Så var man tillbaka igen, på ruta ett, där allt går snett..
Kan någon snälla väcka mig ur den här mardrömmen innan allt går på tok. Börjat skada mig själv igen, är inne i ett nytt depressivt skov tror jag. Något är fel i alla fall. Får liksom inte ut orden.
2 nätter i rad har min arm gråtit röda små tårar, till och med övervägt att skada mig mer än vanligt men avstått med den lilla kraft jag har.
Jag har tänkt; detta kommer göra ont, men inte brytt mig.
Det är såhär jag känner, såhär jag gör upp med ångesten.
Jag är så låg, orkeslös, ångestfylld och trots att jag är dödstrött hela dagarna kan jag inte sova på nätterna. Jag är i någon slags förstadie till total galenskap och jag bryr mig inte nämnvärt, har ingen ork till det även om jag borde vara orolig.
Finns sidor av mig som skrämmer mig och vissa som gör mig likgiltig.
Min arm ömmar, för sårig för att fortsätta rispa, även om jag vill. Undrar vad jag ska ta mig till, nu när vad som helst kan hända. Exploderar jag nu?
Tick tack
Tick tack
Träffade en psykolog igår, hon verkar bra och vi ska prata en gång i veckan, känns både bra och jobbigt, att så naket bjuda in någon i mitt mörker på riktigt, inte bara för att prata medicin.
Var inte oroliga, behöver bara få ur mig allt inom mig <3
Peace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar