Då var det dags igen, efter 1,5 månads sjukskrivning är det åter dags för läkarsamtal. Det här samtalet avgör hurvida jag blir vidare sjukskriven eller inte, för mig är det väldigt nervöst då jag mår och har mått väldigt dåligt av mitt arbete. Tiden hemma med daglig motion och gympass har gett mig så himla mycket styrka som människa och jag börjar äntligen få intresse för min omgivning och ork att ge mig ut på äventyr är saker jag inte vill förlora. Tack vare att man har tagit bort det som fått mig att må så dåligt har jag fått helt nya förutsättningar, jag har inte pratat med akutpsyk sen jag blev sjukskriven och enda gången jag har skadat mig själv är efter ett långt möte på just jobb förra veckan. Får sånn panikångest av att vara där, det sitter i väggarna och jag vill inte tillbaka, jag vill fortsätta på den inslagna vägen med träning och att sakta men säker hitta mig själv igen. En viktig process som kommer ge min framtid en ärlig chans. Detta är början på ett nytt kapitel och jag hoppas innerligt det är fortsättningen på något bra. Jag har i alla fall gått från att gå som en zombie till att vara full av liv, senaste tidens medicinjusteringar har jag att tacka för det och förhoppningsvis tas nästa steg imorgon. Skrämmande när man tänker tillbaka hur övermedicinerad jag var, 9 olika tabletter varav flera narkotikaklassade och tung neuroleptika. Nu är medicinen mer balanserad och allt de tunga borta. Märker du skillnad, låt mig gärna veta och berätta hur jag var då så berättar jag hur jag är nu.
Bipolär kommer jag alltid vara men jag börjar äntligen lära känna min sjukdom och hur man lever med den. Har gjort mycket att ta bort det i livet som har fått mig att må dåligt, nu blickar jag framåt.
Nu ska man bara försöka sova lite också, så man är laddad att gå upp tidigt imorrn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar