Okey here we go again, senast jag skrev var min 11:e vända på psyk som varade ett dygn. Kunde inte koppla av på avdelningen och läka så skrev ut mig. Sen dess har jag varit hemma, går regelbundet till en psykolog och är sjukskriven från mitt arbete. Detta känns bra och kombinerat med träning och motion samt en mindre medicinering så mår jag ganska bra, tror jag. Jag är mycket mer med, jag orkar va med på kalas länge utan att bli trött och ja orkar hitta på saker med folk igen. Men jag vågar inte tro på det och ingen vet hur länge detta håller i sig, eller om detta bara är en jäkla fas i min sjukdom.
Skadetankarna är tillbaka.
Jag brottas med dem varje kväll
Det depresiva skovet lider mot sitt slut
Kvar e jag, utan aning vad som kommer hända.
När man ligger själv vaken i natten så grubblar man en massa.
Vad ska hända mig?
Vart e jag om en vecka
Vart e jag om en månad
Håll i dig Emil, detta kan bli ditt livs åktur.
Mmmmm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar