Ja lever

Och det jag tacksam för, var kritsikt i natt och var nära att göra något riktigt dumt, hade 25 Stilnoct i näven men tog bara en.
Så jag e inlagd nu och därmed misslyckades jag med året utan inläggningar men denna gången behövdes de verkligen, hade nog inte suttit här annars, fan vilket steg tillbaka men men.
Haft läkarsamtal och det gick bra, läkaren hade en helt annan inställning och fixa en ny dos att sova på. Vanlig seroquel istället för depot, en femma nitrazepam, 2 tabletter melatonin och en Imovane. De lär jag sova på, denna läkaren har verkligen koll på läget och jag vågade stå på mig lite med att de behövdes nå mer än en extra halva Imovane ;)
Så nu e det bara en dag i sänder och försöka sova ordentligt, har mina trådlösa lurar och innan var farsan här med grejer :) fått ett rum med, sov denna natten i korridoren :(
Tyvärr delat men det får gå.
I alla fall trevligt folk här så man har någon och snacka med, så de är bra, käkat solrosfrön hela eftermiddagen och nu har vi onlinepizza på väg hit till 57an, kebabpizza mums :)
Gäller ju att göra de bästa av läget och göra dagen bättre än gårdagen!

En dag till, en dag till
Fortsätt, fortsätt lite till, fortsätt

Peace

Den tolfte vändan är ett faktum

Efter natt som nästan sluta i en översos, tog bara en från de 2 kartorna stilnoct jag hade tryckt ut och tryckte ner resten i ett ciggpaket. Så nära att bara ta allt, men fick hjälp av min familj, ambulans till Psykakuten och sen lång väntan medans jag hallucierade en massa och berätta saker för läkarn jag knappt vågat berätta för andra. Han förstod allvaret i de hela och fixade en plats till mig på avdelning 57 där jag befinner mig nu och nog kommer befinna mig ett tag nu.

Peace

Så mycket har förändrats

Mayby one day i will be back on my feet and all of this pain will be gone, tills dess lever jag i oro vad som ska hända och hur jag ska få ihop allt, för de har hänt grejer, jag är inte längre den jag var då, när allt va nytt och pang boom kunde vad som helst hända. Jag grät, jag skrattade, jag led och till slut fick jag hjälp åt olika håll, men alla tror de går åt rätt håll, kan säga er det gör de inte, jag e mer och mer lämnad till mitt öde, vad det är vet jag inte, kanske är de slutet eller möjligtvis en början på något nytt, men hur ska jag känna när jag famlar med repet som jag håller i och ser allt framför mig, ett lyckligt liv e de ena, att ge upp och bara braka e en annan väg att förstå saker och möta människor i samma kris som jag såväl som andra.
Jag har en plan, ja vet va jag behöver göra för att få lite lugn och ro i livet. Vem vet var detta kommer sluta men måste göra någonting för att bli sedd igen, för att bli hörd igen, för det är allvar, fasaden faller och rätt va det är syns detta för er alla, jag på bottnen ska nå toppen, nått måste hända och tror inte jag klarar det där magiska året utan slutenpsyk tyvärr, allt e kaoz, allt e försent, försent för kärkek, försent för skratt, öppna ridån och låt mig och mina demoner stiga ombord, were all crazy here, thats the way it is and will Always be me and all the shits going on.
Good night, oh dark night, Tomorrow we fight another day, please be better, please fix my Broken mind, the anxiety is eating me alive and i can now stop the feast
Help me, im broken now, waiting for what will happen.
Broken glass
Feels like my eternal curse
Walk carefully
Be carefull
Or end up like me
In the wally of broken glas& broken hope.

Fruktansvärt arg!

Känner mig typ såhär https://www.youtube.com/watch?v=xo_pKwMGSuc

När jag vill känna mig typ såhär https://www.youtube.com/watch?v=G9Y5Dhzciyc

Men nä, började dagen med promenad till psykologen utan frukost i magen, bra möte som vanligt och lite vemodigt då de va näst sista vilket känns skit, nästa är sista, då ska jag ta med en kvast blommor för hon e typ bäst och har hjälpt mig så mycket. Sen promenad hem och lite frulle. Tog en powernap och sen ringde min läkare, fick veta att jag provat allt som jag e berättigad till och trots det finns massa annat att testa är jag evigt dömd till dålig sömn bara för de andra e beroendeframkallande, som att inte imovane är de??! Vad ska en extra liten halva imovane göra när jag tagit en tablett imovane varje kväll sen juni 2015.  Känns som jag fått 2 färger av hela regnbågen av mediciner som finns. Visst de andra e benzo men hjälper det skiter väl jag i vad det är för något så länge jag får sova och inte blir en zombie. Fattar inte, ska man behöva må så dåligt att man blir inlagd igen för att få något vettigt för sömnen, de lyssnar i alla fall och tänker inte bara på att jag ska ta så lite som möjligt, i läkarintyget står de allvarlig sömnstörning, ska inte de behandlas ordentligt? Allvarlig e ett trätt talande ord i psykiatrin faktiskt.
Skit att stilnoct inte funkade, de var tydligen min sista chans att få sova, vad 17 ska man göra när man har vården emot sig för att de ska försöka spela hjälte, men det är jag som får betala priset.

Its time for war

Sena nätter, tomma glas

Hemma i sängen efter en awesome helg hos min AIKbroder i Halmstad, go mat, kall öl och många garv gör verkligen skillnad på hur man mår, fan va kul vi har haft :) När ja kom hem välkomnades jag av världens bästa mamma och pappa, trisse valde dock att sova, lata katt :D
Sovit lite dock, sena nätter och långa insomningstider då jag saknar insomningstablett, hoppas min läkare åtgärdar det imorgon och skriver ut något som funkar och inte får allt att fucka ur som med stilnoct. Måste ha sömnmedel om jag ska orka förändra mitt liv, det kräver djupsömn.
Imorgon psykolog, slutet i vår kontakt närmar sig :'( Men life goes on, de måste de göra.

https://open.spotify.com/track/1dgJL7ysEGYgFXndee5sSa

Peace

Hejdå Stilnoct!

Blev bara en tablett av detta helvetespreparat innan det blev tvärstopp, var något av det värsta jag varit med om. Första timmen mest luddig och flummig, men sen kom värsta paranoida känslorna och timmen efter var jag så otroligt arg inom mig samtidigt som jag brottades med läskiga hallucinationer, den vita bordslampan blev ett kranium, saker och ting flyttade sig i synfältet och allting var bara väldigt konstigt på riktigt.
Så nej tack, inte mer av den skiten, aldrig, meddelat läkaren att jag inte kommer ta mer av den och att hon får hitta på något annat som inte är lergigan, zopiclone eller stilnoct, undrar va de blir för något intressant, men allt e bättre än stilnoct!

This is the end

De är så jag känner nu efter läkarsamtalet, speciellt nu när Försäkringskassan blandat sig i så händer snart något jävulskap känner jag, de tycker la jag har det allt för bra i guess.
Nog om dem.
Lite bra saker med, bytt insomningstablett hejdå Imovane som jag tagit i ett och ett halvt år och hej Stilnoct som blir en ny bekantskap i medicinlådan. Även hejdå Risperidal som mest har stört min sömn, den ersätts av mer quetiapin.
Sen har jag blivit ordinerad att gå upp tidigt på morgonen och gå promenader varje dag vilket förhoppningsvis kan förbättra hälsan lite, jag e skeptisk och antagligen kommer hela dagar va förstörda och massa ångest runtikring så vetefan vad som kommer hända.
Nu ska jag sura vidare och lyssna på Håkan!

Telephone line

https://open.spotify.com/track/6xkLNZ1kF47qvTrhI0Kc0N

Jag har en låt som är speciell för mig, den är så många känslor och minnen från en speciell plats, 56an.

När refrängen kommer kan jag blunda hårt och se korridoren som en film i gångtempo, varje centimeter som om jag vore där, korridoren med rum, de svarta fotöljerna jag grät i en mörk natt och till vänster avdelningsexpeditionen, kök och medicinrum på ena sidan, sen stora och lilla dagrummet, matsalen och fler rum, sen till vänster behandlingsrummet där jag blev stucken åtta gånger i handen innan de lyckades dra blod en gång, tvättstugan och motioncykeln där jag döda tristessen när abilify kröp i benen, vidare längs fler rum, förbi rött, orange och lila rum till de stora läskiga konferensrummet som ofta var fullt när man hade läkarsamtal vidare förbi de sista rummen och de två stolarna där C och jag drack te, ut till den vackraste platsen, balkongen där man kunde se hela stan och andas fri luft genom gallret, där jag skrev mina dikter, där jag lärde känna andra och mig själv, där mina tårar mötte den kalla betongen precis som den sjunkande orangerosa kvällssolen. Allt i landstingets blå mjukisar och min svarta hoddie med luvan uppe och musik i öronen, just den här låten när jag gick längs utrymmet som var mitt tempirära hem tills bättre tider, 2 veckor var de längsta.
Precis så kommer jag igång det fast de är mer än ett år sen jag var där och hoppas det är likadant som jag minns det, för blir jag dålig igen vill jag hamna där, ingen annanstans, 56.

Just nu njuter jag av min stora säng och konstaterar att jag tagit den för givet medans jag sakta öppnar ögonen och är tillbaka i nuet, fri och fylld av tankar, men om dom skriver jag om en annan mörk natt!

Träffade C idag, drack massa te och snacka en massa, supertrevligt, även träffat min bro idag och hängt lite med honom samt njutit av farsans hemlagade hamburgare med ost och bacon, livet är rätt gott nu :)

Peace

Dagen efter

Puh idag är man lite sleten, pokerkväll igår med vänner hos Hifaren som är en god vän till mig, spelade inte själv men blev både öl, shot och stänkare från min nya fina fickplunta jag fick av S.
Drog typ vid 12 och fick skjuts hem av min bro som tursamt var ute på vägarna så vi hann umgås lite med efter en rejäl promenad genom södra Helsingborg, va längre än jag trodde, inte utforskat den delen av stan så mkt då jag bor på norra sidan  och är i stort sett bara dör när jag träffa Hifaren.
Så kom hem i ett stycke och la mig men fick rejält med ångest efter typ en timme så smällde (pang!) i mig 75 mg theralen och blev comfortably numb som Pink Floyd sjunger om i albumet the wall som jag i övrigt upplevt live 2013 på ullevi. Sov länge och varit uppe ett tag nu, imorrn ska jag träffa C, de ska bli kul :)

Peace

Dream a little dream of me

Uuääsch gårdagen var fruktansvärd, vakna sent på eftermiddagen och krälade ur sängen utan tillstymelse till energi, ät lite och svara på ett meddelande med den lilla energi jag hade och sen landa skallen pang på skrivbordet med the doors melankoliska mästerverk the end i lurarna. Nä fan tänkte jag, jag går i ide, sagt och gjort la jag mig i sängen med mer doors i lurarna och lät alltig bara snurra som det inte gjort på läge, kände känslor jag inte kännt sen sepetemberpromenaden till lasarettet 2015 då jag skakade och tappade synen några microsekunder i taget, skaka så mycket att synen skakade.
De gjorde jag inte igår, men tankarna var där och jag bara lät dem vara där,vetades att en dag snäller de (PANG!) och då får jag betala priset. Min stabilitet falnar som en billig cigarett och jag hoppas den inte slocknar innan nästa läkarsamtal, anars får man se vad som händer.
När jag väl kom ur sängen var de för att äta eller koka te tills 9 då jag kravla mig upp och drack en kopp te och sen i säng.

Idag var de bättre även om jag inte gjort mkt men den gnagande känslan e kvar och jag gillar den inte alls, nått e på färde men vad??

Den som lever får se

Theres nothing else to it, I just get through it.

Peace

Måndag

Oj vilken dag de blev, gick upp halv 11 och drog till psykologen, bra samtal men fick även veta att hon kommer sluta om cirka en månad vilket känns skit, kommer sättas i kö i väntan på en ny och kommer bara ha personen jag litar minst på i hela psykiatrin, en sköterska som ljuger i journalen och inte alls beter sig professionelt.
Så sen hängde jag med pappa och handlade lite och försökte smälta det hela. Lite lunch, te och sen iväg till en god  vän och hjälpa till med hans flytt, skruvat ikeamöbler och burit några lådor, astman tilllät inte så många vändor i trappen men är duktigt mör ändå.
God gemenskap och go pizza, kände mig på topp trotts dagens nederlag, kul att kunna vara till hjälp men kommer var mör i kroppen imorgon haha :) Men ser de som lite vardagsmotion vilket jag vekligen behöver!
Stämningsläget e rätt stabilt och smider diverse planer i mörkret.

Peace

And i think to myself,what a wonderfull world

Aa så kände jag när jag orkade ta lite frisk luft och åka till min bror och umgås lite, hade jättetrevligt och skrattade massor, knappt varit ute sen i tisdes på grund av brist på ork och varit allmänt låg.
Dagarna har varit likadana, sova, musik, äta, film & serier och mer sova, inte orkat mer. Bara levt i min lilla bubbla och försökt återhämta mig. Redan börjat oroa mig inför läkarsamtalet och den andra hemska dagen jag bara vill glömma även om den absolut inte kommer gå ouppmärksammat förbi oavsett hur låg jag än må vara, suck gör redan ont, gjort ont varje dag sen samma dag förra året.
Hur orkar man, hur orkar man så mycket som hände förra veckan, varje vecka, det förstår inte jag. Att må såhär ställer till det mer än en frisk person kan föreställa sig, det är ett heltidsjobb det här med att vara psykiskt sjuk och ord som deppig känns mer som skällsord eller att bagatellisera, att alla har lite vardagsångest,prova riktig ångest en timme, prova en riktig depression en vecka, jag lovar ni kommer aldrig ta orden i mun igen. Att börja dagen på toppen av världen för att avsluta den i djupaste djupet är som inget jag upplevt förut. Kanske är det min lott, kanske finns det en mening med allt detta, jag vet inte, jag bara hänger kvar, jag måste det.
Fortsätt,fortsätt lite till, fortsätt.

Peace

8 månader!

Två tredjedelar till de där magiska året!
Har i alla fall klarat åtta månader utan inläggningar på psyk, visst jag har ringt psykakuten ett par gånger men inte varit där!
Låt detta gå i mål nu!!

Peace

En dag till, en dag till

Wow en vecka har gått sen jag skrev senast och hänt så mycket bra saker under mina resor den gångna veckan :)
Började i måndes morgon med att gå upp i ottan och möta upp resten av gänget från hbg för att sen åka till lund för att möta upp med resten av skånedelegationen för att resa till veckokursen i Linköping :)
Mycket intressanta föreläsningar, diskussioner av blandad karaktär, massa skratt och kamratskap blev det i dagarna fyra, träffat kamrater från hela landet och fått nya vänner. Lärt mig massor, både ideologiskt och mer praktiskt samt bevittnat en fantastisk gästföreläsning, men även hur man överlever på mindre mat än vanligt samt repetition hur det är att sova på cementgolv, sovit på många sätt i mitt liv och detta var absolut inte värst (det var betonggolv utan värme 2008) men hade galet ont i ryggen av alla hårda underlag. Men så mycket positivt att de va värt de, de dåliga glöms snabbt men de bra lever kvar för evigt, igen, tack alla som var med och alla ni som gjorde det möjligt! På återseende!
Sen tåget hem efter en hal promenad på isiga gator till stationen och resa hem som slutade i Halmstad sent på kvällen hos min underbara AIKbroder S.
Ett rejält efterlängtat stort lass mat, en öl, lång dusch och sen i säng för att gå upp i ottan för att åka till Stockholm!
2 hotellnätter, utgång i vasastan, goda måltider, god bira, AIKmatch i hockey och massa goda skratt medan snön yrde även om inte vi såg de då rummet saknade fönster haha :D
Sen hemresa, 6 timmar tog de och välkomnades hem med oxfile med tillbehör och varm choklad hos min syster innan de begav sig hemåt, han till och med träffa min bro en liten stund :)!

Hur mår jag efter allt detta då, jo har varit dalar absolut och lärt mig att jag inte är redo för skolbänken några längre perioder än, orken och fokuset e fortfarande trasigt. Glömt hämta ut litium men de känns okej, ska beställa imorrn så blir de nog bra haha :)
Vissa perioder var jag väldigt uppåt och lyckades behärska det och använda min sociala förmåga igen (äntligen) och de kändes så bra, jag e på rätt väg tror jag, ingen krasch i sikte.
Nu ska jag sova under min fuskpälspläd i min egen säng, var god stör ej ;P

Jag tror när vi går genom tiden, att allt de bästa inte hänt än!

Peace