Åh jag minns verkligen den dagen, ja minns den som igår. Dagen jag blev inlagd första gången, hur jag efter att ordet bipolär malt rundor i skallen hela helgen vågade öppna mig inför en läkare och fick ut hur dåligt jag mådde, sen minns jag lättnaden och skräcken när han sa;
Vi lägger in dig för stabilisering på avdelning 56. Tiden liksom stannade.
Jag var livrädd även om ja visste att de var för mitt eget bästa. Fick de första av elva armband som hänger på väggen på min handled. Min diagnos var då två dagar gammal.
Två skötare kom och hämtade mig upp till 56an, knäna skakade när vi gick in och när dörren låste sig bakom mig visste jag att jag var inlåst, på en sluten psykiatrisk avdelning, mentalpatient.
Jag var livrädd första gången, vågade nästan inte lämna rummet, men allt eftersom jag åkte in och ut blev det mer och mer familjärt, jag lärde känna folk, både medpatienter och skötare, jag blev trygg i mitt kaos och låset på dörren glömdes bort. Jag har berättat mer om detta och fler upplevelser finns i mitt inlägg tillbakablick.
Mycket av detta hände förra året och lite tidigt år, men jag minns varje vända som det vore igår.
Totalt ligger jag på 11 inläggningar, alla HSL. Att de alla är det tackar jag gud för.
MEN här kommer det fina med kråksången och det jag vill förkunna just idag, idag har jag inte varit inlagd i slutenvården på ett HALVÅR, jag har istället fått uppleva så mycket fantastiskt och underbart, rest rundor och sett allt möjligt men även hanterat motgångar och sorg, allt utan det blivit för mycket och det har krävts inläggning.
Visst jag har inte mått perfekt, jag har skadat mig, jag har haft mörka tankar och definitivt varit manisk då och då men jag har klarat det och kan resa mig ur det som en starkare människa, en stärkt människa med bättre sjukdomsinsikt.
Jag kommer alltid va bipolär, men nu börjar ett nytt kapitel. Tack till alla som varit med på resan hittils, nu blickar vi framåt mot ljusare tider och trotsar höstmönstret. Nu kör vi ett halvår till!
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar