10:e juli: Diagnos: bipolär sjukdom typ 2. Sjukskriven.
12:e juli 2015: första inläggningen, 3 dagar.
19:e juli 2015: Andra inläggningen 3 dagar.
27:e juli 2015: Första inlägget, tredje inläggningen
Tredje vändan:
Efter att ha åkr in och ut i 2 veckor på psyk vill
jag vara helt ärlig och rätt ut och meddela att jag mår mycket psykiskt
dåligt och gjort de ett bra tag. Så kommer bli lite dystrare här på fb,
har fått diagnosen bipoplär sjukdom, kom va mycket sjukhusrelaterat på
fb då ja lär bli här ett tag och orkar inte va själv i de, om ni tkr ja
stör eller de inte är så farligt, håll de för er själva! Allt stöd
uppskattas
28:e juli 2015:
Äntligen på rätt avdelning där jag känner både personal och patienter,
fick världens finaste mottagande av alla och sen god mat av xxxxxxxxxx som hälsade på, nu är de skynda långsamt som gäller. Avdelning 56 finner ni mig på, bara hör av er först, blir här ett bra
tag, har all tid i världen och shysst utsikt å sällskap i min kamp mot
sjukdomen #vågaberätta
29:e juli 2015
Alright nu har vi äntligen en gameplan, blir här några veckor och ska
fasa ut quetiapin som mest ställt till de å in med abilify som med
största sanolikhet kommer ge mig livet tillbaka, superbra läkarsamtal å
alla parter är överens och spelbrädet satt, nu kör vi men skyndar
långsamt!! Tack att ni finns alla #vågaberätta
En dikt:
Inlåst
Japp dörren är låst
Men jag bryr mig inte
Man märker inte de
För här inne är jag jag
Mina vilkor
Mina behov
Här inne får jag va jag
Här inne kan ja andas
Detta är min timeout
Här finns inga måsten
Här är jag fri från plågor
Å det som plågar mig hjälps jag med
Här är min frizon
Mitt andrum
Alla vet vilken dy jag varit i och än är i
Vi är alla trasiga och knasiga
Men vi har varandra
Delar det vi orkar
Håller ihop
Och bra personal runt oss
Vi är som ett team
Som en enhet
Alla har sina roller
Sina ramar
Är aldrig rädd att säga till
Eller be om något
Eller fråga
För allt e så avslappnat
Trodde jag aldrig jag skulle säga det
Men är glad att jag kom hit
För här kan jag bli jag igen
Här kan jag få tillbaka mitt liv
Här blir jag hel
Dörren är stängd
Tills jag orkar möta de utanför som väntar
Och klara livet igen
På riktigt
Tills dess tänker jag dela min resa med er
Ni som inte pallar läsa mina inlägg, dölj mig, för jag tänker dela med mig av min kamp tills jag är hel igen.
Alla som vill
Hoppa på tåget
Så åker vi
Enkel biljett
Mot bättre tider
Frid till er alla och tack för all kärlek #vågaberätta
1:e augusti 2015
Lugn lördag i gott sällskap av trevliga medpatienter, skrivit en del och
verkar som att denna dagen bryter mönstret av dåliga lördagar. Sen fick ja en fin penna av en medpatient så skriver mer imorrn, ett
kanonverktyg när jag känner mig manisk, kan verkligen lägga fokus på
texten och processen om jag skriver på engelska.
Fortsätter gå åt rätt håll här, kvällarna är kämpiga dock men fått veta att jag får ett bolltäcke när jag väl skrivs ut. Tills dess chillar jag under de jag har nu och fortsätter min resa,
händer inte mycket här på helgen men mamma och pappa kom med god kaka å
te :>
Sen får vi se vad som händer i veckan, längtar hem lite men har de bra här, ha en kul kväll alla fina människor^^!
3:e augusti:
Vilken lång märklig resa det har varit, så många turer, nästan 3 veckor
bakom låsta dörrar totalt, ups&downs, ångest, panik, gråt, skratt
och stunder av lycka. har utforskat min sjukdom och mig själv ut och in,
bak och fram. Mött så otroligt underbara människor i mitt kaos och min
kris, medpatienter, skötare, sköterskor, läkare och en massa andra.
Sett himmel och helvete, bra och dålig psykiatri, tagit del av livsöden
och delat med mig av mitt. Vilket kollektiv vi blev där inne,
från frukost tlll balkonghäng till turer till kiosk och pizzeria.
Trodde aldrig jag skulle komma hel ur detta men är helare än jag varit
på år, rätt människor, massa space och en rejäl timeout på 56an samt
några mindre bra på 54an har verkligen förändrat mitt liv. Så tack, tack
till psykiatrin, till alla jag mötte, tack xxxxxxxxx ljuset i mitt liv, tack xxxxxxxxxxx
som blev en vän som tog mig igenom både glädje, sorg, gråt, hopplöshet,
livets alla frågor och skratt, tack medpatienter och personal på 56an
som måste vara Sveriges bästa avdelning, tack mina vänner, min familj,
finns så många jag vill tagga men då blir de en bok, tack alla som
stöttat och peppat, tack till er och allt er stöd, nu fortsätter jag i
det fria och fortsätter ta små steg, mot att få livet tillbaka och
erövra tillvaron som bipolär och sen återvända stark som en oxe till
mitt underbara arbete. Tack! #vågaberätta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar