Kort efter mitt glädjestinna inlägg igår var det som all skit inom mig bara kastade sig över mig, det nästan kittlade i magen av all ångest och självskadetankarna var tillbaka, 15 minuter senare hade jag rispat mig typ 100 gånger samt övervägt att hämta en kniv istället då det kändes inget märkbart att rispa, snackat med psykakuten samt väckt både mina föräldrar och en av mina systrar. Sistnämnde tog sig hit och följde med upp till psykakuten och höll mig sällskap hela tiden, tack och lov förbättrades mitt tillstånd där uppe likt den tidigare händelsen denna veckan så när doktorn kom var det bara ett kortare samtal om vad som hade gått snett och vilken medicin jag kunde ta extra av för att kunna sova som jag behövde, det var dessutom fullt på avdelningarna. Hon konstaterade även att jag troligtvis hade överstimulerats eller kört på för hårt vilket inte alls är bra om man är bipolär. Så sen efter det åkte vi hem och jag somnade gott med en om än brännande arm. Hatten av till min syster Malin som var med hela tiden och som fixade taxi både dit och hem, din insats var ovärderlig.
Vill även tacka alla som var med igår för en fantastisk dag, när det blir såhär är det i mig det blir tokigt, det är inget ni har gjort fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar