Vilket sätt att avsluta dagen, mår skit

Tick tack

Tick tack

Ångest, rastlöshet, kryper i kroppen, vågar knappt blunda

Mörkret kastar sig över mig

Jag är en tickande bomb

Och ändå är det jag som tänder stickan

Genast börjar stubinen tvina av glöden

Min stubin är en enkel knappnål

Tankar stöpta ur mitt inre mörker

När den brinner ut smäller det

Tiden stannar

Nålen mot skinnet

Djupt andetag

1,2,3,10,30,40...!

Sen känner jag mig levande igen

Små röda droppar av liv

Vill bara skrika

Freaka ur

Visa världen hur jag mår

Min självbehärskning håller mig tillbaka

Önskar jag kunde visa mitt inre

Orkar inte ha det så här längre

Ändå betraktar jag mitt verk

Lägger armen över ansiktet och önskar tårar rullade ner för mina kinder, men som alla gånger innan är det bara blodet som droppar

Jag kan inte hantera det

Jag är inte stabil för 5 öre

Jag mår inte bra

Orkar snart inte mer

Måste få stopp på eländet

Hjälp mig 

Det känns som jag håller på att gå under

Kvar i mörkret

Armen pulserar 

Jag andas

Tänker vad som hände om jag försvann

Andas

Ett andetag i taget

Snälla skjut mig

För för eller senare krashar jag ändå

Kanske nu

Kanske då

Kanske imorgon

Tick tack 

Tick tack

Hjälp

Skitnatt 3.0

Suck, tänkte nu förbereder jag mig och tog en extra haldol till nattmedicinen, men det var redan för sent. Pang sa de så var de över mig när jag krupit ner under täcket. Ångest, skadetankar och ännu värre tankar. Snurrade som känslan när man åker buss längst fram dyngfull. Slutade med ett samtal på 10 minuter till psykakuten där de tog sig tid och lugnade ner mig så jag kunde somna lugnt då medicinerna hade kommit ikapp mig när jag la på. Så bakslag att inte kunna hantera skiten själv men gjorde inte något dumt mot mig själv i alla fall.

Idag hoppas jag mina nya sovietiska uniformer (samlar på det) har kommit, sen får vi se vad denna dagen har att bjuda på.

Ta hand om varandra vart ni än är

#vågaberätta

Hemma/lite om mina tankar om institutionalisering

Då var man hemma igen efter en lyckad och underbart mysig vecka hos älsklingen^^ Känns alltid lika konstigt/vemodigt att åka hem men det är tryggt att veta att man ses igen och bara är ett samtal eller meddelande bort. Har tankat så himla mycket kärlek när jag varit där, ändå längtar jag redan efter dig, din värme, dina ögon som gör mig knäsvag och dina himmelska mjuka läppar.
När jag satt på tåget var det en känsla som spökat förut men som jag ordentligt kunde sätta ord på för ett par dagar sedan. Har som alla redan vet vårdats en del i den slutna psykiatriska vården och i mellan åt gör det sig påmint. Det är en varm men vemodig känsla, en slags hemlängtan. Till tryggheten, gemenskapen och de fantastiska människor som jobbar där, en del av mig är kvar på 56:an i tanken. Tror ordboksbegreppet är institutionalisering, men vet inte om det är negativt. Snarare en medvetenhet av att man har ett skyddsnät och en fristad när livet blir för svårt. Trodde aldrig jag skulle få förtroende på det sättet som jag har fått men jag litar faktiskt mer på sluten än på öppenpsyk. De bryr sig på riktigt och gör skillnad från skötare till överläkare. På öppen känner man sig mer i vägen och allt är så himla svårt eller tar en himla tid. När jag går in på öppen brukar jag titta åt det hållet lasarettet ligger och sucka innan jag går in. Nu är det sista uttaget på typ alla mediciner så är verkligen orolig hur det ska bli efter det, min läkare har jag inte alls fått förtroende för och varit restriktiv med mediciner vilket har resulterat i att jag har fått gå via sluten när jag kraschat som en direkt följd av restriktiv medicinering. 9:e är datumet när jag vet vad som kommer hända, om jag nu kan hålla mig mentalt stabil tills dess.
Peace alla fina!
#Vågaberätta

Platsombyte

Ah så frisk luften är här uppe, så lugnt och fritt från allt storstadsbrus som man själv kan välja om man vill uppsöka med tåget. Har underbara dagar med min älskade, till exempel grandiost 5 månadersfirande, massa mys och matlagning tillsammans :) Men även lite space mellan varven så man inte tröttar ut varandra <3 Är skönt att vara på resande fot och glad att man duckade ett rejält snökaoz, här var det bara fruset men hemmavid rapporterades det uppåt halvmetern.
Jag mår ungefär som vanligt men skadetankarna verkar ha lättat lite, men är på min vakt för det kan gå snabbt. Armen läker fint i alla fall, undrar hur många ärr det kommer bli.
Varit manisk nånn gång och ett par ångestdippar, men sen är det svårt att analysera sitt mående när man inte känner sig själv riktigt längre. Börjat redan oroa mig inför nästa läkarsamtal då alla mina recept kommer behöva gås igenom, livrädd att de ska plocka bort något av det, behöver uppenbart det för att fungera. Tar i nuläget haldol, lithium, sertralin, stesolid, propavan, zopiklone, zyprexa, mirtazepin och theralen. På det sover jag och fungerar så det är drägligt och vill fortsätta kunna leva ett gott liv fast jag är allvarligt psykiskt sjuk, jag är fortfarande Emil och han ger aldrig upp!
Til next time, peace alla fina
#vågaberätta

På resa genom sverige

Så sitter man åter på ett x2000 och susar bekvämt i 200 knyck genom sydsverige :)

Resans mål är min älskling, kärlek läker många sår och i hens famn får jag ro <3

Tror att platsombyte är viktigt när man är sjukskriven för det mentala, så man inte ser samma saker hela tiden och fastnar i dåliga mönster, åsså har jag större chans att bryta senaste tidens negativa självskadespiral(se gårdagens inlägg). Ett framsteg i alla fall att jag inte behövt ringa psykakuten hittils den här månaden. Ett ställe där jag annars är välkänd. Nu blir det en kopp te här ombord på statens järnvägar.

Peace alla fina

#vågaberätta

Varför blir det såhär?

Man ligger och försöka sova, i dimman av tunga mediciner, ändå frestas man av nålarna som håller affischen över sängen, en tanke blir handling, en knappnål blir glödande röd. Sen är allt lugnt, man förbereder sig, ställer sig på kanten, trevar lite innan man dyker i. Djupet slukar en och när man åter når ytan är armen blodig och full med alla dessa små streck. Armen pulserar och när man lägger den över huvudet och pulsen dunkar så är ångesten och allt jobbigt borta. Med den här statistiken, kommer min arm någonsin läka?

#vågaberätta

The infinity of imperfection

Is my way to look on what i am

On where i am

Recovery takes time

Babysteps is the way to go

No matter high or low

You better take it slow

If you rush

You will hit the wall

If you slipp

You will fall

Accept the situation

Live now 

Dont then 

Or in the future

Right now is the moment

The moment that counts

I may be fragile

But im not weak

My sickness weakens me

But i will fight to remain strong

In my heart

In my soul

In faith

Recover slowly

Dont be afraid to ask for help

Come as you are

In all your imperfection

The amount you can achieve is

Infinate

But i will ask this

If you knew the cure for mental decease

Would you give my mind some peace?

Orden bara kommer till mig, kanske ordbajsande men får en så stark känsla när det tar form i huvidet att skriva ner det. Ligger i skrivande stund och väntar in min konstgjorda sömn bestående av en hel del tabletter som jag gått på ett tag nu, så mycket enklare att hantera livet när man får sova ut ordentligt :)

Peace alla fina

#vågaberätta

Höstmörker, ångest och trötthet

Är en rätt bra sammanfattning på läget just nu. Tar en dag i taget och sover massor, ändå är jag oftast trött eller ångestig, värst var det nog dagen efter jag försökt mig på att dricka men varje dag är en kamp att orka med. Inga självskador sen senast i alla fall, bara tankar men de facto så är armen inte ens läkt än, så långt att man borde ge fan i det är svårt när man mår såhär. 

Har i alla fall en bra målbild, på lördag ska jag upp och träffa älsklingen :3

Tills dess är det bara hålla psyke och kropp i schack tills dess, försöka ta hand om mig och göra något av varje dag, liten som stor sak, allt räknas när man sumerar dagen. 

Peace alla fina, ta hand om varandra och #vågaberätta

Frustration!

Sinnet är i kaos igen efter gårdagens återfall, inte så mycket ångest eller skadetankar men annat spökar. Ikväll ligger jag här måttligt manisk och surar över öppenpsyk och hur saker och ting sköts. 

Var hos min sköterska och det gav verkligen noll, hon ville bara kolla det somatiska och skulle bland annat ta blodtrycket efter att ha legat ner 5 minuter, vart ja astrött och där av dåsig när vi väl hade vår lilla pratstund och fick inte alls ut det jag ville, var så frustrerande, allt jag sa avfärdades bara som en inkörningsperiod och tydligen skulle jag inte sänka mina antidepp som hennes kollega sa till mig.. Mina koncentrationssvårigheter blev avfärdade men inte i journalen där de beskrevs väldigt sakligt, antigen var vi på olika möten eller så är öppenpsyk bara ett skämt. Sen samma tjat att jag tar för mycket medicin och att tröttheten hon själv framkallat var mina mediciners fel. Hur mycket sense makear det på en skala??

Jag fattar att det kommer ta tid att få livet att funka med min sjukdom, hon snackar med mig som om jag var värsta gröngölingen, missade hon att jag legat inne 6 ggr och har flera diagnoser som har plågat mig hela mitt vuxna liv.

Mesta hjälpen jag fått vårdmässsigt är från slutenpsyk och det har gett mig verktyg som jag sakta sakta kan börja använda, varför kan inte öppen ge mig det, ser de inte att jag är allvarligt psykiskt sjuk eller bara bryr de sig inte?

Frustrerande är det i alla fall, som jag skrev igår, ge mig dbt innan jag brakar igen, innan jag skadar mig själv igen. Gör någonting! 

Zero självdiciplin :/

Var beredd, tagit meds och extra haldol, detta skulle bli en bra kväll men aj så fel jag hade, tankarna var värre än igår så ikväll satte jag en steril nål mot skinnet och rätt va det var hade jag cirka 30 blödande sår på min arm.

Och nu är ångesten borta, de enda bra med detta självskadehelvete att allt känns så lugnt, det går inte att kontrollera, sen tar vården sånn tid, ge mig dbt eller en psykolog innan jag brakar igen! Har en del att prata med min sköterska om, jag är nervös för det med, öppen är så mycket svårare än slutenvården :/ 

#vågaberätta 

Lägesrapport

Ikväll är en kämpig kväll att vara psykiskt sjuk, ligger nerbäddad , klarvaken, skadetankarna maler och jag har nyklippta naglar, men har lovat att inte göra något och är fast besluten att hålla det, med lite extra haldol och theralen som komplement till min hästdos nattmeds. Hörde precis en låt och den passar verkligen här, den berättar verkligen hur det är att vara psykiskt sjuk, att inte kunna styra det man önskar man kunde styra.

En styrka som finns där men är som inlåst. Fast det finns kamp och hopp i så väl asfaltsblomma och i en brinnande eld, hoppet som är det sista som lämnar kroppen. 

I am the wilderness locked in a cage

I am a growing force you kept in place

I am a tree reaching for the sun

Please don't hold me down

Please don't hold me down

I am a rolling wave without the motion

A glass of water longing for the ocean

I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me

Release me

Release me

I am the rain that's coming down on you

That you shielded yourself from with a roof

I am the fire burning desperately but you're controlling me

Release me

Release me

Release me - Oh Laura

Andas 

Andas

Så länge det är tankar kan det ej skada dig, mota dem i grind Emil, glöm inte löftet att tatuera ditt gudbarns nämn över ärren! 

Tänk på hur bra dagen varit, ber er mina läsare, ta inget för givet och njut när livet är gott! Tänk, vad lyste upp er dag?

Peace alla fina

#vågaberätta

Ett inlägg dedikerat till far

Tar inte ens det på vers utan här kommer det:

Du är verkligen en av mina största supportrar pappa, alltid där för mig och först på plats när jag legat inne på psyk. Du förstår mig och har varit en viktig del i min resa genom den psykiska ohälsans helvete, så många gånger du hjälpt och bara lyssnat och förstått, är evigt tacksam, du är verkligen världens bästa pappa. Alla äventyr och resor vi varit ute på, så många fina minnen och fler blir de.

Kock, mentor, vardagshjälte, livsnjutare, äventyrare, en axel att gråta över, ett hjärtligt skratt och vår underbara humorjargong. Du sätter alltid mat på bordet och du är alltid min hjälte och mitt föredömme, från berget i villemina till sommarkort i skåne, från matleverans på psyk till heta debatter hemma i soffan :)

Tack att du finns pappa, du är bara bäst.

Lite ord om självskadande

Tankar är det skiten börjar med

Att saker och ting måste hindras

Att man skyddar 

Alltid snurrar dem

Plötsligt hatar tankarna en

Det gör ont i själen

Men syns inte på utsidan

Plötsligt är man där i mörkret

När lågan slickar stålet

När man tar sin sterila nål

Och drar

1!2!10!30

Man tappar kontrollen

Sen ligger man där

Utan ångest med den pulserande blodiga armen

Inte för att va cool

Inte för att få en reaktion

Inte för att ta mitt liv

Inte något statement

Det är en handling för att slippa

Ångesten som äter upp en

Jag heter Emil och jag har ett självskadebeteende och jag kämpar varje dag för inte låta de vinna

Jag vågar berätta!

Jag gick på konstutställning idag

Hände en rätt intressant sak idag, jag var och betraktade konst. Jag och älsklingen på Stockholms kulturhus, vi åkte högst upp och hittade en hörna att hänga i. Sen såg jag affisherna att de hade plockat fram Anna Odells verk okänd kvinna och som stor förespråkare av No More var jag bara tvungen att gå och se hennes verk med egna ögon. Det var sterilt, grafiskt och rakt på sak. Ett rum fyllt med tidningsurklipp, ett helt vitt rum med en bältessäng och sen olika montrar med delar ur hennes verk. Det var omvälvande och först tänker man varför slösar hon på samhällets resurser genom att fejka men sen när man läser debatten efter så vågade Anna Odell precis som jag berätta, på sitt sätt och fick igång en debatt om något folk helst inte pratar om; det som händer när man mår som allra sämst psykiskt.

#nomore #vågaberätta

Ett inlägg dedikerat till min älskade

Jag dedikerar det här blogginlägget

Till dig min älskade

Du som ger mig kraft att skriva denna bloggen

Du som ger mig kraft att kämpa emot min sjukdom.

För du betyder allt för mig

Du har förändrat mitt liv

Gett det mening

Något att leva för

Någon att leva med

För när jag kysser dina läppar 

Stannar tiden

När jag möter din blick

Är vi där i dansgolvsdunket igen

När du rör vid mig

Får jag gåshud av lycka

När du är i min famn 

Spelar inget annat någon roll

När jag känner din hud mot min

Blir jag nästan tårögd av lycka

När jag får vara med dig

Då är allt jobbigt glömt

När du ler

Då är jag hel

När du skrattar 

Lyfter hela mitt inre väsen

När jag hör din röst

Blir jag lugn och lycklig

Kom alltid ihåg detta och

Glöm inte solnedgången vid stranden

När jag gick ner på knä

Mitt i ett gigantiskt hjärta

Glöm inte bollhavet

Ballongerna, billig skumpa, de blinkande lamporna och skratten

Glöm inte att leva i nuet

Även om vi spinner iväg ibland

Så ser vi till att landa på alla fyra igen, tillsammans

Glöm aldrig att du har mig

Och en hel familj i skåne

Som tycker om dig, som älskar dig 

Glöm inte allt fint, all glädje och alla fina saker vi delat tillsammans

Men våga också blicka framåt

Se framtiden som är vår

Även om det kan vara mörkt och grått

Så finns det alltid hopp

Vi klarar våra utmaningar tillsammans

Jag lovar att ge allt för dig

För tillsammans är vi starka

Enade under samma fana

Som aldrig blir vit

Om du vill ha en idiot

Lägg din hand i min

Kom med mig

Så går vi tillsammans mot horisonten

Älskar dig så mycket mitt hjärtas fröjd

Solen i mitt liv

Stjärnorna på min himmel

Livet är fan som att tälta!

Kom på en finurlig sak på tåget hem från Stockholm med älskligen, livet är fan som att tälta, det är skört, det är trångt, det är mysigt, det finns pinnar som håller det uppe och om man har oflyt kan allt blåsa åt helvete. 

Jag har det bra här uppe, ingen återhämtning att tala om men har det bra med min älskling och tar en dag i taget. Idag var vi i stockholm och gjorde blandade ärenden på olika håll för att sedan sammanstråla på centralen. 

Blev överaskad med ett spontant parti "vem där?" Medans vi rullade ut från huvudstaden, var skeptisk först men det var faktiskt skitkul, vad skulle jag gjort utan min älskling och hens upptåg :3

Hen är verkligen mitt allt och förgyller var dag i mitt liv :> Nu ska vi spela vidare, peace alla fina :>