Vad nu det betyder, en psykolog verkar vara på gång nu i alla fall även om det skrämmer mig, jag måste göra det som jag inte vill, be om hjälp och be om en ny utredning, för borderline. Det finns ingen anann väg än att ta reda på om det jag känner bara är min bipolariet eller om även min känslovärld stormar som det känns som att den gör. Vill att de tar det här på allvar, jag vill ha ett besked, är det så eller ej, och vad är det då som terroriserar mig? Jag har ups och dippar, jag känner att när jag pratat med någon så har jag förargat vem det må vara, speciellt känner jag en rädsla att bli lämnad kvar, jag hatar och älskar det jag blivit samtidigt. Var jag jag innan allt eller är detta det jag som funnits hela tiden. Kan grubbla mig tokig på det och undrar vad som kommer ur detta, vill inte gömma mig, bara ha svar, vad är det som är fel?
Något att sätt ord på, om än tungt så har jag vant mig att bära tungt.
Var inte oroliga, men försök se saken genom mina ögon.
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar