Låg

Idag är allt som i en dimma, som en yttre barriär som stänger ute allt men jag märker ändå att det passerar men jag känner inget. Skratt blir bara på ytan, utan ringar på vattnet. Mina tårar är slut och min energi går på sparlåga. 

Var på kalas men kände mig helt off och åkte hem tidigare med pappa, tog en stesolid och en haldol å la mig i sängen där jag fortfarande är.

Det har varit en kämpig tid men imorrn har jag bestämt att jag ska jobba, livet måste gå vidare även om jag helst av allt önskar jag bara kunde få stanna i tillvaron och nuet, hur går man vidare efter detta?!

Gissar att det är min lott att upptäcka, på ett eller annat sätt. 

Peace

Wish you were here

Ett fint kort från i somras när du korsade skåne över dagen för att hälsa på mig på psyk, glömmer aldrig den eftermiddagen av "Lite liv, lite död och en sjuhelsikes jävla utsikt" som du sa när vi satt där på balkongen i solskenet och du recenerade dess växtlighet. 

Det här inlägget vill jag dedikera till min älskade kusin Elisabet, 2 dagar har gått sen du lämnat oss och jag saknar dig så otroligt mycket. Svårt att skriva en blogg mitt i allt detta men känner att vardagen måste fortsätta ha sin gång. 

I onsdes rycktes du ifrån oss, en syster, en dotter, en kusin, en vän. 

Har inte jobbat de 2 senaste dagarna, sorgen är allt för stor men försöker hitta ljuspunkter och saker att göra, vet att du hade velat de. Du skrev att jag var stark, men om någon var stark så var det du, alltid ett leende på läpparna och glimten i ögonen trots all skit du gick igenom. Du och jag var mycket lika, du var som en syster för mig.

Detta är varför jag inte skrivit här på ett tag, först att knappt orka jobba och sen denna ofattbara tragedi.

I wish you were here!

https://open.spotify.com/track/1wHSxWBfPr3GO31y8KGrWe

Peace alla fina, glöm inte bort att krama era nära och kära där ute, håll dem nära och ta aldrig varandra för givet, somna aldrig osamms och ta vara på tiden vi har här på jorden! 

Back on track! :)

https://open.spotify.com/track/3LGB6BkiSmzP8IHo03rZMo

Så gött känns de att vara på banan igen, kom hem igår från 57an efter några dagars timeout från verkligheten och alla måsten. var faktiskt en riktigt bra avdelning med bra personal som verkligen andades positivitet och stimulerade återhämtning. Tror det hade tagit längre tid på en annan avdelning, det är egentligen en psykosavelning men över hälften var allmänpsykiatri och de klämde till och med in en som tillhörde rättspsyk så var blandad röra av trasiga och knasiga människor och fantastisk personal.
Så idag var 3dje dagen i rad jag vaknade med ett skönt flow om än lite yrvaken i nattmössan.
Varit och hämtat min nya medicin risperidal och lite mer stesolid för nerverna, resten har jag redan hemma i lådan^^! Har även varit på supertrevlig fredagsfika hos goaste storasyrran, var skönt att det var hemma hos och inte ute på något fik, kände att orken fanns där, var superkul att träffa gänget där och se syskonbarnen busa rundor :) Nu är jag hemma igen, lite trött men glad, Bob Dylan brölar i högtalarna och utifrån köket kommer härliga dofter från himmalagad chili con carne.
Trevlig helg alla fina!

Avdelning 57

Man tror inte de kan ligga någon psykavdelning här ute i pålsjö, betong och svindlande utsikt har bytts ut till närhet till naturen och lugn. Detta är en renodlad psykiatrisk klinik och egentligen är detta en psykosavdelning men de är ont om vårdplatser i hbg-regionen så hälften här e allmänpsykpatienter vilket är rätt skönt, var så orolig hur det skulle bli om jag skulle vara enda ickepsykotiska.

Man hade gott kunnat flytta ut hela femte våningen hit och byggt ut, här finns saker att göra och personalen bryr sig verkligen. Har eget rum med kodlås så bara jag och personalen kommer åt mitt rum.

Nu har jag fått sova ut och pratat med läkaren. Pratat om det som jag skrivit om här och en del annat. Fått höjt min haldol till natten och fått zyprexa utbytt mot risperdal som är ett annat neuroleptikum men utan bieffekten att man går upp i vikt. Till och med orkat spela pingis med en medpatient idag, vilket gick bra trots mitt berömda dåliga bollsinne :D Bollarna flög överallt i början dock och är ju ingen waldner precis^^! 

Nu återstår det att se vad eftermiddagen har att bjuda på, händer inte så mycket här på slutenpsyk, fokus är återhämtning.

Peace alla fina!

Nionde vändan :/

Fy 17 vilket mörker, det började redan igår med depresivitet, skadetankar och självmordstankar. Syrran fick mig hemifrån ner till dom så vi kunde prata lite och sen togs beslutet att ringa en ambulans som kom på en kvart och framme vid psykakuten fick jag gå direkt in till läkaren som fått info om mitt case och kan mig väldigt bra, tyvärr var det fullt då så blev hemskickad med ordination om extra nattmedicin, la mig och hoppades verkligen att allt bara skulle blåsa över och att jag skulle kunna jobba som vanligt men när jag vaknade kom jag inte ur sägen förens halv 2, då kämpade jag mig upp och allt bara snurrade i huvudet igen.

Så var bara att åka upp till psyk igen och den här gången fanns det plats, träffade en ny jättebra läkare som sa att det var hennes plikt att hitta en plats till mig med tanke på hur jag mådde. Och mycket riktigt fanns det en plats till mig på 57an, ny avdelning för mig som egentligen sysslar med psykos men som har stor erfarenhet av allmänpsykiatri. Så nu är jag här, verkar som en lugn avdelning med skön stämning, var fett orolig i bilen hit hur det skulle va men det var inget att vara orolig för men som alltid jobbigt och lite ovant att vara inlåst. Nu är det en dag i taget som gäller.

Peace alla fina

Tro och tvivel

1 man

En bruten man

1 hjärta

Som slår alltjämt

9 mediciner

För att kunna fungera

1 mörker

Som gapar hungrigt efter mig

2 vägar

Den framåt och den tillbaka

1 val

Vilken väg jag ska ta?

Jag vet inte vad jag ska tänka längre, vad som är framsteg och vad som är en illusion och ett steg tillbaka. Vart är jag på väg, är det hållbart. Vad är definitionen av hållbart, är det omgivningens förväntningar eller mina egna som spelar roll, är det pengar eller glädje som är det viktiga?

Jag har tappat bort mig rejält på vägen, vem är jag? Eller finns det flera Emil där inne? Så mycket sorg, smärta och förtvivlan som vill komma ut, min hud gråter ofta röda tårar, men de ger bara utlopp för stunden. Fy va denna helgen gick fort, jag är fortfarande lika trött, fortfarande lika trasig. Just idag är jag inte stark, just idag mår jag inte bra, idag hopar orosmolnen sig, hur länge orkar jag? Vill bara vakna ur denna mardrömmen, men vet att jag är vaken redan. 

Tacksam att jag lever i alla fall, trots det är jobbigt att orka leva ibland. Ikväll orkade jag knappt med något, var som förlamad, apatisk i sinnet.

Är det någon därute som kan ge mig tröst, hopp eller bara få mig att orka leva igen, hör av er.

Vilken dag de blev!

Vaknade i morse och tänkte ungefär, fy 17 att gå upp 07:20 för att dra lite blod, sen kändes de sådär lagom kul att kavla upp ärmen och visa mina sår. Men det var bara att bita i det sura äpplet och gå dit, fick vänta en stund innan de var min tur, först försökte de i handen men de smög sig så var bara att kavla upp, tack och lov var sköterskan förstående och van att se självskador så fick till och med lite peppande ord och förståelse. Enda snesteget va när hon skulle desinfektera och drar de rakt över en del av såren, aj, bara aj. Men efter det var det som att allt bara funkade, drog hem, sov några timmar och vakna med ett jävla skönt flow i kroppen. Åt andrafrulle och begav mig till jobb för möte med chefer och min siuskonsulent, gick hur bra som helst och fick sagt det jag ville och fick efteråt bra återkoppling av facket att deras dialog om mig också gått bra.

Så kunde jobba med lugn i kroppen och hade ett asskönt normaltillstånd i kroppen, 16:30 höll jag helg och kom hem till en riktig festmåltid, pepparbiff, stekt potatis, en iskall cola och en semla .

Sen tänkte jag nu är de slut på det roliga, nu är energin slut men nejdå, hade ork i massor och bestämde träff med min bästa vän och vi hängde i flera timmar och hade hur trevligt som helst, hängde och cruizade lite i stan.

Nu är jag hemma och cirkeln är sluten, nu är jag smått manisk och hypoman men tagit extra lugnande och bäddat ner mig så förhoppningsvis blåser det över. Intressant att hinna med alla 3 tillstånd under 24 timmar. God natt allihopa! :)

Bryr mig knappt längre

Ikväll la jag mig och kände som vanligt noll och tänkte det här går nog bra, 10 minuter serare hade högran 60 nya sår av en noga sterilisterad knappnål. 

Nu är jag lugn efter en nattmacka, blir så himla lugn efter att ha skadat mig, ni tänker säkert varför? För det är en fakking drog, jag är fast i det, det får mig att känna någonting när jag drar nålen mot skinnet och ser dessa små röda droppar, så fint, så linjärt, så levande delar av mig det fortfarande finns. Små röda droppar av liv. Undrar vad sköterskan som ska dra blod på mig kommer säga, förhoppningvis nöjer hon sig med att sticka i handen.

Peace alla fina!

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Från en grym gårdag där allt bara funkade kom en riktig ångestbomb till dag :/
Började redan en halvtimme in i arbetsdagen och växte som en isklump i magen som har gnagt hela eftermiddagen. Tankarna rusade och varje minut kändes som en timme, kände mig inträngd och allmänt obekväm :(
Var bara härda ut och försöka bryta monotonin som mina arbetsuppgifter betonas av, mår rätt dåligt av att inte få möta människor längre utan helt ska hålla på med pappersarbete och intern service som det heter.
Så efter jobb var de bussen direkt hem och sen i med en stesolid och en haldol för att bryta eländet vilket som väntat funkade alldeles utmärkt. Men illa att jobbet ger så mycket ångest att jag behöver ta de. Nu surfar jag rundor på bipolarnas forum och lyssnar på The Doors melankoliska mästerverk The End.
Just igår var jag stark, idag mår jag inte bra.

Just idag är jag stark!

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Skiter i hur mycket bajen den låten är för oj vad den hjälpt mig genom mycket och idag är en sånn dag jag verkligen väntat på, idag funkade bara allt! 

Började dagen med god lunch och sen bar det av till jobb som trots mina ändrade arbetsuppgifter kändes bra att komma till, känt sånn arbetsglädje och lyft i hela min ande hela dagen. Jobbar just nu med att fotograftera mina kollegor till ett projekt, väldigt givande och man får så många skratt och kul samtal när man tar dem där bilderna. Sen ringde min läkare och vi gjorde en avstämning hur läget var, uppdaterade mitt sjukintyg till deltid och förnyade mitt recept på stesolid som de på slutenpsyk satte ut av misstag och behöll i min medicinlista, kändes som en sten lossnade från mina axlar när hon sa att hon höll med att det var ett misstag från deras sida och att jag skulle få ett förnyat recept. 
Sen jobba lite till och sen hem :)
Där väntade go middag (schnitzel med ungsbakad halv potatis) och en bit av gårdagens äppelkaka, både mamma och pappa påpekade hur pigg jag verkade och det känns super^^ Kanske är aningen manisk (aa troligen) men lever i stunden, för just idag är jag stark, just idag mår jag bra!
Peace alla fina därute! :)

SKITLIV! Orkar inte mer!

Gah jag står inte ut längre!

Orkar inte leva såhär!

Snart sprängs jag av allt inom mig

E som levande död!

Alla känslor bara rinner av mig

Inget känns på riktigt

Är detta på riktigt?

Eller har jag inte vaknat upp ur den här mardrömmen

Snälla väck mig då och säg att det bara var en dröm

Snälla sig mig

Varför ska det va så jävla svårt att gråta?

Varför känns det inte när jag lyckas skratta?

Enda jag kan förmå mig är att tänka tankar om att skada mig själv

Vilket jag inte vill, var dag är en kamp emot de impulserna

Så fruktansvärt likgiltig är min tillvaro, känns som jag drunknar i allt inom mig!

Allt jag vill är att få det ur mig!

Det som äter upp mig inifrån

Byter snart tårar mot blod

Om inget händer

Då vet jag i alla fall att jag lever

Medans jag ser dem

Små droppar av liv

Små droppar av männsklighet

En sterilierad knappnål och tio minuter av min tid

Det ger något att känna

Skiter i att det gör ont

Skiter i om det blir ärr

Bara det känns

Bara någonting känns!

Kaos är bara förnamnet

Måste få vardagen att funka

Men det blir bara värre för varje dag som går

Ber er

Skjut mig

Bara skjut mig

Eller ge mig en hand att hålla

En famn att gråta i

Kom och håll om mig

Så kanske jag kan känna igen

Så kanske jag kan vara människa igen

Tills dess beskådar jag stubinen som brinner ut allt snabbare.

När exploderar jag?

Den ständiga frågan!

Låt dem regna

Är singel igen, åkte hem i förtid från min nyårsresa, vi gick från förlovade till vänner 2 timmar innan tolvslaget på nyårsafton, nu ekar mitt hjärta så tomt och vet ej vart jag ska ta vägen :/

Så ledsen

Så deppig

Så förtvivlad

Så avtrubbad

Vill gråta

Vill skrika

Vill göra allt det där man gör när man är ledsen

Vill känna mig levande igen

Men kan inte

Känner mig levande död

Allt stannar inom mig

Som ett igenstoppat avlopp

Är mitt sinne slutet

Med all smärta där inne

Livet har tagit en ny vändning nu

Slutet på nuet

Början på något nytt 

Men det gör ont

Fysiskt ont 

Smärtan äter upp mig

Saknar tårar 

Saknar droppar av blod

Dropparna av liv

Som regnar ner

Låt dem regna

Regna ner

Saker och ting blev inte som jag tänkt mig

Och det gör ont

Försöker blicka framåt

Försöker se allt jag har kvar

Men hålet i mitt hjärta gapar tomt

Snälla någon väck mig ur den här mardrömmen!

Det ekar tomt i mitt hjärta

Det regnar i min själ

Där vid den grå horisonten ligger jag 

Förtvivlad

Förtvinad

Väntar

Skakar

Tick tack 

Tick tack 

När exploderar jag?

Eller hinner jag implodera före?