Ikväll är en kämpig kväll att vara psykiskt sjuk, ligger nerbäddad , klarvaken, skadetankarna maler och jag har nyklippta naglar, men har lovat att inte göra något och är fast besluten att hålla det, med lite extra haldol och theralen som komplement till min hästdos nattmeds. Hörde precis en låt och den passar verkligen här, den berättar verkligen hur det är att vara psykiskt sjuk, att inte kunna styra det man önskar man kunde styra.
En styrka som finns där men är som inlåst. Fast det finns kamp och hopp i så väl asfaltsblomma och i en brinnande eld, hoppet som är det sista som lämnar kroppen.
I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
Release me - Oh Laura
Andas
Andas
Så länge det är tankar kan det ej skada dig, mota dem i grind Emil, glöm inte löftet att tatuera ditt gudbarns nämn över ärren!
Tänk på hur bra dagen varit, ber er mina läsare, ta inget för givet och njut när livet är gott! Tänk, vad lyste upp er dag?
Peace alla fina
#vågaberätta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar