Skriver mycket om min min egen kamp, men är långt från ensam med att må psykiskt dåligt.
Psykisk sjukdom är överallt numera, ingen går oberörd och nästan alla känner någon som mår dåligt.
Det syns inte utanpå, men det känns inuti, de där leendet man målar på för att orka, för att slippa alla frågor, de långärmade plaggen för att dölja ärren, att gå undan och isolera sig för att slippa smärtan att se alla lyckliga människor, även om man önskar man var en av dem, så känns de ibland som främlingar.
Att stå bredvid är inte lätt, det kräver mycket av en, det kräver mer än man tror faktiskt. Ofta förstår man inte, men det gäller att visa det på rätt sätt.
Tänker på alla livsöden jag fått ta del av, det är ni som är dom riktiga hjältarna, alla ni som vågar berätta.
Men även alla ni som kämpar i det tysta, ni är hjältar ni med och er tid kommer med en dag, var så säkra. Ge aldrig upp.
En dag man kanske ska stå till svars men den dagen är inte idag, idag kämpar vi för en bättre morgondag, alla på vårt eget sätt. Så som vi gör varje dag, för varje motgång finns en morgondag, för varje dålig dag finns hoppet om en bättre morgondag.
Det är så och så måste det vara, för annars finns inte hoppet kvar.
Hoppet att må bättre, hoppet att vinna kampen mot det som kan verka omöjligt, hoppet att en dag står man där utan bördor.
Även om den dagen inte är idag, idag kanske det är ångest, självskadande, mörka tankar om livets slut, hypomani, mani, depression eller vad som helst som vill bryta ner oss, som vill göra oss illa så finns det alltid en liten del av oss, den behöver inte vara stor, jätteliten ibland men den spelar roll, det där som inte är sjukt kommer en dag växa till något fantastiskt. Så vårda den och om någon säger något fint, sov med det.
Så vart ni än är, ensamna eller med någon ni tycker om, inlagda eller fria, har en bra eller dålig dag, jag vill säga detta till er och alla som läser.
Fortsätt, fortsätt lite till, fortsätt!
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar