Känn ingen sorg!

Ja det var ett tag sen nu, ett tag sen 24 turbulenta timmar på psyk, snabb hemgång, alla dessa sjukanmälningar till jobbet, har varit på min kusins begravning och själv försökt komma på fötter vilket gått minst sagt knaggligt. 

Nu ligger jag här med nattmedicinerna i blodet och inväntar john blunds slägga.

Imorgon är en viktig dag, första dagen sen jag startade upp detta som jag ska jobba heltid, både taggad och totalt vettskrämd hur detta ska gå. Jag är nöjd om jag slipper må skit, behöva gå hem eller läggas in, jag är tacksam om jag kan ta mig genom dagen. Dock är jag medveten att jag har en nödbroms om allt skulle gå åt skogen. Men just nu längtar jag nästan att se vad som kommer hända, skadetankarna spökar och längtan efter att gråta röda tårar genom mitt sköra skinn hägrar, men måste kämpa emot och så småningom nå 2 månader skadefri. OCDn spökar den med, tänker tankar jag inte vill tänka och saker  jag måste kolla fast jag vet att de är som det ska gör mig upprörd. Musik i öronen och trött i ögonen. Imorrn kan allt hända, ridå ner, pulsen dunkar, föreställningen kan börja.

Peace