måndag 1 augusti 2016

Wish you were here part 2

Det är märkligt, folk säger att de blir bättre med tiden, att den sorg man känner ersätts med vardagen, men det stämmer inte. Går inte en dag utan att jag tänker på dig, saker jag hade velat säga, allt som vi brukade göra, alla långa nätter, alla upptåg enda sen vi va små är historia, de kommer aldrig tillbaka. Allt som finns kvar av dig är minnena och sorgen, du var en av dem jag kunde prata om allt med. Nu är vi bara 3 kvar, en stol står tom.
Hur går man vidare, allt påminnner mig om dig.
Saknar dig kusin.
Världen är en lite sämre plats utan dig.

1 kommentar:

  1. Det blir inte nödvändigtvis bättre eller gör mindre ont med tiden, däremot lär man sig att leva med sorgen och hantera den (även om det kanske är en klen tröst) Kramar http://jagbaltazar.blogg.se

    SvaraRadera