https://open.spotify.com/track/6xkLNZ1kF47qvTrhI0Kc0N
Jag har en låt som är speciell för mig, den är så många känslor och minnen från en speciell plats, 56an.
När refrängen kommer kan jag blunda hårt och se korridoren som en film i gångtempo, varje centimeter som om jag vore där, korridoren med rum, de svarta fotöljerna jag grät i en mörk natt och till vänster avdelningsexpeditionen, kök och medicinrum på ena sidan, sen stora och lilla dagrummet, matsalen och fler rum, sen till vänster behandlingsrummet där jag blev stucken åtta gånger i handen innan de lyckades dra blod en gång, tvättstugan och motioncykeln där jag döda tristessen när abilify kröp i benen, vidare längs fler rum, förbi rött, orange och lila rum till de stora läskiga konferensrummet som ofta var fullt när man hade läkarsamtal vidare förbi de sista rummen och de två stolarna där C och jag drack te, ut till den vackraste platsen, balkongen där man kunde se hela stan och andas fri luft genom gallret, där jag skrev mina dikter, där jag lärde känna andra och mig själv, där mina tårar mötte den kalla betongen precis som den sjunkande orangerosa kvällssolen. Allt i landstingets blå mjukisar och min svarta hoddie med luvan uppe och musik i öronen, just den här låten när jag gick längs utrymmet som var mitt tempirära hem tills bättre tider, 2 veckor var de längsta.
Precis så kommer jag igång det fast de är mer än ett år sen jag var där och hoppas det är likadant som jag minns det, för blir jag dålig igen vill jag hamna där, ingen annanstans, 56.
Just nu njuter jag av min stora säng och konstaterar att jag tagit den för givet medans jag sakta öppnar ögonen och är tillbaka i nuet, fri och fylld av tankar, men om dom skriver jag om en annan mörk natt!
Träffade C idag, drack massa te och snacka en massa, supertrevligt, även träffat min bro idag och hängt lite med honom samt njutit av farsans hemlagade hamburgare med ost och bacon, livet är rätt gott nu :)
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar