Fy 17 vilket mörker, det började redan igår med depresivitet, skadetankar och självmordstankar. Syrran fick mig hemifrån ner till dom så vi kunde prata lite och sen togs beslutet att ringa en ambulans som kom på en kvart och framme vid psykakuten fick jag gå direkt in till läkaren som fått info om mitt case och kan mig väldigt bra, tyvärr var det fullt då så blev hemskickad med ordination om extra nattmedicin, la mig och hoppades verkligen att allt bara skulle blåsa över och att jag skulle kunna jobba som vanligt men när jag vaknade kom jag inte ur sägen förens halv 2, då kämpade jag mig upp och allt bara snurrade i huvudet igen.
Så var bara att åka upp till psyk igen och den här gången fanns det plats, träffade en ny jättebra läkare som sa att det var hennes plikt att hitta en plats till mig med tanke på hur jag mådde. Och mycket riktigt fanns det en plats till mig på 57an, ny avdelning för mig som egentligen sysslar med psykos men som har stor erfarenhet av allmänpsykiatri. Så nu är jag här, verkar som en lugn avdelning med skön stämning, var fett orolig i bilen hit hur det skulle va men det var inget att vara orolig för men som alltid jobbigt och lite ovant att vara inlåst. Nu är det en dag i taget som gäller.
Peace alla fina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar