Lucky one

Hörde en låt idag som bara talade till mig, refrängen fick mig nästan att fälla en tår och ja kan knappt gråta längre. It goes:

But maybe one day I'll be back on my feet
And all of this pain on me gone
And maybe it won't be so hard to believe
Then I'll found out just where I belong
It feel like it's taking forever
But one day things can get better
And maybe
My time will come
And I'll be the lucky one

Varit utan lithium sen i torsdes pga poststrul (igen!) och det börjar kännas i kroppen, allting blir liksom lite gråare och ja känner mig mer lättretlig, skitjobbigt men förhoppningsvis kommer paketet imorrn så jag får rätt halter igen. Tur att det är medicinen mot depressioner som strular och inte någon av de ja tar mot mani, de kunde gå riktigt illa, tur jag har gott om båda.
Mörkret faller tidigare nu och dagarna varar lika länge som en billig cigarrett, de enda jag vet är att det är någorlunda ljust inom mig i alla fall, de va de inte förra året, då va de beckmörkt.
Nu är de bara jag, mörkret och musiken.
Faror lurar.
Andas.
Andas.
Peace