Emotionell instabilitet

Våga berätta återvänder med det senaste där ni hörde det först, fy va klyschigt men samt.

Idag träffade jag en ny psykolog, en väldigt bra sådan och vi hade ett långt djupt samtal, äntligen någon som jobbar med det affektiva och kunde för ett tag se utanför min bipolaritet, det var verkligen något jag länge sökt. Hon delade min uppfattning att det fanns något mer, det var inte så långt gånget att det kunde klassas som personlighetsstörning tack vare positiva faktorer, men kontentan blev att jag hade en emotionell instabilitet plus en del avancerade termer om affektiva problem som var mer situationsbaserade.

Detta är något som vi därför framöver ska jobba med och ha kontinuerliga samtal fram till jul, sen får vi se vad som händer.

Men det är samtidigt mycket att smälta, det är ingen ny diagnos och inte worst case, men ändå en realitet.

Låter melankolisk musik vagga mina tankar och stänger ögonen.

Peace

Pat skickas till U T.

Vad nu det betyder, en psykolog verkar vara på gång nu i alla fall även om det skrämmer mig, jag måste göra det som jag inte vill, be om hjälp och be om en ny utredning, för borderline. Det finns ingen anann väg än att ta reda på om det jag känner bara är min bipolariet eller om även min känslovärld stormar som det känns som att den gör. Vill att de tar det här på allvar, jag vill ha ett besked, är det så eller ej, och vad är det då som terroriserar mig? Jag har ups och dippar, jag känner att när jag pratat med någon så har jag förargat vem det må vara, speciellt känner jag en rädsla att bli lämnad kvar, jag hatar och älskar det jag blivit samtidigt. Var jag jag innan allt eller är detta det jag som funnits hela tiden. Kan grubbla mig tokig på det och undrar vad som kommer ur detta, vill inte gömma mig, bara ha svar, vad är det som är fel?
Något att sätt ord på, om än tungt så har jag vant mig att bära tungt.

Var inte oroliga, men försök se saken genom mina ögon.

Peace

Jag blir så arg och så ledsen, en reaktion på dagens avslöjande om sis

Det är så bedrövligt, det är så ovärdigt och jag kan inte förstå hur regering efter regering låtit statens institutionsstyrelse, sis härja fritt, sänka kunskapskraven för anställda och bygga ut en verksamhet som är direkt olämplig, det finns inga ursäkter att behandla barn och ungdomar såhår!

Idag publicerar en större svensk tidning berättelsen om Jasmine som låstes in och isolerades på ungdomsanstalter i en svår tid i livet, istället för att få psykiatrisk vård eller få stanna i sin fosterfamilj låstes hon in utan egentlig vård. Med mycket liten mänsklig interaktion och en stor tung mental sten som hon hade behövt hjälp att lyfta av sig, inte straffas för. Hon tog sitt liv, 13 år gammal.

Vi måste gå till botten med varför ingen gör något åt detta, varför inte ungdomar får samma skyddsnät som vuxna.
Svaret ligger i LVU, lagen om vård av unga, en lag som används för tvångsvård av minderåriga. Men till skillnad från vuxenpsykiatrins lagar gör den inte skillnad på olika typer av problematiker.
Istället kan sis sluka upp alla möjliga med löften om skolgång i en del fall. Men deras metoder är framtagna för dem som begått brott, inte för psykiatriska och socialpsykiatriska problematiker.

Jag har tagit del av många berättelser, läst mycket och det jag nu vet håller mig vaken om natten. Jag säger detta till er, vi behöver en ny lag om sluten psykiatrisk vård för barn och unga, som hjälper dem, stöttar dem, tröstar dem, vägleder dem, ger dem en framtid, ett liv och många år att leva, ingen förtjänar att bli så illa behandlad att man tar sitt liv i en liten cell 13 år gammal.
Att lida av en psykisk sjukdom eller må psykiskt dåligt är inget brott, det är inget man ska straffas för. Det finns alltid en orsak att man agerar utåt eller mot sig själv. Det är därför psykiatrin måste kliva in nu, säga stopp, det räcker nu, nu tar vi över det här. Det kräver att politikerna och tjänstemännen gör mer än betänker, beklagar och utreder i sin egen takt. Det räcker nu, ingen mer ska behöva dö för att folk ska se att det behövs något bättre för dessa ungdomar, något värdigt.

Jag säger:
*Avveckla sis verksamhet, de har förverkat sin rätt.
*Reformera LVU till ett system som är likadant som det för vuxna.
*Fler psykiatriska avdelningar för barn ungdomar som ger dem rätt vård och vård med värdighet. Det ska finnas tillräckligt med plats så ingen ska lämnas bakom.
*Fler bupmottagningar som kan stödja de som är i familjehem och eller de som börjar utveckla psykisk ohälsa, speciellt i de tidiga tonåren kan saker som plågar en hela livet växa fram om ingen står redo att hjälpa.
*Socialstyrelsen och vården måste börja sammarbeta på riktigt. För att se hela bilden.

Bloggen Våga berätta utrcker sina djupaste kondolianser till anhöriga, föräldrar, fosterfamiljer, vänner och andra runt de som lämnat den här världen så otroligt tidigt på en så fruktansvärd plats som samhället påstod var ett hem. Till er som tog er igenom det, kräv rättvisa och berätta er historia om ni orkar, ju fler berättelser, ju svårare blir det för dem som bestämmer att blunda. Bloggen Våga berätta kommer alltid stå på de som far illas sida.

Till sis säger jag såhär, tänk om det var era barn, hade ni låtit det hända?

Alla ni där ute, krama era barn extra en dag som denna och kräv förändring, för alla barns framtid.

Peace

Pang brak och sen normalt igen

Natten för 2 nätter sen var allt annat än ordinär, hade varit ute med vänner och kom hem rätt sent, kanske runt midnatt ungefär. Gjorde mig i ordning och la mig som vanligt. Men sen pang, ångest, 2015kaliber på den utan pardon och skadetankar som tyvärr bröt min fina svit skadefri även om det var mycket marginellt, det blev bara värre och värre, kändes som att jag föll djupt där jag låg, pulsen slog och jag hade inte en chans.
Det var overkligt, men oundvikligt, inget normaltillstånd varar för evigt, snackade länge med psyk men de sa bara att jag skulle ta en till omgång nattmeds till och sen lägga mig, inte som förr när de brydde sig vad man sa och var de illa var det inga konstigheter, då sa de kom hit så snackar vi om det. Nu verkar de mest mota en i grind, inte deras fel, de tog inte bort 45 vårdplatser, hade det varit 2015 hade jag nog varit där nu. Istället blev det en vän från det året som hjälpte mig och är väldigt tacksam för det, sen däckade jag på totalt 800mg Quetiapin och lite Theralen jag hittade, sen sov jag till 3 på eftermiddagen, men märkte det oundvikliga. Neuroleptika biter bra på stämningsläget, men det finns ett register till, känslorna är minst lika okontrollerade nu och parallellt svallande det något extremt, även efter i dimman i av neuroleptikan var det igång även om jag knappt fick fram orden och kände mig urbenad vilket är rätt logiskt. Lärdomen blir att det finns något att finna här, något står inte rätt till, det finns mer under ytan och jag har verkligen fått det bekräftat nu, det är som 2 separata lager, stämningsläget och känslorna. Detta skrämmer mig, jag vet mycket väl vad jag kan finna och tro mig jag är rädd, när de fixat fram psykologen de lovade kommer denne ha att stå i, tänker gå till botten med detta med för det är inte bara bipolaiteten som är i farten, den känner jag väl, detta är främmande i hänseende av min egen inre värld, bara sett det krossa andra och vill inte ens nämna det vid namn, inte förens jag vet säkert, men det har min fulla uppmärksamhet nu efter den hemska natten och det som känns dagligen i min känslovärld. Oavsett är det dags att ni får veta ordentligt vad jag brottas med nu, har nämnt det för men nu har ni lite mer vad det handlar om.

Skrivandet går bra, "femte våningen" passerade 10000 ord och jag har bara börjat, det kommer sneakpeaks snart kan jag lova, vill bara få allt rätt först, det är ett stort projekt och jag vill få allt rätt, beställt ut journaler, har en rejäl bunt som väntar på posten som jag ej läst innan. Det är som att vara där igen, den som är intresserad av projektet, hör av dig till mig på pm.

Nu hoppas jag somna snart!

Peace

Kommentar till regeringens utredning om högspecialiserad vård

Läser ur utredningen som tagits fram av regeringen om förändringar i den generella hälso och sjukvårdslagen, HSL och den väcker tankar.

Hela poängen är att man vill ge ett fåtal nationella och regionala vårdenheter befogenheter, resurser och mandat att ta upp patienter från ordinarie vårdenheter för vård hos dem eller i samarbete med dem. För att bedriva högspecialiserad vård. Dels ska det innefatta nuvarande rikssjukvård och en rad nya områden.

Detta är goda nyheter för patienter i somatiken, kanske väntar man på en avancerad operation som bara fåtalet kan utföra eller där väntetiden är mycket lång, kanske livsavgörande eller det som ger en livet tillbaka. Det finns många ingrepp som skulle bli mer tillgängliga på det här sättet. Gör man det rätt kommer fler rätt hjälp.

Men detta berör även psykiatrin och här blir det luddigt, vad innebär det för oss psykiatripatienter? För psykiatrin nämns om än ganska vagt då man inte verkar veta vad man tänkt sig eller håller det i det dolda. Det är i grunden samma tanke och metod man använde i den uppmärksammade skandalen om kvinnor som ej begått brott men ändå vårdades på de regionala rättspsykiatriska klinikerna.

Saken är den att de fortfarande tycks ta emot icke dömda patienter enligt LPT om man läser om deras avdelningar och det är här jag blir orolig, är det dessa kliniker man har i åtanke för den nya lagändringen? I så fall är jag djupt orolig vad detta kommer innebära. Det gick rejält dåligt när man gjorde på det sättet och ingen blev nog friskare av det, varken patienter eller anhöriga.

Eller är det andra former man tänker sig? Att samla vissa patientgrupper på vissa platser bortom hemkommun och/eller landsting för högspecialiserad vård. Vad skulle den vården innebära, skulle den gå under HSL, LPT eller någonstans i mitten likt den gamla LSPV från 1967. Innebär det att vissa ordinarie kliniker får bedriva sin spetskompetens eller är det helt nya som får uppdraget?

Jag vill ha korten på bordet hur man har tänkt, det berör mig och min framtida vård, vad ett insjuknande skulle innebära och vad högspecialiserad vård för psykiatrin skulle innebära? Att hamna på annan ort eller på en klinik med andra metoder än den vanliga slutenvården skulle underminera hela HSL tror jag och jag tror inte jag är ensam om att tänka så.

Jag är orolig och från Våga Berätta säger jag följande uttalande, lägg korten på bordet så vi slipper otrevliga överraskningar, låt svenska folket i klartext få veta vad lagändringen kommer att innebära för den olika patientgrupperna.

Peace