin musik, anhöriga och allt man tycker om. Längtar man efter det är det bra men är man inne i sig själv, stanna, läk, ta vara på tiden att var bland proffs. Man måste ta sig ut själv som Valerie säger i filmen Girl Interuppted om Suzanna som spenderade 18 månader på psyk på 60talet. Vad det betyder vet alla som varit på psyk, det är olika för alla och nej jag pratar inte om att rymma, även om jag varit ute 10 minuter olovandes men de var bara för att ta en cigg med 2 jag lärt känna, level mint, korta.
Till alla er där ute, hamnar ni någonsin i en situation där ni är inlåsta säger jag, dont get to comfortable.

Peace

Okej gott folk, I'm back :)

Trodde inte jag skulle återvända hit, att bloggen gjort sitt, men sen kollade jag statistiken, 500 visningar på en månad och inte skrivit ett ord sen mars typ, det är ett tecken att jag ska försöka fortsätta med det här och blir handen på hjärtat djupt berörd, så ska ge min del av det hela nu, så hoppas ni är redo för mer av mitt liv och ska försöka sammanfatta saker och ting:

Resor: Varit lite varstans, Köping, Västerås, Halmstad, Karlskrona, Hyltebruk, Danmark, Leksand samt vardagens små resor. Både nytta och nöje, mest nöje dock :) Träffat vänner, släkt och fått en hel del nya vänner på vägen. Men även ett politiskt uppdrag som blev ett större äventyr än jag kunnat ana, mer om det senare.
Besökt grannlandet, mest för öl och umgänge samt att släpa hem halvbilliga rusdrycker.

Mående: Ja hur mår jag egentligen, för det första är jag skadefri sedan innan årsskiftet så snart 8 månader, känns underbart, behöver inte de i mitt liv längre. Stämningsläget är stabilt även om jag kan flyga iväg lite ibland, dock går det att hantera och man får ta några djupa andetag. Det depressiva är inte runt knuten, de är sommar och ljusa tider, då är det hyoomana ett större hot men litium balanserar det och direktverkande quetiapin till natten prickar mina känsliga timmar. Sömnen är bra, vänt lite på dygnet men har mina skäl efter ett trauma som verkligen förändrade mig totalt, som kastade kull det jag byggt upp och planerna för nära framtiden, de tidiga morgnarna, promenaderna och allt de förde med sig men jag kommer tillbaka sakta men säkert, ångesten var tung ett tag och bad om vid behov, men fick nej och fick ta tjuren vid hornen, fick ju endå "the one you couldnt get" för sömnen.

27:e Maj: Var en märklig dag, det som började med en powernap blev akuta förfärliga smärtor och blåljus till Västerås lasarettet då jag befann mig i Köping. Där var det snabbt klart att de skulle ha första bästa operationsbord så fort som möjligt, jag som varit med om mycket psykiatrin ställdes inför en ny värld, somatiken.
Så var ju inte så att man gick dit, gick inte många steg utan fick köras runt. Bytte om, ringde alla som behövde veta, skrev till några och bad en bön. Sen va de dags, hade så sjukt ont så lite av en dimma men stor sal me lampor, massa folk att hälsa på, 10000 frågor, massa grunkor och mojänger, både på mig och runtomkring. Droppet byttes ut mot en okänd muskelavslappnande och curare. Det är det här de blir sjukt för de vrålar något sen pang svart, sen någon slags skymning, en röst säger Emil 3 ggr sen ett vitt ljus och jag vaknar med en slang i näsborrarna med syrgas i smärtor och skakar, vilket något starkt smärtstillande löste.
Det jag inte visste då var att curare stänger lungorna så andades genom en respirator 1,5 timme, vilket va omskakande. Men de rädda i alla fall de som skulle räddas, märklig åkomma som jag aldrig hört om men aj va smärtsam.
Efter dock repade jag mig, så kunde snart stå på benen och fungera, skrevs ut med en del starka smärtstillande och förvånades att öppna en avdelningsdörr som ej va låst. Tog mig tillbaka till Köping i bara tishan och mjukisbyxor samt en påse med mina saker. Där fick jag ett mottagande som verkligen berör mig till denna dag, det var något jag aldrig glömmer, sen tåget hem över vackra Stockholm. Aldrig varit så skönt att komma hem. Tack alla som va inblandade och stöttade.

Midsommar: Vilken revansch, fina dagar i skärgården med en av de vänner som funnits i mitt liv längst samt hans sambo och hennes familj med vänner, underbart gäng. Ute på en ö i Blekinge skärgård, kubb, beerpong, massa mat, god dryck och många skratt.
Veckan efter, fest hos min bro som blev en riktig succé och jag kunde fungera, va speciellt då det var där jag brakade 2015 och hamna på psykakuten. Denna gången va det fest långt in på natten.
Även många andra bra fester med folket runt mig, åkte bland annat till Halmstad några dagar och hade de gött. Good times.

10:e och 12:e Juli: Har båda passerat igen, nu är de 2 år sen detta började, 2år som bipolär och 2 år sen första gången på slutenpsyk. Mörka dagar, men jag överlevde, man lär sig när man får en smäll att man ej är gjord av glas. Även om jag var tunn som rispapper de dagarna. Aldrig varit så rädd fram tills min operation, men detta var något som jag trodde skulle knäcka mig och länge gjorde det, men alla runt omkring mig har vägrat ge upp och lyft mig, nu står jag på egna ben men glömmer inte nåden som givits mig i det jag aldrig trodde jag skulle ta mig ur levande.

Håkan: Hur kan man glömma Håkan, skrivit brev till honom och röstat en massa i Rockbjörnen. Hans musik har gjort så mycket för mig, vet precis vad jag skulle säga om våra vägar en gång korsas, fast då glömmer jag nog det och säger något som är vettigt för stunden.
Snart dags för Ullevi 28:e Juli, ska vara i Göteborg hela den helgen med Hifaren, tror det kommer bli epic.

Cigarrer: Japp som sin sett på Facebook har jag snöat in på bruket av de mer ädla rökdonen, inget jag gör dagligen och håller min personliga hygien högt för att inte lukta tobak till vardags om jag ej nyss rökt. Det är en stund för sig själv, rätt musik och dryck ger den perfekta kombinationen av njutning, en bit från att kalla mig aficionando men lär mig allt mer och provar nya spännande pinnar och betar av klassiska skapelser.
Det är en fin hobby, alla hobbys har sina baksidor and in the end death claims us all.

Så vad har vi mer att berätta, följt AIK som vanligt och även om det är kärvt lever gulddrömmen, vi ska ta Malmø.
Och de är över 2072 dagar sen dif vann derbyt.

Skriver på ett projekt, får se när ser dagens ljus.

Helsingborgs lasarett utnämndes till Sveriges sämsta Sjukhus, vi är uppe i minst 45 förlorade platser i slutenvården var av 30 permanent. De skär till och med ner på den nya byggnaden som är mer visuell än funktionell så gott folk 2023 händer det grejer. Japp jag är en bitter samhällskritiker men med glimten i ögat.

Sjukskriven till spetember, sen får vi se va som händer, var god ton senaste samtalet och tror planen vi hade kan fungera igen så småningom.

Så imorgon, upp, blodprov, sova och sen ser vi vad de blir, tänder kanske på en pinne som ropat eeeeeemil ett tag ;)

Take care folk
Peace
Emil

602

Så heter en låt jag gillar, för när bandet som heter ksmb spela in den stanna räkneverket på 602 :)
Long time no blogg, kom hem ordentligt från skogen, hunnit åka två vändor till min AIKbroder i Halmstad. Åkt lastbil, varit på årets första tävligsmatch borta (oförglömlig resa med en buss med över 20 gnagare och en massa alkohol) och bara haft jävligt kul :) Sen har jag bokat en resa till dalarna till släkten där, de ser jag fram emot väldigt mycket, 8,5 timme med tåg genom bruksorter och Bergslagens djupa skogar.
I veckorna går jag mest mina rundor, lyssnar på musik, kollar film/serier och försöker hjälpa till i hushållet.
Mår trots allt bättre med mina nya medicinjusteringar, somnar i tid och vaknar utvilad!
Ska börja att skildra vardagens små händelser igen så de blir mer fart här!
Idag ska jag kolla vidare på en serie jag följer och kurera min förkylning.
Peace

I skogen som är djup och fylld av snö

Ett tag sen jag skrev nu men allt har bara tuffat på, sover oförskämt bra på dosen som ställdes in på sluten och vaknar utvilad i normal tid på morgonen, tänk att de skulle ta sånn tid och att gå igenom så mycket för att få sova normalt.
Så nu vill vården vidare,vidare,vidare men känner jag måste dra i nödbromsen för jag har precis fått lite stabilitet i mitt liv och kastas in i saker då riskerar rasera det jag byggt upp, men kanske man får räkna med lite jävulskap när man fått en second opinion och de fungerar! Allt handlar om läkarens prioriteringar.
Så för att få lite lugn och ro, gå mina rundor och vila upp mig åkte jag hit, mitt ute i skogen hos mina underbara släktingar. Har de hur bra som helst och försöker vara en del av hushållet och vardagen, sen gör ju snön som närmar sig decimetern det underbart att ut och gå, inte ens skoskav kan stoppa mig, mina kängor skar ett fint litet jack ovanför hälen men jag hittade ett par gummistövlar i källaren som funkade perfekt, så har gått 9 km på 3 dagar!
Sen har jag även besökt min kusins grav och satt en liten blomma och borstat bort all snö även om de nog har snöat över igen nu, kändes viktigt att gå dit i alla fall.
Snön har fallit i fyra dagar nu oavbrutet och de verkar bara bli mer, sjukt fint är det och sett lodjurspår i snön.
Nu tedags, blir mycket sånt här ;)

Peace

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Hemma igen, utskriven, riktigt skönt att se något annat än avdelningens väggar och andas frisk luft igen, dragit på mina Marshall-lurar efter mat, semla och testund med en av mina systrar :)
Skönt att slippa kaoset på avdelningen.
Skönt att ha sina egna rutiner.
Skönt att va hemma.
Skönt att få sova ordentligt.
Var en riktig jäkla kris, en av de värsta hitills och fjärde gången jag åkte ambulans och första gången jag gjort ett ekg, på den korta sträckan gjordes en hel hälsokontroll, så slipper man göra en sånn i år. Hatten av till läkaren som fixade min sömn och tänkte på mer än att korta min medicinlista. Här såg man mina problem och vad som kunde göras.
Så nu är de bara tillbaka till rutinerna och ta en dag i taget :)
E och R blev två kamrater som gjorde tiden på avdelningen lite roligare med pizzakväll och filmkväll :) Vi ses igen i friheten grabbar!
Igen, tack för allt stöd, pepp och fina hälsningar, bara en like gör så galet mycket så tack alla, va skulle jag gjort utan alla fina människor runt mig :)

Peace

Denna dagen glömmer jag inte i första taget

Varit kaos på avdelningen idag, crazy shit har folk gjort och fått fan för de, själv drog jag och min kamrat här så långt därifrån vi kunde, sett de som händer när man fakkar ur på psyket en gång och tro mig det räcker verkligen, hemskaste man kan se på en sluten avdelning!
Jag har haft en bra dag, sovit gott på nya medicinen, umgåtts med R som va skitshysst å handlade åt mig, sen kollat en vhsfilm efter att ha mixtrat med utrustningen en halvtimme då fjärrkontrollerna e borta, men de gick, kolla en gammal Bondfilm :D
Sen har föräldrarna varit här med semla och grejer, bland annat min AIKTRÖJA :)
Nu ska ja sov, börjar längta hem.

Ja lever

Och det jag tacksam för, var kritsikt i natt och var nära att göra något riktigt dumt, hade 25 Stilnoct i näven men tog bara en.
Så jag e inlagd nu och därmed misslyckades jag med året utan inläggningar men denna gången behövdes de verkligen, hade nog inte suttit här annars, fan vilket steg tillbaka men men.
Haft läkarsamtal och det gick bra, läkaren hade en helt annan inställning och fixa en ny dos att sova på. Vanlig seroquel istället för depot, en femma nitrazepam, 2 tabletter melatonin och en Imovane. De lär jag sova på, denna läkaren har verkligen koll på läget och jag vågade stå på mig lite med att de behövdes nå mer än en extra halva Imovane ;)
Så nu e det bara en dag i sänder och försöka sova ordentligt, har mina trådlösa lurar och innan var farsan här med grejer :) fått ett rum med, sov denna natten i korridoren :(
Tyvärr delat men det får gå.
I alla fall trevligt folk här så man har någon och snacka med, så de är bra, käkat solrosfrön hela eftermiddagen och nu har vi onlinepizza på väg hit till 57an, kebabpizza mums :)
Gäller ju att göra de bästa av läget och göra dagen bättre än gårdagen!

En dag till, en dag till
Fortsätt, fortsätt lite till, fortsätt

Peace

Den tolfte vändan är ett faktum

Efter natt som nästan sluta i en översos, tog bara en från de 2 kartorna stilnoct jag hade tryckt ut och tryckte ner resten i ett ciggpaket. Så nära att bara ta allt, men fick hjälp av min familj, ambulans till Psykakuten och sen lång väntan medans jag hallucierade en massa och berätta saker för läkarn jag knappt vågat berätta för andra. Han förstod allvaret i de hela och fixade en plats till mig på avdelning 57 där jag befinner mig nu och nog kommer befinna mig ett tag nu.

Peace

Så mycket har förändrats

Mayby one day i will be back on my feet and all of this pain will be gone, tills dess lever jag i oro vad som ska hända och hur jag ska få ihop allt, för de har hänt grejer, jag är inte längre den jag var då, när allt va nytt och pang boom kunde vad som helst hända. Jag grät, jag skrattade, jag led och till slut fick jag hjälp åt olika håll, men alla tror de går åt rätt håll, kan säga er det gör de inte, jag e mer och mer lämnad till mitt öde, vad det är vet jag inte, kanske är de slutet eller möjligtvis en början på något nytt, men hur ska jag känna när jag famlar med repet som jag håller i och ser allt framför mig, ett lyckligt liv e de ena, att ge upp och bara braka e en annan väg att förstå saker och möta människor i samma kris som jag såväl som andra.
Jag har en plan, ja vet va jag behöver göra för att få lite lugn och ro i livet. Vem vet var detta kommer sluta men måste göra någonting för att bli sedd igen, för att bli hörd igen, för det är allvar, fasaden faller och rätt va det är syns detta för er alla, jag på bottnen ska nå toppen, nått måste hända och tror inte jag klarar det där magiska året utan slutenpsyk tyvärr, allt e kaoz, allt e försent, försent för kärkek, försent för skratt, öppna ridån och låt mig och mina demoner stiga ombord, were all crazy here, thats the way it is and will Always be me and all the shits going on.
Good night, oh dark night, Tomorrow we fight another day, please be better, please fix my Broken mind, the anxiety is eating me alive and i can now stop the feast
Help me, im broken now, waiting for what will happen.
Broken glass
Feels like my eternal curse
Walk carefully
Be carefull
Or end up like me
In the wally of broken glas& broken hope.

Fruktansvärt arg!

Känner mig typ såhär https://www.youtube.com/watch?v=xo_pKwMGSuc

När jag vill känna mig typ såhär https://www.youtube.com/watch?v=G9Y5Dhzciyc

Men nä, började dagen med promenad till psykologen utan frukost i magen, bra möte som vanligt och lite vemodigt då de va näst sista vilket känns skit, nästa är sista, då ska jag ta med en kvast blommor för hon e typ bäst och har hjälpt mig så mycket. Sen promenad hem och lite frulle. Tog en powernap och sen ringde min läkare, fick veta att jag provat allt som jag e berättigad till och trots det finns massa annat att testa är jag evigt dömd till dålig sömn bara för de andra e beroendeframkallande, som att inte imovane är de??! Vad ska en extra liten halva imovane göra när jag tagit en tablett imovane varje kväll sen juni 2015.  Känns som jag fått 2 färger av hela regnbågen av mediciner som finns. Visst de andra e benzo men hjälper det skiter väl jag i vad det är för något så länge jag får sova och inte blir en zombie. Fattar inte, ska man behöva må så dåligt att man blir inlagd igen för att få något vettigt för sömnen, de lyssnar i alla fall och tänker inte bara på att jag ska ta så lite som möjligt, i läkarintyget står de allvarlig sömnstörning, ska inte de behandlas ordentligt? Allvarlig e ett trätt talande ord i psykiatrin faktiskt.
Skit att stilnoct inte funkade, de var tydligen min sista chans att få sova, vad 17 ska man göra när man har vården emot sig för att de ska försöka spela hjälte, men det är jag som får betala priset.

Its time for war

Sena nätter, tomma glas

Hemma i sängen efter en awesome helg hos min AIKbroder i Halmstad, go mat, kall öl och många garv gör verkligen skillnad på hur man mår, fan va kul vi har haft :) När ja kom hem välkomnades jag av världens bästa mamma och pappa, trisse valde dock att sova, lata katt :D
Sovit lite dock, sena nätter och långa insomningstider då jag saknar insomningstablett, hoppas min läkare åtgärdar det imorgon och skriver ut något som funkar och inte får allt att fucka ur som med stilnoct. Måste ha sömnmedel om jag ska orka förändra mitt liv, det kräver djupsömn.
Imorgon psykolog, slutet i vår kontakt närmar sig :'( Men life goes on, de måste de göra.

https://open.spotify.com/track/1dgJL7ysEGYgFXndee5sSa

Peace

Hejdå Stilnoct!

Blev bara en tablett av detta helvetespreparat innan det blev tvärstopp, var något av det värsta jag varit med om. Första timmen mest luddig och flummig, men sen kom värsta paranoida känslorna och timmen efter var jag så otroligt arg inom mig samtidigt som jag brottades med läskiga hallucinationer, den vita bordslampan blev ett kranium, saker och ting flyttade sig i synfältet och allting var bara väldigt konstigt på riktigt.
Så nej tack, inte mer av den skiten, aldrig, meddelat läkaren att jag inte kommer ta mer av den och att hon får hitta på något annat som inte är lergigan, zopiclone eller stilnoct, undrar va de blir för något intressant, men allt e bättre än stilnoct!

This is the end

De är så jag känner nu efter läkarsamtalet, speciellt nu när Försäkringskassan blandat sig i så händer snart något jävulskap känner jag, de tycker la jag har det allt för bra i guess.
Nog om dem.
Lite bra saker med, bytt insomningstablett hejdå Imovane som jag tagit i ett och ett halvt år och hej Stilnoct som blir en ny bekantskap i medicinlådan. Även hejdå Risperidal som mest har stört min sömn, den ersätts av mer quetiapin.
Sen har jag blivit ordinerad att gå upp tidigt på morgonen och gå promenader varje dag vilket förhoppningsvis kan förbättra hälsan lite, jag e skeptisk och antagligen kommer hela dagar va förstörda och massa ångest runtikring så vetefan vad som kommer hända.
Nu ska jag sura vidare och lyssna på Håkan!

Telephone line

https://open.spotify.com/track/6xkLNZ1kF47qvTrhI0Kc0N

Jag har en låt som är speciell för mig, den är så många känslor och minnen från en speciell plats, 56an.

När refrängen kommer kan jag blunda hårt och se korridoren som en film i gångtempo, varje centimeter som om jag vore där, korridoren med rum, de svarta fotöljerna jag grät i en mörk natt och till vänster avdelningsexpeditionen, kök och medicinrum på ena sidan, sen stora och lilla dagrummet, matsalen och fler rum, sen till vänster behandlingsrummet där jag blev stucken åtta gånger i handen innan de lyckades dra blod en gång, tvättstugan och motioncykeln där jag döda tristessen när abilify kröp i benen, vidare längs fler rum, förbi rött, orange och lila rum till de stora läskiga konferensrummet som ofta var fullt när man hade läkarsamtal vidare förbi de sista rummen och de två stolarna där C och jag drack te, ut till den vackraste platsen, balkongen där man kunde se hela stan och andas fri luft genom gallret, där jag skrev mina dikter, där jag lärde känna andra och mig själv, där mina tårar mötte den kalla betongen precis som den sjunkande orangerosa kvällssolen. Allt i landstingets blå mjukisar och min svarta hoddie med luvan uppe och musik i öronen, just den här låten när jag gick längs utrymmet som var mitt tempirära hem tills bättre tider, 2 veckor var de längsta.
Precis så kommer jag igång det fast de är mer än ett år sen jag var där och hoppas det är likadant som jag minns det, för blir jag dålig igen vill jag hamna där, ingen annanstans, 56.

Just nu njuter jag av min stora säng och konstaterar att jag tagit den för givet medans jag sakta öppnar ögonen och är tillbaka i nuet, fri och fylld av tankar, men om dom skriver jag om en annan mörk natt!

Träffade C idag, drack massa te och snacka en massa, supertrevligt, även träffat min bro idag och hängt lite med honom samt njutit av farsans hemlagade hamburgare med ost och bacon, livet är rätt gott nu :)

Peace

Dagen efter

Puh idag är man lite sleten, pokerkväll igår med vänner hos Hifaren som är en god vän till mig, spelade inte själv men blev både öl, shot och stänkare från min nya fina fickplunta jag fick av S.
Drog typ vid 12 och fick skjuts hem av min bro som tursamt var ute på vägarna så vi hann umgås lite med efter en rejäl promenad genom södra Helsingborg, va längre än jag trodde, inte utforskat den delen av stan så mkt då jag bor på norra sidan  och är i stort sett bara dör när jag träffa Hifaren.
Så kom hem i ett stycke och la mig men fick rejält med ångest efter typ en timme så smällde (pang!) i mig 75 mg theralen och blev comfortably numb som Pink Floyd sjunger om i albumet the wall som jag i övrigt upplevt live 2013 på ullevi. Sov länge och varit uppe ett tag nu, imorrn ska jag träffa C, de ska bli kul :)

Peace

Dream a little dream of me

Uuääsch gårdagen var fruktansvärd, vakna sent på eftermiddagen och krälade ur sängen utan tillstymelse till energi, ät lite och svara på ett meddelande med den lilla energi jag hade och sen landa skallen pang på skrivbordet med the doors melankoliska mästerverk the end i lurarna. Nä fan tänkte jag, jag går i ide, sagt och gjort la jag mig i sängen med mer doors i lurarna och lät alltig bara snurra som det inte gjort på läge, kände känslor jag inte kännt sen sepetemberpromenaden till lasarettet 2015 då jag skakade och tappade synen några microsekunder i taget, skaka så mycket att synen skakade.
De gjorde jag inte igår, men tankarna var där och jag bara lät dem vara där,vetades att en dag snäller de (PANG!) och då får jag betala priset. Min stabilitet falnar som en billig cigarett och jag hoppas den inte slocknar innan nästa läkarsamtal, anars får man se vad som händer.
När jag väl kom ur sängen var de för att äta eller koka te tills 9 då jag kravla mig upp och drack en kopp te och sen i säng.

Idag var de bättre även om jag inte gjort mkt men den gnagande känslan e kvar och jag gillar den inte alls, nått e på färde men vad??

Den som lever får se

Theres nothing else to it, I just get through it.

Peace

Måndag

Oj vilken dag de blev, gick upp halv 11 och drog till psykologen, bra samtal men fick även veta att hon kommer sluta om cirka en månad vilket känns skit, kommer sättas i kö i väntan på en ny och kommer bara ha personen jag litar minst på i hela psykiatrin, en sköterska som ljuger i journalen och inte alls beter sig professionelt.
Så sen hängde jag med pappa och handlade lite och försökte smälta det hela. Lite lunch, te och sen iväg till en god  vän och hjälpa till med hans flytt, skruvat ikeamöbler och burit några lådor, astman tilllät inte så många vändor i trappen men är duktigt mör ändå.
God gemenskap och go pizza, kände mig på topp trotts dagens nederlag, kul att kunna vara till hjälp men kommer var mör i kroppen imorgon haha :) Men ser de som lite vardagsmotion vilket jag vekligen behöver!
Stämningsläget e rätt stabilt och smider diverse planer i mörkret.

Peace

And i think to myself,what a wonderfull world

Aa så kände jag när jag orkade ta lite frisk luft och åka till min bror och umgås lite, hade jättetrevligt och skrattade massor, knappt varit ute sen i tisdes på grund av brist på ork och varit allmänt låg.
Dagarna har varit likadana, sova, musik, äta, film & serier och mer sova, inte orkat mer. Bara levt i min lilla bubbla och försökt återhämta mig. Redan börjat oroa mig inför läkarsamtalet och den andra hemska dagen jag bara vill glömma även om den absolut inte kommer gå ouppmärksammat förbi oavsett hur låg jag än må vara, suck gör redan ont, gjort ont varje dag sen samma dag förra året.
Hur orkar man, hur orkar man så mycket som hände förra veckan, varje vecka, det förstår inte jag. Att må såhär ställer till det mer än en frisk person kan föreställa sig, det är ett heltidsjobb det här med att vara psykiskt sjuk och ord som deppig känns mer som skällsord eller att bagatellisera, att alla har lite vardagsångest,prova riktig ångest en timme, prova en riktig depression en vecka, jag lovar ni kommer aldrig ta orden i mun igen. Att börja dagen på toppen av världen för att avsluta den i djupaste djupet är som inget jag upplevt förut. Kanske är det min lott, kanske finns det en mening med allt detta, jag vet inte, jag bara hänger kvar, jag måste det.
Fortsätt,fortsätt lite till, fortsätt.

Peace

8 månader!

Två tredjedelar till de där magiska året!
Har i alla fall klarat åtta månader utan inläggningar på psyk, visst jag har ringt psykakuten ett par gånger men inte varit där!
Låt detta gå i mål nu!!

Peace

En dag till, en dag till

Wow en vecka har gått sen jag skrev senast och hänt så mycket bra saker under mina resor den gångna veckan :)
Började i måndes morgon med att gå upp i ottan och möta upp resten av gänget från hbg för att sen åka till lund för att möta upp med resten av skånedelegationen för att resa till veckokursen i Linköping :)
Mycket intressanta föreläsningar, diskussioner av blandad karaktär, massa skratt och kamratskap blev det i dagarna fyra, träffat kamrater från hela landet och fått nya vänner. Lärt mig massor, både ideologiskt och mer praktiskt samt bevittnat en fantastisk gästföreläsning, men även hur man överlever på mindre mat än vanligt samt repetition hur det är att sova på cementgolv, sovit på många sätt i mitt liv och detta var absolut inte värst (det var betonggolv utan värme 2008) men hade galet ont i ryggen av alla hårda underlag. Men så mycket positivt att de va värt de, de dåliga glöms snabbt men de bra lever kvar för evigt, igen, tack alla som var med och alla ni som gjorde det möjligt! På återseende!
Sen tåget hem efter en hal promenad på isiga gator till stationen och resa hem som slutade i Halmstad sent på kvällen hos min underbara AIKbroder S.
Ett rejält efterlängtat stort lass mat, en öl, lång dusch och sen i säng för att gå upp i ottan för att åka till Stockholm!
2 hotellnätter, utgång i vasastan, goda måltider, god bira, AIKmatch i hockey och massa goda skratt medan snön yrde även om inte vi såg de då rummet saknade fönster haha :D
Sen hemresa, 6 timmar tog de och välkomnades hem med oxfile med tillbehör och varm choklad hos min syster innan de begav sig hemåt, han till och med träffa min bro en liten stund :)!

Hur mår jag efter allt detta då, jo har varit dalar absolut och lärt mig att jag inte är redo för skolbänken några längre perioder än, orken och fokuset e fortfarande trasigt. Glömt hämta ut litium men de känns okej, ska beställa imorrn så blir de nog bra haha :)
Vissa perioder var jag väldigt uppåt och lyckades behärska det och använda min sociala förmåga igen (äntligen) och de kändes så bra, jag e på rätt väg tror jag, ingen krasch i sikte.
Nu ska jag sova under min fuskpälspläd i min egen säng, var god stör ej ;P

Jag tror när vi går genom tiden, att allt de bästa inte hänt än!

Peace