Höst

Japp hösten är här, det är kallare och dagarna kortare, löven får fina färger och naturen går i vila, än har de gått bra om man jämför med förra året då jag var rejält deprimerad och låg inne 2 veckor i september.
Denna hösten är jag mer stabil, kanske är det att jag äntligen fått ordentligt med stämningsstabiliserande och att jag går till psykolog regelbundet. Kaoset som var är borta, även om skadetankarna spökar mellan varven, men med huvudet i balans är de lättare att mota dem i grind.
Jag närmar mig ett halvår utan inläggning med stormsteg och hoppas det fortsätter såhär länge, även om jag vet ett skov kan komma plötsligt, men jag lär mig varningssignalerna mer och mer, manisk har ja inte varit på länge, till och med orkat börja motionssimma med min bror.
Ja saker och ting går verkligen åt rätt håll just nu, hoppas de fortsätter så.
Även om jag inte kan bli frisk går de bra nu, jag har lärt mig leva med min sjukdom. Något jag aldrig trodde jag skulle klara, det är trots allt ett mörkt år då tre personer som stått mig nära gått ur tiden, ägnar en minut var dag att minnas dem. Ser att jag lever som en seger, samtidigt är jag väldigt tacksam, önskar mina tre kamrater hade haft samma tur, jag vet samtidigt att jag var nära att gå samma väg som dem.
Peace