Gah jag står inte ut längre!
Orkar inte leva såhär!
Snart sprängs jag av allt inom mig
E som levande död!
Alla känslor bara rinner av mig
Inget känns på riktigt
Är detta på riktigt?
Eller har jag inte vaknat upp ur den här mardrömmen
Snälla väck mig då och säg att det bara var en dröm
Snälla sig mig
Varför ska det va så jävla svårt att gråta?
Varför känns det inte när jag lyckas skratta?
Enda jag kan förmå mig är att tänka tankar om att skada mig själv
Vilket jag inte vill, var dag är en kamp emot de impulserna
Så fruktansvärt likgiltig är min tillvaro, känns som jag drunknar i allt inom mig!
Allt jag vill är att få det ur mig!
Det som äter upp mig inifrån
Byter snart tårar mot blod
Om inget händer
Då vet jag i alla fall att jag lever
Medans jag ser dem
Små droppar av liv
Små droppar av männsklighet
En sterilierad knappnål och tio minuter av min tid
Det ger något att känna
Skiter i att det gör ont
Skiter i om det blir ärr
Bara det känns
Bara någonting känns!
Kaos är bara förnamnet
Måste få vardagen att funka
Men det blir bara värre för varje dag som går
Ber er
Skjut mig
Bara skjut mig
Eller ge mig en hand att hålla
En famn att gråta i
Kom och håll om mig
Så kanske jag kan känna igen
Så kanske jag kan vara människa igen
Tills dess beskådar jag stubinen som brinner ut allt snabbare.
När exploderar jag?
Den ständiga frågan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar