Låg

Idag är allt som i en dimma, som en yttre barriär som stänger ute allt men jag märker ändå att det passerar men jag känner inget. Skratt blir bara på ytan, utan ringar på vattnet. Mina tårar är slut och min energi går på sparlåga. 

Var på kalas men kände mig helt off och åkte hem tidigare med pappa, tog en stesolid och en haldol å la mig i sängen där jag fortfarande är.

Det har varit en kämpig tid men imorrn har jag bestämt att jag ska jobba, livet måste gå vidare även om jag helst av allt önskar jag bara kunde få stanna i tillvaron och nuet, hur går man vidare efter detta?!

Gissar att det är min lott att upptäcka, på ett eller annat sätt. 

Peace