Det ser mörkt ut för de som vill bolla tankar med andra bipolära, nätverka, finnas, lära, dela och stötta.
Alla som rör sig i psykiatrin vet att man vill ha personer att prata med där sakerna man talar om inte hamnar i journalen, personer som är likasinnade, som känner samma saker, delar upplevelser, tankar eller som man bara kan relatera till.
Personer som har ett annat liv men som man kan möta där på gränsen mellan, det är viktiga människor det, det är tanken med att sammanföra människor som kan ha ett utbyte.
För bipolära är det just den platsen, som är på väg att dö ut, om ingen gör något är det snart tyst som i graven. Ingenstans att vända sig, ingen väg in, ingen att luta sig mot eller se upp till, som gjorde det det du ville uppnå eller som du vill hjälpa in på rätt väg. Ingenting blir kvar, kvar blir bloggar som denna och följer noga flera stycken, men vi når inte alla, vi har inte alla svar, vi har inte den kunskapsbas som bipolarna har, det vi har där, har vi för att de före oss gjorde det möjligt, de vågade berätta, de delade, de byggde broar, röjde vägar och gick sin väg tills det blev en stig. Den här bloggen är ett resultat av det, den här bloggen lever vidare oavsett, men kan den nå alla?
Så jag vill rikta detta inlägg direkt till bipolarna, ta ert ansvar, gör någonting för att göra vår fristad storslagen och sprudlande igen, att locka tillbaka medlemmar men även att bygga nästa generation bipolare, som håller ihop och som stöttar, delar, tröstar, upplyser och svarar på det de kan, alla vet alltid något, ingen vet allt men ingen vet inget.
En för alla, alla för en! Så måste det vara.
SAVE BIPOLARNA
De orden skulle jag vilja se i fler bloggar som min.
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar