Orkar inte längre stå på egna ben, jag vill aldrig var ensam mer!
De snurrar, spiner, sliter och drar. Klarvaken, kroppen är helt i uppror, varit manisk 20 minuter trots ordentligt med nattmedicin. De hjälper inte! Jag har total panik! Vafan ska jag göra??!
Jag är helt utlämnad till mörkret, hemska tankar far runt i huvudet, tömma dosetten, skära mig, rubbet, men egentligen vill bara leva men kroppen känns så död, vem är jag? Ett tärt plågat skal, att vara utan känslor är väl nästan samma sak?!
Gaaaaah detta känns inte bra, riktigt illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar