Det hypomana blir allt värre, nätterna är jättekämpiga och mitt nya maniska skov ser till att jag inte får någon ro. Medicinhöjningen av risperidal har inte hjälpt, jag mår likadant som när jag gick på 3 mg, samma hypomani, samma mörka tankar. Börjar så sakta gå upp i limningen av att inte få sova, märker tydligt av hypomana tendenser även på dagen då jag redan är helt slut efter nätterna. Lättretlig har jag också blivit.
Undrar hur länge jag pallar detta, något måste göras, någon form av stämningsstabiliserande måste in innan jag kraschar totalt. Innan det blir en tolfte vända, må det aldrig behöva hända.
"When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?"
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar