När exploderar jag?

Tick tack
Tick tack
Känns som jag ska explodera.
Hur beskriver man hur man mår, när man saknar ord?
Hur får man ur sig saker som tar tid, när man inte kan koncentrera sig?
Hur kan man vara speedad, när man är så himla nere?
Hur uppskattar man tillvaron, när insidan är ett helvete!
Jag mår inge bra.
Jag kan inte koncentrera mig det minsta för då får jag ångest.
Jag skadar mig själv regelbundet, när tankarna kommer står jag chanslös utan strategier.
Själen är ärrad med, knappt jag orkar ta mig ur sängen och sen när jag är uppe får allt sånn fart att jag nästan blir yr. Som att jag är den som betraktar en film som spelas upp skitsnabbt, tyvärr är det ingen film eller bok, det är verklighet, min verklighet.
Känner sånn ledsamhet över allt jag inte kan göra. Det är ett heltidsjobb att må såhär.
Känslan att veta att jag inte kan, det e fullt, har all medicin man kan få eller så är jag inte sjuk nog tar bort tryggheten att ha ett skyddsnät är kämpigt. Kan beskriva det som att vara för sjuk för att va hemma men för frisk för att ligga inne, ett saftigt moment 22 som bara gör att mår ännu sämre.
Saknar det lite ibland, rutinerna, den skyddade miljön, personalen som förstod en.
Men är kanske dumt att klaga, fast man ibland bara måste öppna en ventil. Har så många fantastiska människor runt mig, ni gör livet värt att leva. Min älskade, min familj, mina släktingar och mina vänner gör livet värt att leva.
Men tankar att inte leva har passerat mitt huvud men än kan jag hålla det i schack och har trots allt massor att leva för.
Gråta var det länge sen jag gjorde, mer än en månad sen, enda tårarna som lämnar min kropp är de små dropparna blod, som sipprar ur mina sår medans pulsen slår.
Tick tack
Tick tack
När exploderar jag?