Sinnet är i kaos igen efter gårdagens återfall, inte så mycket ångest eller skadetankar men annat spökar. Ikväll ligger jag här måttligt manisk och surar över öppenpsyk och hur saker och ting sköts.
Var hos min sköterska och det gav verkligen noll, hon ville bara kolla det somatiska och skulle bland annat ta blodtrycket efter att ha legat ner 5 minuter, vart ja astrött och där av dåsig när vi väl hade vår lilla pratstund och fick inte alls ut det jag ville, var så frustrerande, allt jag sa avfärdades bara som en inkörningsperiod och tydligen skulle jag inte sänka mina antidepp som hennes kollega sa till mig.. Mina koncentrationssvårigheter blev avfärdade men inte i journalen där de beskrevs väldigt sakligt, antigen var vi på olika möten eller så är öppenpsyk bara ett skämt. Sen samma tjat att jag tar för mycket medicin och att tröttheten hon själv framkallat var mina mediciners fel. Hur mycket sense makear det på en skala??Jag fattar att det kommer ta tid att få livet att funka med min sjukdom, hon snackar med mig som om jag var värsta gröngölingen, missade hon att jag legat inne 6 ggr och har flera diagnoser som har plågat mig hela mitt vuxna liv.
Mesta hjälpen jag fått vårdmässsigt är från slutenpsyk och det har gett mig verktyg som jag sakta sakta kan börja använda, varför kan inte öppen ge mig det, ser de inte att jag är allvarligt psykiskt sjuk eller bara bryr de sig inte?
Frustrerande är det i alla fall, som jag skrev igår, ge mig dbt innan jag brakar igen, innan jag skadar mig själv igen. Gör någonting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar