Då denna dagen har gått i matens och sömnens tecken med en härlig film med älskling tänker jag tillägna denna bloggen gårdagen. Hade inplanerat samtal med sköterska och var så nervös att morsan fick följa med, väl där visade jag texten jag la upp här och 3 minuter senare var jag på väg till psykakuten för bedömning av läkare, smått förvånad och vettskrämd gick jag dit och berättade läget, sköterskan (som jag träffade senast jag var där) fick läsa min text och sa en hel del till som ledde till att en läkare fick ta del av samma text och ställde en massa frågor för att sedan överlägga med sin kollega som jag träffat tidigare och kan min sjukdom, fan börjar bli kändis på psyk, jag känner alla och alla känner mig ger min sagt blandade känslor. Jaja, hon kom tillbaka och sa att jag inte behövdes läggas in då jag varit i det stadiet innan och kunde hantera det hemma istället för i slutenvåden, jag var fortfarande lite chockad över hela situationen och kändes surrealistiskt att gå därifrån med medicinen de tog ifrån mig i öppenpsykiatrin som jag igår sov kanongott på. Var så lättad efteråt, både att ha vågat berätta och att jag fick återgå till min fullbokade helg med älsklingen samt bortamatch imorrn, hbk away i en glädhet guldstrid där jag hoppas på 3 poäng för AIK. Att komma hem var så ´skönt och sen få krypa ner hos min älskling i min varma goa säng.
Dagen kunde slutat inlåst och denna gången känns det bra att den inte gjorde det då jag inte behövde det den här gången, jag har verkligen tagit ett nytt steg i min inre resa. Har mitt skyddsnät men behövde inte det denna gång, är knappast sista gången jag är där men det går åt rätt hål tror jag, just nu i alla fall. peace alla fina #vågaberätta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar