"Inget barn får utsättas för tortyr, annan grym behandling eller bestraffning eller dödsstraff. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid."
- Punkt 37 FNs barnkonvention.
Barn är vår framtid, jag önskar att alla barn hade ett kärleksfullt hem med stöd att utvecklas, värme och kärlek. 2 föräldrar som älskar varandra och som ger en god och kärleksfull uppfostran. Alla barn är unika individer med olika behov och ibland olika problematiker, något som kan både kräva tålamod och tid, ibland blir det för svårt och myndigheter får gripa in när föräldrarna inte klarar av det eller barnet på olika sätt agerar destruktivt eller inte alls mår bra psykiskt. Det kan handla om en psykosocial problematik, ett neurologiskt funktionshinder så som asperger eller adhd, psykisk sjukdom, kriminell problematik eller självskadebeteende för att nämna några exempel.
Myndigheten som tar hand om många av dessa barn heter SIS (Statens Institutionstyrelse), de har minst en anläggning i varje län och har befogenhet att bedriva tvångsvård och gripa in med tvång. Upptagningen börjar vid 9 års ålder och slutar vid unga vuxna. Vistelsen kan vara i flera år och har barnet väl hamnat där är beslutet ofta svårt att riva upp. Anläggningarna liknar fängelser med både öppna och slutna avdelningar där barnets beteende avgör inlåsningen, ett rum på en sluten eller låst avdelning saknar fönster, har fastskruvade möbler och är låst utifrån. De är oftast belägna en bit från övrig bebyggelse utanför våra städer.
Detta skapar en skyddad verkstad som för den oinvigde kan verka mycket skrämmande, arbetet sköts av behandlingsassistenter som kan liknas vid kriminalvårdare. Långa isoleringar och fasthållningar tillhör paletten av befogenheter, även för barn under 15 år.
Isolering är de facto en form av tortyr vet vi och rapporterna är många att detta både missbrukas och överanvänds för att upprätthålla ordningen, till exempel ska BUP alltid kontaktas innan för konsultation om graden av lämplighet, uppgifter till Sveriges radio visar att detta detta inte alltid följs och att barn felaktigt isoleras, något som kan ge men för livet. Vill med det sagt återknyta till FNs barnkonvention punkt 37.
Detta är verkligheten för våra mest utsatta barn, det spelar ingen roll om man bara har det tufft eller har begått ett brott, hamnar man på SIS är behandlingen den samma. Detta väcker avsky hos mig, våra mest utsatta barn behöver inte straff, isolering och låsta dörrar. De behöver värme, kärlek och förståelse, de ska vara i centrum, inte låsas in långt bort, SIS modell är genomrutten och de vittnesmål jag tagit del av så blev de skadade för livet, inget barn borde utsättas för detta autonomt verkande helvete på jorden.
Nu är det dessutom så att kunskapskraven för att jobba på SIS sänks (!) från krav på 2årig eftergymnasial utbildning till krav på fullgjord gymnasiexamen. Detta är fullständigt otänkbart och overkligt, inte bara ska det här systemet existera, det ska drivas med minimala kunskapskrav. Det håller inte.
Jag kräver därför följande:
Barnkonvensionen ska vara en del av vår lagstifning.
Nollvision mot repressiva åtgärder så som isolering.
En rejäl översyn av hela myndigheten.
Krav på ökad insyn i verksamheten.
Färre SIS anläggningar och istället fler familjehemsplatser och åtgärder för att stödja barnens familjer.
Barn som inte har begått något brott ska inte få placeras på låst avdelning om inte särskilda skäl föreligger.
Personal ska minst ha 3årig högskole/universitetsexamen, klara en psykologintervju och flera lämplighetstester.
Allt detta för att våra mest utsatta barn ska vara i rätta händer.
Emil Sjödahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar