Detta är inte klokt!

Om 2 månader börjar en potentiell katastrof för psykiskt sjuka i nordvästskåne. Något som kommer kommas ihåg länge av efterlevande.
Jag läser personalen på avdelning 52s insändare på min mening, de är oroliga och de har allt fog att vara det.
I December försvinner 30 vårdplatser på nordvästskånes slutna psykiatriska avdelningar i Ängelholm och Landskrona, resurserna ska fördelas till avdelning 55 i Helsingborg, vårdplatser som riktas mot missbruk vilket stänger ute den stora massan av de psykiskt sjuka som redan trängs på avdelningarna.
Detta kommer leda till att personer med till exempel bipolär sjukdom, borderline, ätstörningar, självskadebeteende, självmordstankar, ocd, gad och ptsd kommer få det svårt att få en slutenvårdsplats när behovet finns.
Situationen är redan diger, det vet jag som psykiskt sjuk, för det är väldigt svårt att få hjälp om man behöver de och man måste vara långt gången för att få en plats. Redan idag blandas psykospatienterna och allmänpsykiatirins patienter på avdelning 57 för att spara plats. Jag har varit både där och på 56 som är allmänpsykiatrisk avdelning, det jag kan konstatera är att dessa två patientgrupper inte går ihop, man ska inte blanda.
Dessa nedskärningar kan dessutom betyda skillnaden mellan liv och död för en människa. Risken att förlora en förälder, en son, en dotter, en partner, en vän eller en anhörig ökar, för psykisk sjukdom skördar liv om man inte får rätt hjälp.
Det vet lokförarna, det vet ambulanspersonal, det vet poliserna, det vet anhöriga, det borde de som bestämmer veta. Jag vet vad det innebär, både att förlora någon som mådde psykiskt dåligt och hur det är att själv bara vilja dö.
Hjälpen jag fick räddade mig, hade det inte funnits vårdplatser hade jag kanske inte levt idag.
Jag vet även som bipolär vad det innebär att förlora sig till mani eller hamna i en depression, att behöva stabilisering för att kunna komma tillbaks till livet. De kan man inte få i öppenvården, det kräver plats i slutenvården.
Därför förstår jag behovet av vårdplatser, vad det kan innebära för ens liv att få hjälp, att när livet är som svårast så finns det hjälp att få.
Det kommer det inte finnas framöver om det här beslutet står sig, vad händer med dem som inte får plats? Är de dömda till att falla fritt?
Det får va nog nu, det räcker nu, vi är många och vi är människor, vi förtjänar att bli behandlade som det, inte som siffror i besparingskalkyler, för maximal lönsamhet.
Till er som bestämmer säger jag följande, jag hoppas ni går på varenda begravning ni orsakar.
Jag kräver:
-Riv upp beslutet!
-Utöka vårdplatserna i nordvästskåne.
-Låt personalen på avdelning 52 göra vad de är bra på.
-Fler psykakuter i länet.
-PIVAavdelnigar i regionen för det mest akuta.
-Sluta blanda patientgrupper.

Emil Sjödahl