måndag 30 november 2015

Vilket sätt att avsluta dagen, mår skit

Tick tack
Tick tack
Ångest, rastlöshet, kryper i kroppen, vågar knappt blunda
Mörkret kastar sig över mig
Jag är en tickande bomb
Och ändå är det jag som tänder stickan
Genast börjar stubinen tvina av glöden
Min stubin är en enkel knappnål
Tankar stöpta ur mitt inre mörker
När den brinner ut smäller det
Tiden stannar
Nålen mot skinnet
Djupt andetag
1,2,3,10,30,40...!
Sen känner jag mig levande igen
Små röda droppar av liv
Vill bara skrika
Freaka ur
Visa världen hur jag mår
Min självbehärskning håller mig tillbaka
Önskar jag kunde visa mitt inre
Orkar inte ha det så här längre
Ändå betraktar jag mitt verk
Lägger armen över ansiktet och önskar tårar rullade ner för mina kinder, men som alla gånger innan är det bara blodet som droppar
Jag kan inte hantera det
Jag är inte stabil för 5 öre
Jag mår inte bra
Orkar snart inte mer
Måste få stopp på eländet
Hjälp mig 
Det känns som jag håller på att gå under
Kvar i mörkret
Armen pulserar 
Jag andas
Tänker vad som hände om jag försvann
Andas
Ett andetag i taget
Snälla skjut mig
För för eller senare krashar jag ändå
Kanske nu
Kanske då
Kanske imorgon
Tick tack 
Tick tack
Hjälp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar